Varför blogga?

Anledningen till att den här bloggen finns till är av helt egoistiska skäl. Jag behöver skriva av mig för att kunna bearbeta det som jag är med om i mitt liv. Det kommer aldrig att vara förtäckta, insmugna meddelanden till någon. Möjligtvis väldigt interna roligheter. Innehållet, vilket ni som läser har märkt, skiftar från att vara bara trams till att faktiskt enstaka gånger ha något att säga, och för en stunds eftertanke. Det händer ofta att statusuppdateringen från Facebook, får en utförligare beskrivning här.

Jag läser mina vänners bloggar och det ger mig inspiration till att fortsätta skriva, inser att jag har bloggat varje dag i åtta veckor nu. I gårkväll läste jag en väns blogg och blir berörd, tacksam och glad:
"Vill börja dagens inlägg med att säga TACK H för en att du finns! Tack för att du förstår, aldrig dömer och alltid lyssnar. Tack för att du ställer upp när jag nästan nått botten i humöret. Det finns få sådana vänner som alltid finns där oavsett livssituation!" Det här värmer mig och det känns så skönt att bli bekräftad för det jag försöker vara och göra, nämligen att vara medmänniska och medvandrare i livet.

Men om jag nu bara skriver för min egen del, varför lägger jag då ut det på internet och blottar mig? Jo, för att andra ska kunna göra det jag ofta gör, skratta åt mig själv. Är det så att jag kan genom att bjuda på mig själv få någon annan att skratta åt, eller ännu hellre med, mig så har jag förgyllt den personens liv en liten stund. Inte för att jag nånsin får veta det, men det är av underordnad betydelse.