Ljudböcker

Vilken fantastisk grej!

Under terminerna åker jag rätt så mycket bil mellan mina olika arbetsplatser och eftersom min radio i bilen vägrar ha bra mottagning om jag samtidigt använder vindrutetorkaren eller mobilladdaren är det så härligt med att kunna lyssna på en bra bok och förflytta mig.

Ljudböcker fungerar utmärkt när jag gör nyttiga saker i hushållet, som att vika tvätt, städa eller andra nödvändiga sysslor. De tråkiga göromålen blir roligare om de görs med en bra bok in i öronen. Dessutom är det bra när jag tar ett bad, studerar altanen eller sitter och syr.

Genren är deckare, gärna svenska författare. Just nu lyssnar jag på "Den innersta kretsen" av Viveca Sten. Uppläsaren är Katarina Ewelöf och hon är en av mina favoritläsare. Vem som läser har stor betydelse för hur upplevelsen blir. Än så länge har jag inte stött på någon som jag ogillar.

Fördelarna med ljudböcker är att det går att läsa dem och göra andra saker samtidigt. Till nackdelarna hör att om, eller när, jag somnar har jag dålig koll på vart jag slutade höra. Det är fördelen med att läsa pocketböcker. De hamnar i ansiktet uppslagen när jag somnar och det gör inte så ont när de ramlar ner.

Inget inlägg idag

Solen skiner och jag har jobbat hela dagen. Nu är jag hemma en sväng fixar middag, fikakorg och byter om innan det är dags för premiärdans i Hällesjö till Zlips.

Hinner inte skriva något vettigt eller inte skriva något alls idag. Men tar med ett bra citat från Nalle Puh: "När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra."

Skickar också med en sång som säger så mycket!
Vad är ord om du verkligen inte menar dem när du säger dem?

http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4

Fikakorgen

I stort sett varje dans har jag med min trogna vän, fikakorgen, fylld med energipåfyllning till pausen. Är det en nonstop-dans, så blir det en paus ändå. Kaffet har sin givna plats men sen är det lite olika saker som tar plats. Den smörgås som jag rätt ofta har med är foccia:

25 gr jäst
3 dl vatten 37 grader
2 tsk salt
½ dl olivolja
7½ dl vetemjöl

Smula ner jästen, häll på vattnet. Rör om så att jästen löser sig. Tillsätt salt och olivolja. Tillsätt vetemjöl och arbeta degen tills den blir smidig och släpper bunkens kant. Låt den jäsa 30 min. Smörje en långpanna, 30*40 cm. Platta ut degen.

Garnering
2 msk olivolja
1 tsk flingsalt

Ringla över olivolja och strö över flingsaltet. Jäs i 15 minuter. Grädda i 15-20 minuter i 175 grader. Låt svalna på galler.

Smörgåsar med ost eller skinka smakar riktigt härligt efter några timmars dansande. Saft, eller för min del vatten, släcker törsten. Naturligtvis ska smörgåsen kompletteras med något sött. En favorit är Sissis kaka

3 ägg
3 dl socker
Vispas ihop.

3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1  dl kokande vatten
Blandas med socker och äggröran.

Häll smeten i en smörad och bröad form. Grädda i 200 grader, 25-30 minuter.

Fyllning
150 gr smör
1-1½ dl mjölk
5 msk vaniljsocker
Koka smör och mjölk kraftigt i 2 minuter, rör sedan i sockret.

Dela den något avsvalnade kakan en bit från toppen. Häll på fyllningen och lägg på locket.

En mycket god kaka, som enligt en av mina nära vänner, Eva, smakar gott i hela munnen. Men det allra bästa och som gör fikat så gott är den trivsamma tillvaron med andra på filten. Antingen sitter vi ute i det fria men i händelse av regn kan vi lika gärna sitter på en del av dansgolvet.

Allt för ofta har vi oinbjudna gäster som försöker snylta åt sig en munsbit de också. Självklart menar jag myggorna!

Minnet

Jag har inte ett dåligt minne utan det är välanvänt!

Idag har jag iallafal missat, igen, att jag är laktosintolerant. Misstaget idag bestod av en kanelbulle, från frysen som råkade hamna under upptining i micron, på jobbet och sedan i min mun och mage. Min mage brukar klara av en del laktos och protesterar när den får det genom att svälla upp och jag ser ut som om jag är gravid i minst tredje månaden på mycket kort tid. Sen bubblar det som värsta champangen tills all laktos har passerat systemet. Efter det har magen återtgit sin normala form.

Oftast brukar jag klara av att äta lite laktos, men idag var det alltså nolltolerans. Glass är något som jag helt ska undvika, om det inte är den varianten som är laktosfri. De gånger som jag reagerar på ett litet intag brukar vara då kroppen är i obalans, som vid förkylning eller stress. Just nu är det stressfaktorn som är lite för hög, men men det löser sig väl.

Så ikväll är det tur att jag är ensam hemma! Ska se en film, det var länge sen sist och sen krypa ner i sängen och sova gott. Imorgon är det arbetsdag och snart semester!

Enastående föräldrar!

eller som vi oftare kallas, ensamstående föräldrar. Vi som lever tillsammans med våra barn utan den andra föräldern, större eller mindre del av tiden. Jag har oftast mina barn alla veckodagar och varannan helg. Varannan helg tillbringar de hos sin pappa och även en del av loven från skolan är de där. Rasmus har under perioder varit fler dagar i samband med helgen hos pappan.

De fredagseftermiddagar som mina killar åker till pappan har jag allt som oftast något inplanerat som oansvarig vuxen. Det kan vara att åka på dans och stanna hos en vän efter och fika hela natten och komma hem tidigt på morgonen. Eller äta middagen vid tvn och sedan låta disken stå kvar på vardagsrumsbordet, krypa ner i soffan och dra en filt tätt omkring mig och slötitta på något halvbra program. Sova till mitt i dagen på både lördagen och söndagen och äta bullar och kakor till frukost. Ja, ni förstår själva hur oansvarig jag blir när barnen har åkt.

Idag är det annorlunda. För det första är det söndag och de har åkt nu på eftermiddagen och för det andra ska båda  pojkarna vara där åtminstone tills på fredag. Jag blir alltid lika rastlös när jag vet att de ska vara borta mer än en helg. Så då sätter jag fart med att göra både det ena och det andra istället för att ta det lugnt och faktiskt försöka njuta av att vara själv. Det brukar sluta med att jag nästan blir apatisk och får inget alls gjort, men känner hur stressnivån i kroppen stiger. Jag har under årens lopp blivit bättre på att ta tillvara på egentiden, åtminstone på barnlediga helger, men sämre kanske under de längre perioderna. Förra sommaren när jag var barnledig, var jag i Malung och dansade på dansbandsveckan. Visst var det trevligt men någon återhämtning var det knappast att tala om.

I år har jag inget planerat, den här veckan jobbar jag så då säger det sig själv vad jag ska göra. Senare i sommar ska barnen till sin pappa när jag har semester. Det känns som om det är då jag ska hinna med allt jag vill göra, men som barnen tycker är mindre roligt. Samtidigt säger kroppen att det bästa kanske vore att bara stanna hemmavid och vila, läsa bra böcker, ta promenader och hämta krafter.

För att orka med att vara en enastående förälder behöver vi ibland ta en paus från våra barn. Det gör oss inte till sämre vuxna utan tvärtemot bättre. Att erkänna att vi inte orkar är en styrka. Mia Skäringer: "Att vara förälder handlar så mycket om att orka. Orka och ha tålamod. Om man en gång brister och inte orkar så är det ingen dålig sida. Det är en mänsklighet. Och då behöver man inte säga ´förlåt, mamma är så dum´. Man kan säga´nu är mamma trött, nu är mammas tålamod slut. Det händer ibland´. För mamma är inte dum om hon inte orkar allt i hela världen hela tiden.  Jag tror att speciellt mammor dömer sig själva för hårt. Nu var jag dålig igen. Dålig mamma. Dålig mamma. Jag tror att vi ofta är alldeles på jävla tok för hårda mot oss själva. Att vi skulle må bra av lite bättre mamma-känsla. Inifrån och ut."

För min del handlar pauserna om att ta en joggingtur eller att åka och hälsa på någon en stund efter att middagen är avklarad. Det handlar om att ladda batterierna och att få lufta åsikter med andra vuxna. Det bästa jag har är mina barn, men för att bli den bästa föräldern för dem, så måste jag få andas egen luft och vara Helene och inte bara mamma.

Planer

Listor! För att jag ska vara effektiv skriver jag listor på vad som ska uträttas, både hemma och på jobbet. När en punkt är utförd är det en ljuv känsla att få stryka bort den. Och när hela listan är klar kan det bli en belöning, som en kopp kaffe, ett varmt bad eller i bästa fall åka på dans!

Ibland undrar jag om det är konstigt att hålla på med listskrivandet och om det bara är jag som gör det. Många människor skriver inköpslistor för att minnas vad de ska handla men hur många är det som håller på som jag? För min del började det när jag var på gränsen till att bli utbränd. Det gick lättare att koppla bort tankarna på "allt som var ogjort" om det fanns på en pappersbit och var överskådligt. Huvudets kapacitet kunde då användas till att vara här och nu.

En del av mina listor hänger med i flera år. Det är den listan med vad min familj ska få i födelsedagspresent och julklapp. Varje present skrivs upp efter respektive namn och så fylls det på under åren. Med den här listan slipper jag fundera på vad de fick förra gången i paketet och riskerar knappast att ge dem samma sak två gånger i rad. Både present- och julklappsinhandlingen påbörjas i god tid, medan själva inslagningsprocessen sker så sent som möjligt.

Gårdagens lista med biltvätt, husstädning, ridtur och jogging slutfördes först idag, men har kompletterats med tvätt och disk. Imorgon är den stora punkten gräsmatteklippning, men det förutsätter att regnet håller sig borta. Skulle gärna baka lite och ta en joggingtur från morgonen men det kan bli lite tufft när en stor, fet latmask parasiterar min kropp.

Bugg eller foxtrot?

Jag tror mig veta att ni som läser min blogg har förstått att i mitt liv är det nödvändigt med styrdans. Det vill säga: social dans på dansbanor där människorna i första hand kommer dit för att dansa med varandra. På vintern är det inomhusdansbanor som gäller. I Östersunds trakten handlar det då om två ställen, OSD Kongress Nöje Event (i folkmun Folkets hus) och Furuparken. Under sommarmånaderna poppar det upp dansställen som svampar i Jämtland och naturligtvis även i de andra landskapen. De som får flest besök av mig är Fröjdholmen, Sandviken, Aspåsnäset och Hällejö. Det händer att ävan andra dansställen får besök av mig, dansgalorna i Nälden och Strömsund, och även när det bjuds på danser på lite ovanliga ställen, fast med flerårig tradition, Laxsjö och Hallen. Det finns absolut fler och jag åker även över länsgränsen för att dansa. Det längsta jag åkt på en kväll är 37 mil enkel resa.

Ibland när jag bjuder upp eller blir uppbjuden frågar den jag ska dansa med om vi ska ta en bugg eller foxtrot. Oftast låter jag partnern bestämma eftersom jag klarar av båda två. Med en del kavaljerer är det så att det ena eller det andra föredras men då brukar jag välja att bjuda upp till anpassad musik. Snabbt så blir det bugg och långsam för fox. Igår dansade jag med en som frågade mig och jag svarade bugg då det var en snabbare, men efter första dansen kände jag att jag hellre ville dansa fox med honom för att han är en av mina favoritfoxkavaljerer men då fick jag svaret: Vi tar en till dans och foxar då! Det här har blivit mer förekommande på danserna att man dansar två danser, det vill säga fyra låtar, med samma partner. Mig gör det inget så länge som det inte blir kutym att det SKA vara så. För det finns gånger när en dans är alldeles för lång och oftare att två danser känns alldeles för korta.

Båda varianterna av dansen, bugg och fox, är roliga att dansa. Nu känner jag att jag orkar dansa bugg varannan dans en hel kväll utan att bli helt slut, men kan också känna att jag lika gärna dansar en foxtrot, där närheten är så bra och välgörande. Mycket är beroende på vem jag dansar med. Båda danserna utvecklar och förnyar sig hela tiden. Förra våren gick jag en inspirationskurs i foxtrot och blev efter det nykär i foxen. Buggkurser har jag gått under perioder till och från, men nu är det mer från.

Den dans som lämpar sig bäst för hemmabruk enligt mig är foxen. Den har tillochmed fått ett eget namn för just den varianten: VRF, vardagsrumsfox.

"Ett hem utan ett dansgolv är bara ett hus" (Daniel Isvén)

Midsommar

Just idag handlar många inlägg på FB om den kommande helgen och midsommarfirande.

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång – en lövad och blomprydd stång eller påle, antingen i form av ett kors med kransar hängande från tvärslån eller en eller flera större kransar som hänger i band och omsluter pålen.
Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300- eller 1400-talet. Den kallas även majstång, av vissa ansett stamma från det åldriga ordet maja som betyder löva. Andra anser att namnet kommer av tyskans Maibaum.
Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och därvid tillfoga blad och blommor.
Knutet till midsommar finns också en stark tradition av alkoholkonsumtion i samband med firandet, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade. (Wikipedia)

Eftersom jag varken dricker alkohol eller börjar min semester tror jag att jag i år låter bli att fira midsommar. Jag känner heller ingen större lust att fira sommarsolståndet, då det markerar att vi går mot mörkare tider igen.

Det enda i midsommarhelgen som jag kan tänka mig att göra och som är en tradition är: Midsommarnatten har ett stort inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior om man handlar på vissa sätt. Folktron säger bland annat att man skall akta sig för att bada för att inte råka ut för Näcken. Barn skall också plocka sju, eller nio, sorters blommor, helst vid ett vägskäl, klättra över nio gärdesgårdar och lyckas man sedan somna utan att yppa ett ord lär man i drömmen kunna se sin tillkommande. (Wikipedia)

Det ena är enklare än det andra! Bada tillhör en sysselsättning som jag gärna överlåter till om det är på andra platser än i ett badkar. I år blir det inga problem att hitta upp till nio sorters blommor ute, men lite knepigare är det att finna lika många gärdesgårdar att klättra över. Så....jag lär nog få vänta ett tag till på att få se min tillkommande!

Massage

Här kommer ytterligare ett erkännande från  mig: 

Jag är beroende av massage!

Under hela våren har jag gått och fått massage åtminstone varannan vecka, en period var det till och med varje. Så skönt att få hjälp utifrån för att musklerna ska slappna av. Det är mellan skulderbladen och axlarna som det största behovet finns. Så härligt att unna sig den lyxen att få massage, ofta har det även ingått kaffe innan eller efter, under dryga halvtimmen bara få ligga ner och få påfyllning.

Min son Rasmus har ADHD och har väldigt svårt för beröring, eller att någon kommer honom för nära. Att inte få krama sitt barn är en stor sorg för mig och jag är ganska säker på att alla föräldrar i samma situation håller med. Så för att få ge honom lite av min närhet köpte jag en massagebänk. Ryggen och axlarna är en fredad zon, för de allra flesta, där det är okej med att bli berörd. Så för ett par veckor sedan kom han och sa: Mamma kan du massera mig? Självklart släppte jag det som jag pysslade med och masserade honom. Hans tålamod varade ungefär i 15 minuter, sen gick han och la sig och somnade förmodligen innan huvudet nått kudden. Det har blivit flera tillfällen där han har bett mig massera honom och resultatet är samma varje gång, direkt från bänken till sängen och drömmarnas rike.

För att lära mig använda min kropp på rätt sätt har jag lånat flera massageböcker från min massös. Jag har börjat att läsa men inser att för att lära mig måste jag, helst samtidigt, öva på de olika tekniker som beskrivs och framförallt lära mig att använda min vänstra hand för att ge massage. Rasmus passar obra som övningsobjekt, eftersom han tålamod tryter rätt så fort. Kandidater söker härmed!

Att ge massage gör mig nästan lika lugn som att få.

Myggbett

Bzzzzzzzzzzz.....

Ljudet som hörs alldeles precis sekunderna innan du ska somna får dig att bli klarvaken och mördarluset väcks. Slår du inte ihjäl myggrackaren vet du att du följande morgon har en massa kliande knölar på kroppens mest oåtkomliga ställen, för att klia på.

Min kropp brukar reagera kraftigt på de små djurens attacker. Betten blir flera centimeter stora och ömmar en del förutom att de klias som galet. Det tar lång tid innan giftet har neutraliserats och svullnaden går tillbaka. Får jag allt för många bett kommer febern som ett brev på posten.

De som är i närheten av mig där det finns några myggor, behöver inte vara så oroliga att bli utsatt för attackerna, för inte nog med att jag får stora bett så gillar de mig skarpt också. En av mina kollegor säger arr jag ska vara glad att det är några som tycker om mig! hmmmmm.... Ska det tas som en förolämpning eller komplimang eller driver han bara med mig???

Just nu har jag några bett som klias helt galet, men de är så ömma att jag måste låta bli att klia på dem. Lika bra det, egentligen.

Mina egna ordspråk och livsregler

Jag är ju lite eljest som man säger i Jämtland, så självklart har jag mina egna något modifierade ordspråk och det jag kallar för livsregler. Jag försöker samla ihop dem i skriven form istället för att bara ha dem i mitt huvud där det är svårt för andra att ta del av dem. Här kommer en hel del av dem.



Varför krångla till det när man kan göra det svårt för sig?


Även en trasig klocka går rätt ibland.


Oftast tackar ingen dig för det du gör, medan någon skäller på dig för det du låter bli att göra.


Övning ger träningsvärk.


Bra sås reder sig själv.


Peta dig aldrig i näsan om du åker bil på grusväg.


Bra kvinna bär själv.


Det går över tills du ska gifta dig!


Mitt minne är inte dåligt, bara välanvänt!


Ta aldrig ut några sorger i förväg om du inte vill riskera att sörja två gånger.


Powernap in the lap.


Sovmorgon är när du vaknar utan väckarklocka och känner dig utsövd.


Livet handlar inte bara om att överleva, du ska leva också.


Alla ben är vita i början!


Det vi har bakom oss och det vi har framför oss betyder så litet jämfört med det vi har inom oss.


Uppdaterar eftersom det har tillkommit ett ordspråk. Har fått hjälp med slutet men början är min:

Om du har svårt att hålla näsan ovanför vattenytan, kan du be en vän blåsa i lite mer luft i din flytring.

Jogging

Med drygt två månader kvar till min femte tjejmil är det dags att uppdatera lite träningsinformation. Jag försöker komma ut på joggingturer tre gånger i veckan.  Från att ha orkat 200 meter förra året i maj när jag började med det här otyget, orkar jag idag 8 km obehindrat. Målet är fortfarande att springa en mil under 60 minuter, och det är nåbart.

Har bestämt mig för att en av turerna varje vecka ska vara en längre, närmare milen, och de två andra runt 5 km men då i ett lite högre tempo. I måndags, när jag och min trogna kompanjon och PT (Kajsa Stina, för er som undrar) var ute, klarade vi Fåker-Bjärme-Fåker på ca 45 minuter. Det resultatet gör mig faktiskt stolt! Att orka springa uppför hela blindtarmen, en bit av vägen som kallas så som går hyfsat brant uppför i närmare 1 km, är för mig en stor bedrift. Nu när det var andra gången kändes den uppgiften mindre oöverstiglig än den förra.

Att ge sig ut tillsammans med någon annan motiverar mig mer än om jag ska springa sjäv, då latmasken gärna biter sig fast ordentligt. Igår var  jag ute på premiärtur på Frösön tillsammans med Daniel. Vi sprang från Valla till Frösövallen, uppför, uppför, uppför! och sen tillbaka till Valla igen. Den slingan är drygt 4 km men riktigt jobbigt att börja med 2 km uppför. Men roligt och skönt sen när belöningen kommer och utförlöpning i samma utsträckning kommer. För mig var det ovant att springa på annat underlag än grus och asfalt, vått gräs är lite annorlunda och jag var beredd på att slå ner rumpan i marken, men klarade mig.

Det är så himla skönt att komma ut på de här turerna och det rensar hjärnan och endorfinpåslaget är riktigt härligt. Ibland undrar jag om det är ett sätt för mig att komma undan det som jag borde ta itu med, de sakerna i livet som är något, lite, tunga att göra? I vilket fall mår både huvudet och kroppen mycket bra av dem, så jag kommer att fortsätta med joggingen även efter årets tjejmil. Joggingen är så enkel att kunna utföra, det enda som behövs är ett par bra skor. Den är tillgänglig alldeles utanför din ytterdörr!

Blåmärken och småsår

Både mina underarmar och mina ben har för tillfället flera blåmärken. De allra flesta har jag ingen aning om hur jag fått. Det jag vet är att för min del behövs det ganska lite för att jag ska få dem. Nu har jag nog ett rekord vad det gäller antalet på vännster knä. Räknade till sju stycken!

Det värsta blåmärket som jag haft var det jag fick när min häst, Maera, bet mig i armen. Vi, pappa och jag, hade precis lastat henne på hästfinkan och skulle åka in till travbanan för att träna. Jag stod i finkan och pratade med henne, när jag vänder mig om för att gå ut hugger hon mig i armen. Jag gned förmodligen handen över stället men sa inget. Dryga halvtimmen senare när vi är inne i stallet på travbanan i Östersund är det så varmt att jag tar av mig min jacka och då får pappa syn på min arm och undrar vad jag har gjort. I det ögonblicket börjar jag storgråta och snyftar fram: "Maera bet mig!" Blåmärket var så stort att det nästan gick runt hela armen och det antog regnbågens alla färger innan det försvann.

Min kropp pryds också av ett antal småsår. De flesta har uppstått i samband med vaktmästeriandet, men det tar jag så gärna. Det är fantastiskt att få vara utomhus i dagsljus och dessutom ha betalt för det! En del av såren är sönderkliade myggbett och ja, jag vet, man ska låta bli att klia sönder dem. Men det klarar jag inte av, jag kliar tills det blöder och sen har jag svårt att låta sårskorporna sitta kvar. Det sår som stör mig mest är på höger pekfinger. Ett skärsår som jag fick  härom kvällen då jag städade upp efter mig. Råkade riva Robins lavalampa i golvet och när jag torkade upp sörjan av vätska och glas skar jag mig på en av de otroligt vassa bitarna. Såret sitter så till att det ofta stöts i och av den anledningen går upp och börjar blöda. Men det är bara ett litet sår och det läker snart.

Jaja, jag har det väldigt bra, kan jag konstatera.

När jag var yngre sa min mamma ofta: "Små sår och fattiga vänner ska man vara rädd om!"

Det närmar sig

Två veckor till ska jag jobba innan det är dags att få årets sommarsemster. Fram tills dess jobbar jag på kyrkogårdsförvaltningen till största delen av min arbetstid. Det innebär nya arbetsuppgifter för mig och att jag behöver någon som talar om för mig vad som ska göras. Arbetet görs ofta tillsammans med mina kollegor på vaktmästeriet och jag det passar mig bra nu att jobba med samma personer hela arbetsdagarna. En del av mina ordinarie arbetsuppgifter har jag kvar, den biten som handlar om information, men eftersom alla grupper är avslutade finns det tid till annat.

Tre veckor kommer jag att vara ledig och sen bryter jag ledigheten för att jobba två veckor på kansliet. Efter det blir det två veckors ledigt till. Så här i efterhand, alltså planeringsfasen, tycker jag att jag har gjort tokigt som delar min semester på två. Jag får se hur jag tycker att det känns, men nu innan skulle det kännas bättre att ha haft sammanhängande ledighet i fyra/fem veckor.

En av mina lediga veckor kommer barnen att vara hos sin pappa, plus veckan efter midsommar när de ska gå fotbollskola i Myrviken/Fröjdholmen. Resten av sommarlovstiden blir de hos mig. I dagsläget har jag noll planer överhuvudtaget för hur semestern ska spenderas. Det enda jag vet är att hela sommaren bjuder på en hel del dans på sommardanslogarna. Jag och barnen har pratat om att åka till Västerås för att hälsa på min syster Magdalena, och det skulle vara riktigt roligt. Magdalena och jag har träffats väldigt lite under hela vår uppväxt, men nu har vi bestämt att det ska bli ändring på det.

Tiden fram till semestern kommer förmodligen att springa iväg. Nu när jag  till största delen är utomhus på dagarna och jobbar flyger dagarna fram. Att dessutom få en massa rörelse inbyggt i arbetsuppgifterna tycker jag är riktigt bra. Målet att orka jogga en mil är inte långt borta. Har flera gånger joggat 8 kilometer tillsammans med Kajsa Stina och nu är jag inte helt slut efter de turerna.  Hela den rundan är 8 kilometer. Undra om det snart är dags att byta ut skorna igen....? Nä, de ska åtminstone klara av att vara med en hel säsong.

Idag har jag lagt in beställning av väder till min semester! Och just väder är det som kommer att leveras.

Må-bra-saker

Efter ett par dagar med sinnesstämning lägre än den önskvärda funderar jag ikväll vad det är mig som får mig att må bra.

Mina barn! Fast de är också den stora källan till oro, upprördhet och ilska. Men framförallt glädje!!

Familj! Jag har en mamma och pappa som är helt enkelt bäst för mig. Syskon och syskonbarn som hjälper och finns till.

Vänner! Vad vore jag utan dem? Mina ventiler, de som säger vad de anser vara rätt. Har en krets nära vänner som jag kan dela det mesta i mitt liv med och där jag aldrig tvekar att de får göra detsamma.

Jobbet! För det mesta gillar jag att gå på mitt jobb.

Dans! Helt enkelt lovely!!!! Den bästa källan till endorfinpåslag. Rörelse i kombination med positiv beröring...

Kramar! Japp, för er som fortfarande var ovetande. Jag har alltid en kram till den som behöver och tar gärna emot.

Vara ute i naturen! I skogen och lukta, lyssna och se...energipåfyllning. Hittar jag något ätbart att plocka med hem är det bara bonus.

Hästarna! Med dem krävs det att vara här och nu!

Nytvättade lakan! Speciellt om de hängt ute och torkat, mmmm så skönt att krypa ner.

Massage! Lite oväntat men för min del handlar det både om att ge och att få massage. Blir lugn av både ock.


Tio saker som jag mår bra av, ska komma ihåg att ta till dem när lågtrycket sätter sig i kroppen och har svårt att lämna den.

Vilka är ni?

Enligt statistiken var det häromdagen 87 visningar av en sida på min blogg, det inlägget som jag publicerade den dagen. Idag är det 27  av er som varit inne eller kanske till och med läst inlägget om att lägga mig och sova.

Det går också att se vilka webbläsare som används, föga överraskande är det Internet Explorer. På andra plats kommer Safari. Operativsystemen som är flitigast använda är Windows och därefter Andriod.

Läsarna befinner sig till största delen i Sverige men hela 9 st. sitter i USA,  3 st. från Tyskland och sen en vardera i Finland och Norge den senaste veckan.

Måste verkligen erkänna att det här gör mig otroligt nyfiken! Vilka är ni som läser mina tankar och vad är det som gör det intressant för er? Det skulle vara skitkul för mig att få reda på det! Så lämna gärna ett avtryck....Antingen som en kommentar här eller via FB-meddelande.

Läggdags

Jag har kommit in en sväng där jag varenda kväll lägger mig efter midnatt! Trots att jag vet att arbetsdagen som kommer blir jobbig när jag sover mindre än sex timmar. Förnuftet säger redan vid 22-tiden, och kroppen och huvudet för den delen, att leta reda på sängen och krypa ner under täcket är en riktigt bra idé. Och ändå är jag uppe långt efter det.

Till viss del vet jag vad det beror på. Tiden efter att barnen har lagt sig är så härlig att vara vaken i. Problemet nu är att Rasmus har ett mindre sömnbehov än jag, har nu sommarlov och "kryp-i-säng-tiden" kan vara väldigt varierad. Så när han väl har duschat slut på allt varmvatten och äntligen lagt sig, njuter jag av att bara vara själv vaken i huset. Min nedvarvning börjar när han somnat.

Allt blir på så sätt förskjutet från de år då han la sig snällt innan kl.21 och tidigare. Det jag pysslar på med är knappast märkvärdigt men det hör till. Jag brukar läsa en hel del, sammanfatta mina tankar i bloggen, förbereda morgonen som ska komma och bara andas egen luft. Det här är säkert något som alla föräldrar gör och njuter av, men det blir extra tydligt för oss ensamstående som har ansvaret varje kväll.

Så jag undrar om jag kommer att komma tillbaka till min goda vana att lägga mig och sova strax efter kl.22 eller om jag fortsätter att lägga mig i otid!

Vädret

Jag har bestämt mig för att inte tycka så mycket om vilket väder det är ute. För det första kan jag knappast påverka det och för det andra så finns det inget dåligt väder, utan vi människor kan anpassa oss rätt så bra.

Däremot erkänner jag att mitt humör och sinnestämning följer vilket väder det är ute. Så nu när det har varit strålande sol ett par dagar, lyser även jag. Idag när regnet vräker ner har sinnesstämningen också lågtryck.

Tur att det felar ibland, för i tisdags när det var det värsta åskovädret jag varit med om, var jag inte tokarg. Jag undrar om det stämmer när temperaturen kryper ner mot minus 30, om jag då blir iskall i sinnet? Det är en fråga som någon annan får svara på...

Att våga fråga eller inte vilja veta svaret

Hur svårt ska det vara att ställa en fråga? Egentligen är frågan inte så svår att ställa men jag vet inte om jag gillar det svar jag kommer att få och av den anledningen låter jag faktiskt bli att fråga.

Visst tar det en hel del energi att  leva i ovisshet, men som det är just nu känns ändå det alternativet bättre. Tids nog kommer jag att veta.

Värsta åskvädret

Idag har det åskat nåt så in i bängen att jag aldrig varit med om liknande. Redan i förmiddags började Tor att slå med sin  hammare osh regnskurarna har duggat tätt under delar av dagen.

Vid 20-tiden, när vi vär på väg hem från Östersund och fotbollsmatch, fanns det absolut ingen ljusning på himlen. Ju närmare Fåker vi kom desto mer drog det ihop sig. När det började blixtra var det ingen hejd på det. Jag räknade till 25 blixtar under en minut och tänkte: "Ja det kommer ju att vara över snabbt iallafall" hahaha....

45 minuter senare var det samma intensitet på blixtrandet och dessutom både regn och blåst. Under knappa timmen kom det full regnmätaren, det vill säga 35 mm.

Innan för häcken, på ingångssidan till huset, var det en rinnande bäck och vid garageinfarten en jättestor vattenpöl. Nu är de borta igen så dräneringen fungerar tydligen bra!