Bokslut 2012

2011 hann jag med 55 danskvällar till orkester och trodde i min enfald att det rekordet skulle vara svårslaget. Nu när 2012 är på upphällningen kan jag konstatera att det för min del gick att dansa mer i år. Förvisso är det skottår i år och en dag extra men det ska inte påverka antalet i så stor utsträckning. Om jag inte dansar i morgon kommer årets resultat sluta på 63 kvällar.

Lånar en bild från höstens Öviksmara där jag fastnat på  bild

Två nya orkestrar finns med i listan av de 18 dansband som stått på scenen. Stage och Sannex. Den första kommer jag inte ens ihåg vilket intryck de gav och den andra är inte riktigt min thekopp även om andra intrycket var bättre än det första. Tyvärr har även det här året innehållit ett farväl till en riktigt bra orkester och tomrummet kommer att kännas av. Men jag gläds åt att mina sista danskvällar till det bandet har varit några av årets bästa.  Så TACK för 20 härliga danskvällar, SHAKE, och hoppas på återseende i någon form. Jag kommer att vid tillfälle spela Jan Johanssens "Fri" och dansa loss och minnas, gärna i en VRF. Naturligtvis blir det även till att släppa loss till "Maniac", den handlar ju om mig. Var även med på en av de sista spelningarna som Zekes gjorde, men för min del kommer deras frånfälle i dansvärlden inte att märkas just något.

Geografiskt har 12 av dansarenorna placerats i Jämtland och de övriga åtta både norr och söder om vårt län. Längst bort i norr, Luleå och Stadsöskolan, där det i stort sett bara bjöds på nya erfarenheter vad det gäller danspartners. Också den kvällen en av höjdpunkterna på dansåret. Nio av arenorna nya för året, tre av dem på norrut-turnén. Självklart har jag mina favoritdansare som jag gärna dansar med varje danskväll men i genomsnitt har jag åtminstone dansat med två nya varje kväll. Snabbt räknat blir det drygt 120 nya under året och det är ett bra resultat. Vissa av kvällarna har innehållit betydligt fler än de genomsnittliga två nya.

Resorna till och från dansarenorna har skett i många olika samåkningskonstellationer. Inte många gånger  under året som jag har åkt ensam i bilen, vilket är bra. Samåkning är billigare, roligare och bättre för miljön. De allra flesta resenärerna är bara trevliga men det finns enstaka som jag i fortsättningen inte kommer att erbjuda platser när jag sitter bakom ratten, och som ingen annan heller kommer att få bjuda in i min bil. Den roligaste och intressantaste hemresan var från besöket på Hanssons loge där jag fick förmånen att flyga hem, TACK för den upplevelsen.

Av de 63 danskvällarna har elva varit nonstop och åtta av dem maror. Vad jag inte kan få in i mitt huvud är att fast klockan slagit halv fyra så finns det ännu lite dans i kroppen som måste förlösas och komma ut, trots att jag då redan dansat i drygt åtta timmar. Men det tyder nog mest på galenskap hos mig. Japp, dans är en drog. Endorfinpåslag! Å andra sidan kan jag inte komma på några skadliga biverkningar för kroppen som drogen ger. Foxen är det som jag oftast föredrar, där jag kan tjuvkramas. Fast jag tar hellre en dålig bugg än en dålig fox.

Undra hur 2013 kommer att se ut dansmässigt?

Stora rubriker

De som sätter rubrikerna i tidningarna vill ha löp med uppseendeväckande händelser. Jag hade tänkt låta bli men känner att jag vill uttrycka min åsikt i debatten. Vad menar jag? Jo, att våra barn ska skyddas från både det ena och det andra, medan andra saker är helt ok.

Vi börjar med skolavslutningarna som på något sätt ligger mig varmt om hjärtat, både som förälder och pedagog i svenska kyrkan. Under mina egna år som elev var skolavslutningarna, både till jul och sommar, i kyrkan under låg- och mellanstadietiden. I nuvarande läroplan står det att eleverna ska under sin skoltid känna till bibeln och en del av dess berättelser och även traditionerna om varför vi firar de olika högtiderna i Sverige. Jag kan absolut för min del hålla en skolavslutning utan att den innehåller bön och välsignelse, som skollagen kräver. Vad jag brukar göra är att knyta någon av de aktuella bibelberättelserna till nutid och sätta in dem i dagens elevers vardag. Och javisst, det sjungs psalmer, men det hör till den svenska traditionen och var längre tillbaka i tiden det enda som "vanligt" folk fick sjunga. Att kyrkan är en trevligare lokal och avsedd för framträdande än svettluktande idrottshallar med dålig sikt, stolar och ljud är min privata åsikt, men jag ger mig om någon kan bevisa motsatsen. Min erfarenhet säger mig också att det är inte människor som kommer från en annan tradition och religion som motsäger sig att gå i kyrkan utan det är humanister och ateister. Två gånger om året i ca 45 minuter, kan det vara skadligt?

Nästa grej som jag hakar upp mig på är även det en ickenyhet nämligen att ta bort pepparkaksgubbarna från luciatåget. Den stora frågan borde, om vi ska hålla en enig linje, luciatåg överhuvudtaget, då det delvis har sin tradition i kristendomen.  Fast nu är grejen att pepparkaksgubbarna kan vara stötande för mörkhyade människor och därför plockar vi bort dem och även pepparkakor slutar vi att servera.

När jag sedan läser om att Disney måste plocka bort den svarta dockan i sin film om Tomteverkstaden ids jag inte ens skaka på huvudet åt tokigheterna längre.

Vad jag däremot kan reagera på är att varje dag, på varje rast och även under lektionstid så förekommer det mobbning av elever i stort sett alla skolor. Vilka spår sätter det hos den som blir utsatt? I mitt jobb som pedagog i kyrkan försöker jag även visa på alla människors lika värde och att alla har något att bidra med för att världen ska bli ett uns bättre.

Många elever sitter varje dag, flera timmar, vid datorer och har tillgång till internet. Vad är det som de kommer i kontakt med där? Hur många av föräldrarna har insyn? Mycket är gott på nätet men det finns mängder av det motsatta också.

Är det så i dagens Sverige att vi strävar mot att bli "Landet Mellanmjölk"? Ett land som utplånar sina egna traditioner. Mainstream där allt ska vara lika.

Det är nog dessutom bäst att vi ser till att alla butiker slutar spela julmusik eftersom det förmodligen kan anses som hjärntvätt och människor kan i värsta fall uppfatta julen sanna budskap:

Ett barn som föds och ger oss kärlek och glädje!

Jultankar

Så här en dryg vecka innan julafton tänker jag på att jag är lyckligt lottad. Har en familj som betyder otroligt mycket för mig, goda och nära vänner som ställer upp i alla väder, och jag för dem, ett jobb och kollegor som jag trivs med där jag känner att det jag gör har betydelse för andra. Julkakorna är bakade tillsammans med syster under kvalitetstid och Noragos. När min lust faller på så snor jag ihop någon fler kaka eller lite godis. Låter all eventuell julstress bara gå mig förbi. Julklapparna är inköpta, blev få i år då vi bara köper till de i familjen som är  under 18 år.

Ja, julklappar.... Vart är vi på väg?!!?? Har hört från flera håll att många tänker köpa surfplattor till julklapp i år och det är en bra present som är användbar som arbetsredskap. Men när mottagarna är från två år och uppåt blir jag faktiskt lite rädd. Vad ska ett så litet barn med en så dyr present till. Argumenten som jag snappat upp är att det finns många pedagogiska aspekter, spel och appar att ladda ner till surfplattorna. Fast jag köper inte dessa argument, alls. Skulle kunna komma och säga något i stil med att när jag var barn så fanns det knappt tv-spel och vi klarade oss väldigt bra utan alla mediala prylar som barn nu nästan dränks i. Barntvprogram från tidig morgon till sen kväll, till och med dygnet runt, tv-spel, mobiltelefoner och datorer. Leksaker som låter hela tiden med statiska ljud.

Klasskillnaderna för barnen börjar nu redan under det första året på förskolan, och de växer. I min närhet finns det minst lika många föräldrar som tänker köpa surfplattor till sina barn som de föräldrar som varje månad kämpar med att få pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. Med det här kommer klyftorna mellan de rika och de som har mindre att öka snabbt. Istället för surfplattor: lek och läs med barnen! Investera  mer tid tillsammans med dem. Åren de är små går så fort, ta till vara på dem! Snart är de tonåringar och stänger in sig på sina rum och vill vara ifred. Och hipp som happ har de flyttat hemifrån.

Min jul vill jag ska bestå av glada skratt, kramar, familjen samlad och brädspel.

Och naturligtvis finns det alltid plats för vänner

För alla

Jag ska tydligen ha kläckt ur mig de kloka orden: "Det finns en cykel för alla!" och visst är det så. Det gäller nog bara att leta så hittar du den som är rätt för dig.

Det kan vara så att du i din tanke har föreställt hur just din cykel ska se ut, vilka funktioner den ska ha och färgnyansen. När du sedan kommer till cykelhandlaren så finns den cykeln inte i sortimentet eller ens att den är producerad. Då gäller det att försöka kompromissa och provcykla flera innan du bestämmer dig för vilken du ska köpa med dig hem.

När du väl har bestämt dig se till att ha rätt till öppet köp, gärna skriftligt om du och cykelhandlaren skulle ha olika åsikter om överenskommelsen. Det är faktiskt så att du kan omöjligt veta om cykeln passar in i din vardag och på dina vägar innan du har provat på plats. Att känna efter är bra eftersom du inte byter cykel varje dag.

Precis som med oss människor är alla cyklar olika och hur vi passar ihop beror på vilket stadium vi är i, i livet. För min del är helt otänkbart med både trehjuling eller en med stödhjul, fast med stigande ålder kan det bli aktuellt igen. Att ha en cykel med stort framhjul känns alldeles för gammalmodigt och en liggcykel är knappast min stil.

Att cykla på en tandemcykel är eventuellt något som jag skulle vilja prova på, kanske. Den varianten som är att föredra är där två cyklister samsas om en cykel, att få det fungera rättvist med fler personer inblandade tror jag är ett för stort företag och för många relationer att hålla ordning på. Fördelen är att fler kan hjälpas åt att driva cykeln framåt men det är väldigt viktigt att alla håller samma linje och strävar åt samma håll.


En annan sak att ta hänsyn till när du väljer din cykel är detaljerna. En del föredra smala racerdäck, andra ballongdäck eller offroad. De som cyklar vintertid bör använda däck med dubb. Lysen och reflexer borde vara standard men ofta saknas denna utrustning. Broms är ett måste! Sadlar finns det i lika många varianter som rumpor, skulle jag tro, och välj en som känns bekväm, för det är där som du tillbringar all din tid under cykelturen.

I vissa perioder i ditt liv är cykeln placerad i cykelstället.


Jag har iallafall bestämt mig för att köpa mig en enhjuling!

OCH

KOM IHÅG ATT ANVÄNDA HJÄLM!