Två eller fler

Mitt residens ligger mitt i byn med ålderdomshemmet som närmaste granne. Runt omkring oss i de andra stugorna bor det kompisar till barnen. På något konstigt sätt så är det ofta här som samlingspunkten inför vidare äventyr är. Äventyren blir vidlyftigare med åldern men det händer väldigt titt som tätt, mer tätt, att barnen och  barnens kompisar väljer att stanna innanför väggarna här. Vad det nu beror på?

Med ett gäng tonårskillar i huset försvinner det snabbt och utan några som helst spår en hel limpa, en ost och ett antal liter mjölk. Jag har därför tidigt begränsat antalet oanmälda matgäster till en var åt barnen. Är det så att de har kompisar vid lunchtid så frågar jag om de vill äta. Däremot är middagsgäster bara välkomna om det är avtalat i förväg. Det finns en stor behållning att äta åtminstone ett mål gemensamt i familjen.

Oavsett om det är tre eller fler som äter här är det samma jobb med matlagningen, bara mängden som skiljer sig. Och jag tycker att det kan vara värt att diska den extra tallriken när kompisen har ätit här. Det handlar om för min del att lära känna, fortsätta känna, de som barnen väljer att umgås med. En säkerhetlina för både mig, barnen och deras kompisar. Att vara en hyfsad engagerad förälder och vuxen.

Har barnen kompisar i samma intressesfär blir det dessutom ett mycket mindre tjat på mig som förälder och jag får lättare att koppla en stund och återhämta lite kraft. Idag har jag lånat in två extra barn för att deras mamma ska få lite avlastning och ägna sig åt det hon vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. Vi ensamstående föräldrar har ju altlid dåligt samvete för att lämna bort våra barn till någon, för att få egen vuxentid. I förnuftets botten vet vi att just sådana stunder faktiskt gör oss till bättre föräldrar om vi prioriterar oss själva. Sen är det självklart att vi till 90% väljer att vara med våra barn på vår fria tid.