Din hjälp att älska

Jag ser någon i min spegel
som jag inte sett förut
hon är uppgiven och tystad
nu när tårarna är slut
hon ser bara alla brister
som någon annan hittat på
och hon drömmer andras drömmar
som inte går att nå

Jag ser mig själv med deras ögon
nån som inte räcker till
en punkt i marginalen
nåt som inte passar in
idealen är ett eko
ett sånt som följer alla steg
jag behöver dina ögon
din blick att titta med

Jag ber dig om hjälp
att se det du ser
jag ber dig om kraft
att orka lite mer
när det känns som om benen inte vill och inte bär
ber jag om din hjälp att älska
älska det jag ser och det jag är

Hjälp mig älska den jag är

Text: Tess Mellberg
Från cd:n "Psamler frånm Fryshuset"

Som ett träd

Som ett träd i höststormen

Böjer sig, knakar, tappar löv

Blad som lägger sig på marken

Förmultnar och blir till näring
Träd som vintrar-in
Sover, samlar kraft
Rötterna djup nere i jorden
Nästa år större och vackrare
Sträcker på sig
Fångar solens strålar


och under trädet sitter jag

Guldgruva

Vaknar flera timmar innan klockan tänker väcka mig och kan inte somna om. I natt har det ändå varit en god natts sömn, sammanhängande i lite mer än fem timmar, men så fuskade jag också. Så under dagen idag kommer jag att få känna av fusket. Huvudet inlindat bomull och känslan av att befinna mig inne i en bubbla, är det värt det för att få sova en natt? Jo, faktiskt för utan sömn i flera nätter, som jag haft det nu, fungarar jag mycket sämre.

Det är mörkt utanför fönstret och det blev mörkt tidigt igår kväll. För min del känns mörkret inuti också och det skulle vara skönt med mer dagsljus på dagarna som kunde tas till vara på.

Massor av tankar snurrar i huvudet men det är bättre tid för dem på morgonen än på kvällen. Men de gör mig också trött, vill som sagt ha lite mindre uppförsbacke och lite, lite medvind. Har lyckas separera tankarna och nu tar jag en i taget för att se vilket mål som är aktuellt för den tanken, formulera det och sen se hur vägen dit kan te sig. Är en liten parasit och utnyttjar de som finns omkring mig till att lufta mina funderingar med och så många goda omsorger jag har runt mig är guld värt. Jag vägrar att ta på mig offerkoftan och slår bakut om någon ens tänker tanken att tycka synd om mig. För det är inte synd om mig, jag har bara fått lite många, tunga stenar i ryggsäcken samtidigt.

Har tagit kontakt med professionell hjälp till de två sakerna i livet som jag behöver den kompetensen till, men de övriga dilemmana löser jag med goda samtal. Några korta ord eller meningar betyder mycket och gör att flytringen fylls på med lite mer luft. Tack, för att ni bryr er om! Jag är härligt rik!

Skojar om mig själv, är det okej för er?

Det är ingen hemlighet att jag under många års tid har kännt av en höstdepression, från slutet av september till åtminstone december. Det är då jag till viss del tappar inspirationen för att hitta på roliga saker och det mesta bara går på i gamla hjulspår.

2003 låg min storasyster på sjukhuset under tre månaders tid och det var rätt så kämpigt för henne då det tog tid att hitta optimal behandling och sen genomgick hon en njurtransplantation. Jag har svårt att se sår och sjukhusutrustningar som är kopplade till kroppen. Och hon hade massor under sin vistelse. Jag sa till personalen på dialysen, där hon tillbringade tre dagar i veckan, innan jag klev in att jag måste försäkra mig om att ni tar hand om mig när jag svimmar, annars kan jag inte besöka min syster. De log lite men förstod att det låg en hel del allvar i mina ord då jag nämligen intog en kritvit färg i ansiktet när jag kom fram till systers säng. Det resulterade i en stor kopp kaffe och två sockerbitar och uppmaningen: Drick! Nästa gång jag var på väg på besök, fick jag en kopp kaffe redan i entrén till dialysen, och så sa de: Vi har alla sängar fulla redan! Och jag svarade: svimmar jag ramlar jag på golvet och där är det gott om plats, får jag bara en filt så. Och de hade täckt över där dialysslangen gick in i halsådern.

Under de här perioderna har min humor varit väldigt viktig för mig. I 99% av fallen är det mig själv som jag driver med och kommer med uttalanden som verkligen är ologiska vid de tillfällena. Men att få skratta åt mig själv tillsammans med de som jag bryr mig och omvänt, är en bra medicin. Ett sådant uttalande är att jag har provlegat kyrkogården i Lockne men tycker inte att den känns som om det är hemma. Min mamma säger att den dagen som jag inte skämtar är det riktigt allvarligt och hon kommer då personligen att köra mig på rätt ställe för att få hjälp. För med det liv jag lever, i för stort stresspåslag under långa perioder, en son i behov av särskilt stöd, innebär risk att jag hamnar i den situationen.

I gårdagens inlägg skrev jag att jag har fått ett besked om min hälsa och sedan pratade med en vän om det sa jag att eftersom jag inte vet vad det innebär idag, så vill jag inte säga vad det handlar om, men det värsta som kan hända är att jag dör och det är det enda säkra också. Förr eller senare, troligen inte nu iallafall!  Se bara på Michael Jackson som verkligen försökte få ett evigt liv, han dog i förtid. Med mitt jobb är döden så nära att jag inte har några problem med att skämta om den heller. Så häromdagen bad jag vaktmästaren gräva en grav åt mig, men han satte sig istället och pratade med mig och skrämdes inte bort av att tårarna trillade, så nu känns det lite tidigt att utföra min önskan.

Att driva med andra personer är något jag gör när jag känner dem väl och de mig. Och om det är svårt att förstå hur jag kan driva även med döden så är det något ingen av oss kommer undan. Min humor håller mig uppe och om någon misstycker kring mina skämt om mig får de låta bli att lyssna eller läsa.

Under mina perioder med depressionen är det: Humorn som gör att jag orkar kliva upp på mornarna för jag vet att det kommer alltid något dråpligt ut ur min mun via hjärnan.

Lycka??!!

I lördags var Lars Winnerbäck gäst hos Niklas Strömstedt i tv-programet: "Tack för musiken". Lars är en av mina stora förebilder när det gäller skapande av musik och jag börjar det här inlägget med att citerara honom: "Om man mår så där kanon behöver man inte skriva låtar". Niklas hade frågat honom varför det är så svårt att skriva om lycka då Lars texter ofta handlar om det motsatta.

Idag har jag fått ett besked som var väldigt oväntat för min del och tydligen är min hälsa lite i farozonen. Nu är det inte så att jag direkt målar fan på väggen och gräver ner mig, trots att det har varit en tid med andra störningsmoment i livet. Men visst känns det ännu lite jobbigare. Många bäckar små bildar stor å, eller, droppen som får bägaren att rinna över. Men än finns det lite plats kvar i bägaren.

Jag försöker nu att ta varje grej för sig och känner nog att det kommer på något sätt att gå. Mina goa kollegor undrade om jag verkligen orkar jobba och just nu är det tur att jag trivs så bra med mitt jobb. Det som jag gjort i många år som pedagog, där jag möter barn och vuxna, tar energi men ger mer tillbaka. De nya arbetsuppgifterna som gör att hjärnan måste lära sig nya saker. Sen studierna, åh, det är så roligt att få formell kunskap.

För att återgå till de inledande raderna. Hmm....det kommer inga låttexter till mig, alltså är jag rätt så lycklig ändå.

Regn ute...

Med en trötthet som inte går att nämna vid namn, hmmm.....jag sov visst alldeles för lite i natt med, men med förhoppning att kunna åtgärda delar av dilemmat fick jag nys om en säng till salu ikväll. Efter lite koll med Martine hade vi fixat en släpvagn. Innan vi drog iväg försökte vi få till en någorlunda ordning på Rasmus rum men blev mest ivägkörda så han skulle ordna till det medan vi var borta.

Inga problem att ta sig till Östersund, jag satt på passagerarsidan då så lite sömn som jag fått under natten knappast gjorde mig till en trafiksäker förare. I en uppförsbacke säger jag: Min bil blir lite trött av att ha nåt därbak! Martine brister ut i skratt och säger: Men vem skulle inte bli det! och i den stilen fortsatte det. Min övertrötta hjärna levererade flera grodor på väg mot Östersund.

Väl framme var det inga problem att lyfta ur resårbotten och få in den i hissen. Sen var det ramens tur, upp och iväg, in i hissen och ner med den till markplan men sen.... En ledstång placerad i hissen på ett ovanligt korkat ställe gjorde att huvudändan inte gick att få ur hissen. Och dessutom inga verktyg som passade för ändamålet att skruva isär ramen på plats. Den, numer, förra ägaren till sängen åkte till sin lägenhet, en bit bort från platsen där vi satt i hissen med sängramen, för att hämta verktygslådan. Vi övervägde starkt att demolera hissen och skruva lös ledstången men saknade rätt verktyg för det projektet. Istället satt vi och skrattade åt dåliga skämt. Det som från en början skulle krävt 15 minuters tidsåtgång slutade istället på 60 minuter.

På med allt på släpvagnen och så drog vi fast det med spännband. Tittade upp mot den nu kvällsmörka himlen och tänkte, kommer det något regn blir det bara lite grand och så körde vi mot residenset. Efter tre minuters bilfärd öste regnet ner men då tyckte jag att det redan var för sent att stanna och lägga på presseningen, så vi körde hem. Men vilken regnskur det kom och den höll i sig hela vägen hem. Nu är iallafall sängramen på plats. Ska tillägga att sonen började med röjningen bara minuterna innan jag kom hem igen. Resårbotten står upprest i vardagsrummet och jag hoppas att den torkar tills i morgon. Över halva huset finns det saker och möbler som nyss var inne på Rasmus rum men som måste hitta en annan parkeringsplats.

Ja, regn ute men fniss i en hiss, kan sätta guldkant på en måndagkväll.

Gästskribent på bloggen

Jag läser flera bloggar, en del som bloggar ofta och andra som bloggar mer sällan. Många som skriver gör det fantastiskt bra och utifrån "sin egna verklighet". Här är ett välskrivet inlägg som jag gärna delar med mig av.


Det hårda livet...

Det finns nog ingen som inte skulle vilja säga att livet är hårt någon gång. För en del är det enstaka motgångar som gör att livet känns tufft medan andra har ständiga motgångar och blir experter på problemlösning. Mitt liv går i vågor men nog skulle jag vilja säga att det präglas av en hel del motgångar och just nu är jag något av en expert på alternativa lösningar. Det tvingas jag nämligen bli eftersom ingen annan löser mina vardagliga bekymmer. Till expempel har min bil gått sönder och det som så snällt skulle åtgärdas visade bli ett finn tusen fel till projekt. Nu står jag här och funderar på hur i helvete jag ska lösa det. Nog ordnar det sig i alla fall och jag lyckas ju ro i land varje dag och varje behov jag och mina barn har. Därför kan det kännas lite skrattretande att somliga anser att en lek som inte gått enligt planen är ett hårt slag. Då skulle jag vilja ruska om den personen, be denna se sig omkring och se andra än sig själv! Det är dags att träna på de vuxna färdigheterna livet kräver. Livet är krävande, livet behandlar oss olika men nog måste vi väl ha en någorlunda likvärdig grund att stå på i detta lilla land. Nog måste vi väl ha ungefär samma värdegrund och sunda förnuft? Det var i alla fall vad jag trodde men det finns uppenbarligen människor som ser sig själv som ett offer hur bra denna än har det. Men återigen innebär det att man måste se till andra för att kunna se sina egna fördelar. Tyvärr är det inte alltid lätt men ibland är det uppenbart att det är medvetet valt att framhäva sin svaga offersida. Min fråga är då om det är för egen vinning eller andras förlust???

Alla har vi väl en sida som säger, jag har det sämre än du, men för de flesta är den stramt återdragen medan andra skriker ut "tyck synd om mig"! Jag skulle bli galen och vansinnig om någon tycker synd om mig. Bry dig gärna om men det är definitivt inte synd om mig. Det handlar bara om att se det vi är tacksamma för istället för att se det negativa. Jag personligen har mycket i livet som jag uppskattar och lever för men lika mycket som ger mig en känsla av total motvilja till livet. Skulle det vara fokus på den sidan skulle livet enbart vara svart. Nu har jag en salig blandning av färger i mitt liv och jag är oerhört tacksam för det. Jag känner, alltså lever jag mitt liv!

Författare: Martine Linderos

Inre röst

Jag stänger av och vägrar höra
Budskapet är till mig
Men jag är inte tillgänglig
Vet redan vad du kommer säga
Vet det av egen erfarenhet
Om jag blundar känns du längre bort
Jag kan tvinga iväg dig med min tanke
Tyvärr kommer du tillbaka
Snabbt och högre ropar du
Kräver att jag lyssnar
För mitt bästa, påstår du
Långt inne vet jag att det stämmer
Innerst i djupet, dit jag sällan når
Där bor sanningen, den vackra
Den säger att nu är det dags
Låta det börja, låta det gro




Marie-Therese, tror du verkligen att det fungerar med en dosett? Om lösningen ändå vore så enkel. Men jag överväger iallafall att göra som du säger. Idag är Du är min inre röst, kram kram

Människan är förunderlig

Jag upphör aldrig att förvånas, men det borde ha skett för länge sedan. Människor är förnurliga, föränderliga varelser som det tar lång tid att komma underfund med.

Idag förvånas jag allra mest över mig själv. Den första joggingturen på tre veckor är genomförd och jag frågar mig själv varför jag inte kommit mig iväg tidigare. Det är verkligen skönt att bara tänka på att sätta den ena foten framför den andra. I nedförsbackarna låta tyngdkraften arbeta och steget bli lite längre och då ökar även farten. I uppförsbackarna trycka ifrån aningens mer i varje fotisättning för att behålla farten och känna hur musklerna på baksidan av låret får jobba märkbart hårdare.

En höstdag som hittills visar sig från den bästa sidan, sol och nästan vindstilla. Dessutom har jag, underligt nog, sovit två nätter i följd utan större störningar. Väntar på att eftersvettningarna ska avta och sen blir det dusch och frukost. Dagen bjuder på umgänge med barnen och en liten tur till skogen. Blev inspirerad förra helgen, så kameran får följa med idag också. Skogen är nog den bästa platsen för att fylla på depåerna, i ensamhet och tystnad...

Avskalat

Jag ser in i ditt innersta
Långt bortom det din yta visar

Jag hör dina tankar
Orden du låter bli att säga

Jag andas in din lukt
Du delar dina andetag

Jag känner din närvaro
Och du rör vid mitt hjärta

http://www.youtube.com/watch?v=0N2v9gRNcrg

Avsikt

Tidigare i veckan skrev jag ett inlägg om åsikter och insikter. Kom jag fram till någon slutsats så var det nog att utan insikt bör man inte ha en åsikt, eller så har jag kontruerat det nu i efterhand. Idag leker jag med ord och hittar både utsikt och avsikt som vill bli omtalade.

Idag har jag avsikter! Inga dolda alls utan de ligger helt synliga för alla som vill veta. Tar med mig Martine till Östersund, dels för att hjälpa till att välja säng till Rasmus, men också ett tillfälle för oss båda att vädra våra åsikter, komma till insikt och se vilka utsikter framtiden kan ha att erbjuda. Vi ska passa på att lösa den ekonomiska krisen i Europa när vi ändå håller på, kriget i Mellanöstern och svälten på Afrikas horn. De har samma kaliber, alla dessa dilemman.

Nu har vi kommit tillbaka från stadsturen och det blev som jag var rädd att det skulle bli. Inköpen höll sig till mat och bensin. Försökte verkligen att göra av med mer pengar. Besökte sko-, kläd- och elektronikaffärer men inget kunde locka mig till att spendera. Alltså är jag skitsnål helt enkelt, som sonen brukar uttala sig: Snål egoistisk, gammal tant.

Okej, erkänner: Avsikten med att ta med mig en god vän, var endast för att lösa världens dilemman. Våra egna har fortfarande samma status!

Lika värde för alla

Är det verkligen så att alla människor har samma värde och vem är det annars i såfall som bestämmer vad som ska värderas högre än nåt annat?

Bland det värsta som jag vet är det när människor tycker att de är bättre än andra. "Jag är bättre än du är" sägs med ord, blickar eller kroppspråk, så nedvärderande att det skulle vara straffbart. När jag flyttade hemifrån var det människor på den orten som tyckte att minsann var bättre än vissa andra av oss. Jag var nog något som katten hade släpat in. Tur som var så hade jag vänner omkring mig som jag umgicks med där vi alla hörde till samma skrot och korn. Så skillnaden om hur folk var mot varandra, var stor när jag senare flyttade till Bjärme där alla på ett eller annat sätt tillhörde en familj.

Är det jobbet som avgör statusen? Bland de lägst betalda ligger städarna, men det märks väldigt fort om de är borta ett par dagar från jobbet. Vi som har andra jobb är vana vid att de tar reda på vår "skit". Eller är det kanske hur du bor? Får de som bor i egna villor automatiskt högre status jämförelsevis med de som bor i en hyresrätt? Nu när jag funderar på att flytta inser jag att boendekostnaden för en hyresrätt oftast blir högre än om man väljer en liknande bostadsrätt. Kan det vara så att det är utbildningen som är avgörande? Universitetsutbildning leder till högre lön, och därmed också högre status?

Nu när jag reflekterar över människovärdet handlar det till stor del om ekonomiska värden, men visst finns det andra värden som kanske gör det lättare att se hur alla ska vara lika mycket värda. Omtänksamhet är för mig väldigt högt placerat på statusskalan. Där har vi nog tillgång till samma kapital alla, åtminstone vi som är "normalstörda". Ett annat viktigt värde är att vara ärlig. Vid oärlighet förutsätter den som är det, att mottagaren är mindre vetande, och det är riktigt dumt att tro att mottagaren inte kommer att upptäcka det förr eller senare. Listan skulle kunna göras mycket längre men jag tror, eller vet, att ni som läser förstår vad jag menar.

Så då kan jag konstatera att alla människor har samma värde, oavsett alla olika faktorer som spelar in! Synd bara att samhället fungerar på det sättet.

Sömnbrist

Under hela sommaren har jag sovit mycket mindre än min kropp och hjärna är i behov av. Tyvärr håller det i sig men nu är det inte så att jag lägger mig väldigt sent, som i somras, utan i rätt tid för att hinna sova de timmar som jag behöver. I genomsnitt tre timmar per natt är för lite och det märks på mitt humör, inte så att jag är arg och irriterad, men denna ständiga trötthet... Undra hur lång period det går att sova så lite som jag gör och vad som händer, för på något sätt måste det visa sig att kroppen tar stryk.

I somras kompenserade ja den sena nattsömnen med att vila ute på altanen när solen sken, gärna liggandes i hammocken, men nu de senaste veckorna har det varit full huggning efter jobbet och jag har kommit i säng först när det är sovdags. Så somnar jag oftast, som en klubbad oxe, och sover en till två timmar för att sedan vakna av att jag har drömt något. Nio gånger av tio handlar drömmarna om barnen och det är omöjligt att bara skaka av sig olustkänslan. Då ligger jag vaken framemot morgonen och somnar om strax innan klockan talar om att det är dags att kliva upp och möta den nya dagen.

Även Rasmus har vissa bekymmer med sin nattsömn, så av den anledningen är det läge att byta ut hans säng. Nu är ju loftsängen borta och för tillfället sover han i en alldeles för mjuk gästsäng. Flera nätter den här veckan har han varit uppe vid tre-tiden på natten och poat på med olika grejer, däribland äta upp mina matdosor till nästkommande lunch. Och är han uppe sover mamman knappast...  I helgen ska det hinnas med och prioriteras ett nyinköp av säng/resårbotten till honom, men att få honom med sig och provligga kan bli riktigt svårt. Går ju inte att muta honom heller, eller för den delen säga att han blir utan säng.

En annan sak som helgen kommer att bjuda på, förhoppningsvis, är flera tupplurer under både lördag och söndag. Inte för att man på något sätt kan ta igen förlorad sömn utan mer för att jag måste sova för att orka vara mamma och jobba i fortsättningen också. Något roligt kommer säkert att dyka upp. Lite bakning kanske och kaffedrickande med goda vännen M. En sak som jag och M tillsammans kommit fram till är det enda sättet att få helt vila, från matlagning, städning, tvätt och ansvar för barnen, är att antingen hamna i fängelse eller på hispan, så det har vi aktivt valt bort som alternativ till återhämtning.  Vi funderar däremot på att trotsa älgjägarnas monopol på skogsvistelse och ta en spaningstur efter lite trattkantareller! Så huka er i bänkarna för nu laddar vi om!

Filmtajm

Regniga höstdagar inbjuder till soffverksamhet och varför inte att kyrpa in under en filt och se en bra film. Jag tycker att det finns flera filmer som aboslut går att se mer än en gång. I somras när mitt brutna revben satte stopp för en hel del aktiviteter såg jag många filmer under den lediga tiden.

Min favoritfilm för tillfället är "Hur många lingon finns det i världen?" I den leveras många dråliga repliker som jag kan tro är tagna ur verkligheten. Själva titeln kommer ifrån ett tillfälle när Tor-Alf, som inte medverkar i filmen, var i tv4-studion och ville få kontakt med Tone, som presenterar vädret. Det som jag tänker på när jag ser filmen är att det sällan tas hänsyn till vad de människona tycker som har en funktionsnedsättning och att det ofta fokuseras på de svaga sidorna istället för att förstärka de starka. Eller har jag fel?

När man ser på film bör man ha anpassat tilltugg. Med det menar jag sånt som går att äta ljudlöst, för att höra allt som sägs. Själv är jag ganska dålig på att äta när jag inte är hungrig och det är jag sällan på kvällskvisten. Lite the brukar alltid rinna ner. Nu får jag till och med sällskap i soffan av Robin ibland även när det är annat än rena barnfilmer som vi ska se på. Han har ett otroligt minne och kan efter ha sett en film, flera repliker precis som de säger dem. Undra vem han brås på?

Direkt från hjärtat

När ska prövningarnas tid vara förbi och jag får njuta av medvind?

Visst mitt liv är bra i förhållande till många andras. Jag har en familj som jag tycker om och som bryr sig om mig, ett jobb som jag trivs med, ett bra hus att bo i och goda, nära vänner. Men ändå är det uppförsbacke och jag tycker att jag får kämpa mer än jag egentligen vill. Och utan min vilja, eller tjurighet, hade jag nog gett upp för länge sedan. Men hur går det då?

Idag är tårarna nära hela tiden. Hur många som redan trillat ner över kinderna är svårt att säga och fler kommer det att bli under kvällen. Jag är glad att jag har tårventilen för att gråta renar. Annars skulle jag gå sönder. Hjärtat slår hårt och värker. Frågan är om jag kommer att hålla hela vägen, vart den leder och när målet är nått?

Min stora glädje och kärlek, barnen är även min största oro och ständig känsla av otillräcklighet. Robin som är hyperkänslig för min sinnesstämning känner av precis hur jag mår dag för dag, minut för minut. Rasmus, som på grund av sin funktionsnedsättning, saknar den empatiska förmågan emellanåt att känna in andra och dessutom befinner sig i ego-tiden, tonåren, märker av de här låga dagarna och håller sig undan, smittsamt kanske?

Det här inlägget skrivs inte för att jag vill ha medlidande utan för att tankarna måste komma ut ur huvudet, naket och ärligt som jag vill ha det, om inte blir de till grubbel och ältande som bara äter upp mig inifrån, och jag är ju redan för smal enligt några.

Insikt eller åsikt?

Vilket är viktigast?

Efter en lång arbetsdag med både skratt och tårar sätter tankarna fart när kroppen får vila. Skrattet utlöstes då kossan i hagen hade en kråka sittandes på huvudet. Tårarna hos människor som blev berörda av sången idag, själv klarade jag av att sjunga utan att mina trillade. Känslomässigt starkt att se och inse.

Inser att livet handlar om så mycket. Vinster och förluster. Himmel och helvete. Kärlek och rädsla, ja motsatsen är rädsla, hat är något helt annat. Idag har jag mött människor i många av livets faser. Den yngsta en månad och den äldsta närmare 90 år. De som precis har fått någon fler i familjen och de som nyss mist sin livskamrat.

Åsikterna! De som vi gärna delar med oss. Och de som vi ofta bryr oss om. Men är det viktigt vad andra tycker? Jo, det kan det vara, men att anpassa sig efter andras åsikter, är det nödvändigt? Det får mig att känna otillräcklighet och jag slits itu mellan olika åsikter.

Utan insikter är det svårt att ta åsikter på allvar.

Atjo

Tror att de flesta människor i min omgivning är mer eller mindre förkylda just nu. Det snoras, nyses och hostas från alla håll och kanter. Jag har bestämt mig för att inte bli sjuk. Men undrar om jag verkligen har makt att bestämma det. Har täppta bihålor men inget mer, och så ska det vara.

Fick ett tips på en huskur som innehåller: en pressad, citron, en pressad vitlöksklyfta, en sked honung och lite färsk riven ingefära. Hmmm.....låter gott??? Nope! och jag har inte provat. Ett annat tips som tydligen ska fungera är att dränka in strumporna i ren sprit, sätta dem på fötterna och sen sova. Det skulle jag kunna prova men har ingen sprit hemma, ovanligt.....?? Andra saker som jag har hört ska fungera är stora doser av c-vitamin, echinagard/echinachea eller liknande "förkylningsmediciner. Har också hört att vam whiskey med nejlikor ska vara bra.

Säkert finns det massor av huskurer ute i stugorna som alla hävdar samma sak att de kurerar förkylningar. Skiftande är resultaten skulle jag säga. Det som brukar hjälpa för min del är att dricka varm eller ljummen dryck, ta alvedon och ipren och krypa ner under en filt, se filmer och bara ta det lugnt! Sömn är nyckeln till ett bra mående i många avseenden.

Vägval

Sätter ena foten framför den andra
Ett steg i taget
Stannar till
Tittar upp och omkring
Har jag varit här förut?
Eller påminner det om något jag sett tidigare

Sätter ena foten framför den andra
Går åt andra hållet
Spelar det någon roll
Är det viktigast att jag rör mig?
Framåt, bakåt eller sidledes?
Vad händer om jag stannar?

Sätter ena foten framför den andra
Väljer mina egna vägar
Ibland bara följer med
Låter mig ledas
Nästa gång leder jag
Eller går för mig själv

Livet, heter vägen

Att veta

Undrar i stort,

undrar i smått.

Fortsätta gå

där jag redan gått?

Våga trampa nya stigar,

hitta guld på nya platser.

Eller bara finna möda,

och dåliga slutsatser.

Lägga en bit till

de som redan är lagda.

Tänka nytt

eller tänka stadga?

Vänta på tillfälle,

kan bli i evighet.

Göra det nu?

Energipåslag

Kan nån förklara?

Under mina fem veckors semester blev det inget vettigt uträttat i huset eller på tomten utom det mest nödvändiga. Nu har jag jobbat ett antal veckor och borde rimligtvis ta helgerna i bruk för återhämtning. Men idag vet jag inte vad som har hänt?! Fylld av energi direkt från det att jag slog upp ögonen. En förklaring kunde ha varit att jag lagt mig i rätt tid sovit många timmar och vaknat utvilad.

Igår var det sista sommardansen på Sandviken och Zlips stod på scenen, ett av mina favoritband, och där var jag och dansade alla danser från start till både extra numren. Sen blev det en hel del surr med vänner och sedan även bandmedlemmarna. Hem kom jag vid halv tre och i säng betydligt senare. Först ska det fikas lite, duschas och sen flytta bilder från kameran till datorn. När det var klart var kroppen fortfarande endorfinkickad så att lägga mig och sova, nej nej nej...

Före nio vaknade jag och kände mig pigg. Bra det då "att-göra-listan" för dagen är rätt så lång. Började med att försöka hitta igen skrivbordet på Robins rum och med stordådet att få till en ordning där. Kunde ju vara bra om han kan använda det för läxläsning. Sen var det dags för nästa projekt, Robins rum fick lite vila. Rasmus vill ha en annan säng än loftsängen som han haft många år och Martine ville köpa den till sina trollungar. Så, steg ett blev att montera ner sängen och två att bära den hem till henne, för att sedan skruva ihop den igen. Det blev dubbla turer för oss både med att bära den, men tokigt fort gick det med isär- och ihopskruvandet. Nu står den på plats hos henne och en nöjd fyraåring som ska få sova i Rasmus gamla säng kommer hem på måndag.

Väl hemma igen fortsatte röjandet inne på Robins  rum och nu är det en någorlunda ordning där. Inne på Rasmus rum är en provisorisk lösning gjord. Jag får åka och köpa en ny säng till honom inom den närmaste tiden. Sen gick jag lös på golven med snabeldraken. Hur kan så mycket smuts och damm hamna på golven? Eller beror det på att jag har varit halvlat i städandet de senaste veckorna? Nu är det iallafall gjort. Röjningen resulterade i att återvinningsstationen fick ett besök.

Under tiden städandet pågick jobbade även tvättmaskinen så nu ser jag hela botten på tvättkorgen. Lite bakat ska väl också erkännas att jag har hållit på med, sockerkaka med hallon och vit choklad och dumlekakor. Trädgårdsmöblerna på altanen är i vinterläge och gräsmattan skulle egentligen har varit klippt, men det har jag ingen lust med. Däremot är det fortfarande energi kvar i kroppen och jag undrar vad den ska anvädas till. En slapp lördagskväll kommer bara att göra mig rastlös.

Ett alternativ som skulle passa mig bra är en riktig surrkväll med trevligt sällskap. Det finns som sagt, för ovanlighetens skull, lite att fika också!

Det börjar med ett korn

Det tar tid att bygga upp
Bit för bit och en del i taget
Snart kan en form skönjas
Utifrån och inifrån
Formas som jag önskar
Helhet mer än delar
Fulländad, eller?


Sen...
Trasas, lite i kanten
Raseras sakta från början
Delar suddas ut och försvinner
Är jag fortfarande?
Hur mycket går att mista?

Till slut:
Som ett sandslott som byggts för nära vattnet
Sveps bort, utan spår...

Liten, fast stor plats

Hemmadag idag med en son som är tussig, lite huvudvärk och halsont. Inget konstigt alls med tanke på att nästan varenda människa hostar och snörvlar runt omkring oss. Jag är bar täppt i näsan och så har det varit den senaste veckan, får se vart det tar vägen. Men en VAB-dag emellanåt är faktiskt lite mysigt. Vi har suttit och sett på tv nu på morgonen och nyss åt vi kalaslunch, korv och makaroner, och nu tar vi det lugnt.

Märkte redan igår kväll att han var lite ur gängorna. Robin somnar oftast i min säng och sen bär jag honom till hans säng när det blir dags för mig att sova. När jag bar honom igår så vaknade han och sa att han hade ont i halsen, men somnade om på en gång. Egentligen skulle han kuna få sova i min säng hela nätterna men det är konstigt att en liten människa kan ta så stor plats. Han kan bre ut sig på hela de 160 cm som min säng är bred och även på längden. Så har det varit ganska länge, man kan säga att Robin har förmågan att utnyttja sängens kapacitet.

Nu tror jag att vi ska mysa ner oss i soffan och se på en film tillsammans och fika lite kanelbullar, det är i rent medicinskt syfte!

Idag är dagen

Dagens humör: Överraskad av positiv händelse

Dagens mående: Lugn

Dagens borde: Städa

Dagens frisyr: Kammad

Dagens smink: Det vanliga, inget

Dagens klädsel: Tunika & jeans (just nu nattklädsel)

Dagens planer: Vinna ett par miljoner

Dagens materiella vill ha: Nyare  miljövänlig bil

Dagens fundering: Är det nödvändigt att klippa gräsmattan en gång till i år?

Dagens beroende: Dans & kramar

Dagens tråkigaste: Räkna ut middagsmat

Dagens längtan: Träffa & prata med Karl Jonas


Dagens superlängtan: Solsemester

Dagens tidning: ÖP & LT

Dagens låt: Du är allt! http://www.youtube.com/watch?v=7mFYW3g4QO0
                    Se styrkorna istället för svårigheterna!

Hopp finns

Imorse när jag tittade ut tänkte jag, är det redan dags för långkalsonger? Gråmulet och blåst. Att vinden var riktigt kall kände jag när jag gick den korta vägen till garaget. Full värme på i bilen och ändå när jag nådde Brunflo så var jag lite frusen. En stor kopp kaffe direkt på jobbet botade en del av frusenheten och fler har det blivit under dagen.

Efter middagsstöket hade jag bestämt mig för att läsa klart bok nummer tre i studielitteraturen, så med en gigantisk kopp hett thé och några saffranssskorpor tog jag med mig boken och satte mig. Men bokstäverna dansade hambo och fortfarande frusen så gav jag upp efter en knapp halvtimme och istället tippade jag omkull mig i sängen med min härliga "quillow". Somnade på sekunden och vaknade en stund senare. Nu är jag rätt så pigg och ska alldeles strax läsa, men först bara några ord som vill ut.

Om jag var arg igår över vissa dumma uttalanden så känner jag idag ändå hopp om att människan kan förändra sig, om den vill. Vad det i detalj handlar om behåller jag för mig själv, men irritationsmomentet som finns är mycket mindre, just nu. Jag ropar inte hej och tror att det är för alltid, för alldeles för många gånger har jag trott det och då blir besvikelsen så stor.

I helgen blir det till att leta fram en mössa. Vantarna sitter på händerna på morgnarna för jag vägrar ha kalla händer! Snön kan komma vilken dag som helst. Gräsmattan behöver klippas en gång till för att vara någorlunda snygg i vår, kan vara bra vid en eventuell husförsäljning. Tomaterna mognar i växthuset och det finns att plocka av varje dag, physalisen kommer att få flytta in i vardagsrummet och mogna klart där.

Undra om fjällen kommer att vara vita snart?

Varm dryck

Jag börjar längta efter adventsiden. Massor av levande ljus varje morgon och kväll. Glögg, pepparkakor och saffransbröd. Så gott!

Innan första advent antar jag att det ska bakas mängder av småkakor, som hemma hos mig räcker ända fram till midsommar. Julklapparna kommer vara inköpta så att jag slipper stressa i december med det. Men eftersom vi numer, i min familj, endast köper till de som är yngre än 18år är inköpslistan kort. Lite synd tycker jag, trots att det är min idé, för jag gillar att handla och ge bort presenter. Fast det finns en del utanför familjen som jag gärna ger en julklapp.

Igår bakade jag saffransskorpor, efter ett recept jag fick i födelsedagspresent, som jag åt tillsammans med en kopp glögg. Riktigt gott och det värmde ända ner till tårna. Nu när flaskan är öppnad måste innehållet drickas upp, ganska snart, så det blir fler kvällar den här veckan. Fel tid kommer en del av er att tycka och jag erkänner att jag har tjuvstartat. Skulle faktiskt även tänka mig att baka semlor inom en snar framtid, min favoritbakelse, men väntar ett tag till för att inte få ovett av en mycket god vän.

Här med är alla som läser mitt inlägg inbjudna till glöggkväll hos mig. Det blir glögg med tillbehör och en massa surr. Lite VRF för den som vill kommer att erbjudas! Återkommer med dag och tid.

Sjukdom?

Kroppen är trots allt rätt pigg efter helgens dansmara i Örnsköldsvik, och jag längtar redan till nästa gång. Danssuget är stort. Hur kommer det att kännas nu? En "vanlig" dans är bara tre och en halv timme, hmm... kommer vara mycket dans kvar i kroppen!

För de oinvigda, i dansens härliga beroende, måste det te sig mycket märkligt att dansa åtta timmar, två kvällar i rad. Men för oss andra: Vad är en bal på slottet? Alldeles underbar......

Några roliga kommentarer har satt sig fast hos mig. Jag fick i fredags kväll höra, från en helt okänd danskavaljer:  "Jag har hört att det är översvämmning i Övik, men inte visste jag att det var på dig??" Erkänner att jag faktiskt blev helt tyst efter den kommentaren. Under lördagens dans utspelades följande konversation mellan mig och en som man som jag dansade med: (mina uttalanden är kursiva)

"Jag tror att vi har lite olika uppfattning om vilken takt det är nu!"
"Jasså??!! säger du det."
"Och jag är ganska säker på att jag har rätt takt" varpå jag riktigt markerar vilken takten är
"Jaha, det brukar vara så när jag dansar." säger mannen och fortsätter nåt som liknar allt annat än dans.

Bredvid dansgolvet sitter en av mina vänner och gör tummen upp, när vi dansar förbi. Men när jag i nästa snurr ser henne görs tummen ner med båda händerna. Jag är ganska säker på att mannen i fråga såg det, och det var efter jag sagt min åsikt om otakten. Nog för att det är illa att dansa med en som har en helt annan takt än den som bandet spelar i, så är det än värre när den personen dessutom luktar illa.

Men totalt två helt värdelösa danser på 14 timmars dansande är ett bra facit. I stort sett ALLA andra danser var bra och bättre, tillochmed några som når högst upp, bäst!

Ja, så hur är det?
Galenskap och sjukdom?
Isåfall, undber jag mig behandling...

Stressad?! eller lugn!?

Jag kan skynda mig. Jag tycker om att ha flera bollar i luften samtidigt. Jag blir rastlös när det finns för lite att göra. Jag kan ta det väldigt lugnt.

Men när det för ofta sker grejer som jag inte kan påverka blir jag stressad. Och det fixar jag inte! Stressen gör att jag tappar ord och namn. Hjärtat slår fort och hårt. Att slappna av är omöjligt. Sova, det kan andra hålla på med. Hungrig hela tiden, eller inte alls. Stora mängder kaffe.

Förra veckan var en sådan vecka när stresspåslaget var stort.  Jag sov mindre än fyra timmar fyra nätter, en natt bara knappa timmen. De övriga var sömnen "normala" sex timmar.

Försöker verkligen att slippa hamna i situationer där det finns stressrisk, men som ensamstående mamma med ett barn i behov ar särskilt stöd, är det nästan omöjligt.

Idag är jag lugn igen.

Ord......

Oskrivna ord
Ord som vill komma ut
Ord som ligger i huvudet och skaver
Korta och långa ord som väntar på att bli till på riktigt

Känslor som ska luftas
Känslor som ska bli ord
De motstridiga känslorna
Känslor som genom orden hittar sin plats

Så mycket osagt
Så mycket sagt, genom tystnaden
Tankar som vandrar
Kommer och går, och stannar...



Efter en dag utan bloggande....

Raka/rätta vägen

Hur svårt kan det vara att kliva upp från soffan, (sitter och tittar på bra(???!!!) tv), gå på toa och uträtta behov och sen gå direkt tillbaka och fortsätta se?

Jag klarar av det 1 av 15 gånger! De andra 14 är det något som bara måste göras när jag ändå är på väg. Ikväll blev det, hänga tvätt, skriva inköpslista, kolla om trattkantellerna har torkat, plocka undan från köksbordet innan jag slutligen hamnade inne på bekvämlighetsanrättningen.

Men som vanligt antar jag att jag är den enda i hela världen som gör på det här sättet! Alla andra är mer strukturerade och har tid avsatt för att göra "måste-sakerna". De värsta gångerna är när jag kommer tillbaka till soffan och fortfarande är kissnödig. Då har jag hittat så många saker att jag glömt gå på toa.

Likadant är det när jag ska till och sätta mig med studieböckerna. Jag tycker verkligen att det är roligt med att studera, så dit borde vägen vara rätt rak, men väldigt många gånger kommer jag på att blommorna är ovattnade, det finns tvätt att vika och lägga in i garderoberna, soppåsarna är fulla och flaggstångsknoppen opustsad.

Jag ska numer kalla mig för expert! Expert på att hitta på ursäkter och orsaker att skjuta på andra saker, roliga som tråkiga.

"Jag klarar mig själv, jag kan städa, jag kan laga mat..."

Jag tycker om att klara mig själv. Helst vill jag fixa allt på egen hand. Jag är vuxen och har barn och det hör till.

Tyvärr är det så att min fysik sätter stopp för en del saker. Att byta däck på bilen är en sådan sak. Min rygg ogillar verkligen den arbetsställningen och om jag gör det får jag rysligt ont efteråt, så det är absolut inte värt det. Men trots det att det är min rygg som sätter stopp för det är det svårt för mig att be om hjälp. Tur att jag har arbetskollega som vet om mitt bekymmer och nästan erbjuder sig att göra det.

Även om jag rätt vad det är har svårt att inse mina begränsningar har jag hittills rott i land alla projekt som jag satt i sjön. Ett av de första i huset var att tapetsera om i köket. Innan hade jag aldrig tapetserat. Skåpluckorna hade jag redan tagit ner och slipat och målat, så de låg ute i garaget och torkade. Det tog en lång arbetsdag men sen var det klart, med delade våder mitt på väggen och en bård. När luckorna kom på plats var det verkligen ett nytt kök. Sen har ett sovrum och hallen blivit ommålade.

Andra saker som jag brukar ge mig in på utan att det är speciellt genomtänkt från början är de tekniska prylarna i huset. Jag har lyckats med att koppla in tre datorer, två tv, bredbandstelefoni och en digital fotoram på det trådlösa nätverket. Ansluter mobilen på det också ibland när jag inte ids starta datorn och ska surfa rätt på någon information. Hur det har gått till och att det fungerar gör mig förvånad.

De senaste veckorna har jag nästan kommit mig för att be om hjälp med gräsmattan. Den växer i en hög hastighet och de gånger som vädret tillåtit klippning har jag varit upptagen med antingen jobb eller så har jag varit bortrest. Idag tog jag ut en timme flexledigt för att komma hem, innan regnet, och hinna klippa gräset. Nu är det gjort! Undrar om det är sista gången den här säsongen eller om det kommer att behövas ännu en gång. Jag är less på gräsklippning, på hemmaplan, och hoppas verkligen att det var den sista gången för i år.

Förra sommaren grävde jag ur en rabatt och bytte jorden i den. Det var att ta mig vatten över huvudet, så tur det är gjort för jag kommer aldrig att göra om det. Ryggen protesterade i ett par veckor efteråt men det skulle inte falla mig in att be om hjälp. En del tror att jag är för stolt att fråga om hjälp, men jag vet att det mesta går om jag försöker och ger det lite tid. Jag tycker om att utöka min kunskapsbank och ser utmaningarna som ett led åt det hållet.

Det händer att jag går bet och får ge upp. Nu senast var det med fjärrkontrollen till digitaltv-boxen. Den funkar inte, och så är det fortfarande efter min behandling. Jag anar vilket felet är men jag har ingen utrustning att kontrollera om det är det. Så nu har jag gett upp och beställt en ny. Det känns som ett nederlag.

Som titeln säger så kan jag det, och lite till, men mer ska det bli. Titeln syftar på en låt men jag hittar ingen länk till den så ni kan lyssna.

(PS Pippi har nog återkommit från Kinesien)

Vattennedfall

Nederbörd! Nu har det regnat i flera dagar i sträck. Det gör att min gräsmatta som är i ett gigantiskt behov av att klippas växer mer och mer. För hur ska det gå till att klippa en genomsur gräsmatta? Nä, det går inte alls. Och nu är det långt....kommer att se fördjävligt ut till våren om pissvärdet fortsätter. Men dumt att lägga energi på det som jag inte rår över, vädret alltså!

Wikipedia: Regn är nederbörd som endast består av vatten. Regndropparnas diameter varierar normalt mellan 0,05 och 3,0 mm, men kan i ovanliga fall bli ända upp till 10 mm innan de sönderfaller i mindre droppar.Regn är den nederbördsform som har störst betydelse som källa för färskt vatten i stora delar på jorden och som sådan en förutsättning för olika typer av ekosystem. Regn är globalt sett den viktigaste källan för vattenkraft och konstbevattning.

Vi ska vara glada här i Sverige ATT det regnar. Och egentligen oftast lagomt mycket. Vid regnväder är det helt okej att krypa ner under en filt och läsa en bra (dålig för den som önskar) bok, sen en film, tända massor av levande ljus, dricka litervis med thé och ha bra samvete att vara inomhus.



Det finns olika typer av regn:
Duggregn: små droppar som kommer jämnt
Regnskurar: större mängder under en kortare tid, börjar och slutar snabbt
Underkylt regn: när det är kallare än 0 grader på underlaget regnet faller på
Skyfall, kraftiga regn: när det komemr så mycket att det orsakar översvämningar

Även om jag är till stor del solcellsdriven och trivs riktigt bra i solskenet så gillar jag att vara ute när det regnar. Det gäller bara att vara rätt utrustad, med kläder och stövlar. Det är helt okej som vuxen att hoppa i vattenpölar men samma regler gäller som för barnen, regnbyxor och gummistövlar! Om det är länge sen ni gjorde det uppmanar jag er verkligen att prova, det är riktigt roligt.

Sen att komma in igen efter utevistele i regn är ännu bättre! Om man är det minsta frusen är det bara att lyda kroppen och kura under en filt, sällskap är naturligtvis välkommet och tillåtet!

Statusuppdateringar

Ett axplock från statusuppdateringar på facebook idag från mina vänner. Mycket är enligt min mening bara TRAMS! och det är därför som jag aldrig skriver/kopierar dem. En del har ett budskap som faktiskt har något att säga, men det försvinner i mängden av de andra. Efterlysningar som skickas vidare utan att man egentligen vet om det ligger ett uns av sanning bakom dem, kan faktiskt vara så att "någon" vill djävlas med en annan.

De mystiska meddelandena som med jämna mellanrum dyker upp i våra inkorgar och syftar till att förvirra det motsatta könet, suckar jag bara åt. Att de skulle ha ett samband med insamlingar till olika cancerforskningsområden har gått mig helt förbi. De anspelar alltid på sex och det är ytterligare en anledning till att jag bojkottar dem.

Här är dagen utbud:

Barn med särskilda behov är inte konstiga eller udda. De vill bara vad alla vill ... Att bli accepterade.
Kan jag göra en förfrågan? Är det någon som är villig att lägga upp det här och lämna den på din status i minst 1 timme? Det är specialpedagogik-vecka & Autism Awareness-månad, och detta är för att hedra alla barn som är unika på sitt sätt. Du förstår aldrig en situation tills du står inför den.

ೋღ☃ღೋ ══════════════╗
☼ Har du fantastiska bröst så sätt denna på din status ☼
╚══════════════ ೋღ☃ღೋ ══════════════╝

Facebook har ändrat sitt nyhetsflöde, så att som standard, kan du bara se
uppdateringar från personer som du nyligen har interagerat. För att ändra detta,
klicka på "konto", därefter "Redigera vänner" sedan längst upp till vänster
"senaste aktivitet", klicka på "Alla vänner." Viktigast av allt ... Kopiera å sätt på din status, annars kommer bara några av dina vänner faktiskt se dina inlägg

 

Dina äldreboendekompisar!
Använd de 7 första personerna på vänstersidan av din Profil för att se vem som:

Har rullstolsrace med dig i korridoren:
Behöver bytas på OFTA: Stjäl din mat:
Gnider in vaselin på din rullators handtag:
Stjäl dina tänder:
Har spritgömman:
Fortfarande får till det:

 

 

En konstutställning i Kiruna invigdes av vår kulturminister. Hon fattade tycke för en tavla med fyra nakna svarta män, varav en av dem hade vit snopp.
Hon frågade konstnären, en gammal finne:
- Varför har en av svarta männen vit snopp?
...Han svarade på bruten finlandssvenska:
- Di ä int svarta män. Di ä gruvarpetare och en ha varit hemma på lunsen

 

7H15 M355463 53RV35 70 PR0V3 H0W 0UR M1ND5 C4N D0 4M4Z1N6 7H1N65! 1MPR3551V3 7H1N65! 1N 7H3 B361NN1NG 17 W45 H4RD BU7 N0W, 0N 7H15 L1N3 Y0UR M1ND 15 R34D1N6 17 4U70M471C411Y W17H 0UT 3V3N 7H1NK1N6 4B0U7 17, B3 PR0UD! 0N1Y C3R741N P30PL3 C4N R34D 7H15. R3 P057 1F U C4N


ஜ۩۞۩ஜ♥♥♥♥♥♥ ஜ۩۞۩ஜ♥♥♥♥♥♥ ஜ۩۞۩ஜ♥♥♥♥♥♥ ஜ۩۞۩ஜ
Idag är det de galnas dag!
Är Du själv som jag, lite galen?
(Vem skulle orka med livet annars för den delen..??)
Sätt det här i Din status & va gla´ att Du inte är som "alla andra"!
Grattis på vår dag mina kära vänner! :))
♥♥♥ ஜ۩۞۩ஜ♥♥♥♥♥♥ ஜ۩۞۩ஜ♥♥♥♥♥♥ ஜ۩۞۩ஜ♥♥♥♥♥


Det här är min favorit:

VARNING!
Facebook skaffar sig numera en överblick över innehållet i din hjärna genom din dator. För att blockera detta, gå till köket och ta fram aluminiumfolien. Linda folien runt huvudet, håll dig lugn och andas genom vänster näsborre. Använd också gärna tjocka trosskydd, även om du är man. Det här säkerhetsproblemet är allvarligt och har bekräftats av min kusins flickväns grannes son och dennes chihuahua. Kopiera denna status, klistra in i din egen RÄDDA DINA VÄNNER!

Måbrasaker!

Idag var det dags för att äntligen ta mig iväg på ett styrketräningspass. Som jag har längtat! Hur glad blev jag när jag såg ett löparband stå inne i träningslokalen???? Så istället för att värma upp på en väldigt illa omtyckt träningscykel fick jag instruktioner om löpbandet.

Så ljuvligt!!!! Jag gillar verkligen att springa. Igår när det hela dagen regnade blev min löptur mitt på dagen inställd, hade nämligen inga linser med mig och att springa med glasögonen på näsan i regn är ingen hit. Ser absolut noll efter ungefär fem minuter och utan ser jag inte mindre saker än elefanter. 15 minuters uppvärmning följdes av 30 minuters styrketräning. Det enda som revbenet fortfarande protesterar emot är sit-ups. Avslutade passet med ytterligare fem minuter på bandet, bara för att det är så roligt.

Möjligheten att träna intervaller på bandet finns så det ska jag lära mig för att öka farten under mina springturer. Hoppas att komma upp i hastighet att jag med lätthet klarar av en mil under timmen. I somras, innan jag gjorde illa mig, var tempot under sex minuter per kilometer. Målet nu är att komma ner på 5:30, omöjligt?

När jag duschat efter träningen och kommer på mig själv att det är så skönt för kroppen att träna, bokade jag in en ny tid i morgon. Mer träning, jag ska må bra den här hösten! Nu ska jag älgjägarna till trots ta en kort tur till skogen för att se om det finns några trattkantareller.

Viktigt!

Så här vid en ny termins början slår det mig återigen hur viktigt det är att lära mig, framförallt, barnens namn. Varje terminsstart är det några nya ansikten och eftersom vår identitet så starkt är förbunden med vårt namn är det en av de första och största uppgifterna för mig.

Wikipedia: Namn eller egennamn är ord eller ordförbindelse som utan att karakterisera sitt föremål och utan att ha pronominell innebörd utgör beteckning för en enskild varelse eller en enskild sak eller en grupp av individuella varelser som inte uppfattas såsom bildande en art eller ett släkte eller dylikt.

I de grupper där jag möter både barn och föräldrar ligger fokus på barnen, men det innebär inte att föräldrarna är oviktiga utan mer att de har en större förståelse att det kan ta ett tag med nya namn. Fast även om jag börjar bli oerhört glömsk och virrig i vissa situationer ska det knappast ta mer än ett par mötestillfällen innan jag får ihop pusslet, namn och ansikte.

Alla namn har en speciell betydelse och det är många saker som väger in när vi som föräldrar väljer namnen åt våra barn. Det är ett viktigt val eftersom det är livslångt, i de allra flesta fall.

Jag undrar om namnets betydelse stämmer in på personligheten?
Helene är en variant av det Grekiska namnet Helena som betyder "fackla, den lysande, strålande".
I november 2008 fanns det 15974 kvinnor och 0 män i Sverige med namnet Helene. Av dessa hade 7186 namnet Helene som tilltalsnamn/förstanamn. I Östersunds kommun delar jag mitt första namn med 269 kvinnor/tjejer. (http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/)

Home is where your heart is

Andra helgen i rad som jag är på annan plats än i residenset. Förra helgen var jag i Härnösand, den här helgen i Stockholm. Hur trevligt det än är att komma bort en stund är det skönt att sen komma hem igen.

Wikipedia:
"Hem: i bestämd form hemmet, syftar i första hand på den plats som en person anser vara sin huvudsakliga boplats, dvs primärt bostaden och sekundärt stadsdelen eller byn. Ordet används i utvidgad mening om både platser, sällskap och annat med vilket personen känner sig hemma och därför uttrycker sin samhörighet med. Hemma kan vara den plats där man föddes, där man växte upp, där man bor eller där man känner att man hör hemma, en klubb eller förening där man trivs mycket bra med mera."

Pumba, vårtsvinet i Lejonkungen, säger att hemma är där man sist satte sig! Ett uttryck som jag lånar ibland, men när jag säger hemma så menar jag antingen Gåluvägen eller hemma hos mamma och pappa.


Nu ska jag njuta en liten stund till av att vara hemma innan jag har en date med John Blund. Sover nog bäst i min säng där jag känner igen alla ljuden. På hotellet i natt som var är jag övertygad om att det fanns en skuttande känguru i korridoren!

Det är över nu!

Över 30 500 anmälda. Alla kom naturligtvis inte till start men det riktigt kokade av tjejer i alla åldrar på Gärdet före kl.13 idag. Att ta sig in i rätt startgrupp var en omöjlighet! Jag hade bestämt mig för att starta i grupp 5, med sluttid mellan 61-69 minuter. Vi fuskade lite och klev innan för staketet framför den och hamnade på så sätt i grupp 4. Men hade inga tankar på att försöka snika oss med där. En deltagare tittade surt på oss och sa: Här ska ni inte vara! för till och med 4:an så sprang de seedde löparna som hade färgmarkering på sina nummerlappar, min var bara vit. Jag log och svarade: Vi ska backa till 5:an.

Kl.13:25 begav vi oss iväg. Jag släppte både Kajsa Stina och Charlotte redan vid starten för mina planer var andra än deras. Efter tre kilometer hade jag så himla ont i revbenet att jag trodde att nu kräks jag. Men tjurigheten är stor hos Ångström och jag tänkte: bara några meter till klarar jag av. När jag nådde till 4,5 kilometer, så var jag glad att jag faktiskt orkade att springa längre i år än i fjol. Smärtan hade lagt sig, antar att endorfinpåslaget gett sig tillkänna. Det var idag den soligaste dagen jag haft under mina Tjejmilar och därför så drack jag vatten vid alla vätskekontroller.

Vid nio kilometer är den sista uppförsbacken och den är seg. Men då kände jag, sträck på dig och spring! Hörde Kajsa Stinas röst inom mig: Det sitter bara i huvudet, du orkar! Och det gjorde jag! Mållinjen passerades leendes på tiden 68 minuter. Helt okej tid tycker jag.

Kan inte låta bli...

Det här är hämtat från fb. Av hänsyn till de inblandade har jag raderat deras bilder och strykit över deras namn (otroligt snyggt dessutom!).

Undra hur det skulle sett ut om det är I:et som saknas?

Huvudstaden

Här är jag född och skulle kanske känna mig som hemma, men efter en dag i staden längtar jag hem. Så vore det inte för Tjejmilen skulle jag ha kunnat tagit tåget hem nu ikväll vid kl.22.

Idag har vi promenerat i flera timmar. Och det var välgörande efter tågresan, speciellt att få igång blodcirkulationen. Tror knappast att temperaturen ombord på tåget kom över 18 grader. Iochförsig kan den tidiga morgonen ha bidragit till en liten del till min frusenhet, men ändå för kallt ombord. Däremot var vi på Centralstationen före utsatt tid.

Efter nummerlapparna till Tjejmilen hämtats ut åt vi en god och väldigt näringsriktig lunch. Jag börjar tro att inlägget jag skrev om att börja ett nytt (sunkigt) liv var en profetia, för varken motion eller bra mat har det blivit de senaste veckorna. Jag både känner mig och ser ut som en degklump...

Varje gång jag är här i Stockholm passar jag på att besöka min farmor. Hon fyller 91 år senare i höst och är i gott skick för sin ålder. Ikväll passade jag, och Kajsa Stina, på att laga middag till henne och oss. Vet att hon verkligen uppskattar det, mycket mer än om jag skulle ha med mig en blomma eller en present.

Nu är vi på hotellrummet. Det är ganska skrattretande att vi är i samma rum men knappt pratar med varandra utan istället studerar vi och skriver för glatta livet. Jag har nästan gjort klart min första litteraturjournal till specialpedagogiken och tror att jag faktiskt är på banan med kursen. Kajsa Stina håller även hon på med studiekurser. Men varsin dator upptar vår koncentration.

Helt vanlig torsdag...

Lite trött och rätt så frusen. Har idag provat att sitta på café och studera. Gick bra det med. Har läst ut första boken i specialpedagogik kursen så nu ska det skrivas en litterturjournal. Den kommer att födas i morgon på tåget, så jag åker alltså på studieresa. Östersunds besöket medförde ett spontanmöte med delar av familjen Frisell. Så gott att se er, och få krama om er ordentligt!

Även om det ska bli roligt att åka till Stockholm och genomföra Tjejmilen på lördag så känns det lite motigt. Det finns så mycket som är ogjort här hemma och nästa helg spenderas i Örnsköldsvik. Får just nu hjälp med att trimma häcken, av bästa vaktmästarekollegan (nja, de är ju lika bra allihop) och skulle verkligen behöva ta reda på det som klipps av. Jag brukar köra över det med gräsklipparen ett par gånger så det finfördelas och blir till gödning för gräsmattan. Men ikväll finns inte orken och knappast tiden heller. Jag är fortfarande opackad.

Igår promenerade jag, tillsammans med Martine, i rask fart Bjärme runt. För min del var det ett test för att se hur revbenet skulle reagera. Har inte det minsta ont idag, så undra om jag klarar av att jogga en del av milen på lördag? Inför både Vårruset och Tjejgåingen har träningen varit mångfaldigt mer förekommande än nu. Så när uppladdningen skiljer så mycket räknar jag med att resultatet kommer att vara därefter. En del av uppladdningen har blivit av, fast inte på samma sätt och i samma tid.

Jag gruvar mig för att kliva upp imorgon bitti, i ottan. Klockan ringer nämligen redan kl.04:00 och 45 minuter senare kommer världens bästa mamma och hämtar mig för att skjutsa till tåget. Ska se till att sova en stund ombord innan jag skriver någon litterturjournal, annars kommer den att få betyget U! Funderar just nu på vilket fika som ska bli frukost, för att äta innan jag åker hemifrån känns väldigt osannolikt.

Rasmus har fått sin nya mobil idag, som han köpt för sin lön, så jag antar att jag ska ha lite tekniksupport på den innan det blir lugn hos honom. Robin är med sin klass på cykelutflykt med tältövernattning. Här hemma är det ovanligt  tomt, och väldigt (tyvärr) kramlöst...

Ska avsluta den här dagen med ett varmt bad och slötittade på tv, eller läsning av deckare.