Energi kan varken skapas eller förstöras utan den kan bara omvandlas.
En del av de ensamstående föräldrarna som jag umgås med har det ganska ensamt med ansvar för barnen trots att det på pappret står gemensam vårdnad. Det innebär både rättigheter och skyldigheter men rätt så ofta är det umgängesföräldern som vill ha sina rättigheter men att skyldigheterna är mindre viktiga. Att ställa upp och ta hand om sina barn är inte alltid självklart, för att boendeföräldern ska få lite egen tid och vila.
Vad händer när vi som är boendeföräldrar, där barnen är skrivna och bor största delen av tiden, inte orkar mer? Jobb och fritidsaktiviteter går det att dra ner på men familjen kan man knappast sjukskriva sig ifrån, eller för den delen inte från sig själv heller. Någonstans på vägen har ansvarskänslan hos umgängesföräldern minskat. I flera fall är det så att umgängesföräldern kräver att bli tillfrågad om det behövs någon som ser efter barnen, men när boföräldern upprepade gånger möts av: "Det kan jag inte svara på nu. Det ligger för långt fram i tiden." så frågar man naturligtvis någon annan för att kunna planera och ha framförhållning. Och då slår det tillbaka: "Du frågar aldrig mig"
Hur man än vänder sig är rumpan bak!
Vilken är lösningen? Jo, vi ställer upp för varandra i den mån det går att ordna. Jag tror att ensamstående föräldrar som har det här bekymret skulle vara fantastiska företagsledare och se alternativa lösningar på problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar