Säg det med musik

Fortsätter att plocka godbitar ur år 2011. Här är låtar som jag har lyssnat lite mer på  månad för månad.

Januari: Ta till vara det bästa i varje människa!


Februari: Den här talar för sig själv


Mars: En favoritfoxlåt


April: Bland de bästa i Sverige


Maj: Covern är bättre än originalet. För mig beskriver den hur jag känner för mina barn...


Juni: Mena allt du säger!


Juli: Återupptäckt gammal goding


Augusti: Skulle inte klara mig utan


September: I´ll be here still...


Oktober: Från medvind


November: Nykomling i lyssningslistan


December: Levande ljusets högtid


Blev många lugna låtar och det beror förmodligen på att livet går i hög fart.

2011

Många sammanfattar sitt år så är under de sista skälvande dagarna i december. Jag är en av dem och gör det på mitt sätt. En bild från varje månad får symbolisera det som jag upplevt, åtminstone delar av det jag varit med om.  

Januari: Saknad hund.

Februari: Dansanta tjejer på hemväg från Ö-viks maran.

Mars: Årets bästa månad. Draghjälp i skidspåret.

April: Bakat lite bullar...

Maj: Skyddsskorna i festligt arrangemang.

Juni: Studentmottagning, hela familjen på bild.

Juli: Putsade fönstren och sen kom trastdöden.

Augusti: Prövar mig fram med kameran

September: Inlöst födelsedagspresentkort.

September (bonus): Genomförd Tjejmil.

Oktober: Klokaste, trevligaste & snällaste.

November: En uppumpad ballong!

December: Julens budskap "Ljus, värme och kärlek"

Alla foton är tagna av mig förutom: Juni, foto: Charlotte Henriksson, September (bonus): Maratonfoto

Vägar som korsas....

Undrar om jag ska idka detektivarbete eller bara låta det bero och vara ett mycket gott minne inuti mitt huvud?

En person som nu i dagarna korsade min väg och gjorde ett intryck som består, just nu väldigt klart och starkt. Jag vet att med tiden kommer det att blekna och förändras. Ska jag låta det vara ett bra minne eller ska jag försöka med ett omöjligt arbete ta reda på vem det är?

Den enda ledtråd jag har är ett förnamn, inte mycket att gå på då det är ett väldigt vanligt namn. Vill inte heller göra några undersökningar som kan lämna allt för tydliga spår. Önskar att upplevelsen hos den andra var liknande och att den börjar leta efter mig, så vi kan mötas på halva vägen. Eller var det där vi var?

Hmmm...... ja, just nu får minnet i mig leva. Får jag lite mer ved till brasan så kanske efterforskningsarbetet tar fart.

Är tåget i tid?

Håller jag på att störta in i väggen, igen, eller är jag med på tåget? Rätt så ofta funderar jag på om orken och kraften är på sluttampen och utbrändheten blir ett faktum.Varför? Jo, humöret pendlar väldigt snabbt från skratt, ilska och till att tårarna trillar.

Året har bjudit på fler åkturer i livets berg- och dalbana än jag önskade mig. När jag tänker efter är topparna inte så höga men en del av dalarna har varit riktigt djupa. Visst har jag tagit mig ur dem, en del med mycket god hjälp av vänner, och en del slutsatser är dragna så det har gett mig erfarenheter.

Idag är det verkligen upp och ner i snabba växlingar. Barnen som varit hemma de tre senaste helgerna är hos sin pappa. Och jag är egoistisk! Självklart vill jag vara med dem  på julaftonen, hela dagen. Det är vanligtvis tomt i hemmet när de är borta, men ikväll känns det extra. Återhämtning är nödvändigt men det kan jag ta alla andra kvällar utom ikväll. Det enda jag kan göra just nu är att snyta mig, torka tårarna och sen krypa ner i sängen och hoppas på att sömnen kommer fort.

Dagen har innehållit en del skratt under min turné som tomte. Fyra besök var inbokade och de klarades av. Några av barnen var lite skeptiska mot den figuren som kom i lång päls, rödvit mössa och vitt skägg. Tyvärr så råkade tomten skrämma ett barn så det började gråta, huvva vilken mardröm för en tomte. Flera av barnen kramade tomten och var väldigt nöjda över besöket, som tur var. Ett spontanbesök hos en icke planerad familj blev det också, min förhoppning är att de fortfarande funderar på vem som uppmande dem att mata hundarna med lite julköttbullar.

Klockan är ställd på väckning så jag ska ta mig upp och jobba årets sista pass imorgon. Traditionsenligt går en del av familjen på bio senare under eftermiddagen. Kvällen är ett oskrivet kort men jag antar att den tillbringas på hemmaplan i Fåker.

Ovana

Nä, jag vänjer mig aldrig
Tänker förmodligen inte ens anstränga mig
Det är som ett stort hål
Något som fattas
Att fylla det med annat är omöjligt
Jag förblir trasig och naggad i kanten

Nu och senare

Jag gör inget försök till att stoppa
tårarna som trillar ner för mina kinder
Vet att de måste få komma ut
Inuti skulle de fylla och dränka mig
Tårarna tar med sig rädsla, sorg och uppgivenhet
men även glädjen som kan delas med andra
Renande och lättande fast på samma gång
något tungt och vemodigt
Om jag gråter en stund nu så kan
mitt leende vara på riktigt lite senare
Och förhoppningsvis sprida sig till dig...

Tillsammans får vi vara

Ångström stalledräng har trötta ben,
trött huvud och grusiga ögon
Ler dock lyckligt vid tanken att
dagen varit givande och mottagande
Gåvor för synen, lukten och smaken
Bjudit på upplevelse på riktigt och medverkande
Hört barnens förtjusande skratt
och skrattat tillsammans

Besked

Det vita kuvertet innehåller ett besked
Ett besked som jag väntat på
Beskedet jag hoppats varit annorlunda
Nu är det åter en väntan och ovisshet

Sakta

Låt mig få gå långsamt i livet ett tag
Ge mig tid att se vägen
Det viktiga är att fylla lungorna med ny luft
Se omgivningen med mina ögon
Spara mig från yttre åsikter
Jag vill tolka mina intryck
Du får gärna gå bredvid och hålla min hand
I tystnaden bildar jag min framtid
Sakta vänjer jag mig vid det nya

Position

Finns det plats för mig i paradiset?
En medelmåtta med brister och fel.
Som rätt vad det är kliver någon på tårna,
oavsiktligt är det, men utan att märka det.
Var är nyckeln gömd?
Och vem är det som avgör vilka som ska släppas in?
Hur ser det ut där?
Vill jag ens få tillträde?
Min värld passar kanske bättre.
Den som bjuder på motgångar
och ibland även medvind.
Finns det plats för mig, där jag vill vara?

Ledig dag

Till veckan är det dags för mig att ta mig i kragen och göra något som jag skjutit upp ett tag. Ska höra av mig till hc för att försöka få hjälp. Förstås handlar det om min sömn. Nu sover jag ca tre-fyra timmar per natt och det har varit så i nästan tre månader, inte underligt att jag är trött hela dagarna. En hel natt har det blivit under den senaste månaden.

Den här veckan är fylld med jobb, så bra att jag trivs med uppgifter och kollegor, men det tar energi. Är ledig endast lördag och så jobbar jag nästa vecka fram till och med torsdag. Har lite funderingar hur jag ska hinna med att baka lussekatter och sy upp Robins stjärngosseskjorta till skolans luciafirande på torsdag. Hade planerat att göra både ock idag, men orken är helt slut....Och så var det roligare och skönare att vara ute några timmar och skotta snö.

Nu har jag kraschat ner i soffan och slötittar på tv. Skulle gärna sova en kortis nu men det förstör nattsömnen ännu mer, och i morgon krävs det att jag är fokuserad. Dubbla luciatåg med barnkören, många som är med för första gången. Levande ljus, nervositet och barn är en kombination som behöver 100% uppmärksamhet, men så himla stämningsfullt! Ljusa barnröster i jul- och luciasångerna ger mig "gensehaut".

Hoppsan, nu igen?!

Hur kommer det sig att varje år blir folk förvånade över att det kommer vita, kalla, ljuvliga snöflingor från himlen som leder till att det blir kaosartat i trafiken? Jo, det måste helt enkelt vara så att de har bra nog mycket sämre minne än vad jag har! Idag snöar det i stort sett i hela landet. Vädervarningar av både klass ett och två är utfärdade, på grund av snö och blåst.

Borde vi inte lära oss att vinterväglag råder varje år från november, vissa år redan från oktober, till åtminstone mars?

Jag njuter i alla fall! Körde till jobbet idag, drygt två mil. Det tog längre tid än vanligt, en hel del förare tar det väldigt lugnt, nästan för lugnt. Det är ju inte mer halt idag än det var förra veckan när den svarta halkan rådde, den förrädiska. Det är så här det ska vara, snöa, snöa, snöa!

Det får gärna komma flera decimeter varje dag nu. Bara uppehåll så pass att jag hinner med att röja bort från garageinfart och stigarna runt huset. Men i och för sig bör det problemet vara avhjälpt i och med inköpet av snöslungan. Har provkört den och då flög det grus åt alla möjliga håll. Tur jag ar ensam ute på gatan annars kunde jag nog åkt på skadestånd för stenskott. Märkte att musklerna får jobba på ett nytt sätt, och det gillas det med.

Verifiera

Bekräfta mig
Allt jag gör, hela tiden
Om du inte gör det
måste jag vara oviktig...

Gör om och gör rätt

Ikväll fuskar jag och tar en sömntablett för FÖR många tankar snurrar i överskriden hastighet med många procent. Gjorde jag rätt eller gjorde jag fel? Tid får visa, jag har ändrat mig och funderat på vad jag menade och kommit fram till att mycket ofärdiga tankar sluppit loss ut alltför omogna och därmed svårsmälta, kan leda till härdsmälta.

Har varit inomhus alldeles för många timmar under helgen och kan bättra mig ordentligt på den fronten. En annan insikt som jag nyupptäckt är att vad mina vänner tycker, är viktigt för mig. Kan jag anpassa mig, utan att förgöra mig, är det något som jag gör.

Efter en rolig bilfärd hem i fredagsnatt där grodorna hoppade åt alla håll har jag lärt mig att grodtämnjning är möjligt.

Nedräkning

Iår har svt lyckats med att fånga mitt intresse med julkalendern. Jag gillar "Tjuvarnas jul" och ser fram emot varje nytt avsnitt. Tur att svtplay finns eftersom jag missar den vanliga tvsändningen.  Den första julkalendern som jag minns är Teskedsgumman från 1976, inte hela men vissa fragment sitter kvar. Bland mina favoriter finns, Trolltider (den har jag på både VHS och cd), Sunes jul, Pettson, Findus och tomtemaskinen, Diselråttor och Sjömansmöss, En riktig jul och Superhjältejul.

Mina barn har bara enstaka gånger haft en papperskalender som hänger ihop med den på tv och radio. Jag tycker att de är alldeles för dyra. De har fått andra kalendrar istället. Ett år fick de en legokalender där den äldre sonen öppnade de flesta luckorna i förtid, och gjorde sin bror på väldigt dåligt humör. Lika händer det med chokladkalendrarna, så numer hoppar jag över att köpa kalender till honom. Den yngre sonen håller hårt på att rätt lucka ska öppnas på rätt dag, precis som sin mamma...

Alla svt´s julkalendrar fram till 2009


I år ser min kalender 2011 ut så här:

Och innehållet bådar riktigt gott att bli en kanonkalender från Body Shop.


PS Funderar på att sluta blogga, mitt mål är nått.

Njutbart nörderi

I år har jag dansat socialdans mer än något annat år tidigare och det har ni som följt min blogg förstått genom det som jag har skrivit. Lite dansbokslut i förskott nu när vi är inne i december månad. Den här veckan har jag att dansat min 53:e danskväll till orkester. Tror att det kommer bli två kvällar till i år, varav en på en för mig ny dansarena. I årets nyförvärvade dansbanor finns Hallgården i Hallen, Dundermarknaden i Strömsund och Folkets hus i Örnsköldsvik. Ett nygammalt golv är Lyransgården i Fåker, men den dansen räknas egentligen inte då det var en "Umpa-orkester" på plats och jag endast dansade en dans där.

Åtta mara-kvällar har det hunnits med, både vår och höst i Örnsköldsvik och likaså dansyran i Östersund, där höstens lördagskväll räknas in i all-high topp-tre för min del. Lustigt är det, trots att jag dansar i stort sett hela dessa kvällar, med undantag för energipåfyllning, att jag fortfarande till viss del odansad när sista tonen klingar ut. Ja, åtminstone i huvudet, att fötterna sedan protesterar är en annan femma.

Foto: Jessica Strandh

Under året är det tre orkestrar som ligger i en klass för sig när det gäller antalet danser som de spelat på där jag dansat. När jag har fört statistik på orkestrarna så räknar jag en gång oavsett om det är en non-stop-spelning tillsammans med andra band eller endast en orkester. 13 gånger har Zlips, Shake och Jannez stått på scenen då jag har befunnit mig på golvet. Nästa orkester i raden är Blender som jag dansat till åtta gånger i år. Ytterligare 14 orkestrar har framfört musik som är dansbar, även om några gör allt för att förstöra en del bra låtar. Låt bli Peter Ericssons "Bara låt mig vakna", den gången höll kaffe på att hamna i vrångstrupen. Ni som var med på Sandviken vet vilket band jag menar. Några "sista danser" har det blivit. Gamblers har slutat att spela, men man kan säga att de fortfarande är regerande Svenska Dansbandsmästare. De fick utmärkelsen 2003 och sedan lades tävlingen ner. Ett annat farväl under hösten är "gamla" Zlips men ser med gott mod fram emot nystarten av bandet.

Arenorna är nästa lika många som orkestrarna och Furan är den som jag mest dansat på under året. Spridningen på dem är Örnsköldsvik, Strömsund, Hallen och Oviken. Totalt 15 ställen och de allra flesta ligger inom länsgränsen. Har som mål att vid varje danstillfälle bjuda upp någon som jag aldrig tidigare dansat med och önskar att fler skulle göra det. Som ny, eller efter ett uppehåll, är det svårt att bli uppbjuden, speciellt som tjej då det alltid är ett tjejöverskott. Vet inte om det är en fenomen i Jämtland eller om det är lika i resten av landet. Har ju tidigare konstaterat att jämtarna är svåra att få till att prova "nya" orkestrar, så det kanske hänger samman??!!

Fikakorgen har funnits med på samtliga danser utom de i Häggenås och Hallen, lite märkligt att det är Jannez som spelade både dessa kvällar och vid närmare eftertanke var korgen heller inte med till Vemdalsskalet där jag dansade till Gamblers en oförglömlig torsdagskväll i februari. Innehållet har varierat men konstant har det funnits vatten och kaffe där. Till en del av kvällarna har vänner bidragit med ätbart som jag med god aptit ätit upp. Erik menar att jag måste införskaffa en fryscontainer, om vännerna får för sig att bjuda tillbaka, att förvara allt gott i. Men banne mig den som smiter från betalningen, en kram alltså!

Ja, dans är mitt stora fritidsintresse och dansåret 2011 är ett tokigt, händelserikt och fyllt år. Tack till de som får mig må så bra, vännerna. Inför 2012 är min önskan att jag ska få fortsätta vara frisk så kroppen får utöva denna bästa form av motion, och att det kommer att bjudas på många kalaskvällar på dansgolven jag besöker.

Fritt fall

Än en gång rycks mattan under mina fötter undan
Om det funnit någon rättvisa borde inte jag drabbas
Undrar om jag reser mig och går vidare den här gången
eller om slaget träffat för hårt, på fel ställe?
Det känns som att hoppa fallskärm men
hur mycket jag än rycker i snöret, vecklar den inte ut sig
Handlöst störtar jag mot marken i högre och högre hastighet
Om jag vore en katt landar jag på fötterna
Men som människa är svaret ännu oskrivet

Krig, konflikt & kamp

Det pågår ett krig i mitt hem och tyvärr verkar det som om min sida kommer att förlora.

I fredags började det, huset fylldes med doften av nyskurade golv som gifte sig med lukt från fönsterputs och nystrukna gardiner, jo de luktar de också. När jag sen tände ljusen då det började skymma var hemmets doft välkomnande och varm. Det höll i sig tills i söndagskväll. Då kom det en tio-pack micropopcorn innanför dörren. Nu har det dagligen poppats här av den äldre sonen. Att he på fläkten samtidigt som popcornpåsen åker in i micron är tydligen en omöjlig uppgift. Visst är det gott med popcorn och emellanåt kan den lukten också vara angenäm, men alla ni som låtit dem vara lite för lång stund i micron vet hur odören är.

Igår gjorde jag allt för att mota bort min motståndare och det gick rätt bra iochmed att den mjuka pepparkakan gräddades och ljuvlig doft spred sig, lite lussekatter gjorde saken än bättre. Naturligtvis poppades det även igår men mina styrkor var det som segrade. Vaknade i morse och fortfarande julig, ljuvlig doft. Nu efter middagen har Rasmus och Robin poppat sig varsin påse och trots att fläkten ovanför spisen försöker göra sitt jobb når popcornslukten min näsa i andra ändan av hemmet.

Så vad har jag för strategi att återta makten över doften i huset? Nu blir det tungt artilleri i form av doftljus och doftolja. Inga små majskorn ska få mig att kapitulera...

Tips på julklappar

Nu börjar det att närma sig ju, drygt tre veckor kvar till julafton. En hel del människor sparar sina inköp till dagarna innan och får trängas med alla andra som är ute i samma ärende. Julhandel slår nytt rekord varenda år och vi svenskar lägger ner mer och mer pengar på att ge bort presenter till vänner och släkt.

Jag är klar med mina inköp för i år, som vanligt tänker ni som känner mig lite mer. Och ja, det brukar jag vara, i december köper jag sällan julklappar. Själv så skulle jag gärna ta emot en gåva som är en alternativ julklapp. Prylar och grejer har jag i överflöd och om det är något som jag saknar så är det lika bra att handla det själv, så får jag precis det jag vill ha.

Här nedan finns det en del organisationer där man kan köpa en julklapp som har ett mervärde, för någon annan:

Svenska kyrkans Internationella arbete Nu tändas tusen juleljus


Hjälp till barn   Unicef

För barn som drabbas av cancer Barncancerfonden

Bli fadder! SOS-barnbyar

Världens alla barn Rädda barnen

Utsatta kvinnor Alla kvinnors hus

Läkarhjälp Läkare utan gränser

Bli getgivare! Individuell människohjälp

Förhindra mänskligt lidande Rödakorset

Hjälp till hemlösa Stadsmissionen

Miljökämpar Greenpeace

Ovanligt

I morse kom det en rätt tussig kille och väckte mig långt innan klockan ringde. Hostig, hes och rejält täppt i näsan, förmodligen en del feber också men det är skrivet i stjärnorna för jag kollade aldrig med en termometer. Beslutet att vara hemma var lätt att ta. När jag gjorde anmälan till Försäkringskassan såg jag att i år har det hittills tagits ut 1 dag med tillfällig föräldrapenning på Robin. Det här är ett mönster som upprepats under många år, få dagar hemma med sjuka barn för min del, och det är alltid jag som varit hemma när de har varit sjuka.

Dagen har ägnats åt aktiviteter som inte kräver så mycket energi, åtminstone för Robins del. Jag har bakat lite, lika bra att passa på när det dyker upp hemmatid. Robin är så där lagom sjuk, för trött och orkeslös för att vara i skolan men för pigg för att ligga i sängen hela dagen. Det blev nåt mellanting med att ligga på kökssoffan och titta på när jag fixade, sitta vid datorn en kort stund, ett långt bad och sen filmtajm. Naturligtvis orkade han att provsmaka både lussekatter och mjuk pepparkaka, men någon vidare matlust har inte infunnit sig.

Förkylningen är inte ett dugg bättre nu ikväll, men heller inte sämre så det blir en hemmadag i morgon också. Jag kommer ta tillfället i akt och städa ur kylen och frysen. När jag är hemma då det är dagsljus ska jag försöka få igång lampan vid garaget så det går att se något där framöver. För mig blir det en kort arbetsvecka då jag redan har bestämt med cheferna att vara flexledig på fredag. Hoppas att Robin kryar på sig till helgen så vi kan göra roliga saker på den tiden som vi vet att vi är lediga på, annars blir det filmdagar för oss båda två och jag lovar låta bli att protestera.

Nu är det kört?!

Det här är riktigt pinsamt! Ja, jag vet inte om jag egentligen ska berätta om det, men det är knappast bara jag som hamnat i den här sitsen. Ska kanske vara nöjd med att det tagit mig 20 år. Har iallafall försökt att ställa det till rätta så gott jag kan, eller?

Vad är det då som är jobbigt? För första gången i mitt liv har jag fått en påminnelse på en räkning. Alla andra räkningar har jag betalat i tid och så var det nästan den här gången också, för när påminnelsen damp ner i brevlådan hade jag tre dagar tidigare betalat den. Det stod skrivet på den om fakturan var betald inom de senaste dagarna så var det "bara" påminnelseavgiften som skulle betalas. Den avgiften är lika stor som summan på ursprungsfakturan. Men hur kommer det sig att jag slarvat med betalningen? Helt enkelt för att mina allra flesta räkningar ska vara betalda i slutet på månaden och den här var sista betalningsdatum den 10:e.

Ska jag vara rädd nu för att lyxfällan kommer och knackar på min dörr och är det här ett beteende som jag kommer att hålla fast vid? Speciellt troligt är det inte, tycker att det är skitpinsamt att det hänt en gång och slipper gärna upplevelsen en gång till!

Nöjesläsning

I höst har det blivit alldeles för lite rolig läsning, eller jag har mest läst studielitteratur och inte hunnit med, rättare sagt bortprioriterat skönlitteratur, magasin och annat. Nu har jag kommit igenom all studielitteratur och unnar mig läsning bara för att det roar mig. Förflyttas i tid och rum, läsa en spännande historia och försöka lita ut vem som är mördaren. Eller varför inte romantiskt trams där de alltid får varandra på slutet. Även det som är verklighetsbaserat läser jag och inser att mitt liv är bra.

Nu har jag, med hjälp, hittat en blogg som roar mig ordentligt. Jag säger, Fredrik Backman! Många inlägg som får mig att skratta högt för mig själv när jag läser dem. Ett av hans inlägg handlar om en vän som gång på gång "sabbar" elektroniken för honom. Säkert oerhört frustrerande att råka utför men lika roande att läsa om. Fredrik är duktig på att använda orden och bjuder friskt på sig själv.

Så om fler av er roas av samma sak som jag så är det ett tips att läsa hans blogg:
Fredrik!

Ljus

Jag tänder ett ljus
Det lyser upp i mörkret
Ljuset värmer
I skenet funderar jag
på livet, mitt i livet
Lågan fladdrar
Precis som livet själv
Men den brinner stadigt

Söt

Jag har kommit på en sak! Om man börjar med att äta sötsaker så blir det ett konstant sug! För min del har det blivit något sött varje dag i flera veckors tid nu och jag känner att det är inte bra för kroppen. Nu menar jag inte min vikt utan att jag mår helt enkelt sämre när jag stoppar i mig sockret. Det kan hänga ihop med min dåliga sömn. Dags för en ändring.

Från och med nu så blir det bara söta saker på helgerna! Men, hmmm.... jag har nyss sett en saffranssemla och det har jag aldrig smakat. Det är något som absolut jag vill prova att göra. Karaktären, som jag förlagt någonstans, är det som jag ska jobba stenhårt på nu. Och det är ju enkelt när ett av mina intressen är att baka, tänk om inspirationen skulle ta slut det till, så himla praktiskt! Finns det inget gott att äta så går det lätt att låta bli!

Lite bra musik också...

Tjuvstart

Semester idag och en del saker som jag vill få undan. Dit hör adventspynta huset. Min favoritsyssla, men det är inget överdåd av saker. Stjärnor eller ljusstakar i alla fönstren som gardinerna är bytta i. Det räcker alldeles tillräckligt. Till första advent brukar jag även komma ihåg att städa bakom kyl- och frysskåpet och byta batterierna i brandvarnarna, det är bra att det blir gjort och att jag har min rutin kring det.

En snabbt improviserad tur till Dollarstore med vännen och barnen hanns med. Inköpen blev mest bara det som var uppskrivet på listan, hushållspapper, toapapper och päronlampor. Det sista till några av stjärnorna. När jag kom hem igen blev det gott kaffe och en smörgås innan provtändningen av alla belysningarna skedde. Nu lyser de så fint att jag inte vill släcka dem, trots att de brukar tändas först kl.18:00 på lördagkvällen. Undra om många misstycker att det adventslyser i mitt hus redan ikväll? För nu: Tänt var det här!

Jaja, det är mitt fel!

Säkert är en del av er glada för det jag har ställt till med och andra av er vill helst lyncha mig och rulla mig tjära och fjädrar, men så får det vara. Jag måste tänka på mig själv! Egoist= Javisst!

Förmodligen kommer min efterlängtade snöslunga att levereras i morgon och det är väl därför som jag inte en endaste gång sett att det snöat här hos mig i Fåker. Efter två vintrar med massor av snö bestämde jag mig tidigt att införskaffa en slunga till den här säsongen. Kan vara bra att spara på min rygg, den ska jag ju ha resten av livet.

Så ni som har åsikter om snöns komma eller bortavaro, nu vet ni vem ni kan skylla på respektive tacka!

PS Jag vill ha massor med snö....

Tid går.....snabbt

Idag fyller Rasmus 15 år och jag har svårt att förstå det. Visst är det ett tag sedan jag vakande kl.04:00 på morgonen och trodde att jag hade kissat på mig, men det var vattnet som hade gått. Drygt tolv timmar senare så föddes det en liten kille, 51 cm lång och 3435 gram lätt, kl.16:42. Efter förlossningen svimmade jag i duschen. Den dagen vi gick hem från BB var det -25 grader kallt, 50 graders skillnad på några minuter. Marken var täckt av snö, kan nog ha varit 20 cm. Ja, minnena från den tiden är ganska tydliga och det är lite kul att komma ihåg detaljerna.

Nu står Rasmus på tröskeln till vuxen livet. Från och med idag är han ansvarig för sina handlingar, till viss del, i och med straffmyndigheten. Det är snart dags för att välja linje inför gymnasiet, eller program som det heter nu. Helst vill han nog inte gå i skola alls, men den attityden har många niondeklassare. Det är hans val, men som förälder så försöker jag att hjälpa till och vidga vyerna och komma med åsikter, som Rasmus deklarerar att han högaktningsfullt skiter i. Fast han uttrycker det annorlunda.

I vilket fall så älskar jag honom!

Uppskov

Än är faran inte över

men jag drar en lättnadens suck

Släpper ut delar av min oro

Tar in nya intryck och värden

Nu vill jag leva mitt liv

Bygga vidare från min grund

den som rubbats

den som trots allt står stadigt

Luft

Andas in och andas ut
Andas in och andas ut
Snabbt, snabbt utan minsta paus
Andas in och andas ut
Andas....
Med tankens kraft långsammare
Måste andas för att överleva
Andas in och andas ut
Andas in och....andas ut
Fyller lungorna med syre
Andas in och...andas ut
Det handlar om att överleva
Andas in
och
andas ut
Känner hur pausen är viktig
Idag överleva
Leva får vänta
En timme, dag, vecka, månad eller år
Andas

Hyllning

Jag älskar er
Trots att ni under årens lopp
blivit slitna och gamla
Med er är jag verkligen mig själv
Ni gör min tid bättre
Osjälviskt delar ni med er av värme
Gnäller inget när jag kliver i och på er
En guldgruva i livet
Mina raggsockar!

En realitet

Har haft förmånen att tillbringa nästan hela dagen i sällskap med mamma. Idag har vi försökt oss återigen på att baka tunnbröd, eller slakapickibröd som jag fick lära mig att det heter när jag flyttade till Bodlägden 1979. Mamma och jag försöker oss på detta projekt till varje jul och lyckas iallafall så pass att det allra mesta brödet går att äta och endast enstaka kakor hamnar i soporna, och det är innan de hunnit bli gräddade.

Idag har mammas vännina Ann funnits med, de är vänner sedan barndomen. Det är hos henne som vi fått låna bakstugan också. Mamma och Ann hade tillsammans gjort stöpan innan jag kom på plats och de var på gång med att göra ämnena. Jag tog som vanligt hand om kavlingen, känner att jag är i min rätta roll med en kavel i handen. Hela baket var över på mindre än fem timmar och resultatet blev drygt 90 kakor, så vi är nöjda.

Nu känns det i vissa delar i kroppen att det har bakats idag. Där det är mest påtagligt är i näsan, har nog inhalerat flera matskedar vetemjöl, rätt in bara. Inget luktar gott och allt smakar mjöl. Får försöka snyta ut det, men det går trögt. Bidrar till andras välmående nu: Låt bli att dra upp en massa vitt pulver i näsan! Det är riktigt obra...

Söndagsord

Kom ihåg att säga vad du tycker
Påminn dina nära att du älskar dem, ofta
Var inte rädd för sanningen,
för den ska göra oss fria
Ingen annan kan vara som du,
så var dig själv, du duger mer än gott
Lev idag, imorgon kan det faktiskt vara för sent

Om du får en kram så har du en att ge bort!

Betydelsefullt

Idag fyller min bästa storasyster 40 år, tänk vad tiden går. Det känns inte som om det var länge sen vi båda bodde hemma hos mamma och pappa i Bodlägden. Ska erkänna att vi kanske inte vad de bästa syskonen då som tog hand om varandra, hmmm jag har fortfarande ärr kvar på handleden efter en sammankomst....nåja men det är väl sånt som hör till, syskonkärleken alltså. Nu ÄR det syskonkärlek.

Lite klyschigt kanske men för mig är det en sanning. Året 2003 var ett skitår i många bemärkelser men iallafall så har det gjort att jag uppskattar och värdesätter varje dag som jag kan vara med mina familjen. Det var då syster blev ordenligt sjuk och jag trodde ett tag att hon skulle stryka med, dö alltså, men tjurigheten att vilja fortsätta livet har hon och idag mår hon rätt så bra ganska många dagar. Efter den händelsen har jag blivit mycket bättre på att tala om hur mycket familjen betyder för mig. Det kan vara sista gången som jag får tillfälle att säga det så det är bäst att passa på.

Efter min egen olycka, när jag bröt ryggen, har jag blivit något bättre på att ta hand om mig själv. Vara lite ego och sätta mig själv i det första rummet, ibland. Det behövs det med, fast jag är halvklen på det fortfarande. Har så många andra som jag tar hänsyn till, vill inte göra någon illa.

Idag har vi iallafall firat syster. Två av syskonen är på annan ort, men den övriga närmaste familjen har ätit gott, kramats och surrat. En tre-rätters med andra ord! Mycket bra sådan. Det här är det viktiga för mig, min familj, att få träffas och umgås under ganska enkla former.

Gråa dagar

En kort tanke idag:

Det blir aldrig riktigt dagsljus i november!

















Lars Winnerbäck – Gråa dagar

Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Hon har börjat på en ny roman
Det mörknar över ån och över TV-tablån, och det är leda och slentrian

Hjärter Dam, du var så tyst, tills du blev kramad och kysst
Nu har du fått din kära livskumpan
En soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstan

Nu skulle du få börja om på den nivån
och bli stadgad, trygg och hemtam
Men när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån
Det både isar och bränns, ja jag vet hur det känns
Hjärter Dam

Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro
här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet
Hjärter Dam, jag vet hur det känns

Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på

Depressiva episoder och maniska perioder
Vissa klarar sig utan extas
Andra springer fatt och blir nervösa och får spatt
om inte livet är ett kul kalas
Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Inget äventyr att leva på KAS
Du måste sänka dina krav, eller vinna på trav, om du ska komma i fas
Och sådan leda bryter ner en bra frisyr
och du blir tråkig, ful och trött
Och du samlar dina spöken i Komvux kursbroschyr
och blir bitter och lam
Hjärter Dam, dina blommor har dött

Lyckan kommer, lyckan går, och det är långt till nästa vår
Nu faller löven över Stångåstan
Nu sitter alla på kafé och snackar skit och dricker te
av gammal slentrian
Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Hon har börjat på en ny roman
Det är morgon snart igen, lycka till kära vän
skriv om drömmar Hjärter Dam

Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på

Två tankar

Dagens tanke kring temperatur:

Det känns som om det är kallare nu än när termometern visar -20!

Så på med raggsockar, varm tröja och lite glögg inför filmkväll blir det.

Sen lite tankar från Sarah Dawn Finer:
http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI

Förgylld torsdag

Vilken lycka! mitt i värsta abstinensen så dyker tillfället upp.

Lite om Lyransgården. Den "gamla" gården brann ner för några år sedan och där har jag varit på flertalet bjudningsdanser med både Zlips och Expanders, ja till och med båda banden samtidigt. I februari var det invigning på den nya men än så länge har det inte varit någon dans där, som jag prioriterat att gå på.

Skoldans på Lyransgården, dock till inspelad musik men ändå. Lite som en final på Danspatrullen som varit på skolan och lärt eleverna dansa. Många kan nu dansa bättre än sina föräldrar, både foxtrot och bugg. Det är härligt att se hur de följer takten i musiken. Jag och Robin var naturligtvis på plats. Eftersom jag av egen erfarenhet vet att nästan inga föräldrar av dem som är aktuella är ute på socialdans hade vi lånat in en dansant till familjen. Som Robin säger: Han är en av dina bästa vänner, mamma, och de räknas faktiskt också som familj.

Själva dansen började en halvtimme in på kvällen, innan hade Danspatrullens ledare lotsat oss, framförallt barnen, de vuxna satt mest och tittade på, genom lite lekar för att få oss känna rytmen i musiken och skaka loss på kropparna. Jag har provdansat Lyransgårdens golv tidigare men den gången är det tveksamt om det går att kalla det dans som utfördes där, mer rörelse till musik, och då var musiken dålig. Så den här kvällen räknar jag som premiär. Ikväll hade jag med mig kavaljer som är duktig på att dansa. Måste säga det igen, Det är fantastiskt med dans och det får mig att må så bra! Blandad musik så både bugg och foxtrot har det blivit.

Golvet på Lyransgården är Jämtlands bästa vad det gäller glidet, eller iallafall i klass med både OSD och Fröjdholmen. Det som var det som krävde uppmärksamhet ikväll var att många av meddansarna är korta och hamnar i döda vinkeln, men jag tror att jag inte golvade någon under kvällen. Jag dansade inte alla kvällens danser men betydligt många fler i jämförelse med de andra vuxna som var på plats. Nu känner jag mer och mer att vi måste få till en riktig dans på Lyransgården med en orkester som jag gärna dansar till, fler måste få chansen att upptäcka denna nya dansarena.

Säger också ett stort TACK till dig som idag tillhörde min familj, eller jag håller faktiskt med Robin, jag räknar dig till min familj hela tiden. Min goa vän!

Uppåt och nedåt

Ser solen sakta gå upp
Målar himlen i regnbågens alla färger
Dagen som bär med sig nya möjligheter
Allt är fortfarande oskrivet, ett tomt blad
Vad jag fyller den med är mitt beslut
Inte bara arbete utan även tid för vila
En bra balans, en förutsättning
När solen senare går ner
Samma regnbågsfärgade himmel
Vill jag vara nöjd och känna frid

Bluff och båg eller fullständig sanning?

Lejonet
Din vän är alltför upptagen för att kunna intressera sig för dig idag. Visa din vän att du har förståelse för det och gör vad du kan för att underlätta för honom/henne. Du blir väl kompenserad en annan dag.

Okej, hur mycket tillit sätter vi till horoskopen som står i dagstidningarna och även på olika sidor på nätet. Jag tycker att det alltid går att applicera orden på mitt eget liv på ett eller annat sätt. Det är helt beroende på vad jag tolkar in i dem. Hmmmm....och om jag funderar kring det ovanstående vad passar in från mitt liv på det idag? Så här måste det vara: Mina barn tycker att det är roligare att sitta vid datorerna än att sitta med mig vid köksbordet när jag försöker konstruera en samling frågor till min enkät, till specialpedagogikstudierna. Och jag ser fram emot kompensationen, antar att intresset dyker upp på lördag när det blir dags att välja godis!

I mitt kringsurfande ikväll, efter enkätkonstruktionen, har jag hittat lite olika beskrivningar på hur ett Lejon är. Nedan presenterar jag tre olika och undrar om de verkligen stämmer in på min personlighet.



Det typiska Lejonet är mån om sin framtoning men samtidigt generös. De har även för mycket stolthet vilket lätt kan gå till överdrift och övergå i dryghet. Symbolen för Lejonet är härskaren, kungen. Lejonet har förträffliga ledaregenskaper men njuter även av kärlek och allting som hör till romantik. De är passionerade, demonstrativa och vill inget hellre än att bli bortskämda av dem de älskar.
Styrka: Ledaregenskaper, självförtroende, generositet, kreativitet
Innersta behov: Salighet, att bli beundrad
Svaghet: Arrogans, flärd


Lejonets stjärntecken har som symbol ett kurvigt streck som kan likna antingen lejonets piskande svans eller kurvan som lejonets man utgör.
Precis som lejonet är djurens konung så har du något majestätiskt över dig. Du är stolt och självsäker och för med dig auktoritet. Du är varmhjärtad och generös och vill gärna visa det på ett storslaget sätt. Du är tolerant mot andra och en entusiastisk och bra ledare.
Planet: Solen
Element: Eld
Tillstånd: Fast
Kända Lejon: Madonna, Bill Clinton, Dustin Hoffman, Carl Gustav Jung
Stjärntecken som Lejonet passar ihop med: Väduren, Tvillingarna, Vågen, Skytten


Du ser dig själv som född till ledare. Andra tycker att du är en idiot. De flesta lejon är översittare. Du är fåfäng och tål inte kritik. Ditt högmod är motbjudande. Lejon är tjuvaktiga kräk som tycker bättre om onani än sex.

Ja, bluff eller inte? Jag kan hålla med om att det finns medier som kan se in i framtiden men allt detta som generellt sett ska gälla personer som är födda inom en viss tidsperiod tror jag noll och ingenting på!

Adventstid kom till mitt ensamma hus

Åh vad jag längtar till adventstiden! Att få ta fram alla ljusstakar, julstjärnor och övriga adventsbelysningar. Sen varje dag tända ljusen vid alla måltider hemma, hög mysfaktor där. Glöggdoft tillsammans med lukten från pepparkakshuset, den tid som det nu finns kvar. Ja, jag längtar ordentligt. Bara 1,5 vecka kvar nu.

Tvärtemot många andra har jag ingen stress kring julen, ingen hets med julklappsinköp där det ska vara fler och för mer än tidigare år eller ha mat i överflöd. Vi i familjen har gemensamt bestämt att de som firar julafton tillsammans köper endast en julklapp, som vi sen byter med varandra. Maten delar vi också på och alla bidrar med något. Okej, en tradition som jag och min syster Kajsa Stina håller hårt på är att vi bakar massor av småkakor, förra året ca 600 st som vi fördelar, men det är det enda som kan bli lite stressigt med julen. Det viktigaste för mig är få vara tillsammans med resten av familjen. Låter kanske som en klyscha, men då för det göra det.

Nu är det full fart på övningar inför lucia på jobbet. Jag njuter till 100%. Vilken lyxtillvaro. Men jag känner en stor längtan själv efter att få vara med i ett långt luciatåg med massor av stämsång. Så den idén som kom upp på senaste kategorimötet är en bra idé, ett personalluciatåg. Vi går inför det!

Fri

Undanstoppat
Gömt
I det dolda
Nu är det slut med det
Allt ska vara öppet
Synbart och tillgängligt
Det är vackert
Bara fula saker döljs
Snart strålar det från himlen
lika mycket som från mig

Vilket skitsnack!

På tuben till hårborttagningscremen står det: Området hålls hårlöst i flera dagar
Utväxten blir mjuk, inte stubbig som vid rakning

Ja, kanske inte ordagrant så men det är det som iallafall avses. Men jag hävdar att det är på ett annat sätt. För det första så går det bara timmar innan jag känner hur håren börjar krypa fram och för det andra är det en vass stubb. Tillverkaren menar att cremen har dessa fördelar gentemot rakning. Jag är som sagt av en annan åsikt. Ska kanske tillägga att det är mina ludna ben som jag använder som försöksområde.

Men egentligen är det dumt! Om jag låtit bli att börja raka/cremebehandla benen när jag var i tonåren så hade jag nog sluppit nu med. För de fjun som behåringen då bestod av hade antagligen inte utvecklats till den ogenomträngliga djungel det nu blir när jag underlåter benen denna behandling. Och nu så här vintertid, ja åtminstone allt annat än kortärmbyxväder, för vems skull? Ingen annans än min egen. Det är bara jag och eventuellt mina barn som ser mina skånkar.

Det enda som håller benen hårfria, åtminstone ett litet längre tag, är att vaxa dem. Jag må vara märklig för de flesta jag pratat med tycker att det gör alldeles för ont att vaxa eller använda epilator, men smärtan bekommer mig inte. Har provat både den enklare varianten med färdiga strips som är kalla och den mycket smetigare med varmt vax som stryks på benen och tygremsor som trycks på och sedan snabbt avlägsnas i motsatt hårväxande riktning, d.v.s. nerifrån och upp. Håret rycks upp med rötterna och benen blir lena och mjuka.

Vad säger ni andra som håller på med otyget, vilken metod är den bästa?

Oråd

Jag vill kräkas
Skrika ut all besvikelse
För det är det jag är
Besviken
Mina förväntningar
men ord som lovade
Min handling nu
har ingen betydelse
Jag håller mig undan
Står tillbaka
Det enda jag kan
Känslan att tränga mig på
vill jag inte uppleva
Första steget tillbaka
eller framåt
måste komma från andra hållet
Väntar och längtar
En bit av mig är borta

Å hej å hå å lite pepp!

Tänkte att det kanske behövs lite peppande så här på söndagseftermiddagen inför en ny arbetsvecka. Jag har förstått att alla inte trvis lika bra som jag gör på mitt jobb.  Citaten är hämtade från sidan upphopp.se

Olof Röhlander skriver:

Därför tänkte jag prata lite om några av mina valda sanningar, saker jag "vet", och som du kanske också behöver tänka lite extra på eller påminnas om. Läs dem en och en och lägg några sekunder på att reflektera över det som står, och vad det innebär för dig, innan du går vidare till nästa. Håll till godo!


Jag vet, och du borde veta.... att om det är dimma så ta några steg så ser du en bit längre.

Jag vet, och du borde veta... att ingen annan kan göra dig irriterad utan din egen tillåtelse.

Jag vet, och du borde veta... att bara lyssna på dem som vill dig väl.

Jag vet, och du borde veta... att inställning är a och o i livet.

Jag vet, och du borde veta... att alla svagheter kan vändas till styrkor.

Jag vet, och du borde veta... att det här livet inte är en generalrepetition, utan det är själva huvudföreställningen med dig i huvudrollen.

Jag vet, och du borde veta... att den bästa revanschen är att må bra.

Jag vet, och du borde veta... att vissa saker bara är som de är.

Jag vet, och du borde veta... att om du bara sätter igång så kommer den rätta känslan.

Jag vet, och du borde veta... att du inte behöver vara världsklass för att börja, men du behöver börja för att kunna bli världsklass.

Jag vet, och du borde veta... att de största begränsningarna sitter i huvudet, men där sitter också de största resurserna.

Jag vet, och du borde veta... att den här dagen blir vad du gör den till.

Jag vet, och du borde veta... att det du utstrålar drar du till dig.

Jag vet, och du borde veta... att omöjligt bara finns i dårars lexikon.

Jag vet, och du borde veta... att framrutan ska vara större än backspegeln.

Jag vet, och du borde veta... att vi styrs av våra förväntningar.

Jag vet, och du borde veta... att ska det bli något av det du drömmer om så är nu en bra tid att sätta igång.

Jag vet, och du borde veta... att det är när du har alla möjligheter och ursäkter att slippa något som du ändå ska göra det, just av den anledningen.

Jag vet, och du borde veta... att det här är en alldeles förträfflig dag att vara vid liv, att få saker gjorda och att vara stolt över att du är du!

Nog visste du allt det här redan, men visst är det bra med påminnelser!

Nya saker?

Fortsätter på spåret att prova nya saker.... Nu handlar det om nöjen. Ska förmodligen följa med några vänner ut på krogen ikväll. Senast jag var på krogen var då inlandsisen fortfarande låg tjock över Jämtland, eller kanske var det när jag gick mitt fjärde år på gymnasiet.

Mina utekvällar innehåller alltid socialdans, men visst kan jag prova det här också. Men jag lär väl stå som ett fån i ett hörn och har svårt att följa med i de sociala koderna som förekommer. Kan vara en bra lärdom för mig, krogmänniskor är nog precis som dansare, ett släkte för sig som det kan vara lite trubbel att komma på vad tjusningen är. Här har jag samma förutfattade meningar som odansare har om dansen: Ett ställe man går på för att hitta nån att gå hem med! Så det blir intressant ur det perspektiv att vigda mina vyer. Den andra orsaken är att kunna få i sig en del alkohol. Mina syften är varken det ena eller det andra.

Har dessutom provat att slå på en skvätt vitt vin på kycklingen som jag stekt till middag ikväll och det blev riktigt gott. Mindre bra var att pepparmängden var en aning för mycket, inte oätligt men lite starkt. Förrätten bestod av chips och dipp, till både förrätten och maten intogs Trocadero. Funderar på att vid nästa besök inne i staden Östersund gå in på Apoteket Röda Näsan och inventera deras sortiment av alkoholfria drycker. Även här utöka mina kunskaper, och för att vid festliga tillfällen dricka något annat än vatten, med elller utan bubblor, och läskeblask.

Jaha, nu sitter jag här med beslutsångest om jag ska vidga nöjesarenan eller stanna hemma!

Ge upp!!!

Jo, nu är det dags att ge upp. En del saker är för ens eget bästa även om man inte förstår det själv. Just nu är det så för min del. Jag är inte säker på att jag egentligen är beredd men de runt omkring mig påstår att det faktiskt är det bästa jag kan göra nu. De lovar dessutom att jag inte kommer att ångra mig en sekund. Men jag är fortfarande tveksam.

Att bara lämna det som funnits i mitt liv under en väldigt lång tid är banne mig inte alls enkelt. Det kommer att bli en tid att vänja sig, tänka och agera på det nya sättet, men visst tror jag att det kommer att gå, men hade önskat att jag fått ta små steg i taget. Nu är det så definitivt, bara att bryta med det gamla.

Ja, 25 år är inget att leka med!

Nu går jag från papperskalender till att använda smartphonens kalenderfunktion!

Rätt fast fel

Jag fick rätt
Trots att min förhoppning var att jag skulle ha fel
Känner ingen glädje utan bara sorg

Oro....

Omedvetet ligger det där och gror. Fast jag har valt att det inte ska få påverka mig eftersom det ligger utanför min möjlighet att göra något åt det. Men då det handlar om min hälsa är det svårt att undvika, ja faktiskt oundvikligt.

Undrar om det som har förändrats i kroppen beror på det som provsvaret visat på eller om sakerna är helt skilda från varandra. Det är säkert så att jag känner efter lite extra och märker att en del saker inte är som de varit tidigare. Självklart kan säkert förändringarna höra samman antingen med den väldigt dåliga sömnen eller den  (stora) viktnedgång som jag haft under det senaste året.

Nu är det iallafall mindre än två veckor kvar tills att jag får träffa en specialist. Jag har formulerat flera frågor som jag ska komma ihåg att ställa till honom och hoppas på att hans kunskap ska ge mig svar och lugn. Fram tills dess försöker jag låta bli att grubbla kring det. Det finns två alternativ: antingen tillfälligt eller något långvarigt!

Lösningen :)

Alla vi som någon gång har handtvättat vet hur mycket enklare det är att tvätta större mängder med hjälp av en tvättmaskin, som lakan till exempel. Det är bara att ta dem ur sängen och stoppa in dem i tvättrumman, hälla i tvättmedel, och sköljmedel för de som använder det, ställa in rätt program och sedan gå och dricka kaffe eller iallafall syssla med något helt annat. Under tiden så sköter maskinen tvättandet.

Som i alla familjer hamnar alltid två likadana strumpor i samma maskin varje gång. Inga halva par åker nånsin in. Men hur kommer det sig att i stort sett varje gång när tvätten är blöt och ska hängas upp så saknas det ALLTID minst en strumpa??? Äter tvättmaskiner strumpor? En annan sak som jag funderar över är hur det kommer sig att när jag tvättar lakan så väldigt ofta hamnar örngotten inuti pålakanet som av en underlig anledning vänt sig ut och in. Och det är rätt så besvärligt att trassla ut det för att komma åt örngotten som ligger längst in. Jag har läst att en del av mina vänner drabbats av samma sak så jag kan inte skylla på att det är märket på min maskin som gör det.

Hos den äldre sonen slits det strumpor rätt hårt. Tidigare har jag köpt olikfärgade strumpor åt honom men nu har han bestämt sig för en speciell sort och de strumporna görs bara i svart i storlek 42. Helt okej tycker jag för då är det enklare att sortera tvätten och para ihop strumporna, tills jag insåg att nytvättade strumpor inte skiljer sig så mycket i storlek, oavsett om det är 36 eller 42. Så nu är det emellanåt så att jag har strumpor som når över mer än halva vaden och sonen kommer från sitt rum och grymtar om att strumpan inte räcker längre än under halva foten.


Lösningen som jag trodde jag klurat ut fungerar dåligt. Hmmm.... blir så att jag i fortsättningen får ha andra färger än svart.

Fast i stirret

Hittar inte orden för att uttrycka mina tankar
Frustrerad och rastlös
Oroad går jag omkring
Koncentrationen är på nivå noll
Alla måste och borden får vara
Klarar inte av något just nu
Skulle jag må bättre av fullständig utmattning
Låta kroppen jobba stenhårt,
medan hjärnan slipper fundera
Men kommer mig inte för
Stirrar bara tomt framför mig
Då slår det mig:
Tomheten är stor

Foto: Helene Ångström

Något att fira??!!

Vi är snart i mitten av november och temperaturen vägrar sjunka under nollan. Jag vill ha minusgrader så marken fryser och gruset ligger still. Och sen ska det snöa! Förra året den här dagen visade termometern på -9 och idag samma siffra fast på andra sidan nollpunkten.  I år har det på sin höjd varit 3-4 nätter med frost hos mig. Så kom igen nu vintern! Mörk höst är inget att ha.

På jobbet har vi börjat leta luciasånger och min längtan efter adventstiden blev stor. För att dämpa det, till viss del, brinner det ca 15 ljus här hemma nu. Lite glöggthe och saffransskorpor får mig att nästan tro att det är advent redan, men den som väntar på något gott väntar...alltid för länge.

Idag och igår har himlen brunnit eller snarare exploderat i vackra färger. Jag fotade lite igår efter jobbet, medger att det gick fortare än den tillåtna hastigheten på väg till Grönviken för att den fina himlen inte skulle försvinna. Resultatet finns på min fb-sida. Idag har flera av mina fb-vänner och deras vänner  publicerat liknande bilder. Lika otroligt vackra allihop.

Mina trubbel med att sova håller till viss del i sig. En del nätter sover jag riktigt bra och många timmar, andra sover jag nästan ingenting, ca 1-2 timmar och det är alldeles för lite. Vad det beror på är inte hundra procent klarlagt men har lyckats bena ut en del faktorer som påverkar. Nu är det fullmåne om ett par dygn och då vet jag att med största säkerhet blir det väldigt mycket mindre sömn. Får ta igen en del i helgen. Barnen är hos sin pappa då och jag rår min egen tid. Kommer förmodligen att klättra på väggarna av tristess...

Jahaja, vad är det så som kan firas? Massor av saker, kom med förslag! Jag vet vilken som jag avser...den som gissar rätt vinner ett pris...

Trygga?!

Vi är trygga i varandra,
för du känner mig och
jag känner dig, väl
Vi släpper taget om varandra
för vi vet att vänskapen
är som en bro mellan oss, 
stadig och stabil
Avståndet växer mellan oss,
men ändå starka band
Vågar vi tro att trygghetens
broar håller än?
Tid går, tid går, fort

Hålla isär

I år har jag hittills hunnit med att dansa 50 kvällar till orkester. Kan inte annat än säga att dans är mitt stora fritidsintresse. Oftast är det bara trevliga människor på plats, motion utan att jag tänker på det och sen är det en (hmm....ja nästan till 100%) positiv beröring som gör att kroppen producerar må-bra-hormoner. För min del är det nog en av de få gånger som jag bara är här och nu. Passar på att fylla på med massor av energi, och det bästa är att ingen känner att någon annan har tagit. Här upphäver vi, dansare, de fysiska lagarna om att energi inte kan nyskapas, för på dansgolvet är det absolut så det går till.

Att förklara för någon som inte är dansfrälst att det i 99% av danserna inte alls har något att göra med att vara ett förspel är i stort sett omöjligt. En dans är en dans och inget annat. Utan de ser en nära dans som om personerna som dansar tillsammans egentligen vill något mer än att dansa. En mysfox är just en dans, foxtrot, som är lite extra mysig helt enkelt, varken mer eller mindre. Jag kan njuta av en dans med en person utan att ha en minsta tanke om att få något mer av den. En av mina bästa danser har jag dansat med en tjej, hon är helt otroligt bra att föra är den tjejen.

I buggen blir det sällan mysigt men både busigt och lite flörtigt kan det bli och framförallt svettigt. En intensiv bugg med många kluriga och härliga turer/vändningar där dansen i kroppen får lov att komma ut, njutbart det med!!! Kombinationen av båda de här danserna är bra, även om jag de senaste åren har blivit mer av en fox-tjej.

Nu åter till rubriken. Det är viktigt att hålla isär, en dans är en dans, i de allra flesta fall. Jag förstår att det måste vara väldigt jobbigt för de som är i en relation med en dansare om det finns den minsta tendens till avundsjuka/svartsjuka. De personerna håller med all säkerhet koll på sin respektive hela kvällarna och kollar hur och med vem de dansar. Kan de då ens själva njuta av en danskväll och hur känner sig den respektive att bli iakttagen hela kvällen? Jag ändrar inte mitt sätt att dansa med någon för att den personen har skaffat sig en bättre hälft utan fortsätter dansa som vi gjort tidigare. Om den då väljer att justera sin dansstil till en mer neutral för att det ska falla partnern i smaken så är jag rätt säker på att dansen kommer att bli ett problem i förhållandet eller till och med så att de slutar att gå på dans.

En dans, delar varandras tid och rum en stund...

Prio 1 = JAG, för alla, men försiktigt

Prioriteringar, vad är viktigt för mig just nu? Vem är viktigast i ditt liv? Det självklara svaret på den sista frågan ska vara jag, för alla. Men för mig som är föräldrar blir svaret många gånger, nästan alltid, mina barn. De gånger barnen är hos sin pappa, kan jag vända på mitt perspektiv att se att det är för min skull som jag väljer det ena eller det andra. Att skaffa sig tillgångar och fördelar på andras bekostnad är förbjudet. Så när jag sätter mig själv i fokus måste jag låta bli att trampa på andra människor, struntar jag i det kommer det att slå tillbaka på mig, mångfaldigt.

De helger som jag är utan barn tar jag mig tid till att fundera och reagera över hur det är. Ibland gör det mig arg att jag reagerar som jag gör och låter det gå energi till saker jag helst vill slippa lägga energi på. Och så blir jag arg att över att jag blir arg...ekorrhjul. En förståndig vän sa till mig häromdagen: "Reagerar gör man och sen gäller det bara att bearbeta och komma till insikt. innan dess kan man heller inte gå vidare. Reaktion är bra, det är en början! Det innebär att du inte stängt in känslor och förnekar dem." Nä, att stänga in och av, har jag lärt mig är inget alternativ för då blir det bara värre. Bättre att låta det komma ut, gärna till den som det berör, sen är det bara att ta nya tag.