Vad är livskvalité?

Om jag ska tro mina barn, framförallt den äldre, är det när pengarna finns i den mängd att allt som efterlängtas kan inhandlas. Och visst kan det vara sant, men det viktiga för mig är att inte behöva vända på varje krona och sällan eller aldrig kunna unna sig något.

Första tiden efter separationen var jag inte övertygad om att ekonomin skulle gå ihop. Så inköpen reducerades till bara det allra nödvändigaste. Inga nöjen, å andra sidan kände inte alls för att göra roliga saker, bara vanlig mat och tur att barnen fick en hel del begagnade kläder. Dessutom började jag föra kassabok för att hålla koll på vart pengarna tog vägen. Jag har ett kontrollbehov när det gäller pengar. Sagt och gjort, varenda öre som spenderades skrevs in i boken.

När några månader gått insåg jag att pengarna räckte och att till och med blev lite över, inte varje månad men ibland iallafall. Nu är det roligt att bläddra i kassaboken, fundera på varför det en del månader blir dubbla kostnader för mat jämförelsevis med andra. Jag jämför även från år till år hur mycket vi lägger på de olika kostnadsställena. För några dagar sedan skapade jag ett exceldokument så nu har jag datoriserat min kassabok och slipper på så sätt räkna ihop varje kolumn för sig vid månadens slut, det gör programmet. Kassaboken kommer jag att fortsätta med.

Jag måste säga att livskvalité är att ha sin familj omkring sig, några goda vänner (som man träffar alldeles för sällan, men det ska inte ge en dåligt samvete), bo där det är trivsamt, intressen som stimulerar och ett bra jobb. Självklart hör det till livskvalitén att få vara frisk.

Om jag summerar mitt liv så har jag skulle jag säga en god livskvalité, med sina upp- och nergångar som hör livet till.

Semesterdags

Nu har jag semester.Och för tredje året irad händer det något med min kropp som gör att jag inte riktigt är 100%. För två år sedan var det hjärtat som rusade och där jag till slut insåg att det var en utmattningsdepression som jag drabbats av. Det tog tio månader innan jag var tillbaka på heltid på jobbet. Fortfarande har jag sviter av den och klarar inte av stress eller samma höga tempo som innan.

En månads heltidsjobb lyckades jag klara av innan sju veckors semester och föräldraledighet tog vid. Fredagen innan jag skulle börja jobba ramlade jag av hästen och fick frakturen på ländkotan. Konvalesencen efter olyckan, om jag räknar i sjukskrivning, blev drygt fem månader. Förra söndagen hjälpte jag till med hökörningen hemma på gården och på något vis körde jag högaffeln in i höger underben. Inte rakt in i skelettet men i benet. Har ingen aning om hur långt in men vet att det gjorde rejält ont, både upp i knäet och ner i foten till tårna, på en gång. Jag drog upp byxbenet och konstaterade att det blödde och tänkte då att: "Bra nu kommer eventuella bakterier ut." Och det var bara ett litet, litet sår.

På natten värkte det i benet och på måndagsmorgonen hade det antagit en mörkare nyans och känslan var som ett träben. Nåja, ingen tid för att känna efter ordentligt utan iväg med RObin till fritids och mig själv till jobbet. Förflyttade mig rätt så klumpigt på jobbet under dagen. När jag slutat skulle jag förbi Apoteket och hämta medicin. Väl där frågade jag om de hade något bra plåster som inte fastnar och något att tvätta såret med. Farmaceuten frågade till vilket ändamål och jag berättade vad som hänt. Hon pekade med hela armen mot hälsocentralens reception och frågade samtidigt om jag varit i kontakt med sjukvården. Själv hade jag knappt tänkt tanken. Nåja, det slutade med ett besök på akuten och stelkrampsspruta och penicillinkur i tio dagar.

Läkaren frågade varför jag väntat ett helt dygn med att åka till en läkare och jag svarade: "Det är ju bara ett litet sår" varpå jag fick svaret: "men jordbakterier och andra bakterier som kan finnas på en högaffel, som står ute och används till djurskötsel, kan ha förödande effekt, och sprida farliga infektioner"

Ok, nu vet jag det. Inte för att jag har tänkt att göra om det någonsin, men i alla fall. Benet blir stadigt bättre och trääbenet har jag inte kännt av sedan i torsdagsmorse, om jag inte räknar fredagsnatten efter dansen. Såret är litet men vill inte läka utan det vätskar sig. kan erkänna att jag mår inte jättebra på penicillinkuren heller men det ska ju ta bort alla hemska bakterier i kroppen.

Nästa år ska jag vara frisk i samband med semestern, alternativet är att låta bli att ta semester!