Ute är mörkt och kallt

i alla husen, lyser nu överallt, de tända ljusen.

Nåja, än är det inte lucia, turligt nog. Men den senaste veckan har det skiftat ordentligt med värmen. Från att ha varit behagligt varmt med sol hela dagarna och temperaturen kring 20 grader tills att idag, när jag klev upp halv åtta, nio grader. Igår satt jag ute på altanen och läste, när solen gick i moln så blev det nästan ruggigt och en filt hade varit behövlig. På vissa ställen har det varit minusgrader i natt, nä inte Börtnan utan på närmare håll. Är det slut på sommaren och värmen eller kommer det lite sensommar med soliga dagar? Visst är marken i behov av regn. Jag som vill plocka svamp håller med, för just nu är det för torrt för att den ska trivas. Men lite mer sol och värme vill jag ha, är ledig även nästa vecka.

Jag förundras över att det är så kvällsmörkt så tidigt nu. De ljusa sommarnätterna där solen aldrig tycks gå ner, tog slut så snabbt! Men det mörka är ganska mysigt. Nu slipper jag dra ner rullgardinen på kvällen. Morgonljuset är fortfarande kvar och det dröjer några månader till innan den gråa tiden kommer. Då när marken, himlen och allt annat runt omkring oss bara är grått. Innan dess ska den härliga hösten vara hos oss med sprakande gula och röda nyanser, frisk luft och fullt med guldkorn att leta/hitta i skogen. Jag ska mota min höstdepp med massor av utevistelse. Tror att batterierna har laddats en del av all sol i sommar. Med kalla nätter försvinner en del av obehaget i utevistelsen, mygg och knott, och jag slipper slåss.

Inomhus blir det levande ljus, massor. Bra böcker och många koppar thé. I höst kommer deckarna att få konkurrens med studentlitterturen. Specialpedagogik blir höstens ämne. Förväntningarna inför att studera igen är stora och suget också. Att studera känns om att ta ett steg till mot vuxenvärlden, veta vad jag vill göra när jag blir stor.