söndag 14 augusti 2011

Facebook

Älska eller hata? Är det en drog som smyger sig på mig och gör mig beroende att hålla koll? För min del är det så att det sociala mediet tillåter mig att få reda på vad mina vänner gör om dagarna. Många statusuppdateringar per dag. Det tog ganska lång tid innan jag bestämde mig för att gå med i Facebook-klubben, men jag ser många fördelar med det. Även farorna, för rätt vad det är så har tiden flugit iväg och inget konstruktivt alls har blivit uträttat.

Jag totalbojkottar, numer, massstatusuppdateringar där vi uppmanas att "sätt det här på din status" och även efterlysningar och liknande. Mina uppdateringar är mina personliga, gärna med en dubbelbottnad betydelse eller något underfundigt. Som kommunikation med många, även de som man inte känner, kan Facebook vara en guldgruva, i samband med till exempel samåknings-arrangemang eller uppmaningar, som vid dådet i Utöya.

Ibland tycker jag mig se att Facebook blir som en pingismatch. Någon statusuppdaterar, en annan gillar eller kommenterar. En annan statusuppdaterar och någon gillar direkt eller kommenterar. Och så håller det på, varje gång det sker en förändring hos någon gillas den av en annan och bollen studsar fra och tillbaka. Är det nödvändigt? Och hur vinner man poängen? För publiken blir det en ganska tråkig tillställning när bollen så snabbt som möjligt bara slås fram och tillbaka.

Inga kommentarer:

Tack eller konsten att se saker från en annan sida

Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!