När jag var fem år, det är så långt tillbaka i tiden som jag kan minnas tvprogram, var det två tider per dag som gällde. Kl. 16.30 var det halv fem på tv 1 och en timme senare, fyndigt nog, halv sex på tv 2. Det var de enda tvkanalerna som existerade. Jingel till halv sex: Kom nura! Vaddå? Barnprogam i tv2! Minns det som om det var igår, men nu är det sent 1970-tal som vi pratar om.
Mina favoritprogram i början av min tvtittande karriär var, Drutten och Krokodilen. Den serien började sändas mitt födelseår, men jag såg det nog något år senare. Hade även ett kasettband med dessa två figurer. Barbapappa fanns också med där i början och det jag minns från det programmet var att det kändes "mjukt" och snällt. Om jag ska jämföra det med något barnprogram på senare år är det "Nalle har ett stort blått hus" som ger mig samma känsla.
Som många andra i min generation, sjuttitalister, lärde jag mig läsa med Magnus, Brasse & Eva i Fem myror är fler än fyra elefanter. Vem av oss kan glömma Brasses Lattjolajban-låda och fel fel fel fel! Jag tror också att Hedvig i Från A till Ö hjälpte till med ordförståelse och ugglan Helge som satt på taket och kunde massor av saker, klok som en uggla. Min högsta önskan ett tag var att ha en likadan cykel som Hedvig.
Kalles klätterträd, Magister Flyckt och Farbrorn som inte vill bli stor skapades av samma personer och påminner om varandra, de var också favoriter. Nyfikenheten om vad Frippes burkar i hans skafferi kan jag fortfarande känna, och var skulle den alltid återkommande burken med "Pelle Plutt" hittas igen? Lite senare i min uppväxt intresserade jag mig för Boktipset, det var ett program som man aldrig riktigt visste när det skulle dyka upp, utan det användes som utfyllnad, skulle jag tro. Iallafall så väcktes läslustan när olika böcker presenterades i programmet. Detsamma var det nog med den humörsstinne Linus på Linjen, vars humör växlar fortare än fjällvädret, men visst skrattades det åt honom. Ett program som har förstört en hel generation, sägs det, är Vilse i Pannkakan. Jag minns inget annat än att föräldrarna kom in i rutan från varsitt håll och skällde på barnet och naturligtvis den hemska Storpotäten. Staffan Westerberg, enligt min mening har jag gärna sluppit den bekantskapen.
Sen fanns det program som försökte lära oss mer. Hajk, Barnjournalen och Bullen! ...och det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet. Cissi Elwin och Martin Timell var de första programledarna. Min bror, som är 11 år yngre än jag, lärde sig ett och annat av det programmet som han stolt berättade om på Ica Fåker, men jag som storasyster och tonåring hade gärna sjunkit genom golvet vid hans uttalande om varför han, som 4-åring skulle ha kondomer: "Jag ska ju ha dem på snoppen såklart! Det har de sagt på Bullen!"
Jag såg barnprogram tillsammans med mina småsyskon, var ett giltligt skäl, ganska länge. Fragglarna var ett av dem. Jag tyckte mycket om de glada fragglarna, hunden Sprocket, Dosarna som outtröttligen byggde och sen åt Fragglarna upp det. Om det uppstod problem begav sig Fragglarna till den Allvetande Skräphögen och fick svar på alla frågor. Undra om det kan komma att sändas igen? Tidernas bästa julkalender är Trolltider! Den kan jag se om och om igen.
Idag kan jag skrämmas lite av alla animerade serier som finns i utbudet. Egentligen är det inte tvprogrammen som skrämmer mig utan industrin omkring dem. Det finns så mycket leksaker som associeras och det är en mångmiljon-inkomst källa. Sen har jag lite svårt att förstå budskapen med dessa program.
Så visst var det bättre förr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar