Säg det med musik

Fortsätter att plocka godbitar ur år 2011. Här är låtar som jag har lyssnat lite mer på  månad för månad.

Januari: Ta till vara det bästa i varje människa!


Februari: Den här talar för sig själv


Mars: En favoritfoxlåt


April: Bland de bästa i Sverige


Maj: Covern är bättre än originalet. För mig beskriver den hur jag känner för mina barn...


Juni: Mena allt du säger!


Juli: Återupptäckt gammal goding


Augusti: Skulle inte klara mig utan


September: I´ll be here still...


Oktober: Från medvind


November: Nykomling i lyssningslistan


December: Levande ljusets högtid


Blev många lugna låtar och det beror förmodligen på att livet går i hög fart.

2011

Många sammanfattar sitt år så är under de sista skälvande dagarna i december. Jag är en av dem och gör det på mitt sätt. En bild från varje månad får symbolisera det som jag upplevt, åtminstone delar av det jag varit med om.  

Januari: Saknad hund.

Februari: Dansanta tjejer på hemväg från Ö-viks maran.

Mars: Årets bästa månad. Draghjälp i skidspåret.

April: Bakat lite bullar...

Maj: Skyddsskorna i festligt arrangemang.

Juni: Studentmottagning, hela familjen på bild.

Juli: Putsade fönstren och sen kom trastdöden.

Augusti: Prövar mig fram med kameran

September: Inlöst födelsedagspresentkort.

September (bonus): Genomförd Tjejmil.

Oktober: Klokaste, trevligaste & snällaste.

November: En uppumpad ballong!

December: Julens budskap "Ljus, värme och kärlek"

Alla foton är tagna av mig förutom: Juni, foto: Charlotte Henriksson, September (bonus): Maratonfoto

Vägar som korsas....

Undrar om jag ska idka detektivarbete eller bara låta det bero och vara ett mycket gott minne inuti mitt huvud?

En person som nu i dagarna korsade min väg och gjorde ett intryck som består, just nu väldigt klart och starkt. Jag vet att med tiden kommer det att blekna och förändras. Ska jag låta det vara ett bra minne eller ska jag försöka med ett omöjligt arbete ta reda på vem det är?

Den enda ledtråd jag har är ett förnamn, inte mycket att gå på då det är ett väldigt vanligt namn. Vill inte heller göra några undersökningar som kan lämna allt för tydliga spår. Önskar att upplevelsen hos den andra var liknande och att den börjar leta efter mig, så vi kan mötas på halva vägen. Eller var det där vi var?

Hmmm...... ja, just nu får minnet i mig leva. Får jag lite mer ved till brasan så kanske efterforskningsarbetet tar fart.

Är tåget i tid?

Håller jag på att störta in i väggen, igen, eller är jag med på tåget? Rätt så ofta funderar jag på om orken och kraften är på sluttampen och utbrändheten blir ett faktum.Varför? Jo, humöret pendlar väldigt snabbt från skratt, ilska och till att tårarna trillar.

Året har bjudit på fler åkturer i livets berg- och dalbana än jag önskade mig. När jag tänker efter är topparna inte så höga men en del av dalarna har varit riktigt djupa. Visst har jag tagit mig ur dem, en del med mycket god hjälp av vänner, och en del slutsatser är dragna så det har gett mig erfarenheter.

Idag är det verkligen upp och ner i snabba växlingar. Barnen som varit hemma de tre senaste helgerna är hos sin pappa. Och jag är egoistisk! Självklart vill jag vara med dem  på julaftonen, hela dagen. Det är vanligtvis tomt i hemmet när de är borta, men ikväll känns det extra. Återhämtning är nödvändigt men det kan jag ta alla andra kvällar utom ikväll. Det enda jag kan göra just nu är att snyta mig, torka tårarna och sen krypa ner i sängen och hoppas på att sömnen kommer fort.

Dagen har innehållit en del skratt under min turné som tomte. Fyra besök var inbokade och de klarades av. Några av barnen var lite skeptiska mot den figuren som kom i lång päls, rödvit mössa och vitt skägg. Tyvärr så råkade tomten skrämma ett barn så det började gråta, huvva vilken mardröm för en tomte. Flera av barnen kramade tomten och var väldigt nöjda över besöket, som tur var. Ett spontanbesök hos en icke planerad familj blev det också, min förhoppning är att de fortfarande funderar på vem som uppmande dem att mata hundarna med lite julköttbullar.

Klockan är ställd på väckning så jag ska ta mig upp och jobba årets sista pass imorgon. Traditionsenligt går en del av familjen på bio senare under eftermiddagen. Kvällen är ett oskrivet kort men jag antar att den tillbringas på hemmaplan i Fåker.

Ovana

Nä, jag vänjer mig aldrig
Tänker förmodligen inte ens anstränga mig
Det är som ett stort hål
Något som fattas
Att fylla det med annat är omöjligt
Jag förblir trasig och naggad i kanten

Nu och senare

Jag gör inget försök till att stoppa
tårarna som trillar ner för mina kinder
Vet att de måste få komma ut
Inuti skulle de fylla och dränka mig
Tårarna tar med sig rädsla, sorg och uppgivenhet
men även glädjen som kan delas med andra
Renande och lättande fast på samma gång
något tungt och vemodigt
Om jag gråter en stund nu så kan
mitt leende vara på riktigt lite senare
Och förhoppningsvis sprida sig till dig...

Tillsammans får vi vara

Ångström stalledräng har trötta ben,
trött huvud och grusiga ögon
Ler dock lyckligt vid tanken att
dagen varit givande och mottagande
Gåvor för synen, lukten och smaken
Bjudit på upplevelse på riktigt och medverkande
Hört barnens förtjusande skratt
och skrattat tillsammans

Besked

Det vita kuvertet innehåller ett besked
Ett besked som jag väntat på
Beskedet jag hoppats varit annorlunda
Nu är det åter en väntan och ovisshet

Sakta

Låt mig få gå långsamt i livet ett tag
Ge mig tid att se vägen
Det viktiga är att fylla lungorna med ny luft
Se omgivningen med mina ögon
Spara mig från yttre åsikter
Jag vill tolka mina intryck
Du får gärna gå bredvid och hålla min hand
I tystnaden bildar jag min framtid
Sakta vänjer jag mig vid det nya

Position

Finns det plats för mig i paradiset?
En medelmåtta med brister och fel.
Som rätt vad det är kliver någon på tårna,
oavsiktligt är det, men utan att märka det.
Var är nyckeln gömd?
Och vem är det som avgör vilka som ska släppas in?
Hur ser det ut där?
Vill jag ens få tillträde?
Min värld passar kanske bättre.
Den som bjuder på motgångar
och ibland även medvind.
Finns det plats för mig, där jag vill vara?

Ledig dag

Till veckan är det dags för mig att ta mig i kragen och göra något som jag skjutit upp ett tag. Ska höra av mig till hc för att försöka få hjälp. Förstås handlar det om min sömn. Nu sover jag ca tre-fyra timmar per natt och det har varit så i nästan tre månader, inte underligt att jag är trött hela dagarna. En hel natt har det blivit under den senaste månaden.

Den här veckan är fylld med jobb, så bra att jag trivs med uppgifter och kollegor, men det tar energi. Är ledig endast lördag och så jobbar jag nästa vecka fram till och med torsdag. Har lite funderingar hur jag ska hinna med att baka lussekatter och sy upp Robins stjärngosseskjorta till skolans luciafirande på torsdag. Hade planerat att göra både ock idag, men orken är helt slut....Och så var det roligare och skönare att vara ute några timmar och skotta snö.

Nu har jag kraschat ner i soffan och slötittar på tv. Skulle gärna sova en kortis nu men det förstör nattsömnen ännu mer, och i morgon krävs det att jag är fokuserad. Dubbla luciatåg med barnkören, många som är med för första gången. Levande ljus, nervositet och barn är en kombination som behöver 100% uppmärksamhet, men så himla stämningsfullt! Ljusa barnröster i jul- och luciasångerna ger mig "gensehaut".

Hoppsan, nu igen?!

Hur kommer det sig att varje år blir folk förvånade över att det kommer vita, kalla, ljuvliga snöflingor från himlen som leder till att det blir kaosartat i trafiken? Jo, det måste helt enkelt vara så att de har bra nog mycket sämre minne än vad jag har! Idag snöar det i stort sett i hela landet. Vädervarningar av både klass ett och två är utfärdade, på grund av snö och blåst.

Borde vi inte lära oss att vinterväglag råder varje år från november, vissa år redan från oktober, till åtminstone mars?

Jag njuter i alla fall! Körde till jobbet idag, drygt två mil. Det tog längre tid än vanligt, en hel del förare tar det väldigt lugnt, nästan för lugnt. Det är ju inte mer halt idag än det var förra veckan när den svarta halkan rådde, den förrädiska. Det är så här det ska vara, snöa, snöa, snöa!

Det får gärna komma flera decimeter varje dag nu. Bara uppehåll så pass att jag hinner med att röja bort från garageinfart och stigarna runt huset. Men i och för sig bör det problemet vara avhjälpt i och med inköpet av snöslungan. Har provkört den och då flög det grus åt alla möjliga håll. Tur jag ar ensam ute på gatan annars kunde jag nog åkt på skadestånd för stenskott. Märkte att musklerna får jobba på ett nytt sätt, och det gillas det med.

Verifiera

Bekräfta mig
Allt jag gör, hela tiden
Om du inte gör det
måste jag vara oviktig...

Gör om och gör rätt

Ikväll fuskar jag och tar en sömntablett för FÖR många tankar snurrar i överskriden hastighet med många procent. Gjorde jag rätt eller gjorde jag fel? Tid får visa, jag har ändrat mig och funderat på vad jag menade och kommit fram till att mycket ofärdiga tankar sluppit loss ut alltför omogna och därmed svårsmälta, kan leda till härdsmälta.

Har varit inomhus alldeles för många timmar under helgen och kan bättra mig ordentligt på den fronten. En annan insikt som jag nyupptäckt är att vad mina vänner tycker, är viktigt för mig. Kan jag anpassa mig, utan att förgöra mig, är det något som jag gör.

Efter en rolig bilfärd hem i fredagsnatt där grodorna hoppade åt alla håll har jag lärt mig att grodtämnjning är möjligt.

Nedräkning

Iår har svt lyckats med att fånga mitt intresse med julkalendern. Jag gillar "Tjuvarnas jul" och ser fram emot varje nytt avsnitt. Tur att svtplay finns eftersom jag missar den vanliga tvsändningen.  Den första julkalendern som jag minns är Teskedsgumman från 1976, inte hela men vissa fragment sitter kvar. Bland mina favoriter finns, Trolltider (den har jag på både VHS och cd), Sunes jul, Pettson, Findus och tomtemaskinen, Diselråttor och Sjömansmöss, En riktig jul och Superhjältejul.

Mina barn har bara enstaka gånger haft en papperskalender som hänger ihop med den på tv och radio. Jag tycker att de är alldeles för dyra. De har fått andra kalendrar istället. Ett år fick de en legokalender där den äldre sonen öppnade de flesta luckorna i förtid, och gjorde sin bror på väldigt dåligt humör. Lika händer det med chokladkalendrarna, så numer hoppar jag över att köpa kalender till honom. Den yngre sonen håller hårt på att rätt lucka ska öppnas på rätt dag, precis som sin mamma...

Alla svt´s julkalendrar fram till 2009


I år ser min kalender 2011 ut så här:

Och innehållet bådar riktigt gott att bli en kanonkalender från Body Shop.


PS Funderar på att sluta blogga, mitt mål är nått.

Njutbart nörderi

I år har jag dansat socialdans mer än något annat år tidigare och det har ni som följt min blogg förstått genom det som jag har skrivit. Lite dansbokslut i förskott nu när vi är inne i december månad. Den här veckan har jag att dansat min 53:e danskväll till orkester. Tror att det kommer bli två kvällar till i år, varav en på en för mig ny dansarena. I årets nyförvärvade dansbanor finns Hallgården i Hallen, Dundermarknaden i Strömsund och Folkets hus i Örnsköldsvik. Ett nygammalt golv är Lyransgården i Fåker, men den dansen räknas egentligen inte då det var en "Umpa-orkester" på plats och jag endast dansade en dans där.

Åtta mara-kvällar har det hunnits med, både vår och höst i Örnsköldsvik och likaså dansyran i Östersund, där höstens lördagskväll räknas in i all-high topp-tre för min del. Lustigt är det, trots att jag dansar i stort sett hela dessa kvällar, med undantag för energipåfyllning, att jag fortfarande till viss del odansad när sista tonen klingar ut. Ja, åtminstone i huvudet, att fötterna sedan protesterar är en annan femma.

Foto: Jessica Strandh

Under året är det tre orkestrar som ligger i en klass för sig när det gäller antalet danser som de spelat på där jag dansat. När jag har fört statistik på orkestrarna så räknar jag en gång oavsett om det är en non-stop-spelning tillsammans med andra band eller endast en orkester. 13 gånger har Zlips, Shake och Jannez stått på scenen då jag har befunnit mig på golvet. Nästa orkester i raden är Blender som jag dansat till åtta gånger i år. Ytterligare 14 orkestrar har framfört musik som är dansbar, även om några gör allt för att förstöra en del bra låtar. Låt bli Peter Ericssons "Bara låt mig vakna", den gången höll kaffe på att hamna i vrångstrupen. Ni som var med på Sandviken vet vilket band jag menar. Några "sista danser" har det blivit. Gamblers har slutat att spela, men man kan säga att de fortfarande är regerande Svenska Dansbandsmästare. De fick utmärkelsen 2003 och sedan lades tävlingen ner. Ett annat farväl under hösten är "gamla" Zlips men ser med gott mod fram emot nystarten av bandet.

Arenorna är nästa lika många som orkestrarna och Furan är den som jag mest dansat på under året. Spridningen på dem är Örnsköldsvik, Strömsund, Hallen och Oviken. Totalt 15 ställen och de allra flesta ligger inom länsgränsen. Har som mål att vid varje danstillfälle bjuda upp någon som jag aldrig tidigare dansat med och önskar att fler skulle göra det. Som ny, eller efter ett uppehåll, är det svårt att bli uppbjuden, speciellt som tjej då det alltid är ett tjejöverskott. Vet inte om det är en fenomen i Jämtland eller om det är lika i resten av landet. Har ju tidigare konstaterat att jämtarna är svåra att få till att prova "nya" orkestrar, så det kanske hänger samman??!!

Fikakorgen har funnits med på samtliga danser utom de i Häggenås och Hallen, lite märkligt att det är Jannez som spelade både dessa kvällar och vid närmare eftertanke var korgen heller inte med till Vemdalsskalet där jag dansade till Gamblers en oförglömlig torsdagskväll i februari. Innehållet har varierat men konstant har det funnits vatten och kaffe där. Till en del av kvällarna har vänner bidragit med ätbart som jag med god aptit ätit upp. Erik menar att jag måste införskaffa en fryscontainer, om vännerna får för sig att bjuda tillbaka, att förvara allt gott i. Men banne mig den som smiter från betalningen, en kram alltså!

Ja, dans är mitt stora fritidsintresse och dansåret 2011 är ett tokigt, händelserikt och fyllt år. Tack till de som får mig må så bra, vännerna. Inför 2012 är min önskan att jag ska få fortsätta vara frisk så kroppen får utöva denna bästa form av motion, och att det kommer att bjudas på många kalaskvällar på dansgolven jag besöker.

Fritt fall

Än en gång rycks mattan under mina fötter undan
Om det funnit någon rättvisa borde inte jag drabbas
Undrar om jag reser mig och går vidare den här gången
eller om slaget träffat för hårt, på fel ställe?
Det känns som att hoppa fallskärm men
hur mycket jag än rycker i snöret, vecklar den inte ut sig
Handlöst störtar jag mot marken i högre och högre hastighet
Om jag vore en katt landar jag på fötterna
Men som människa är svaret ännu oskrivet

Krig, konflikt & kamp

Det pågår ett krig i mitt hem och tyvärr verkar det som om min sida kommer att förlora.

I fredags började det, huset fylldes med doften av nyskurade golv som gifte sig med lukt från fönsterputs och nystrukna gardiner, jo de luktar de också. När jag sen tände ljusen då det började skymma var hemmets doft välkomnande och varm. Det höll i sig tills i söndagskväll. Då kom det en tio-pack micropopcorn innanför dörren. Nu har det dagligen poppats här av den äldre sonen. Att he på fläkten samtidigt som popcornpåsen åker in i micron är tydligen en omöjlig uppgift. Visst är det gott med popcorn och emellanåt kan den lukten också vara angenäm, men alla ni som låtit dem vara lite för lång stund i micron vet hur odören är.

Igår gjorde jag allt för att mota bort min motståndare och det gick rätt bra iochmed att den mjuka pepparkakan gräddades och ljuvlig doft spred sig, lite lussekatter gjorde saken än bättre. Naturligtvis poppades det även igår men mina styrkor var det som segrade. Vaknade i morse och fortfarande julig, ljuvlig doft. Nu efter middagen har Rasmus och Robin poppat sig varsin påse och trots att fläkten ovanför spisen försöker göra sitt jobb når popcornslukten min näsa i andra ändan av hemmet.

Så vad har jag för strategi att återta makten över doften i huset? Nu blir det tungt artilleri i form av doftljus och doftolja. Inga små majskorn ska få mig att kapitulera...

Tips på julklappar

Nu börjar det att närma sig ju, drygt tre veckor kvar till julafton. En hel del människor sparar sina inköp till dagarna innan och får trängas med alla andra som är ute i samma ärende. Julhandel slår nytt rekord varenda år och vi svenskar lägger ner mer och mer pengar på att ge bort presenter till vänner och släkt.

Jag är klar med mina inköp för i år, som vanligt tänker ni som känner mig lite mer. Och ja, det brukar jag vara, i december köper jag sällan julklappar. Själv så skulle jag gärna ta emot en gåva som är en alternativ julklapp. Prylar och grejer har jag i överflöd och om det är något som jag saknar så är det lika bra att handla det själv, så får jag precis det jag vill ha.

Här nedan finns det en del organisationer där man kan köpa en julklapp som har ett mervärde, för någon annan:

Svenska kyrkans Internationella arbete Nu tändas tusen juleljus


Hjälp till barn   Unicef

För barn som drabbas av cancer Barncancerfonden

Bli fadder! SOS-barnbyar

Världens alla barn Rädda barnen

Utsatta kvinnor Alla kvinnors hus

Läkarhjälp Läkare utan gränser

Bli getgivare! Individuell människohjälp

Förhindra mänskligt lidande Rödakorset

Hjälp till hemlösa Stadsmissionen

Miljökämpar Greenpeace