torsdag 25 augusti 2011

Vilket är ordet jag söker?

Övning ger träningsvärk brukar jag påstå. Nu ska jag öva mig på att säga nej, på andra ställen än hemma. På ren rutin, till stor del, säger jag nej när mina barn frågar mig om de får göra det ena eller det andra. Inte alldeles urskiljningslöst men visst är det rätt ofta som de får ett nekande svar. Utanför hemmets väggar är det nästan ett motsatt förhållande och allt som oftast säger jag ja. Ja:en kommer även i de tillfällen när det som ska utföras innebär en olustkänsla. Det medför att saker som jag sagt ja till blir en belastning och görs med stor motvillighet. Snacka om att slösa på energin.

De som finns runt ikring mig vet att Helene är en ja-sägare, så trots att de är mycket medvetna om min svaghet så tillfrågas jag för både det ena och det andra uppdraget. Samma människor kan även påtala för andra att jag har mycket att göra och behöver spara på mina krafter till att, som exempel, vara ensamstående förälder, med allt som det innebär. Hur kommer det sig att detta "dubbelspel" förekommer? Märker de inte att de utnyttjar situationen?

Iallafulla fall ska jag kanske behålla antalet gånger som jag säger nej till saker och uppdrag. Men absolut ska det göras en stor omfördelning, inom och utom hemmet. Hädanefter ska jag säga ja till det som ger mig något tillbaka i form av energi, inspiration eller tjänster. Jag började redan idag med att säga nej till något som jag egentligen tycker om, men då det redan är ganska fulltecknat ett tag framöver brister det i motivationen.


Nu sätter jag ner foten!





För min skull!

Inga kommentarer:

Tack eller konsten att se saker från en annan sida

Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!