Vårvintern som försvann

Hmm.... har tidigare skrivit att eftersom vädret är inget som vi rår på är det bara att acceptera det väder som är. MEN varför måste det hela tiden blåsa och våren som kommit väldigt tidigt i år blir det säkert bakslag på. Min favorit årstid är vårvintern, minusgrader, skidföresnö och sol. Bättre än så är det sällan. I år har det varit få sådana dagar.

Nu är det grått, brunt, hundbajs, slask och gegga överallt. Byxorna som jag har på mig när jag promenerar är lerfläckiga upp till knäna, alla vägar är blöta och leriga och i skogen är det vattenpölar och isfläckar om vartannat. Och blåsten, brukar det verkligen blåsa så här mycket?? Jag hade gärna tillbringat massor av tid på min altan, liggandes i hammocken med solen i ansiktet och kroppen under en varm filt. Eller på sjön med ryggsäcken packad med gott fika och skidorna på fötterna. Jaja, bara att gilla läget.

Jag är fortfarande hemma på halvtid för att komma på rätt köl med sömnen. Utnyttjar den lediga tiden till att göra saker som jag mår bra av, rörelse alltså. Och en del bakning. Fast egentligen har jag alldeles tillräckligt av hembakat i mina gömmor. Å andra sidan är det trevligt att ha något att bjuda på om jag skulle få oväntat eller varför inte väntat besök. SÅ välkommen!

...innersta rummet...

Utanför mitt innersta rum är en labyrint
Att hitta dit är en svår uppgift
Någon karta finns inte och kommer heller inte att ritas
Varför?
Jag behöver min energi för mig själv
Att släppa någon nära inpå orkar jag inte
Låta en annan lära känna mig ordentligt
Men risken att åter igen bli besviken är för stor
Fast jag vet att möjligheten att verkligen tycka om någon finns
Men just nu är min melodi ett solo

Friendship

A real friend is someone 

who tries to pick you up

when you´ve fallen

And if they can´t

pick you up

they lay down

right beside you

Vårrus och annat

För tredje året i rad ska jag genomföra Vårruset i Sundsvall i maj, närmare bestämt den 23:e är datumet i år. Men det är trögt att komma igång med löpträningen för mig i år. Skidåkningen som brukar ersätta löpandet har det heller inte blivit så mycket av. Förra året åkte jag drygt 30 mil och den här säsongen har jag knappt nått upp i ynkliga två. Snön kom sent och ganska snart blev det en ordentlig tö och därefter hård skare. Jag ogillar  när det blir svårt att kontrollera hur skidorna drar iväg med mig, som de kan göra på hårt underlag, och eftersom jag helst åker i skoterleden eller på sjön har föret varit klent.

En löptur har det blivit hittills i år, måste och ska bli flera. För i år vill jag gärna att Vårruset går lite snabbare än i fjol, då 32 minuter. Jag kommer att hoppa över Tjemilen i år men är anmäld till att springa i ett lag, med Östersunds församling, i St Olofs loppet. Det är en lagtävling och stafett så jag känner att jag har lite tryck på mig att komma i hyfsad löpform för att inte sinka laget allt för mycket. Jag tar för givet att de av mina kollegor som inte springer kommer stå som supportrar längs vägen!

En träningsform som jag för första gången provade på förra veckan är aerobics. Stegkombinationer och en del hopp till musik. Och på slutet när jag tror att jag inte orkar ett endaste steg till ökas takten. Magmusklerna får också en omgång efter konditionsdelen och det hela avslutas med lite stretching. Jag klarar av en stegkombination i taget och även när två sätts ihop men sen är det kört. Dessutom vänder vi efter ett tag håll på kombinationen och börjar med den andra foten och då är jag på väg till någon helt annan planet. Men roligt är det och jag ser fram emot nästa pass, nästa tisdag. Fråga mig gärna i morgon hur jag känner inför det. Jag har väldigt sällan träningsvärk, känner dock redan av att den kommer vara närvarande några dagar framöver.

Sömn- en sak att sova på

Sex månader sätter sina spår. I ett halvt år har jag i genomsnitt sovit 3,5-4 timmar per natt, jo så lite, har fört sömndagbok. Anledningen? En tonårs-son som har stora sömnsvårigheter, en "biverkning" på den funktionsnedsättning som han har, ADHD. Alla intryck han får under en dag ska sorteras in, men det gör honom (antar jag) väldigt stressad och då kan han inte sova. För hur mycket som omgivningen än försöker med struktur och strävan att förbereda går det inte hela vägen. Hur löser vi det? Ja, just nu tycker jag att vi bollas fram och tillbaka mellan lite olika instanser för att få någon hjälp. Och det är otroligt viktigt att sömnsituationen får en lösning, nu. Till hösten börjar han gymnasiet och kommer ha mindre, mycket, stöd i skolan. Idag har han Tommy, som är en klippa och har gjort skolgången genomförbar, som resursperson, men till hösten blir det annat. Strax före jul fick vi låna ett bolltäcke från BUP och mirakulöst nog så sov han 13 av 14 nätter. Så det är en lösning, smolket i bägaren med den lösningen är att täcket kostar drygt 8 500:- för det finns inga möjligheter till att låna dem från hjälpmedelscentralen längre, utan man måste köpa dem. 

Mina sömnsvårigheter kommer förhoppningsvis att lösas när sonen börjar sova hela nätterna alla nätter i veckan. För två veckor sedan kontaktade jag läkare för att få hjälp, den lösningen som läkaren erbjöd var att ta sömntabletter fyra gånger i veckan till natten. Jag reagerar kraftigt på sömnmedlet och får en riktig baksmälla dagen efter och känner mig rätt så bortkopplad. Ingen bra lösning att bara behandla symptomen.... Efter ytterligare kontakt och ett besök ändrades ordinationen till motion och utevistelse, båda i kombination med en sjukskrivning på 50% och en liten dos antidepressiv medicin. Nu har halva sjukskrivningen gått och jag är mer trött än innan den började. I och för sig så blev jag toktrött i samma stund som läkaren sa att jag skulle sjukskrivas. Jag fick lova att fortsätta med att dansa och den rörelse som jag redan gör och att addera någon timme per dag med dagsljus. Den här veckan som gått har jag sovit en hel del. I veckan som kommer har jag saker att ta tag i för att hitta en permanent lösning, sjukskrivning är bara ett andningshål. Fast som det är just nu så orkar jag knappt med barn, hus, jobb och lite socialt liv, så sjukskrivningen gör att jag förhoppningsvis kommer i kapp lite grand.

Varje dag

När varje dag innebär en klump i magen av oro för vad som kommer att hända, vilka regler som bryts, vem som blir sårad på insidan och ja, kanske även synligt.

När varje dag innebär konflikter som likt en lavin sätter fart och inte låter sig stoppas, vrålande nedför, där upprinnelsen är en snöflinga placerad på fel ställe under en temperaturskiftning.

När varje dag innebär att möta andra människors förutfattade meningar och okunskap som förminskar värdet, hos mig och hos den andra.

För varje dag anstränger jag mig för att den andra ska ledas in på vägen som leder framåt i livet, med goda utsikter.

För varje dag är mina handlingar styrda av en kärlek, ofattbar stor och gränslös. Ja, det är nog endast den gränsen töjs ofantligt och ett övertramp helt legalt.

För varje dag står jag där, kvar, trots ord och handling som skär rakt igenom och trasar.

När varje dag innehåller tårar av otillräcklighet trots att jag gör allt som står i min makt och orken som tryter fast arbete kvarstår.

När varje dag är ett rop efter förståelse och hjälp men inget facit på hur det kan ges, fortsätter livet i samma spår.

När varje dag är tuff att vakna till och även somna ifrån, och hjärtat är på bristningsgränsen

Äckligt

Den här bloggen innehåller till stor del humoristiska inslag men självklart handlar en några med mer allvar i, det här är ett sådant. Jag brukar säga att det finns inget som är äckligt, men tror att det är dags att göra ett undantag från den regeln. Utan att överdriva så tycker jag att det är snusk på hög nivå.

Jag håller fortfarande mitt nyårslöfte och i det ingår utomhusvistelse varje dag. Oftast blir det promenader i högt tempo. Men något får mig att sakta ner farten, nämligen högar av hundbajs! På somliga ställer ligger de så tätt att det är svårt att undvika att sätta foten i en. Och det är så äckligt!!!! Jag riktar skarp kritik mot de hundmänniskor som underlåter sig att plocka upp efter sina fyrfota vänner. Hur svårt kan det vara? Okej, lite småsnuskigt att böja sig ner och använda en påse för avsett ändamål, men det är  en av de negativa sakerna hundägarna/rastarna får ta med sitt hundande. För det är mångfalt mycket äckligare att låta det ligga kvar på allmän plats. Den enda gången det är tillåtet att lämna kvar avföringen är då hunden uträttar sitt behov på enskild mark, det vill säga den som hundinnehavaren själv besitter.

Även här på vischan där jag bor förekommer den här företeelsen. På min tomt är det även ett gäng (någon eller några) katter som bajsar på diverse mindre trevliga ställen. Men katter är svårare att styra och de går ute, oftast, själva, det kan jag acceptera även om jag ogillar det. Fast de hundägare, eller den som är på motsatt sida hunden på kopplet, som låter jycken lägga en hög på min tomt kommer jag att högljutt tala om för att de har ett felaktigt beteende  och sedan ska bajset omedelbums tas bort av den ansvarige, och jag skiter i om de har något att plocka upp bajset med!

Och naturligtvis en stor eloge till alla de hundägare som tar upp avföringen och kastar den på avsedd plats!

Spring

ja, eller vår som vi säger i Sverige! Jag hoppas iallafall att det dröjer lite, en månad, innan snön på allvar tänker försvinna. Nu vill jag har minusgrader och sol, många dagar, sen är även mer snö välkommen.

Spring syftar också på att på onsdag drar den igång. Min löpträning. Har inte joggat eller sprungit något alls sedan december och nu är det verkligen dags. I år har vi fått ihop ett helt lag till Vårruset i Sundsvall. Med det menas att det är fyra personer till, förutom jag och min personlige plågoande,  ;) som ska genomföra de fem kilometrarna kring sjukhusområdet i Sundsvall. Datum för löptillställningen är 23 maj så drygt två månader har jag på mig att orka jogga/springa. Har, kanske, som mår att ta mig runt lite snabbare än förra året. Tror, får se om jag är helt imbillad, att det kommer gå lättare i år än tidigare eftersom jag promenerat mycket under perioden sedan december.



Tjejmilen får klara sig utan min medverkan i år. Vet att det blir tufft att vara hemifrån två helger, både ekonomiskt och tidsmässigt, i rad i september och prioriterar att åka på Öviks-maran. Dans är ju som jag tidigare berättat min bästa medicin för alla eventuella åkommor. Men om det dyker upp några härliga erbjudanden på hemmaplan är jag med på tåget att bidra till andra lag.