Erkännande

Det  finns ett ufo i mitt hem. Eller ja, det är till och med flera stycken. För det mesta så märker jag inte av dem alls utan de håller en väldigt låg profil. Ufona är flerfärgade och rätt så mjuka typer och i olika storlekar. Jag är rätt så övertygad om att de som finns hos mig är bland de mindre och att det säkerligen finns betydligt större, ja till och med så stora att de behöver fotbollsplaner för att kunna sträcka ut sig i sin fulla längd och bredd.

Det minsta, som jag sett, är rosa,15 cm bred och 30 cm lång. Det är mönstrat med rutor och lingon, så uppenbarligen har ufona koll på hur det ser ut på vissa delar av planeten Tellus och de gör sig liknande för att kunna smälta in till viss del. Ett annat som jag har sett hemmavid är i storlek av blädderblockstypen och går i lite murriga toner av blått, rött och guldgult och är  mönstrat med stjärnor. Det känns som om den har en mer himmelsk anknytning än den lilla rosa.

Jag har varit medveten om ufonas närvaro i snart fyra år och de verkar inte ha någon större brådska att dra vidare till någon annan boplats.

Material för att få fler ufon finns det gott om i hemmet, men det är lite inspiration som saknas och även tiden. För den som undrar så betyder ufo i mitt hem: Unfinished objects och är lapptäcksprojekt som ska färdigställas. Och som en liten ursäkt, det har alla som någon gång fastnar i lapptäckstillverkning...

Ibland blir det fel, fel, fel

Hur dum känner jag inte mig när jag skäller på någon som absolut är oförtjänt av det? Jag brukar be om ursäkt för mitt bristande beteende, ofta. Men det är helt enkelt mänskligt att det någon gång brister och fel person får sig en skopa ovett. Fast känslan som finns inuti mig är tårfylld och jag skäms...

Om det får mig att känna mig som en urvriden disktrasa med en unken lukt, så är det även liknande känslor hos  den som drabbats av ovettet. Ja, det är ingen avundsvärd sits.

Tur att det händer sällan, för oftast har jag ett långt tålamod som räcker till för familjen, kollegorna, vännerna och ytligt bekanta. Däremot kan jag bli tvärförbannad om jag, eller någon av de som jag tycker om, utsätts för orättfärdigheter. Då är belenet huskut stutt! och de som uppfört sig felaktigt kommer att få veta det från mig.

Jag är emellanåt obekvämt ärlig och det gäller både positiva och negativa sidor, uttalanden och handlingar. Men det är så jag är och jag tänker inte förändra mig.

Två korta tankar...

Om du saknar den som sårat dig en enstaka gång,
betyder det att du kan skilja på sak och person.
Så var stolt och sträck på dig.
Den gåvan är det inte alla som besitter.



Ignorera aldrig någon som verkligen bryr sig om dig.
En vacker dag kommer du att inse
att du har förlorat en diamant medan du var ute och samlade sten.

Spekulera??!!

Brukar du spekulera?
Kan det vara så att du ibland gissar dig till vad någon menar, när du egentligen inte riktigt förstår och då drar dina egna slutsatser? Eller är du den typen som då frågar den som sagt något och ber att de förtydligar sig.

Jag hör till den andra sorten, oftast. Är det så att något, sagt eller skrivet, lämnar utrymme för egna tolkningar och jag har svårt att veta vad som uppföraren vill ha sagt håller jag det för mig själv. Möjligen kan jag utan att avslöja vem det handlar om ventilera det med någon nära vän, men aldrig någonsin i en offentlig medial miljö.

Så, om jag skriver något här som är oklart för någon av er läsare, hör av er till mig så får jag en chans att förklara!!!



För att:
 från Datainspektionens hemsida: 

"Bloggar och sociala medier
Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att "hänga ut" och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.

Nu...

När känslorna plötsligt svämmar över
och tårarna stiger upp i mina ögon
är det oväntat

Jag var oförberedd på att det skulle hända, just nu

Men det är helt rätt
och jag tillåter mig att vara ledsen

Jag har mycket att vara glad för
det vet jag och kommer ihåg

Men precis nu är gråten här
precis nu vill jag vara här i den

och jag önskar att...