Arbete lönar sig

Tänk om det vore lika lätt att se resultat av ett utfört arbete, som de gånger jag torkar golven efter barnen kommit in med väldigt leriga stövlar. Det är ett direkt kvitto på att jag har gjort rätt sak i rätt tid. Nu är det inte så. De allra flesta gånger tar det ett tag och mer än en gång hinner jag fundera på om jag har valt rätt metod för att angripa det som ska åtgärdas.


Nu i dagarna har det för min del börjat falla en del bitar på plats att jag har använt mig av en metod som fungerar. Det finns säkert andra metoder som skulle ha gett ett snabbare resultat, men min metod fungerar för mig och ligger på rätt nivå för att det ska vara hållbart under en längre tid.


Innan jag skaffar mig en metod så gäller det att ha målet klart för sig, åtminstone ett delmål. Nalle Puh säger: "Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram." Och det är så sant, utan mål famlar jag framåt. Fast vet jag åt vilket håll framåt är när jag inte har en aning om var målet är.


Lön betalas ut månadsvis i pengar när jag har arbetat, men belönas gör jag nog dagligen. När någon speciell säger: Jag älskar dig! och jag vet att det verkligen kommer inifrån den personens hjärta. Det är som om det vore guld. Förmodligen har jag förtjänat det. Det sägs att i slutet av vägen där regnbågen slutar, eller är det där den börjar, finns en skatt av renaste guld. Är det guldet som är lönen för arbetet? Med rätt metod och målet i sikte når jag regnbågen, början och slutet.

En bricka i spelet

Jag har ingen aning om vad avregleringen av statens monopol på apoteken skulle leda fram till, men anar att det handlar om att vi som kunder skulle få det bättre. Lägre priser, snabbare service borde vara det vi kunder ska kunna förvänta oss när det blir konkurrens mellan de olika bolagen.

Min son äter en medicin som är på licens. Det betyder att jag fick ett brev från hans läkare som jag tog med mig till det apotek där jag skulle hämta medicinen. Apoteket skickar sedan brevet till Socialstyrelsen som beviljar att sonen får medicinen och skickar beslutet tillbaka till apoteket. Licensen gäller i ett år och jag kan bara hämta ut den medicinen på just det apoteket.

Eftersom jag är medveten om att det är en ovanlig medicin brukar jag vara ute i god tid för att hinna få medicinen innan den har tagit slut hemma. Det var jag även den här gången. För två veckor sedan var jag in på Kronans Droghandel i Brunflo för att se till att sonen ska få sin medicin. Väl där fick jag reda på att de inte har den i lager, inget ovanligt utan så brukar det vara och så kommer den efter två dagar. Apotekaren sökte i systemet och kom fram till att medicinen även var slut hos leverantören. Hon ringer då till de två andra apoteken i samma kedja som finns i Östersund men inte heller de har medicinen i lager. Jag lastar absolut inte personalen på apoteket för de gör sitt allra bästa. Apotekaren ringde leverantören och de meddelar att det tar 1-1½ vecka för dem att få hem medicinen.

Apotekaren ringer även ett annat apotek i Östersund och det visar sig att de har den eftertraktade medicinburken. Tidigare när det var monopol på apoteksmarknaden var det bara för apoteken att skicka medicin emellan varandra, men nu när det är olika ägare går det inte, utan det är vattentäta skott. För att jag ska få köpa medicinen från den andra kedjan krävs det att läkaren skriver ut ett nytt brev som jag då ska lämna in på det nya apoteket, som skickar iväg den till Socialstyrelsen som returnerar beslutet till det nya apoteket. Men jag sa nej till det eftersom jag trodde att mitt första alternativ skulle gå fortare.

Idag var jag in på Kronans Droghandel igen och frågade om medicinen. De hade ringt till leverantören i fredags och då hade medicinen ännu inte nått Sverige. Alltså har det hittills tagit två veckor och förmodligen tar det ytterligare närmare en vecka innan jag får hämta ut den. Nu är sonen helt utan den medicinen, så det blir en härlig tid innan den är hos oss. (Jag har hissat ironiflaggan mycket högt!!!) Tur i oturen är att den inte är en livsuppehållande medicin, men den gör livskvaliteten väldigt mycket högre för sonen, och det innebär att de som befinner sig i hans närhet, hemma, skolan och på fritiden drabbas också nu när han är helt utan.

Det är säkert fördelar med att konkurrensutsätta en hel del verksamhet, men i det här fallet har det krånglat till livet för min familj och främst för sonen.

Dansgala i Strömsund

Nu är det den tiden på året igen . Mellantiden. Dansgalorna i ishallarnas tid. Efter en del övervägande fattade jag beslutet att åka till Strömsund, trots förra årets mindre bra dansgala. Genom kontakter via Facebook ordnade det till sig och fem dansare glada i hågen samåkte. Avfärden från Östersund stämde så bra vid ankomst att ishallen fick sällskap av oss precis samtidigt som Jannez började spela. Innan entrén blev det en hinderbana av lera och vattenpölar att ta sig igenom från bilen till ishallens dörr.

Entrépriset är differentierat beroende på ålder, och innebär också tillträde till puben eller ej. Under 18 år genererar ett lägre pris. Egentligen borde det vara helt tvärtom. Många över myndighetsåldern har som mål med kvällen att spendera den på den mycket lokalt placerade puben, inne i ishallen. Med det i åtanke borde en högre ålder ha ett lägre inträde eftersom förtjänsten på varje såld vara inne i puben ger arrangören ett tillskott i kassan.

Efter byte av skor och ett toabesök i förebyggande syfte, för att senare slippa stå i den långsamt slingrande kön, beträddes dansgolvet. Under de tre första danserna gjorde mig samma kavaljer sällskap, en bra inledning på kvällen, och jag ska erkänna att det kändes lite ensamt, två-tre andra par på det enorma havet till dansgolv.

Tillströmningen av människor var sparsam enligt mig och under hela kvällen går det knappast att påstå att det någonsin blev trångt på golvet. Däremot infann sig en mått av stökighet när alkoholhalten på besökarna ökade. Tydligen var det minusgrader utomhus och för att inte stelna och frysa till behövdes det lite sprit för att hålla blodet flytande på parkeringen. Mig har det ingen betydelse för, blir noll i alkoholintag, eftersom jag alltid befinner mig inne på dansgolvet och dansar så svetten rinner, kroppstemperaturen är ovanför fryspunkten med råge. Om golvet kan jag säga att det är stumt, vilket fick en av samåkarna att tala om för mig att golv väldigt sällan pratar... Klart det när man blir trampad på hela tiden.

Mitt i danstiden fylldes det på, sittandes och ståendes, på läktaren, som för övrigt påminner om pyramiden som utmanarna i Gladiatorerna ska ta sig uppför. Kaffe, the, smörgås och gokaka åts i sällskap av de flesta, samåkarna, trevliga hela bunten. Luften var trots ångor av olika slag väldigt torr så en hel del vatten rann genom min strupe. Linserna protesterade med att fastna i ögonen och det gör ju att min synskärpa blir i det närmaste noll och jag måste komma väldigt nära för att se något, kan i och för sig vara positivt, men för att avhjälpa det finns ögondroppar. Hemligheten med dem är dock att finna på med droppen i ögat...

Om orkestrarna, ett starkt startfält kan jag säga: Jannez hade en ny låt på sin repertoar, men vilken minns jag inte. Kan säga att det var Andreas som sjöng den. Blender är som vanligt bländande och Dreams, med något sämre ljud, spelar med stor glädje och en tilltalande blandning av musik. Flera mysiga foxar, en hel del skratt, trevliga samtal och många kramar, är andra stora fördelar med att vara på dans.

Glad som alltid på dans

Hemfärden avklarades utan några missöden. Efter bil- och chaufförsbyte i centrala centralorten styrde jag de sista milen hemöver. När jag blev själv i bilen slank det sista av medhavda fikat ner, dels för att ge lite extra energi till fokus, dels för att det skulle gå åt. Vilddjursrapport på hela resan: ett rådjur och en räv, båda på sidan av vägen. En bra kväll avslutades med ett varmt bad med och nytt personligt hastighetsrekord sträckan badkaret och under täcket i sängen.

Påsk...

Det är just vid årets högtider som jag saknar en vuxen att dela mitt liv med. Det hör ihop att familjer ska umgås gärna med andra familjer som är utformade enligt normen i Sverige, heterosexuell tvåsamhet. Vi som lever som ensamstående med barn hamnar på sidan.

Ja, idag tycker jag att det är tungt och några tårar trillar faktiskt. Men egentligen har jag inget att klaga över. Har haft sällskap av en god vän idag både på promenad och middag, fast just nu så saknar jag en annan vuxen att utbyta tankar med.

Påsk betyder gå vidare/förbi och det är vad jag önskar nu. Dels att jag kan gå vidare med det liv jag vill leva. Har upplevt en längre tid av att spela en biroll och låter andra komma före på alla sätt. Manuset är oskrivet och jag tar lite hjälp med både det och regin. Dels att tiden går. Även om det är skönt att vara ledig så påminner det vardagliga mindre om att jag hamnar utanför den svenska normen.