Jobba på riktigt?

En dag i somras kom Rasmus hem och uttryckte att han var helt slut för att han hade jobbat hela den dagen. Jag svarade honom med att det hade jag också gjort så det var ingen ursäkt till att han skulle slippa hjälpa till med göromålen där hemma. Till svar, kom oerhört kvickt: "Du pratar bara i telefon och sitter vid datorn, det är inget riktigt jobb!" Hoppas att han minns hur jobbigt han tyckte det var att jobba, som motvikt mot att det är tråkigt att gå i skolan.

Och visst känns det så emellanåt att när jag är på jobbet så blir det inget synligt resultat, som andra ser, utan stor del av arbetet sker inuti huvudet och resulterar på sin höjd i ett par meningar på ett papper. Då innan semestern när jag jobbade som vaktmästare var det mesta av jobbet synligt, gjort som ogjort, och jag kände de flesta av dagarna tillfredsställelse med att se det som var utfört.

Idag är en sån dag när jag är nöjd med resultatet trots att det "bara" är några meningar på ett papper. Har jag tjuvjobbat på vaktmästeriet? Nä, men planering av barnkören under höstterminen är klar. Kreativiteten har fått vara med och inspirationen ökar. Kommer förhoppningsvis kunna ta med mig känslan in den del av jobbet som då och då är lite trögare att göra. Snart är alla grupper igång och jag ser fram emot att möta barnen. En del som jag träffat under många år och säkert en hel del nya, både barn och vuxna. Spännande!