Näst häftigast....

Jag har fått vara med om något stort, riktigt STORT!

För lite mer än sex månader sedan fick jag reda på att min syster var gravid. Nedkomsten beräknad till början av september. Hon visste redan då att hon blir en enastående förälder till barnet. Våren och hösten har gått och syster har under hela tiden mått alldeles utmärkt i sin graviditet. Magen har visserligen vuxit men bara till en liten kula. Tre veckor innan beräknad födelsedag körde hon ett premielopp med sin unghäst på travet, det gick som på räls och Moltas visade en av sina bästa sidor. Tre dagar innan tog hon sig en ridtur.... Det skulle jag aldrig ha klarat av under mina två graviditeter.

Någon gång i mitten av sommaren fick jag förtroendet att vara den som skulle få följa med när Pyret skulle födas. Ett riktigt hedersuppdrag och jag var lite osäker om jag verkligen var rätt person. Så när det närmade sig det utsatta datumet, två veckor innan, förberedde jag mig genom att se till att mobilen inte längre hade ljudlös profil. Ni som känner mig vet hur det brukar vara med att jag svarar när ni ringer...

Vid halv sju-tiden måndagskvällen den 10 september ringde min mobil. Det var syster som meddelade att hon hade magknip och att det nog var läge för mig att komma. Ingen brådska skulle jag ha. Jag fick tag på mina barn som var ute med kompisar och informerade dem om läget och att de skulle få sova ensamma den natten. Hängde även en maskin med tvätt innan jag åkte mot Hara.

Syster var ute och rastade hunden när jag kom till henne. Vi placerade hunden, stor, på golvet i min, lilla, bil och skjutsade hem honom till våra föräldrar och åkte sedan tillbaka till systers lya igen. Efter lite fika körde jag mot Östersund. Vår plan var att åka på en affär och handla lite frukt innan sjukhuset, men på Frösöbron bestämdes det att det blev förlossningen direkt. Bilen parkerades och vi tog oss till förlossningsavdelningen.

En barnmorska tog emot oss. Inne på rummet sattes en CTG-kurva på magen för att kolla hur regelbundna värkarna var och hjärtljuden hos bebisen. Jag satte mig i en fåtölj och läste de instruktioner som syster skrivit åt mig hur hon önskade att jag skulle agera under förlossningen. Efter ungefär en halvtimme lästes kurvan av och syster undersöktes och barnmorskan konstaterade att vi/hon inte skulle få åka därifrån. Klockan var ca 21:45 när vi tog förlossningsrummet i besittning. Jag fick ett parkeringstillstånd som jag gick ut på parkeringen och la i framrutan för att slippa betala avgift eller få böter,en gång är en gång för mycket! En cd-skiva med Gärdestadslåtar fick snurra i spelaren på låg volym i rummet, men den hörde vi inte så mycket på eftersom vi spankulerade fram och tillbaka i korridoren under dryga timmen. Strax efter kl 23 så hade golvet i korridoren slitits färdigt och syster provade sängen. Jag var behjälplig med att ställa in rätt lutning på huvudändan, servera lite vatten och energibar, när hon säger: Jag tror min kropp vill krysta.

Efter knapptryckning dök barnmorskan upp och lite förberedelser senare tog hon hål på hinnorna. Nio minuter, kl.23:33 senare var Pyret född!! Vilken insats syster gjorde, på fyra krystningar kom lilltjejen ut. Måste erkänna att det inte är det största och häftigaste som jag varit med om men absolut en klar andra plats har den här händelsen i mitt liv. På delad första plats kommer födslarna av mina egna barn. Fikat efter förlossningen var minst lika gott som det var då jag själv fött barnen. Smått euforiska blev vi relativt snabbt efter flyttade till ett rum på BB, det var lite körigt på förlossningen och de behövde rummet till nästa barnaföderska.

Det blev några stunders sömn på nattkröken men vid femtiden var Pyret hungrig igen och ville amma. Sen tvättades hon, byttes på och tempades. Syster var vid det här laget helt förståeligt rätt så trött så jag tog Pyret i famnen och beordrade syster i säng. Det blev lite promenerande fram och tillbaka i korridoren igen med det lilla knytet tätt intill mig eftersom hon var lite missnöjd. När hon kommit till ro tog jag och la mig i min säng med henne bredvid mig, så gosigt att ligga nära och höra andetagen och känna lukten av bebis genom att snusa i håret. Lycka! Knappt en timme hade jag förmånen att mysa innan Pyret vakande igen och var täppt i näsan. Sen blev det frukost för oss vuxna.

Mitt i dagen åkte jag hem för att vila lite och sedan jobba med barnkören. Av vilan blev det noll och ingenting av, endorfindosen i kroppen var fortfarande alldeles för hög. Kvällen avslutades med ett aerobic-pass där svetten rann, mycket skönt. Sen sov jag väldigt gott hela natten.

Tack Syster för att jag fick förtroendet att vara med och jag kommer finnas med i fortsättningen också.

Höstmörker

För att kunna se stjärnorna och månen på himlen är mörkret en förutsättning. Jag erkänner villigt att jag inte är någon höstmänniska, men däremot en ekorre. Samlar en hel del ätbart som finns i naturen och hösten är tid för det, men jag gillar den ändå inte. Under i stort sett hela mitt liv har jag ledvärk i smålederna som är odiagnostiserade, och som dyker upp oftare under höstarna.

Redan vid 20:30-tiden är skymningen förbi. Mörkret kommer att bli tätare och tidigare. För att allt inte ska bli nattsvart gäller det att ha en strategi.

Jag har laddat upp med otal antal värmeljus.