Hur ser jag ut? egentligen...

Det är insidan som räknas men det första vi ser hos en person är utsidan. Antar att det är fler än jag som ändå stoppar in människor i fack vid den första anblicken. Sen kan jag mycket ofta placera om dem då jag lär känna dem. En del människor i min närhet har en omkringflytande position och jag vet inte vilket fack de ska in i, om de nu överhuvudtaget är fackanslutna.

Men nu var det mig det skulle handla om. Jag lever utifrån mottot hel och ren, både kroppen och kläder. Eller rättare sagt kläder som situationen kräver, ska jag ut och gräva tar jag naturligtvis på mig arbetskläder. Innan jag ska iväg på något blir det en dusch. Piffningen består i insmorning med lotion, deo, tandborstning och hårtorkning. Försöker ha en frisyr som kräver minsta möjliga åtgärd. Väldigt, nästan aldrig, sällan kan det bli lite mascara på fransarna. Sen rena kläder och iväg. Okvinnligt?

Anledningen till att jag så sällan använder smink är att jag är för lat. Sen har jag turen att ha ganska mycket färg i ansiktet och mörka ögon. Jag imponeras av de tjejer, och även då fåtal killar, som får det att se naturligt och snyggt ut, och att det håller för en helkväll. Kanske något för mig att lägga till på önskelistan? Eller är det inte värt den tiden? En av mina vänner sa att: "Du har en god självkänsla som klarar av att låta bli piffningen i så stor grad, och ser bra ut ändå." Tack för de orden, de värmer!