Helt utan elektronik

Har min familj varit under en vecka. eller rättare sagt utan mobiler, dator och tv. Jag fick nämligen ett infall den 7 maj och beställde en resa till den grekiska ön Kos för mig och barnen. Tyckte att lite sol och bad skulle göra oss gott och det har det gjort.

Så mycket bad blev det inte för mig och Rasmus har utsett mig till Sveriges största badkruka. Kan inte gör annat än hålla med. Jag gillar inge vidare att bada i pooler eller hav. Sitter gärna i solen eller skuggan och det är sällan som det blir för varmt.

Innan vi åkte var jag orolig för att jag tagit mig vatten äver huvudet som åker själv med båda barnen, men det gick fantastiskt bra. Efter fem dagar började de bli lite uttråkade av att bara bada, spela kort med varandra, sola och äta på restaurang men i stort sett har allt varit bra.

För att ekonomin inte helt ska gå i sank bestämde jag att vi inte skulle handla så mycket saker utan det pengarna skulle läggas på var lunch och middag så jag skulle slippa laga mat i lägenheten. Endast en kokplatta inbjuder väldigt lite till matlagning!

Har bestämt mig för att infallet inte är en engångsföreteelse utan fler resor blir det!

Glädje och sorg

Tänk att en del saker i livet är både härliga och samtidigt jobbiga . En sådan sak var jag med om på jobbet igår. Barnmusikteaterföreställning.

Under hela vårterminen har barnen övat tillsammans med mig och kantorn på en musikteater, Regnbågen. Många sånger som de lärt sig helt utantill, mycket energi går åt under varje körövning för jag är en person som jobbar med hela min kropp och kroppsspråk för att förmedla texter och melodier.

Och igår var det alltså föreställningsdags. Övning från förmiddag, lunch tillsammans och sedan kl. 14 föreställning. Själv hade jag ingen nervositet men hos barnen fanns det en del. De var så fina när de bytt om till kläder i alla regnbågensfärger. Självklart gick föreställningen smärtfritt och succé är ordet. Efteråt är det skönt att det gått bra och faktiskt är över, samtidigt som det är tråkigt att inte träffa de härliga barnen på tisdag igen för övning.

För det mesta är det roligt på jobbet men idag har det varit riktigt ledsamt. Min kollega Karin har fått tjänst som studentpräst på Campus i Östersund och hade sin sista arbetsdag idag. Riktigt bra för henne, tror att tjänsten passar henne superbäst, men för resten av vårt arbetslag är det en förlust. Och idag kändes det ordentligt i hela kroppen. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Fokuserade på det som var mitt ansvar i gudstjänsten och sen rann tårarna nerför kinderna...

Vet att vi, Karin och jag, kommer att fortsätta att umgås men att ha en arbetskamrat som henne är mer än guld värt.

Nu känns det något bättre, tårarna renar. Kommer att sakna min kollega och hennes sunda synsätt på det mesta i livet. Imorgon på jobbet är det öppet kyrkis, en källa till glädje. Vilket bra jobb jag har!