Dvala

Snön bäddar in oss i vinterdvalan

Tid för vila

Kylan gör att jag stelnar till

Det går lite trögare

Ta mig tid att leva långsammare

Möjlighet till återhämtning
Inbäddad i det mjuka vita
Tillåter mig att vara trött
Njuter av solen
som sakta drar sig upp på himlen
Sprider ljus och färger
och snart även värme
Då vill jag vakna
Känna livet återvända
Låta det blomstra inom mig
Men nu, åter till min dvala

Förändring

Nu är det gjort! Det som återstår är återigen en väntan för att se om det är tillräckligt eller om det blir fler behandlingar som krävs. Mår oförskämt bra trots att jag har genomgått ett mindre kirurgiskt ingrepp. Hade ingen aning om att det skulle genomföras förra veckan utan var inställd på att det var en biopsi som var inbokad. Lagom rörelse nu så såret får läka ordentligt.

Lite mycket i kroppen nu som kräver uppmärksamhet. Tummen/golfarmbågen är bättre, men det är en bit kvar till ursprungspunkten. Tio dagar med ortos och pronaxen har hjälpt, jag har ju det lite svårt med att ta det tillräckligt lugnt. Å andra sidan har jag knappast något val när snön, gillar det skarpt, som singlar ner i mängder ska flyttas på.

Tog mig i kragen under helgen och rengjorde ugnen. Har fått god hjälp att bränna fast tomatsås från varma mackor i botten på den. Och idag när det återfanns lite extra energi att förbereda flera middagar bubblade det över från lasangeformen, så klart. När jag ändå var i farten fick den sista biten av julskinkan bli kompis med potatis i en gratäng, härligt att hitta igen i kylen senare i veckan då matlagningsorken tryter.

Veckan som kommer innehåller många, nästan för, kvällsaktiviteter och de flesta är jobbrelaterade. Får anstränga mig för att komma ut på dagarna och få i mig frisk luften som är så välgörande.

Lokalt-ett krav

I mitt medvetande smyger sig en åsikt in mer och mer. Det är den om att äta lokalt producerad mat. För både min kropp och miljön måste tjäna på att maten åker kortast väg från produktionsstället till mitt kök där den färdigställs för att äta.

I frysen ligger det lingon som jag har plockat 300-500 meter från mitt hus. Ungefär på samma ställe har jag hittat trattkantareller som nu ligger torkade i skafferiet. Potatisen som vi äter har vuxit i Viken, ca 5 km från mig. Av samma person fick jag köpa nötkött, de nöten har bara betat på åkrarna i Viken och inte ätit någon konstig mat.

Idag har jag provat att baka bröd på vetemjöl som är odlat i Jämtland och malt i Ångstas kvarn. Allt nybakat bröd är gott men jag måste få säga att det här var extra gott.

Så vad vill jag säga: Jo, det här med när- eller mer bestämt härproducerat är nutiden och framtiden.

Bidande åstundan

Väntar och längtar
Ingen överdådig önskan
Snarare en rättighet
Undra om det är min tur
eller står jag långt ner på listan
Jag känner ingen avundsjuka
på dem som redan har det
Bara en längtan att få

Medial epikondylit

Har efter ett läkarbesök fått konstaterat att jag har en golfarmbåge. Lustigt att benämningarna på åkommor ändrar sig med vad som är aktuellt. Det har tidigare kallats tennisarmbåge och musarm, men är samma sak alla tre. I mitt fall borde det heta snöslungearm eftersom jag fått mina besvär av att ha dålig teknik när jag körde slungan. Trodde att det var seninflammation i tummen men tydligen så sitter det ända uppe i armbågen. Läkaren konstaterade att efter den hösten som jag har haft, finns det inga energireserver i kroppen och den reagerar på det här viset då. För att bli av med det så är det vila som gäller, och ni som känner mig vet att vila verkligen är min starkaste sida. Min ordinerade behandling är att använda handledsskena och äta inflammationshämmande i tio dagar. Lyder order och håller armen i stillhet, medan resten av kroppen får jobba på som vanligt!

Epikondylit är en inflammation i muskelfästen på insidan av armen strax ovanför eller under armbågen. Tillståndet benämns i vardagslag som golfarmbåge.Dessa muskler böjer fingrar och handled. Besvären kan uppträda plötsligt eller komma smygande med tilltagande smärta.


Inflammationen kan orsakas av att du har överansträngt musklerna med ensidigt upprepade rörelser, exempelvis måla, snickra eller vid datorarbete. I sällsynta fall kan det även uppkomma 
i samband med slag mot armbågen. Ibland hittar man ingen orsak till besvären.


Symtomen är smärta strax ovanför armbågen på insidan. Smärtorna strålar från armbågen oftast ner mot handleden, men ibland även upp mot överarmen. Förutom att det gör ont känns armen ibland stel och svag.
Stelhet och svårighet att räta ut armen på morgonen kan förekomma samt även svullnad och rodnad. Dessutom kan du känna ömhet och värmeökning över muskelfästena.


Prognos
Det kan ta lång tid att bli av med sina besvär.  Risken finns att besvären kommer tillbaka.


Behandlingen
Om du vet med dig att du överbelastat armen, försök undvika fortsatt belastning. Det är ändå viktigt att använda armen så naturligt som möjligt.Vid akuta besvär kan du lindra besvären med kyla. Lägg en ispåse över det smärtande området. Var noga med att inte lägga isen direkt på huden. Egenvård med massage och tvära friktioner över det smärtande området har också en smärtlindrande effekt.


Du kan få hjälp att analysera dina arbetsuppgifter på arbetet och i hemmet. Ibland kan det bli aktuellt med tekniska hjälpmedel.
• Ortos/bandage
• Ortosen/bandaget får inte ge upphov till smärta, svullnad eller kän-
• selbortfall.
• Ergonomiska råd
• Stretching
• Styrketräning 


Om besvären inte avtar trots behandling bör du undersökas av läkare. I vissa fall injiceras cortison vid muskelfästet. I andra fall kan inflammationsdämpande medicin eller sjukskrivning behövas. I undantagsfall kan operation bli aktuellt.


Ergonomiska råd
• Ha respekt för smärtan. Vila eller använd avlastande ortos/bandage.
• Fördela belastningen  och arbeta med båda händerna.
• Alla lyft ska ske nära kroppen. Lyft ej  med utsträckt arm.
• Arbeta med rak handled

• Använd helhandsgrepp för att fördela belastningen på alla finger-
• leder.
• Undvik enformiga och upprepade handledsrörelser. 
• Använd förstorade mjuka grepp på vardagliga redskap.
• Använd verktyg med fjädrande skaft

Dansagt

Det fälls en del lustiga kommentarer på dansgolven.
De här har jag fått höra:

"Nog för att jag hade hört att det var översvämning i Övik, men hade ingen aning om att det var på dig!"

"Att dansa med dig är som att ha på sig en tvångströja...jag når runt mig själv..."


Vid ett tillfälle så dansade jag med en man som hade en helt annan uppfattning om takten i musiken än vad jag hade. Lite försiktigt påpekade jag:
"Vi är inte överens om vilken takt det är i den här låten"
"Nähä...." och fortsätter på samma sätt
Jag försöker kliva tungt i rätt takt och styra lite och säger:
"Här är taktslagen" markerar
"Jag tycker att det går bra, jag dansar alltid i den här farten!"


Jag säger: "Det är något i min sko???""
Svar: " Det är din fot, Helene!"



Har även en del kommentarer som vänner hört eller sagt:

"Gå hem och träna!"

"Att stå på fötterna i en dans är strålande men det är en fördel om det är dina egna."

"Om du lär dig bugga så lär jag mig att knyppla, det borde vara samma sak."


Ja, det var en bråkdel av de kommentarer som hörts och sagts. Kul tycker jag, för åtminstone jag uppfattar de flesta sagda med en glimt i ögat!

På längden

Längdskidåkning är en av de bästa träningsformerna som jag vet. Dans, ridning och löpning är mina andra favoriter och jag klarar av dem hyfsat må jag säga. Men skidåkningen är lite annorlunda. Jag har varken teknik eller styrka utan för det mesta är det ren och skär tjurighet som gör att jag tar mig fram i spåret.

Den absolut bästa längdskidåkningen är på skarsnö på en sjö en solig dag på vårvintern, men tills vi är där får jag nöja mig med att åka runt i spåren. Igår gav jag mig i kast med skoterleden. Förra året var det helt okej att åka längs det spåret och i dryga fem kilometer, enkel, körde jag en hel del turer med mina skejtskidor. Kan säga att det inte var det allra bästa förutsättningarna. Det har kommit relativt mycket snö de senaste veckorna, närmare 40 cm förra veckan, och skotrarna har hållit sig i samma spår. Utanför är det bara djupsnö som skidorna väldigt lätt fastnar i. Men visst är det bra träning att lyfta upp skidorna ur snön vid varje skär, jajjamen, fint för lårmusklerna.

Idag har jag provåkt elljusspåret här i Fåker. De senaste åren har det varit preparerat för både klassisk och skejtåkning. Läget just nu är lite annorlunda. Det är draget två parallella spår och visst kan man skejta emellan dem men med drygt en dm lössnö blir även det jobbigt. Jag antar att jag istället för att likna en skidåkare snarare påminner om ett skadeskjutet djur när jag pustande tar mig runt de varv som jag har bestämt mig för att åka. Jo, har jag bestämt mig för att åka tre varv då gör jag det även om föret är tyngre än jag förväntat mig. Tror att det är något lurt med lyset också, för trots att jag vred upp timern innan start slocknade lyset efter knappt halva första varvet.

I veckan har jag planer på att provköra Brunflos spår. Det är mitt favoritspår hittills. Inte så många tvära backar, varken upp- eller utför. Jag åker helst på flacken eller svagt mot- och medlut. Det handlar väl mycket om att min teknik är obefintlig.

Men som sagt med tjurighet kommer jag långt och efter ett par månader med stor inaktivitet har jag nu de senaste två veckorna kommit igång med utevistelse. Nu är det träningen som läggs till.

Powerlessness

Det växer inom mig
Dag för dag blir det bara större
Egentligen är det flera delar
Sammanfattade till ett ord
Onåbart...
Vilket är mitt bästa val?
Söker efter drivkraften som för mig i rätt riktning
Längtan, motivation och maktlöshet

Lycka....

Takhäng

Växthuset har fått en fin mössa

Lite tung börda för äppelträdet.

Lycka är att få vakna till en dag som är inbäddad i snö! När det är vinter ska det vara minusgrader och snö, precis som det på sommaren ska vara många plusgrader och sol.


Det kan inte bli bättre vinterväder än så här. Jag njuter till fullo. Det enda smolket i bägaren är att skidåkningspremiären fortfarande är ogjord. Min högra tumme är det som ställer till det. Seninflammationen ser till att det värker långt upp i armen och nu har den varit i en månad. Lovar att ta läkarkontakt om det är bekymmer på måndag.

Jag gillar att skotta snö! Så snyggt med raka linjer.

Skaplig snöhög, närmare 4 m hög.

Tur att tallarna stod pall för Dagmars framfart, annars har
jag haft dem inne i mitt sovrum.

Filmkväll

I min bokhylla står det ett antal filmer som jag inte har sett. Jo, jag tillhör den kategorin av människor som fortfarande köper mina DVD-filmer eller får dem i samband med tidningsköp. Flera av dem har stått i många år. Nu när jag har semester och annan ledighet från jobbet så har en del av dem fått hamna i spelaren och jag har tittat på dem.

Ikväll har jag sett "När mörkret faller", en thriller, egentligen alldeles för mycket våld för att passa mig men jag ångrar mig inte. 

När mörkret faller är historien om Carina som är framgångsrik journalist, Aram som driver en restaurang och Leyla, den näst äldsta dottern i en familj med stark hederskänsla. Alla tre lever under hot, och den största skräcken är att hotet kommer från dem som står dem närmast, i hemmet och på deras arbetsplatser. De står inför samma val; att bevara en mörk hemlighet eller berätta sanningen och riskera att förlora allt. Vad är rätt val och vem är stark nog att ta konsekvenserna? När mörkret faller är historien om tre människoöden som kretsar kring respekt, lojalitet och hemligheter till varje pris – och om modet att ta strid för det man tror på.

Alla historierna skulle mycket väl kunna vara verklighet och det värsta är att det ÄR någons verklighet, just precis nu och även imorgon.

Jag blir både berörd och upprörd!

Imorgon blir det något mindre våldsamt, om det blir film även då.

PS. För er som inte tänker se filmen kan jag avslöja att den slutar okej för de allra flesta inblandade.

Säg det med musik

Fortsätter att plocka godbitar ur år 2011. Här är låtar som jag har lyssnat lite mer på  månad för månad.

Januari: Ta till vara det bästa i varje människa!


Februari: Den här talar för sig själv


Mars: En favoritfoxlåt


April: Bland de bästa i Sverige


Maj: Covern är bättre än originalet. För mig beskriver den hur jag känner för mina barn...


Juni: Mena allt du säger!


Juli: Återupptäckt gammal goding


Augusti: Skulle inte klara mig utan


September: I´ll be here still...


Oktober: Från medvind


November: Nykomling i lyssningslistan


December: Levande ljusets högtid


Blev många lugna låtar och det beror förmodligen på att livet går i hög fart.

2011

Många sammanfattar sitt år så är under de sista skälvande dagarna i december. Jag är en av dem och gör det på mitt sätt. En bild från varje månad får symbolisera det som jag upplevt, åtminstone delar av det jag varit med om.  

Januari: Saknad hund.

Februari: Dansanta tjejer på hemväg från Ö-viks maran.

Mars: Årets bästa månad. Draghjälp i skidspåret.

April: Bakat lite bullar...

Maj: Skyddsskorna i festligt arrangemang.

Juni: Studentmottagning, hela familjen på bild.

Juli: Putsade fönstren och sen kom trastdöden.

Augusti: Prövar mig fram med kameran

September: Inlöst födelsedagspresentkort.

September (bonus): Genomförd Tjejmil.

Oktober: Klokaste, trevligaste & snällaste.

November: En uppumpad ballong!

December: Julens budskap "Ljus, värme och kärlek"

Alla foton är tagna av mig förutom: Juni, foto: Charlotte Henriksson, September (bonus): Maratonfoto

Vägar som korsas....

Undrar om jag ska idka detektivarbete eller bara låta det bero och vara ett mycket gott minne inuti mitt huvud?

En person som nu i dagarna korsade min väg och gjorde ett intryck som består, just nu väldigt klart och starkt. Jag vet att med tiden kommer det att blekna och förändras. Ska jag låta det vara ett bra minne eller ska jag försöka med ett omöjligt arbete ta reda på vem det är?

Den enda ledtråd jag har är ett förnamn, inte mycket att gå på då det är ett väldigt vanligt namn. Vill inte heller göra några undersökningar som kan lämna allt för tydliga spår. Önskar att upplevelsen hos den andra var liknande och att den börjar leta efter mig, så vi kan mötas på halva vägen. Eller var det där vi var?

Hmmm...... ja, just nu får minnet i mig leva. Får jag lite mer ved till brasan så kanske efterforskningsarbetet tar fart.

Är tåget i tid?

Håller jag på att störta in i väggen, igen, eller är jag med på tåget? Rätt så ofta funderar jag på om orken och kraften är på sluttampen och utbrändheten blir ett faktum.Varför? Jo, humöret pendlar väldigt snabbt från skratt, ilska och till att tårarna trillar.

Året har bjudit på fler åkturer i livets berg- och dalbana än jag önskade mig. När jag tänker efter är topparna inte så höga men en del av dalarna har varit riktigt djupa. Visst har jag tagit mig ur dem, en del med mycket god hjälp av vänner, och en del slutsatser är dragna så det har gett mig erfarenheter.

Idag är det verkligen upp och ner i snabba växlingar. Barnen som varit hemma de tre senaste helgerna är hos sin pappa. Och jag är egoistisk! Självklart vill jag vara med dem  på julaftonen, hela dagen. Det är vanligtvis tomt i hemmet när de är borta, men ikväll känns det extra. Återhämtning är nödvändigt men det kan jag ta alla andra kvällar utom ikväll. Det enda jag kan göra just nu är att snyta mig, torka tårarna och sen krypa ner i sängen och hoppas på att sömnen kommer fort.

Dagen har innehållit en del skratt under min turné som tomte. Fyra besök var inbokade och de klarades av. Några av barnen var lite skeptiska mot den figuren som kom i lång päls, rödvit mössa och vitt skägg. Tyvärr så råkade tomten skrämma ett barn så det började gråta, huvva vilken mardröm för en tomte. Flera av barnen kramade tomten och var väldigt nöjda över besöket, som tur var. Ett spontanbesök hos en icke planerad familj blev det också, min förhoppning är att de fortfarande funderar på vem som uppmande dem att mata hundarna med lite julköttbullar.

Klockan är ställd på väckning så jag ska ta mig upp och jobba årets sista pass imorgon. Traditionsenligt går en del av familjen på bio senare under eftermiddagen. Kvällen är ett oskrivet kort men jag antar att den tillbringas på hemmaplan i Fåker.

Ovana

Nä, jag vänjer mig aldrig
Tänker förmodligen inte ens anstränga mig
Det är som ett stort hål
Något som fattas
Att fylla det med annat är omöjligt
Jag förblir trasig och naggad i kanten

Nu och senare

Jag gör inget försök till att stoppa
tårarna som trillar ner för mina kinder
Vet att de måste få komma ut
Inuti skulle de fylla och dränka mig
Tårarna tar med sig rädsla, sorg och uppgivenhet
men även glädjen som kan delas med andra
Renande och lättande fast på samma gång
något tungt och vemodigt
Om jag gråter en stund nu så kan
mitt leende vara på riktigt lite senare
Och förhoppningsvis sprida sig till dig...

Tillsammans får vi vara

Ångström stalledräng har trötta ben,
trött huvud och grusiga ögon
Ler dock lyckligt vid tanken att
dagen varit givande och mottagande
Gåvor för synen, lukten och smaken
Bjudit på upplevelse på riktigt och medverkande
Hört barnens förtjusande skratt
och skrattat tillsammans

Besked

Det vita kuvertet innehåller ett besked
Ett besked som jag väntat på
Beskedet jag hoppats varit annorlunda
Nu är det åter en väntan och ovisshet

Sakta

Låt mig få gå långsamt i livet ett tag
Ge mig tid att se vägen
Det viktiga är att fylla lungorna med ny luft
Se omgivningen med mina ögon
Spara mig från yttre åsikter
Jag vill tolka mina intryck
Du får gärna gå bredvid och hålla min hand
I tystnaden bildar jag min framtid
Sakta vänjer jag mig vid det nya

Position

Finns det plats för mig i paradiset?
En medelmåtta med brister och fel.
Som rätt vad det är kliver någon på tårna,
oavsiktligt är det, men utan att märka det.
Var är nyckeln gömd?
Och vem är det som avgör vilka som ska släppas in?
Hur ser det ut där?
Vill jag ens få tillträde?
Min värld passar kanske bättre.
Den som bjuder på motgångar
och ibland även medvind.
Finns det plats för mig, där jag vill vara?