Berörd

Jag läser om ditt öde och blir berörd
Tårarna trillar ner för mina kinder
Tvn visar fina relationer
Jag blir berörd
En del dagar går allt förbi mig
utan att jag påverkas det minsta
Andra dagar väcker det mesta
någon känsla i mig
Då är det skönt att ha nära
till tårar
till skratt
till medkänslan

Vana eller ovana och omedvetet eller medvetet

Alla vi människor har saker som vi gör, en del med avsikt och andra helt utan att vi lägger märke till det minsta själva.

Jag själv till exempel ser ut och låter arg när jag lyssnar koncentrerat och ska säga något i miljöer där det finns brus, sorl och andra ljud med. Det är jag medveten om och även om jag allt som oftast inte är ett dugg upprörd så kan det uppfattas så. De senaste åren har det blivit mer av den uppsynen eftersom min hörsel har blivit nedsatt i det frekvensområdet som  talet ligger i. Det jag kan bidra med till att de runt omkring mig ska förstå att jag är på bra humör, är att tala om det och det ska jag bli bättre på. Omedveten, oftast att jag har den ovanan, men medveten om att jag gör det, fast förmodligen inte precis när det händer. Ska försöka att tänka på det oftare.

Medvetet försöker jag att låta bli med vanan att plocka upp efter mina barn. Det är till hjälp för dem att bli medvetna om hur ett hem sköts. När de var yngre så var det en självklarhet att jag som vuxen tog det ansvaret för hela hushållet, nu är det mer än ovana för barnen, de har blivit servade med all markservice. De är relativt omedvetna om hur mycket tid vuxna lägger på att hålla hemmet, med allt som det innebär, i god vigör. Deras ovanor blir till medvetenhet hos dem när saker med ökad ålder och ansvar hamnar på deras bord.

Det tar tre veckor, säger forskare, att lägga sig till med en god vana om man gör den varje dag. Så från och med idag ska jag börja med en ny, god vana! Återkommer med vad jag har valt, men det handlar om mina matvanor. Är det något som förekommer mer sällan än varje dag tar det längre tid, allt beroende på omfattning och upprepning. Dåliga vanor verkar fastna direkt, tyvärr. Att göra som man brukar är det som man är bekväm med. Även om man har lagt av med sina ovanor är det lätt att trilla dit igen om det händer något i livet som krånglar till det.

Mitt mål är att bli mer medveten om mina omedvetna ovanor och lägga mig till med många fler goda vanor.

Ett par års samlade danscitat

"Det är roligt att dansa med en tjej som rör på sig"

"Du är söt med lugg, också"

"Nog för att jag hade hört att det var översvämning i Övik, men hade ingen aning om att det var på dig!"

"Att dansa med dig är som att ha på sig en tvångströja...jag når runt mig själv..."


Vid ett tillfälle så dansade jag med en man som hade en helt annan uppfattning om takten i musiken än vad jag hade. Lite försiktigt påpekade jag:
"Vi är inte överens om vilken takt det är i den här låten"
"Nähä...." och fortsätter på samma sätt
Jag försöker kliva tungt i rätt takt och styra lite och säger:
"Här är taktslagen" markerar
"Jag tycker att det går bra, jag dansar alltid i den här farten!"


Jag säger: "Det är något i min sko???""
Svar: " Det är din fot, Helene!"


"Din näsa är så kall att om jag slickar på den kommer jag att fastna med tungan som man gör på om man slickar på lyktstolpar i minusgrader!"

Hur länge??

Det finns fler än jag som använder mig av en hel del otydliga ord. Och innebörden hos alla dessa tror jag är personliga. Så när vi använder dem kan vi vara säkra på att summan av sekunder, minuter och timmar inte är densamma hos uttalaren som hos mottagaren.

Orden jag tänker på är:

• Snart 
• en Stund
• Strax 
• Snarligen

Vilket av dessa är kortast och vilket är längst i tid? Rangordna dem åt mig. Jag är även nyfiken på hur lång tid varje ord är, tidsbestäm också.

Det finns säkert en hel del till ord som kan inordnas i samma kategori, den där innebörden är personlig.

Fasad

Vem är det du försöker övertyga?
Jag tror det är dig själv!
I mycket du förmedlar framhålls att allt är så bra,
rosenrött och skimrande utan minsta skavank.
Vad händer om ytan spricker, krackelerar lite grann?
Syns där då ett stort och oläkt sår, med spår av salt?
Det som inte får komma ut fräter och tär från insidan.
Långsamt från början och sedan allt snabbare.
Förgör, förstör, för fler än dig.
Så sluta försöka att övertyga oss i din närhet!

West Coast Swing i Umeå

Jag är så väldigt tacksam att jag råkade se att en av mina vänner anmält sig att delta i  ett evenemang på Facebook och än mer tacksam att fick ett ja från den vän som jag frågade om  han hade lust att följa med. Nu har min första kurs i West Coast Swing (WCS) precis avslutats men förhoppningen, från min sida, är att det blir fler.

WCS är en swingdans, pardans, som ha sina rötter i Lindy Hop (LH). Den bygger på ett antal grundturer som kan varieras i det oändliga. Det vi fick höra många gånger under helgen var att i WCS kan man inte fuska, utan för att kunna dansa så måste man kunna grunderna. I LH går du som tjej bak på steg 1 i takten och det ställer till det i dansen för mig, eftersom i WCS kliver tjejerna fram ett steg på första taktslaget. Men bygger på både sexor och åttor, som LH också gör.

På fredagen fick vi en tvåtimmars introduktion som innehöll grundstegen och några basturer. Mycket att hålla i huvudet när det är alldeles nytt, tycker jag, och att det skulle kunna vara glasklart för någon som aldrig dansat WCS efter två timmar vore ett under! Iallafall så blev det socialdans efter introduktionen. Min dansintensitet var mycket lägre än den normalt sett brukar vara på dansgolvet, men jag njöt av att se alla andra dansa. Eller jag dansade inte alls, vill jag påstå! När jag måste tänka på hur varje steg ska tas kan det inte kallas för dans utan då är det bara steg på dansgolvet. Inkasserade, vilket gjorde min kväll, flera härliga, varma och långa kramar.

På lördagsschemat stod workshops 4 stycken á en timme. Jag vaknade, min nya vana trogen, redan före klockan sju men stannade kvar långt in under täcket tills Eriks väckarklocka skrällde i lagom uppstigningstid. Hotellfrukost är riktigt lyxigt, så då äter till och med jag, relativt mycket. Vi valde rätt tid att komma till frukosten för bara något senare var det inga just sittplatser tillgängliga och det var skönt att hinna vila en kortis på maten innan lärandet drog igång. Uppvärmningen var mer koordinerad än aerobic-passen som jag går på. Jag tycker mig ha hyfsad kroppskontroll och förmåga att göra stegkombinationer, men får verkligen omvärdera min kompetens efter den inledningen.

Vid lunch, efter två workshops, var det mer än fullt i huvudet och födointag satt som en smäck och sen håltimme i schemat var väldigt lägligt för en vila. Den tog jag som vanligt med täcket över hela mig, skönt. Eftermiddagspassen var lika bra som på förmiddagen. Duktiga instruktörer, men min kapacitet att lära mig nytt var mindre än hastigheten. Strulade till det ordentligt i hjärnan när det blandas med sexor och åttor. När jag gick från den sista workshopen var det mest bara kaos i skallen. Mer taktikvila inför kvällen blev det för min del. En snabb dusch och sen var jag på banan igen, trodde jag! Efter bara några försök till att dansa sa kroppen STOPP! Ryggen gjorde sig smärtsamt påmind. Min lott under kvällen blev att stå bredvid och titta på och vara något avundsjuk på de som virvlade runt på golvet. Jag har tidigare påpekat att mina favoritdansare verkar komma norrifrån och det får mer torrt på fötterna efter den här kvällen. De få som kom fram, bjöd upp och pratade med mig under kvällen kom från Norrbotten (har det visat sig efteråt). Trevliga män. Kvällens höjdpunkt var uppvisningen från instruktörerna. Min favorit ser ni HÄR

Söndagsmorgon vakande jag samma tid, så vi hann med att se starten på vasaloppet innan frukosten åts. I huvudet rådde fortfarande ett fullständigt kaos med steg, grundturer, variationer och termerna på engelska. Märkligt nog hade nattens vila från dans  fått en del att trilla på plats ner i fötterna och under den fjärde workshopen kändes det nästan som om jag dansade! Så den dans jag avstod ifrån på lördagskvällen blev en investering för både kropp och knopp under söndagen.

Hemresan tillbringades i baksätet med trippla fikapåsar. Erik körde säkert och Isabelle letade projekt för syjuntans träff. Jag halv- och helsov mellan fikastunderna. Vid den enda bensträckarpausen var utetemperaturen -22 så jag nöjde mig med att sträcka ut mina ben mellan framsätena. Hemmet nådde jag straxt efter kl.23. Nu gäller det att fortsätta att se till att få övningstillfällen om jag ska kunna lära mig dansa West Coast Swing. Hoppas att det blir fler som lär sig denna härliga dans i Östersundstrakten. Trots många timmars dans i helgen har jag fortfarande ett stort danssug, gärna då en dans som jag bara kan blunda i och njuta fullt ut av, utan att behöva använda huvudet!