Sköldpadda

Jag drar mig undan
Vill inte möta
Vågar inte vilja
Dömer du mig?
Mitt hårda skal
skyddar från blickar
skyddar för tal
Här inne når ingen mig
Bidar min tid

Ansar

Jag sår ett frö
Det gror nere i den mörka jorden
Varsamt vattnar jag
Så spirar det, skirt grönt
Växer ganska snabbt
Utan min omsorg skulle
blomman vissna fort
Stöttar stammen när
den håller på att vika sig
Jag vårdar den ömt
för när den blommar
är det den vackraste av alla
Men utan min omsorg
är den ingenting

Lika lätt

Som duschen strålar sköljer bort skummet från min kropp
önskar jag att olustkänslan lika lätt kan försvinna
Difusa obehag som långsamt gnager inom mig
Vill att de följer med skummet som virvlar
I hjärtat hugger det till, smärtsamt och oväntat
Vad vill de mig?

Ogjort

Om jag ångrar mig
finns det en väg tillbaka då
I stundens ingivelse fattade
jag mitt beslut på fel grunder
Insåg inte att jag valde fel
De som jag under mitt vägval
trampat på och sårat gör mig ont
Finns det en chans att ställa till rätta?
Inte genom att glömma
men OM ni kan förlåta?

Välkommen

Har tillbringat en natt hos Carola i Härnösand mellan studier och, hmmm just det, studier. Specialpedagogik kursen som jag läser på Miun har sina träffar där. Vilken tur jag har som lärt känna Carola och hon erbjuder gott mysfika och en säng att sova i under mina dagar i Härnösand.

Efter föreläsningar igårkväll till kl.21 åkte jag uppför backen till henne. Sonen var vaken och vi pysslade på med att tillverka thailändska rubiner innan det var läggdags för honom. Sen kom det bästa med hela vistelsen. The, macka och en massa givande surr, fyllt med substans, om någon skulle oroa sig att vi bara snackar trams en hel kväll. Det enda jag undrar äver är hur tiden så snabbt kan springa iväg. Jag lovar att bara gått några minuter sen vi hade satt oss. Att klockan sedan visade på 23.56 är ofattbart. Carola som skulle upp och ta med sonen på skridskoskola redan kl.6:30 bevövde lite sömn, så även jag som innan avfärden jobbat hela veckan.

På morgonen bjöds det på god frukost och lite strid. Två unga katter som gärna gillar att tugga på det som rör sig och vara på bordet var motståndarna. Med lite bit- och rivmärken på kroppen insåg de iallafall vilka som bestämmer, det är de tvåbenta utan svans. Efter frukosten bar det av till Miun igen med intressanta föreläsningar och samtalsgrupper. Förutom besöket hos den alltid lika välkomnande Carola är det bästa med Härnösandsdagarna att jag har kommit på vad min eximinationsuppgift ska handla om.

Tack Carola och sonen för er gästfrihet! Återgäldar den närhelst ni vill!

21:33

För elva år sedan föddes Robin. En liten kille som vid födseln vägde 4190 gram och var 53 cm lång. Nja så liten var han inte och  idag är han definitivt större. Men fortfarande min lilla skrutt!

Födelsedagen firades i morse med paket från mig och favoritbrödet. Ikväll har delar av den bästa familjen, vår alltså, hälsat på. Födelsedagsbarnet hade beställt dubbel kladdkaka med glass emellan. Jag tror det var gott, men vet inte eftersom jag inte åt något. Hade köpt vanlig glass och det äter jag inte om jag ska vara i samma rum som andra. Men lite kaffe gick ner.

Nu har han somnat och är nöjd med sin bemärkelsedag. På lördag blir det kalas igen, den gången hos pappa. Ibland finns det fördelar med att ha föräldrar på olika adresser.

Imorgon beger jag mig till världsmetropolen Härnösand för studiedagar. Och jag är naturligtvis helt förberedd och har läst all litteratur som det är sagt, eller??!! Det kan bli en lång natt....

Dröm vidare

Orealistiska drömmar eller faktisk verklighet
Hur mår våra drömmar?
Drömmar vi flyr till på dagen och natten
Som speglar vår innersta längtan
Om vi slutar drömma, vad finns kvar?
Genom drömmer når vi det oändliga
och när vi nått dit, når vi än längre
Fånga både dagen och drömmen

Banan

Jo, jag är på banan igen. Visste väl att det skulle bli så men när det i stort sett samtidigt kommer sju svåra år (ni kommer väl ihåg var jag jobbar), är varje liten grej ett stort berg att bestiga. Har under många, långa och goda samtal med mina vänner och kollegor fått hjälp att se saker från ett annat perspektiv, utomjordiskt kanske??!! :) Hmm... min strategi är iallafall att lägga energin på det som jag kan förändra. De andra sakerna i mitt liv som jag ogillar men som ligger i sfären opåverkbart får just nu bara vara. En del saker kommer förmodligen vara kvar där för alltid medan andra hoppas jag på bli hanterbara genom att marinera dem i tid.

Ett av de största är sömnen. Ni som tror att sömnproblem hör småbarnsvärlden till är helt fel ute. Och för min del är det så när barnen inte sover så är även jag vaken. Dumt kanske, för visst vet jag att båda mina barn är så stora att de klarar sig själv om de är vakna på nätterna, men....jag sover inte. Nu hoppas jag att vi har kommit en lösning på spåret men det är inte en så enkel lösning som att ta en tablett. Det krävs att jag/vi jobbar på flera fronter samtidigt för att få till en bra sovsituation. Så om vi är gåtans lösning på spåret borde visa sig inom en vecka.

Jag trivs att gå på jobbet, även om jag fortfarande är världens segaste att ta mig upp ur sängen. Mina arbetsuppgifter är stimulerande och roliga, för det mesta. Nu ser jag fram emot att det närmar sig adventstid med luciasånger och lite julpyssel. Har bestämt mig för att ordna en föräldrapysselkväll med tid för samtal, glögg och pepparkakor. Om oktober och november är gråmånader så trvis jag riktigt bra så fort det blir adventstiden. Att få tända levande ljus och småbelysningar, så hemtrevligt.

Fuskar redan ikväll med glöggthe och några tända värmeljus. Myser ner mig med en filt och tittar på tvn.

Meningsfullt

Menar du det som du säger?

Eller säger du det du tror jag vill höra?

Orden jag hör, säger något annat än det du gör.

Ord är bara kombinationer av

bokstäver om du inte menar dem

Har de olika betydelse för dig och mig?

Vi kanske pratar olika språk!

Om du inte menar det du säger,

är det bättre att inget säga.

Tystnaden talar tydligt i det ljudlösa.

Någon annans verklighet

Nu kryper jag in under filten
Tar en bra vän med mig
En spännande bok och en kopp med the
Låter mig dras med i handlingen
Leva någon annan liv en kort stund
Varmt och gott, lugnt och stilla
Återhämtning och vila
Om jag somnar är det en bonus
När jag vaknar är verkligheten tillbaka

Mod

Jag klättrar sällan högst upp i trädet
Mig ser du aldrig kasta mig ut för den brantaste backen
Jag låter bli att gå genom stan en mörk natt
Riskerar bara insatsen om jag klarar av mista den

Kalla mig gärna feg men
när du behöver en extra hand
delar ofantlig lycka
någon som kramar om dig
låter dig prata tills att orden är slut
torkar tårarna som rinner oavbrutet
bara sitter tyst och är

Då finns jag där
om du bara låter mig veta

Idag

Vaknar upp
Hör fågelns sång
Fortfarande gryning
Ljuset letar sig in
Tar det lugnt
Låter dagen smyga sig på
Nya möjligheter
Att ta vara på tiden
Göra lagom mycket
Fylla den med ro
Fridfull i själen

Det blir en bra dag idag

Knasinfall

I fredags när Rasmus kom från skolan så ställde jag frågan om vi skulle åka till Enköping och både han och Robin tyckte att det var ett helt ok förslag. Sagt och gjort! Kaffet som kokats hälldes på termos och femton minuter senare satt vi alla tre i bilen på väg mot sydligare delar av Sverige. Det som började som en inbjudan på kaffe blev realitet och äntligen kom vi oss iväg. Tydligen ska man inte planera mer än så. Jag ber om ursäkt till de andra av mina vänner som väntat sig ett besök av mig i helgen, det tar jag en annan dag. Familjen var på väg till både Enköping och Västerås i somras under min semester, den som byttes ut mot sjukskrivning för revbenet, men med ett trasigt revben går det inte att köra 50 mil enkel resa.

Någonstans mellan Ljusdal och Bollnäs intogs middag, pizza och kebab. Då var det kolsvart och duggregn, det allra roligaste vädret för bilkörning. Vid kl.22.30 var vi framme på Vintergatan. Jag hade då blivit kär, kär i GPS:en i mobilen som ledde oss alldeles rätt på första försöket. Dessutom var jag full av beundran, barnen hade nämligen inte en ENDA gång frågat hur långt det var kvar eller klagat på att det var tråkigt att åka bil.

Väl framme hos Eva-Lena och Magnus bjöds det på ett ordentligt fika. Hm....storbjuden som jag är, (eller??!!) drack  jag en stor kopp the. Men inge hungrig alls, pizzan låg och tog plats i magen. Efter en hel del surr. Eva-Lena är min kompis från den tiden som jag bodde i Torshälla och vi har hållit kontakten sen jag flyttade 1979, men nu var det länge sen vi sågs. Senast det begav sig var 2004, om jag minns rätt.... Lite sömn gjorde gott i kroppen efter surrandet. Lördagen spenderades med mycket surr. Rasmus passade på att träffa en kompis från Västerås och Robin sysselsatte sig med barnen som finns i huset. Just ja, inte att glömma bort! Till frukost serverades den bästa latten, överhuvudtaget, som jag druckit.

Tyvärr så springer tiden iväg och något tidigare kom jag i säng igår kväll. Bra det med tanke på att den här dagen har gått åt till att köra hem. Efter långfrukost plockade vi ihop oss och jag fick en "latte-to-go" och så var vi på väg hemöver.Tog en annan väg hem, som förmodligen blev några mil längre än nedresan, men i den stora totala konkursen spelar det ingen roll. Kom hem straxt före kl.19 och nu ör det nog snart dags att sova. Den enda protesten är min rygg. Den gnäller högt över att ha suttit vid ratten i dryga 16 timmar den här helgen.

Jag gav upp tanken igår att skriva ett blogginlägg. Visst är det så att jag har en smartphone men att skriva mer än några bokstäver åt gången i Wordfeud är mindre roligt. Så om jag gjort någon besviken för uteblivet bidrag till tidsfördriv ber jag om ursäkt för det.

Har hunnit med att lyssna på alla cd-skivor i bilen och återuptäckt flera "gamla godingar"! Bland annat den här med Emil Sigfridsson, som var med i Fame Factory, någon gång för mycket länge sen. Men låten är fortfarande bra:
http://www.youtube.com/watch?v=-6e55gLmXAU

Sen går det kanske att diskutera om jag är vid mina sinnes fulla bruk? BTW Imorgon ska den inopererade mat- och sovklockan kontrolleras :)

Vila

Idag passade jag på att ta ut en dag ledigt. Har en del på flexsaldot och den här veckan har det varit minst 9 timmars dagar varje dag. Så vad har jag då gjort på ledig dag?

Sovit!!! Var upp med barnen i morse och sen la jag mig och sov till kl.13. Välbehövligt. Nu laddar jag för en helg i full fart med massor av umgänge med barnen och vänner. Tar en kopp kaffe nu och njuter av höstsolen.

Sitter i köket och tittar ut och då kommer det här citatet till mig:
"We´ll be friends ´til we´re old and senile...Than we´ll be new friends!"

Du finns där

Du sträcker ut din hand
säger att du finns där
Med dig törs jag samtala
om det tunga och svåra

När mitt liv är som mörkast
lovar att du finns där
Bara vetskapen om det
gör mitt liv lättare

Du ger mig en varm kram
känner att du finns där
Ett leende sprider sig hos mig
från munnen till hela kroppen

Några ord från dig hjälper mig
höra att du finns där
Du finns där
och jag vill vara med

Bris

Blåser lite vind i seglet
och sträcker ut en hand

Med vindens hjälp drivs
båten framåt

Sakta, men med målet
tydligt vid horisonten

Vid skymning revas seglen
vilar i en trygg hamn

Oändligt

Du andas
omedvetet följer jag din rytm
Mitt hjärta nästan brister
av all kärlek som du ger
Oändligt och lite till
Utan dig är mitt liv ingenting
Att få hålla om dig
gör mig hel
Ditt liv i mina händer
Ansvarsfullt
Du är mitt allt

Livsöden

Du delar och jag lyssnar
Ett livsöde som jag inte kunnat ana
Så nära, både i tid och plats
Så fjärran från det jag känner till
Obegripligt för mig, din verklighet
Det ska inte glömmas bort
men handlingar kan förlåtas
Du har gjort det
Upplevelserna har präglat dig
Men något annat har styrt
Viljan att vara den du vill
Din berättelse berör mig djupt
Du delar och jag lyssnar
Gärna, igen och igen

Invasion

Det måste finnas någon som bor i mitt hus men som inte ger sig tillkänna. Jag ser lämningar efter dess framfart men har hittills inte fått en skymt av vad det kan vara som är min inneboende.

De spår som finns är hål i strumpor och en grå massa som virvlar upp när man passerar. Jag undrar om massan är spillningen från den som äter hålen i strumporna. Många strumpor är nämligen gråaktiga och jag vet att om björnar äter lingon blir det röda högar i skogen. En förklaring som jag hört, kring den grå massan, är att man har haft änglar på besök och att de har lämnat sina tofflor kvar till nästa gång. Men jag har mig veterligen inte sett en endaste ängel sväva omkring här hemma.

Så mitt hetaste tips på den okända inneboende är alltså sockråttan. Den lilla rackarns råttan som bor i garderoben och helst sover i strumporna. Förmodligen är det så att den vaknar på natten och måste uträtta sina behov och hittar helt enkelt ingen väg ut, utan gnager ett hål. Den rakaste vägen är den kortaste! De är ljusskygga varelser och för att se dem måste man vara uppe den mörka tiden på dygnet och oerhört pigg och alert. En annan egenskap som de har är att de bara sover i den ena strumpan och inte i den andra, vilket leder till att det blir omaka, hela strumpor kvar i lådan.

Katter varken jagar eller äter dem så hittills finns det inget känt bekämpningssätt för att bli av med dem. Anticimex och liknande företag tar aldrig på sig uppdragen att utrota dem från några bostäder. Hösten är högsäsong för sockråttsinvasionen, speciellt då man har börja använda sig av raggsockar. Raggsockar är nämligen en delikatess för de små monstren, speciellt de hemstickade som farmor/mormor har gjort. Mitt enda råd är att hålla ständig koll på socklådan och med jämna mellanrum gå igenom strumporna för att se om det förekommit något skadedjur.

Så här skulle de kunna se ut, men jag har ingen aning då
jag aldrig sett någon i verkligheten!

När?

Vill inte gråta mer
Men över tårarna har jag ingen makt
De trillar av sig själv
Ner över kinderna
Lämnar en smak av salt
När tar de slut?
Kan man gråta klart?
Känslan av att inte vara glad förlamar
Kommer det att vända
eller är det här min verklighet
Livet blev inte som jag förväntat mig
Hur länge varar det här tillfället?
För någonstans så vet jag
Det kommer att bli annorlunda

Re....än en gång...

Foto: Helene Ångström

Om igen, jag gör jag samma sak
Fast jag vet att det är fel
Vill så gärna men
på bekostnad av mig?
Ser jag inte mönstret?
Är skivan satt på repeat?
Vem hjälper mig att vakna?
Är det du som talar om för mig?
Förminskar, fördummar,
ingen annan,
men jag är viktig i mitt liv
Hur länge dröjer det
innan jag ser det, att jag:
Anpassar mig till gränsen
och säkert en bit över den

Kaffe

Härmed bekänner jag att min kaffekonsumtion är för hög!

Det är inte alltid så enkelt att bekänna sina brister, men just nu känner jag att idag har det blivit för mycket kaffe, på tok för mycket. Eller så beror det på hur det övriga intaget har varit. Äter ju när jag är hungrig men kanske inte alldeles rätt saker de dagar som jag är hemma och har tillgång till godsakerna i frysen. Sen gör säkert penicillinet sitt till att jag mår halvilla, men jag skyller på kaffet.

På jobbet hävdar jag att ju mer kaffe jag dricker desto bättre är det. Vi har ju ekologiskt och rättvisemärkt kaffe där också och jag visar med mitt intag att jag stödjer de verksamheterna. Men den största anledningen till mitt drickande är att jag tycker det är gott. Sen spelar det nog in att jag är en liten fryslort av mig också och dricker aldrig, okej väldigt sällan, kallt överhuvudtaget. Rumstempererat är mer min melodi. Skulle lika gärna kunna dricka the som kaffe eftersom jag gillar det med, men det blir som inte av. Snart är glöggsäsongen igång för året och då kommer det bli en del glögg. Men efter ett par muggar står det upp i halsen på grund av sockret i den drycken, men gott är det.

Så, om jag nu ska försöka lära mig att det kan bli för mycket kaffe en gång för alla? Hmm... bestämmer mig för att inte dricka mer kaffe ikväll iallafall....

Reagera

Jag förstod att det skulle bli reaktioner på det blogginlägg som jag skrev igår om "det mörkaste". Men för mig är det viktigt att sätta ord även på de tankarna. Visst jag har kunnat låta bli att publicera det, men nu är det publicerat.

För mig är det samma sak när någon frågar: "Hur mår du?" Är frågeställaren inte beredd på att ta ett annat svar än det som de flesta av oss levererar i många fall, "bra", är det mycket bättre att låta bli att fråga. Många gånger är frågeställaren mycket medveten om att svaret skulle kunna bli något annat än bra. Väldigt ofta svarar vi med ett positivt bra trots att vi egentligen mår som en rutten potatis.

Den senaste månaden har varit jobbig för mig på flera olika plan och orden från igår har funnits länge. Idag mår jag mycket bättre än när de började födas inne i mitt huvud och jag har en strategi för att hantera det som fortfarande kräver energi och styrka från mig. Under den här tiden har skrivandet varit väldigt viktigt och jag har fått flera kommentarer på att det jag skriver går att känna igen sig i. Så om mina ord kan hjälpa någon annan finns det en mening med att få dem på pränt. Och även de gånger som livet faktiskt känns som att cykla i brant uppförsbacke med stark motvind.

Idag skiner solen och vinden är nästan obefintlig. Det skulle kunna vara en toppendag att vara utomhus, men eftersom bönderna runt ikring här har spritt skit på åkrarna är odören hemsk och det går knappt att sticka ut näsan utanför dörren. Jag håller mig inne och försöker bringa ordning i det kaos som uppstått under tiden, när energin trytit ordentligt.

Det mörkaste

Strandad i sängen
Förlamad av oro och kyla
Benen varken vill eller bär
Vänder mig om
Visar hur svag och trött jag är
Det borde gå över
Under tiden ligger jag kvar
Förminskad, av mig själv
Jag vill inte dö
Men orken och lusten är låg
Ser på mig, utifrån
Känner inte igen den personen
En trasig människa
Det är bara livet jag inte klarar av
Just nu
Inom mig vet jag att
snart kliver jag upp och fortsätter leva

Foto: Helene Ångström

Samtal

Lyssna
Höra
Fråga
Förstå
Förklara
Respektera
Känna
Bry sig om
Tala tillsammans

Klok mamma

Min mamma har alltid sagt att små sår och fattiga vänner ska man vara rädd om. Och jag håller med! Nu har jag ett litet sår på pekfingret som jag har tagit hand om och vårdat men likt tusingen så har det blivit en inflammation vid nagelbandet. Idag var jag på Apoteket och skulle hämta ut beställd medicin till Rasmus och då passade jag på att fråga vilken egenvård som är bäst för den sårtypen. De skickade mig till Hälsocentralen och efter snabba puckar där, japp klart och betalt på mindre än tio minuter, var det konstaterat att det behövs en kur antibiotika, tre gånger per dag i tio dagar, för att få bukt med inflammationen.

...och hon var en mycket klok och förståndig mor, trots att hon var en ko

Vad är det för fil jag har hamnat i nu egentligen när det är rätt många saker som går mindre bra? Jag har iallafall bestämt mig för att lägga min energi på de saker som jag kan göra något åt och förändra. Det som är på den andra spelplanen låter jag bara vara som det är. Kan konstatera att när ett litet sår kräver antibiotikabehandling är kroppens egna resurser rätt så uttömda.

Helgen kommer att ägnas åt att samla lite ny energi för kommande dagar. De fattiga vännerna jag har lovar jag att vara rädd om, precis som mamma alltid har sagt.

Ny partner

Jag tycker om ord och gör gärna egna när de som redan finns är otillräckliga eller använder befintliga men med en ny innebörd. Det har sina problem när man spelar alfapet på bräde eller som de senaste åren Betapet via nätet, orden blir helt enkelt inte godkända.

Nu har jag iallafall gått från att spela Betapet på datorn till att spela samma spel i mobilen. Upptäcker dock att de flesta av de som jag känner spelar samma spel fast i varianten Wordfeud. Så nu har jag bytt. Under ett par veckor har jag smygspelat Wordfeud med okända motspelare men från och med den här veckan har jag klivit ut ur gardeoben och möter mina vänner face to face.

Det går bara halvbra. Av de matcher som jag har på gång nu ligger jag under rejält i 85%...Men det är bara ett spel, en lek och jag lär mig alltid något av varje spel som jag spelar. Som tur är, är det inte över förrän sista brickan är lagd! I bokhyllan står ett Alfapet-spel oöppnat så om någon har lust, och törs, att spela på riktigt med mig är jag på för ett parti!

Full

Månen är full det här dygnet och det hjälper knappast till med mitt halvdåliga sovande. Alltså är det lika bra att trött ut kroppen ordentligt. Igår blev det enjoggingtur på 4,5 km mitt på dagen i det vackra höstvädret och ikväll ska jag fylla på med dans.

Det gäller att ta chanserna till påfyllning, så även om jag har mina barn hemma åker jag på Jannez idag. Syster yster, Kajsa Stina, ställer upp och ordnar middag på hemmaplan åt barnen. Jag stannade nämligen kvar i Brunflo efter jobbet, slutade kl.17 och dansen börjar kl.18. Att hinna hem emellan skulle bara ha blivit en onödig biltur. Fyller på med matintag, jo klockan har fungerat idag, just nu och sen bär det av mot Furuparken.

Att tro att depåerna ska vara fulla efter kvällen ikväll är en utopi men iallafall så kommer endorfinnivån ha höjts en hel del av de danser som jag förmodar att jag kommer dansa. Har garderat med att boka upp lite goa kramar från de vänner som jag pratat med och som ska dit. Fikakorgen är naturligtvis med. Jag tycker ju att semlor är det godaste bakverk som går att uppbåda, men inser att jag förmodligen skulle bli klassad som dåre om jag redan nu bjuder på dem. Så istället blir det vetebullar som är fulla av mandelmassa att äta i pausen. Lite "rensing" från frysen är också gjord och därav fick diverse mjuka kakor i några exemplar följa med.

Så månen är full och jag med! av förväntan och lust till att dansa!

PS: Nalle "I Nalle har ett stort blått hus" säger God natt till månen varje kväll. Bra vana tycker jag :)
http://www.youtube.com/watch?v=-Ajrz3JPig0

Stannar

Jag står kvar
Trots hårda ord och brutna löften
Jag är där när det stormar
och när sjön ligger stilla
Och det vet du
Så när du skriker åt mig
säger du egentligen: Jag älskar dig
Vi är bundna till varandra
osynligt, men starkt
Vid de tunga stunderna
vill jag ge upp och gå
Men en kort återhämtning
får mig att resa mig, orka igen
Jag står kvar
Vem annars?

Lite ordning, tack!

Efter en sommar och början på hösten där det fungerat halvklent med energiintag och sömn har jag bestämt mig för att prova ett helt nytt kort för att få någon ordning på det hela. Jag har beställt, och fått, en prototyp av Skalmans mat- och sovklocka som integreras i mitt centrala nervsystem.

Alltså, på förutbestämda tider skickar  klockan signaler till hjärnan och talar om för den vad som ska hända. I nu läget är min endast programerad på just mat och sömn men den går att förse med en massa olika funktioner, allt från de basala till avancerade som till att ta flygledarexamen.

Det viktigaste för mig är nog att jag verkligen kommer att sova på de tider som sig bör. Vid speciella tillfällen, som vid dans, går det att trycka på en dispensknapp och skjuta upp signalen till hjärnan om att det är dags att sova. Det har ju även hänt Skalman, vid ett tillfälle som jag vet om, att det helt enkelt är olämpligt att sova. Men den funktionen är begränsad till helgerna och endast enstaka gånger under veckorna. Det går bara att använda den funktionen ett bestämt antal gånger innan det tar slut på dispenserna.

När matklockan ringer är hungerskänslan påkopplad direkt vid frukost och lunch, däremot vid middagstid är det viss fördröjning på hungern så att jag ska hinna laga maten innan den intas. Frukost tar kort tid att göra i ordning. Lunchen ska vara väl förberedd och får max ta ett par minuter att värma på innan den äts. Matlådorna hemma i kylen kommer från och med idag att larmas så de inte blir termitföda under sena kvällar.

Eftersom klockan inte har genomgått alla erforderliga tester än så ska det även utvärderas hur den fungerar i verkligheten och jag fyller i ett protokoll dagligen om hur jag tycker att det fungerar. Det ska sedan skickas in till myndigheterna i tre exemplar där de granskas under förstorningsglaset riktigt ordentligt.


Det här är alltså anledningen till mina dubbla besök på Hälsocentralen. Om du, mot förmodan, tror att jag helt enkelt fabulerar vilt, är du välkommen att vid tillfälle fråga mig när vi träffas om den verkliga anledningen.

Substanser

Stresspåslag
Hjärtat rusar
så mycket att det gör ont
varje slag känns som ett knivhugg
Kortisol, adrenalin
Inget fysiskt fel?!
Bara väldigt ont
Förnuftet säger lugn
Reptilhjärnan skriker fly
Andas ut smärtan
Tänker långsamt
Söker lösning
Endorfin, oxytocin
Efteråt stor trötthet
Förlamande
Lurade paniken
den här gången också
men nästa?

Jag lovar

Hur länge gäller ett löfte?
Livslångt, en omöjlighet?
Finns det bäst före datum?
Uttalat mellan dig och mig
Ett kontrakt, giltligt
Så länge som någon av oss
inte önskar säga upp det
Ett löfte: en gåva?
Jag lovar...

Hemmahelg

Det var länge sedan en hel helg spenderades på hemmaplan. Ja, iochförsig har jag varit hemma hos mamma och pappa också, men det är hemma där med.

Igår efter löst melodikryss åkte jag hem. Hem till nybakta thekakor och kaffe. Sen blev det en lång och efterlängtad ridtur med massor av pysslande och gosande med världens klokaste häst. Jag sörjer att han den senaste månaden har sjunkit in över ryggen och har ännu glesare man än han haft i hela sitt liv. Han åldras, men är fortfarande pigg, trots sina 22 år, och tävlingsinstinkten sitter kvar och buset. Radån har hela sin livstid haft en bestämd uppfattning om vem det är som bestämmer och det är han, i de allra flesta fall, men vad gör det när man är så klok och snäll som han är.

Hela dagen hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Ville helst kräkas och då är det allvarligt. Jag hatar nämligen att kräkas, sist jag gjorde det var 23/11-96 kl.14, i samband med förlossningen av Rasmus, sen har jag hoppat över det. Trodde att utomhusvistelsen skulle avhjälpa men den satt som en smäck runt hela skallen. Fuskade med lite tabletter och massage, sen började det att släppa.

Resten av lördagen var ganska lugn med tvtittande tillsammans med Robin. Film, filt och tända ljus, så skönt. Fast hade det inom lagomt avstånd funnits en, bra, dans att åka på så hade jag gjort det. Idag bjöds det på sovmorgon. Elgitarren startade kl.9 istället för kl.7 som igår morse. Lite hemmastök, ni vet, tvätta och städa, innan en skogspromenad. Plockade lite trattisar, antar att det är årets sista, nu när minusgraderna kommer under nätterna. Bullbak och middagsfix. Nu ska jag öva mig på att göra ingenting.

Så sammantaget är det hyfsat  skönt att bara vara hemma en helg. Saknar förstås vuxet sällskap som har lite fler samtalsnyanser på sin karta.

Nu

Det luktar snö
Flingor som faller
Ner mot marken
Som ett täcke
Mjukt och vitt
Bäddar in
Gör det rent igen
Döljer grågrönt gräs
Fallna löv och skräp
Lyser upp det mörka
Låt den komma
Låt det snöa nu

Tystnaden

Tystnaden, du älskade vän
Så skönt att du kommit
Njuter av din närvaro
Stillheten råder

Tystnaden, du ovän
Varför stannar du kvar
Vänd om och gå
Rastlösheten smyger sig på

Ofta en kär vän
då och då ovän
När jag själv får välja
det ena eller det andra

Nonstop

Värdelöst vetande kring nonstop

Det är olika smaker på de olika färgerna

Gul:                    citron
Orange:              apelsin
Grön:                 ananas
Röd:                   jordgubbe
Svart och brun:  vanilj

När jag gick gymnasiet var det en kille i mon klass som varit utbytesstydent i USA ett år och på en fest som har var på fick han en skål med bara gröna nonstop, eller de heter väl M&M där (??). Han åt och funderade inte så mycket på det. Efter ett tag började tjejerna att bli närgångna. I den kontexten betydde att åt man de gröna så blev man upphetsad. De hade väldigt roligt åt honom som inte förstått det.

Har en vän som säger att choklad är medicin, så det är bara att äta...

Jaja, nu kan ni lite mer om nonstop, men till vilken nytta?

Stjärnor och planeter

Den här veckan har det varit samtal på många fronter och åt olika håll med självklart skiftande innehåll. Och vad jag trivs med att samtala, inte diskutera.

Det är inte bara innehållet som är skiftande utan även hur samtalen förs. När jag pratar med Rasmus svarar han ja och nej på rätt ställen, oftast iallafall, om han ens bryr sig om att svara. Kan nog mer liknas vid en monolog från mitt håll emellanåt och hans engagemang sträcker sig till att undra vad det blir för mat eller om kläderna som han vill ha är tvättade. Då är mina svar att han får hjälpa till med göromålen hemma så det blir fri tid för mig med. Den här typen av samtal förekommer nog i de allra flesta familjer som har tonåringar, minns hur det var själv, fast det gällde naturligtvis inte mig utan mina syskon som var på det sättet. Rasmus tycker nog att jag är från en annan planet och att jorden kretsar kring honom, solen är knappast universums mittpunkt.

Med Robin har samtalen handlat om rymden den här veckan. Hur det kommer sig att planeterna stannar kvar i sina omloppsbanor, vad stjärnor är och en hel del andra funderingar. Nu är han så stor att han själv googlar fram svar när det jag säger är otillräckligt för honom. Fortfarande är det så att han är väldigt vetgirig och gärna vill höra mina tankar och även dela med sig av den nya informationen som han letar fram. Hoppas att det dröjer många år, om det ens kommer, innan han hamnar i tonårsfåordigheten, med att dela med mig det han gör på dagarna. Vi befinner oss iallafall på samma planet och till och med samma gata än så länge.

I helgen ska jag passa på att umgås med familjen, för det känns som om det var ett tag sedan vi hade ledig tid tillsammans. Sovmorgon är beställd, men jag vet att det finns en som tycker att tidiga mornar passar alldeles utmärkt till att öva elgitarr på, så jag får se om beställningen kommer fram. Skulle kanske ta en tur till en annan planet??

Högre

Hur högt jag än ropar
Hör du inte på
Om jag skulle skrika
Lyssnar du då?
Jag har något att säga
något värt att veta
Som får dig fatta
och slippa att leta
Jag har svaret på frågan
du ställer till världen
Beakta, sjunk in
då blir den bättre, färden
Det är dags att göra val
för framtiden är din
Välja klokt och smart
rätta vägen, finn!

Varsamt

Varsamt och försiktigt
Betraktar
Lyfter upp och håller nära, nära
Känner värmen, hör hjärtat
Andas i samma rytm
Lägger dig sakta tillbaka
Ser med lite andra ögon
Bevarar djupt inom mig
Låter tystnaden tala

Äpple

Foto: Helene Ångström

Längst ute på grenen
hänger ett ensamt äpple kvar
I höstens stormar och kalla nätter
Ensam på en gren
Utan skydd
Hur länge till?
Några timmar eller veckor
Ser vi äpplet
eller går vi bara förbi?
När det ramlar till marken
blir nakenheten total

Överläggning

Idag har jag överlagt med mig själv, vem annars, om att strunta i studierna den här terminen och hoppa på kursen till våren istället när studieorten är Östersund. Anledningen till funderingarna är att den boken som jag skulle ha läst tills i fredags är nog den sämsta bok jag hållit i. Får noll grepp om vad författaren vill ha fram. Fast det kanske beror på läsaren och inte författaren. Men nu!! Alldeles nyss har jag skickat in den uppgift som ska göras kring boken och jag är nog med på tåget igen. Så jag tror att jag glömmer både boken och författaren direkt, för den har inte gett några bestående intryck, och tar med god lust mig an nästa bok.

För om jag ska hinna med att skaffa mig en utbildning innan jag blir pensionär så gäller det att plugga på. Och det är något, studierna, som jag prioriterar nu med min tid. Jag stjäl (har iochförsig frågat om det är ok, så lånat är rätt ord) ett citat från Britt-Marie Frisell´s fb-status idag: "Tid är ju en rättvis sak ändå som vi alla har lika stor tillgång till, min minut är ju lika lång som nån annans ju... Så om nån säger -- "jag har inte tid", så menar denne istället "jag har prioriterat att göra annat på den tid jag har"

Jag kan bara hålla med, det gäller att prioritera rätt saker i rätt tid. Och det som är rätt för mig är kanske helt fel för dig.

Mörkrädd

Just som jag verkligen betsämt mig för att det är sovdags och borstat tänderna hör jag oidentifierade ljud utanför mitt hus. Och eftersom jag är extremt mörkrädd törs jag knappt kika ut för att se vad/vem det är som för olivet. Det slutar med att jag ligger i sängen, klarvaken, med hjärtat hoppande i bröstkorgen och sömnen befinner sig långt, långt bort. Nu skämtar jag inte!

Annars har det varit en helt okej kväll. Flera samtal på chatten och i telefon, där väldigt vitt skilda ämnen har avhandlats. Allt från att boka danser i Fåker (vill, vill, vill, vill) till att jorden verkligen kretsar kring solen, (om någon fortfarande är tveksam). Som sagt mycket skojsigt och trams men med stänk av allvar ändå. Och vad jag är glad för samtal, på chatt, telefon eller irl.

Nu har jag kammat mig, funderar om benan ska var till höger eller vänster. Eller om det nu överhuvudtaget spelar någon roll när jag ska försöka sova. Önskar faktiskt att jag hade en stor, stark, snäll, snygg och trevlig människa brevid mig som kunde ta en tur på gatan och sen tala om för mig att allt är i sin ordning och att det bara är att träffa John Blund.






P.S. Undra hur många som verkligen har läst det här inlägget som är "surr utan substans" på mycket hög nivå

Innan

Redan innan du sagt orden
vet jag vad du ska säga
Före händelsen skett är jag medveten
om vad som kommer hända
Rösten i mitt inre har talat om för mig
Inte i klartext, men i andemening
Trots det väljer jag ofta
att stänga av den inre
och lyssna och se med den yttre
Att välja bort det som är så
tydligt talade till mig, just mig
För att jag tvivlar på förmågan
Förmågan som ibland kallas gåva
men är ofta tung att bära
Redan innan du sagt orden
vet jag vad du ska säga
Före händelsen skett är jag medveten
om vad som kommer att hända

Dörrarna

Jag stänger dörren
Försiktigt och nästintill ljudlöst
Eller? lämnar en smal glipa
För att kunna se tillbaka
Minnas det fina och varma
Men dörren måste stängas
innan en ny kan öppnas
Jag vet vad den döljer
Framför mig andra dörrar
Är jag nyfiken nog att öppna någon?
Intresserad av att veta
vad som döljer sig på andra sidan?
Står kvar, andas och minns
När jag öppnar nästa dörr,
vill jag vara redo

Bakom ögonlocket

Tårarna bränner bakom mina ögonlock

Jag väljer att blinka bort dem

Vill inte visa att dina ord har sårat

De skär som knivar, rakt in i mig

Jag vänder mig om och går

Rakryggad och har inte gett igen

Andas in och andas ut

Inget förlupet ord i vredesmod

Då kommer de, tårarna

Känner hur de rinner på kinderna

och jag låter dem rinna tills de tar slut

Tecken

Svarta tecken på ett papper
Tecken som bildar ord
Ord som i ett vingslag förändrar
Tillfälligt eller livslångt
Tiden får utvisa
Under tiden
Ta en dag, en timma, en minut, i taget
Ta vara på, ta hand om
Under tiden

Om tiden kunde stanna

Några minuter
I en bubbla
Bara du och jag
Ingen som kommer åt
Samspel och förståelse

Vi följer oskrivna regler
Ger oss hän
Kroppar som följer varandra
När tonen klingar ut
finns känslan kvar

Sparar den
Tar fram när jag vill
Önskar att tiden stod still

........en dans

Trögt

Jag fattar verkligen inte hur det kommer sig??!!

I fredags på dansyran på OSD spelade Jannez, Shake och  Perikles, och som vanligt när Jannez spelar blir det väldigt lite utrymme för att dansa utan mer en kollektiv rörelse till musik. Svårt att få grepp om vilka personer som var på plats och att hitta igen den man vill dansa med. Blev mycket att ta första, hm....bästa??!! Igår på OSD stod Highlights, Voyage och Pure Divine på scenen, ett minst lika bra startfält som på fredagen men publiken sviker. Toktrist för banden och arrangören

I Jämtland dansar folk till Jannez, Zlips och i viss grad Blender och Shake, de övriga orkestrarna bojkottar de, till stora delar av danspubliken iallafall. Det är riktigt svårt att ta sig in på arenean och det kommer i längden drabba oss som älskar att dansa, oavsett vilken orkester som står på scenen.

Min 46:e danskväll för året 2011 ligger helt klart på en topp-tre-placering. Jag gillar när det går att se vilka som är på plats. Tillräckligt många för att slippa slita på samma personer hela kvällen. Missade 20 sekunder av första dansen eftersom jag vill byta skor när jag kom fram. Sen tre riktigt bra danser med samma partner från början och en god känsla spred sig i kroppen. Till viss del kvar sedan fredagens dans. Kvällen fortsatte med idel ädel goa danser, till största del fox, men en och annan bugg också. Förutom nedan beskrivna två danser. Banden var genomgående kalas och ljudet lagom för öronen.

Martine hade lite bekymmer, en del av kvällen, med en efterhängsen man som knappast förstod att ett nej är ett nej och vi rymde in på toaletten. Ordningen där var återställd och separata holkar för de olika könen. Innanför de inre dörrarna fick vi ta del av ett samtal, hon som pratade i mobilen hade nog ingen aning om att vi stod innanför nästa dörr och hörde mycket tydligt vad hon sa. Hon beklagade sig för den hon talade med att hon blivit uppbjuden, av en karl och som dessutom dansade bond-dans. Vi kunde inte annat än tokskratta där vi stod för det lät på henne som om det var det värsta man kunde råka ut för att bli uppbjuden av en karl. Och naturligtvis går det riktigt roliga i situationen inte att återge utan skulle ha upplevt på plats!

Lite medhavt fika intogs vid 23-tiden på hyllan ovanför vinterträdgården där det tidigare har myntats strålande uttryck "Surr utan substans" och dylikt. Sällskapet kom fram till att gruppboendet Solstrålen är stängt tills vidare och kommer med all sannolikhet aldrig öppnas mer. Det beror på att den ena personalen är avstängd, varför förklaras inte här, och den andra vägrar jobba på grund av det. En del boende har flyttats till andra boenden och de andra får helt enkelt klara sig själva nu.

Dansen är fantastisk på så sätt att de goda signalsubstanserna fylls på av en bra dans. Under lördagskvällen var det bara två danser som inte fyllde på mig, men å andra sidan tog de inget heller.  Den ena var dålig på grund av han som dansade med mig hade en helt annan uppfattning om vad det var för takt och trots att jag sa till om det fortsatte han stuffa på i sin egen takt. Den andra dansen, dansades iochförsig i takt, men den mannen luktade så förfärligt illa att det var riktigt okul att ta sig igenom två låtar. Att få fylla på utan att det är på någon annans bekostnad är det enda rätta sättet. För om jag njuter och tycker att det är en bra dans så speglas det på den jag dansar med och det blir en "win-win"-situation.

När klockan slog slutklämten kunde jag ha dansat ett par timmar till, endorfinnivån i kroppen påfylld och med ett leende åkte jag hem. Så jag kan sammanfatta kvällen med ordet lycka! Och ni som väljer att låta bli dessa kvällar, när andra än Jannez och Zlips spelar, kan jag bara säga: Er förlust, vidga era vyer! Nu finns det säkert flera av er som brukar vara vidsynta som läser det här, låt bli att ta åt er. Jag menar sällandansarna.

Utan dansen vore livet mindre värt att leva! Tack till alla inblandade som gjorde kvällen till en succé!

Bara axlar!

En sak som slår mig med jämna mellanrum är att kvinnor som har bara axlar är mycket finare, än när män har det. Senast igår kväll blev jag påmind om det.

Jag får för mig, efter samspråk med en vän, att avsikten för männen att visa sina axlar och överarmar mer är för att få exponera att de kommer direkt från gymmet. På dans känns det om att forumet är helt fel att visa upp musklerna, för där är det helt andra kvaliteter som räknas.

Men jag kan ha helt fel och vara ute och cykla på en lerig åker?


Iallafall så höll kvällen på att helt spåra ut vad det gäller den sociala arenan för samtal. Vid ankomst till "förlustelsehuset" var det demokratiskt på båda bekvämlighetsinrättningarna. Där som det är den fredade zonen att få avhandla  saker utan att det motsatta könet har tillgång till att höra. Tur var att det under kvällen rättade till sig och skyltarna bytts ut mot de enkönade varianterna. Rätt ska vara rätt. Separata toaletter till folket!

Dristar mig till och med till att säga att: Behåll damernas och herrarnas danser inne på dansgolvet också. Tre danser att själv få välja vem de kommande fem/sex minuterna ska tillbringas med och sen få känna känslan att bli utvald under samma tidsperiod. Får antagligen äta upp det här uttalandet från några, men det tar jag.

Pussel

Lägger en bit till de andra

Tittar på nyanserna
Passar formen?
En bit har sin speciella plats
Passar bara på ett ställe


Tar nästa bit
Baksidan har en grå nyans
Framsidan mer variation
Hittar platsen där den ska vara
Börja med ramen är logiskt


Mönstret växer sakta fram
Bit för bit
Visar det sig det jag förväntat mig?
Eller något helt annat
Det klarnar mer och mer


Tänk om någon bit fattas
Och bilden blir ofullständig
Då får jag leta på oväntade ställen