Förutom barnen, släkten, huset, jobbet är musik en viktig del i mitt liv. Ganska ofta slölyssnar jag på musik samtidigt som andra saker utförs. Beroende på sinnesstämning och sysselsättning väljer jag olika musikstilar. Mitt allra första album, var iochförsig ett kasettband, Freestyle´s "Fantasi", året var 1981. Det köptes på Ica I Bräcke när vi, jag, mamma och storasyster, var på väg till Bodlägden. Musikbiblioteket utökades med inspelade kassetter, från radion, där allskönsblandning var representerat. Kvaliteten var skiftande, från riktigt dålig till halvklen. Anledningen till det var att inställningen på radiokanalen inte var det lättaste att få till med bra mottagning. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilka fler färdigproducerade kassetter som ingick i samlingen, förutom de barnband med sagor som jag hade sen tidigare, tex "Familjen Bacill firar jul på sitt sätt". Oftast lyssnade jag på radioprogram och P3 var kanalen som gällde. De hade på kvällstid anpassade program för ungdomar.
Sen jag haft mitt sommarjobb, 1990, som kommunalt anställd dagbarnvårdare åt min systerson Mattias, fanns ekonomi att uppgradera kassettbandspelaren till en steroanläggning med både lp- och cdspelare. Samtidigt som den inhandlades köptes också en del cdskivor. En ny värld, vad det gäller kvaliteten, öppnade sig och även, till mina föräldras fasa, volymen. Eller, nä, jag var snäll med att spela högt, vi hade både hund och katt så det var nog dem som jag tog hänsyn till.
När jag var tio år började jag sjunga i kör och sen fortsatte jag med det tills jag gått ut gymnasiet. Innan dess spelade jag blockflöjt i kommunala musikskolan ett år och fortsatte med fiol. Det var kanske ett dåligt beslut, men jag lärde mig iallafall att läsa noter. I min anställning idag ingår det två barnkörer och jag känner mig lyckligt lottad som får hålla på med musik på arbetstid. De två musiker som jag jobbar med är båda mycket kompetenta och spelar det som sätts fram på notstället framför dem. Jag fuskar även på gitarr, har tagit totalt en handfull lektioner som betaldes med mörk, rättvisemärkt choklad.
Som sagt; olika sinnesstämningar behöver olika musik. En låt som beskriver, för min del, kärleken till mina barn är Kent´s "Utan dina andetag" men i det här fallet är det så att covern med Carolina Wallin Pérez faller mig mycket bättre i smak. http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar