Välgörande

Men hur kul kan det inte vara att skratta? Idag har en god vän förgyllt min tidiga kväll rejält. Ett telefonsamtal som gör att ansiktet har ett leende nu, svårt att få bort. Ibland behövs det knappt mer än ett par ord för att skratten ska bryta upp och sen är det svårt att hejda dem. Ömsesidigt och vi skrattar mer med varandra än åt, fast den varianten förekommer också.

Lite skrattfakta:
Skratt, fysiologisk process hos människor som kännetecknas av en rad hastiga ut- och inandningar tillsammans med rytmiskt växelvis spända och avslappnande stämband som tillsammans ger upphov till ett karaktäristiskt ljud.
Skratt kan utlösas av en mängd olika händelser, vanligen efter att personen blivit exponerad för ett skämt eller någon annan form av humor, men skratt kan även uppstå av glädje, lättnad, nervositet eller andra sinnestillstånd. Skrattets funktion är osäkert, men mycket tyder på att det är ett sätt att signalera samhörighet inom grupper av individer. Liksom gäspningar har skratt en smittande effekt.
Skrattet är individuellt och varierar från person till person. Skrattet är en spontan kroppslig reaktion på sådant som personen uppfattar som lustigt. Rent anatomiskt sker skrattet genom konvulsiviska sammandragningar i buken vilket producerar stötvisa luftströmmar genom struphuvudet, glottis och stämbanden.
Det finns forskning som visar att skrattet kan ha positiv inverkan på hälsan. Man har t.ex. kunnat påvisa att patienter med typ 2-diabetes med hjälp av skrattet kan förbättra kolhydratomsättningen. Forskare har även påvisat att patienter med smärtor kan uppleva en lindring om de utsätts för humor.
Ett skratt på ca 10-15 minuter kan öka förbränningen med ca 10-40 kcal. Detta gör att det kan finnas viss sanning i att "ett gott skratt förlänger livet". Att skratta är dessutom helt fritt från biverkningar. Om man skulle skratta varje dag i ett år skulle det kunna motsvara ett en viktminskning på 0,5-2kg per år.

Så unna dig ett riktigt gott skratt idag!

Jobba på riktigt?

En dag i somras kom Rasmus hem och uttryckte att han var helt slut för att han hade jobbat hela den dagen. Jag svarade honom med att det hade jag också gjort så det var ingen ursäkt till att han skulle slippa hjälpa till med göromålen där hemma. Till svar, kom oerhört kvickt: "Du pratar bara i telefon och sitter vid datorn, det är inget riktigt jobb!" Hoppas att han minns hur jobbigt han tyckte det var att jobba, som motvikt mot att det är tråkigt att gå i skolan.

Och visst känns det så emellanåt att när jag är på jobbet så blir det inget synligt resultat, som andra ser, utan stor del av arbetet sker inuti huvudet och resulterar på sin höjd i ett par meningar på ett papper. Då innan semestern när jag jobbade som vaktmästare var det mesta av jobbet synligt, gjort som ogjort, och jag kände de flesta av dagarna tillfredsställelse med att se det som var utfört.

Idag är en sån dag när jag är nöjd med resultatet trots att det "bara" är några meningar på ett papper. Har jag tjuvjobbat på vaktmästeriet? Nä, men planering av barnkören under höstterminen är klar. Kreativiteten har fått vara med och inspirationen ökar. Kommer förhoppningsvis kunna ta med mig känslan in den del av jobbet som då och då är lite trögare att göra. Snart är alla grupper igång och jag ser fram emot att möta barnen. En del som jag träffat under många år och säkert en hel del nya, både barn och vuxna. Spännande!

Speldjävulen

Hur många gånger har mina barn försökt få mig att spela det ena eller det andra dator- & tv-spelet och jag provar men ledsnar efter max fem minuter. Om det beror på att jag är totalt värdelös på att spela eller om att mitt intresse för spel är lika med noll. Men det finns ett spel som jag verkligen gillar.

Super Mario Bros för Nintendo 8-bitar är min kärlek. De gånger jag spelar är hela kroppen med. Både dosan och jag hoppar när Mario ska hoppa och lutar mig åt det ena eller det andra hållet. Jag har klarat av hela fyra banor och bossar under spelets livslängd. För 20 år sedan köpte jag ett Nintendo och det spel som ingick var det med Bröderna. Redan då var båda mina yngre syskon mycket bättre än jag var på att klara av spelets klurigheter. Efter några veckor kompletterades samlingen spel med "Paperboy" men det föll mig aldrig i smaken.

Mina barn fick till julen 2002 ett begagnat SuperNintendo där flertalet spel följde med. Till min stora besvikelse ingen Mario så långt ögat kunde skåda. Men  många andra som aldrig lyckats locka mig att fastna framför tv. Efter flera år så dök det upp ett tillfälle att förvärva min favoritspelkompis och jag var inte sen att nappa på erbjudandet.

Då jag körde högaffeln i benet, för två år sedan, och fick blodförgiftning så ersatte mitt försäkringsbolag mig för skadan. Det gav litet extra, oanat, tillskott till kassan och för de pengarna köpte jag ett Wii. Jag trodde att med den handkontrollen, där man ska använda sin egen kropp för att få spelet att utföra det man vill, skulle passa mig som handen i handsken och att spelintresset skulle öka. Men nej nej...

Visst är roligt att spela men spelbiten kommer jag nog aldrig att bli, har inte det tålamodet...

När orken tar slut

Energi kan varken skapas eller förstöras utan den kan bara omvandlas.

En del av de ensamstående föräldrarna som jag umgås med har det ganska ensamt med ansvar för barnen trots att det på pappret står gemensam vårdnad. Det innebär både rättigheter och skyldigheter men rätt så ofta är det umgängesföräldern som vill ha sina rättigheter men att skyldigheterna är mindre viktiga. Att ställa upp  och ta hand om sina barn är inte alltid självklart, för att boendeföräldern ska få lite egen tid och vila.

Vad händer när vi som är boendeföräldrar, där barnen är skrivna och bor största delen av tiden, inte orkar mer? Jobb och fritidsaktiviteter går det att dra ner på men familjen kan man knappast sjukskriva sig ifrån, eller för den delen inte från sig själv heller. Någonstans på vägen har ansvarskänslan hos umgängesföräldern minskat. I flera fall är det så att umgängesföräldern kräver att bli tillfrågad om det behövs någon som ser efter barnen, men när boföräldern upprepade gånger möts av: "Det kan jag inte svara på nu. Det ligger för långt fram i tiden." så frågar man naturligtvis någon annan för att kunna planera och ha framförhållning. Och då slår det tillbaka: "Du frågar aldrig mig"

Hur man än vänder sig är rumpan bak!

Vilken är lösningen? Jo, vi ställer upp för varandra i den mån det går att ordna. Jag tror att ensamstående föräldrar som har det här bekymret skulle vara fantastiska företagsledare och se alternativa lösningar på problem.

Överraskad!

Min uppfattning om saker som ska göras i hemmet är ett delat ansvar av dem som bor där. Både Rasmus och Robin är så stora nu att det är för mig självklart att de ska hjälpa till med vardagliga sysslor. Dels för att de kommer att ha nytta av kunskapen när de själva flyttar hemifrån och dels för att jag ska få lite mer fritid att göra saker som roar mig.

Men det är svårt att motivera dem, speciellt Rasmus. Han tycker att om han hjälper till ska han ha betalt för utfört arbete. När jag bodde hemma ansvarade jag varannan vecka för att diska och varannan för att ta in ved. Jag hade dessutom förmånen att ha en egen häst, delade med syster, som skulle skötas om och efter jag fyllt 15 även en hund. Så för min del är medhjälpandet bara naturligt.

Idag var det en mängd saker som borde ske på tomten och även inne i huset. Så jag sa att Robin skulle plocka ur diskmaskinen och Rasmus, som är tillräckligt stor, skulle klippa gräset. Gräset har vuxit med astronomisk hastighet den senaste veckan och nu är det rätt så blött i stort sett hela dagarna så det är ingen lätt uppgift. Men med lite hot och löften så satte han fart. Han har fått lönen för sitt sommarjobb och den ska så fort som möjligt omsättas. Jag lovade att beställa det han vill ha efter utförd klippning. Hotet bestod i att bli av med internetuppkopplningen om gräset fortfarande var långt kl.12!

Själv började jag att städa bort de blommor som är, hmmm....konstigt nog, halvdöda. Robin fick dra upp dem ur rabatterna och sen slänga dem i skottkärran. På mindre än en timme har vi höststädat tomten. Det är fortfarande plantor kvar i växthuset men de ska vara kvar några veckor till. Brådskan att få undan en hel del idag kommer sig av att jag har andra saker för mig de två kommande helgerna. Risk föreligger att gräset måste klippas på någon vardagskväll.

Nu har jag bestämt mig för att ta en promenad till skogen. Är glad för att barnen utan större protester har ordnat till det snyggare utomhus kring Ångströms residens. Det blir nog en liten belöning efter middagen, glass är säkert välkommet!

Lugn lördagkväll

Efter en kväll och en hel dag med föreläsning är jag slut i luvan. Ja, lite mer än vanligt, alltså. Hade räknat ut att jag skulle hinna hem, äta middag, duscha och sen åka på Fröjdholmen för att dansa nattten lång. Men nu när jag kommit hem, packat upp alla saker och slagit ner rumpan på en stol så inser jag att jag är för trött.

I morgon finns det en massa måsten. Bland annat har gräset vuxit knasigt långt den senaste veckan och flera av blommorna har vissnat aningen för mycket för att kunna räddas tillbaka till ett drägligt och vackert liv. Jag tror minsann trädgårdsmästaren har tagit bondpermis. I växthuset finns det också en del plantor som ska få återgå till att bli jord igen. I mitten av juli fick gurkan påhälsning av något skadligt och har sedan dess gulnat och nu är den nog död. Physalisen har mängder av omogna frukter och behöver komma in i huset, snart, för att de ska bli sötare och ätbara.

Den yngre sonen har dessutom ett stort behov att tanka mamma, så vår kväll kommer att tillbringas i soffan med lite chips och en film som sällskap. Eller jag har ju ännu inte ätit middag, så några varma mackor blir det också. När Robin sen har krupit ner i sin säng ska jag ta ett bad och läsa lite skönlittertur, som omväxling. I morgon blir det till att skriva loggbok om det första utbildningstillfället för att sedan sätta tänderna i nästa bok och även spåna kring examinationsuppgiften. Innan början av september ska två uppgifter lösas och skickas in, men vad bra det är att kunna studera på distans.

Det märks här hemma att en ledig lördag har spenderats på annan ort. Barnen hade sällskap av min syster Kajsa Stina, som tur är, så de har haft det bra. Men allt som jag brukar göra på ledig tid är kvar, tvätta, städa, och så vidare, ja ni förstår. Är glad att jag sa nej till förvärvsarbete imorgon, det var frivilligt, så jag hinner i kapp. Kroppen längtar efter en lång sovmorgon som gärna får följas av utevistelse. Kan bli en skogspromenad för att plocka röd-gula trumpetsvampar. Och finns det någon som kan tänka sig att låta mig följa med dem på en svamptur? Här där jag har hittat svampen, är det inte så många och ganska små. Snälla!!??

Student igen

Nu har jag klarat av min första dag som universitetstuderande och tillbringat tiden tillsammans med studiekamrater i det verkliga livet. Mina tidigare studier har varit nätbaserade och det enda som jag sett av de andra studenterna är deras inlägg i den gemensamma konferensen. I den här kursen, specialpedagogik i förskolan och skolan, kommer vi också att använda oss av konferensformen men dessutom har vi faktiska träffar i Härnösand fyra gånger under terminen.

Det känns mer nu som om jag är en student än det gjort de tidigare gångerna, fast det har sina fördelar med att helt rå om sin studietid också. Riktigt skönt är det att vara igång och få lite mer information om upplägget under kurstiden. Nu känns det som om det knappast kommer att bli några bekymmer att klara av att få de här högskolepoängen, det kommer att krävas en del arbete, precis som det ska vara.

Har sån tur att ha dansvänner i Härnösand som låter mig låna en säng. Mycket trevlig eftermiddag med Carola och middag på uteservering, hann vi med innan det var dags för skolbänken. Efter skolan blev det en hel del surr, som också är så trevligt och välgörande! Nu borde jag leta reda på om John Blund fattat att det är här hos mig han ska vara i natt, men först ska jag bara...

Mitt nya liv

Nu är det dags som för många andra. Jag ska börja mitt nya liv. Andra menar att de ska äta sundare, träna mer och bli bättre människor. Nu när jag säger det innebär det att jag ska hädanefter sätta mig själv främst i alla lägen och strunta i om jag trampar andra på tårna. Huvudsaken är att det blir bra för mig, tänker inte ta skit utan hellre ge till höger och vänster!

En annan sak är att jag från och med nu ska sluta upp med att vara ärlig och börja storljuga allt och alla rakt upp i ansiktet, för vad spelar egentligen det för roll om man talar sanning. Det finns säkert fler som tummar på den.  Och om en, i ett sammanhang eller sällskap, luras spelar det ingen roll om alla andra talar sanning, för då är det ändå förstört!

Slut är det också på att försöka hålla kroppen i någorlunda trim. En förändring är att jag parkerar bilen framför förstukvisten och använder den vid alla förflyttningar utomhus. Ska aktivt bli soffslitare och äta kaloristinna godsaker varje kväll i ohyggliga mängder. Kaffemängden som jag dricker ska tredubblas och till det blir det vita sockerbitar, många. Frukt och grönsaker bannlyses.

Ytterligare en förändring är mina hygienvanor. Dusch blir högst två gånger per år, till midsommar och jul. Att byta kläder är en lyx, så samma kläder kommer från och med nu att sitta på kroppen i en månads tid. På så sätt slipper jag arbetet med att tvätta.

Den största förändringen är nog ändå att jag helt ska sluta ge bort kramar och åka på dans!

Suck...

Vilka skiftningar! Om dagen började med att jag kände mig tillfreds så är den känslan just nu väldigt långt borta. Arg och ledsen har kommit hit, objudna gäster som knappast har förstått att de ska gå nu, eller helst aldrig kommit. Visst det är tillåtet med alla känslor, men ikväll...

Jag blir så ledsen när ilskan tar överhanden och förnuftet, som jag tror att jag har, försvinner helt. Triggas igång för att sedan reagera katastrofalt mycket över saker som inte är värda det. Jag vet också med det sunda förnuftet att det händer fler än mig, men det är dåligt tröst just nu.

Vilket är ordet jag söker?

Övning ger träningsvärk brukar jag påstå. Nu ska jag öva mig på att säga nej, på andra ställen än hemma. På ren rutin, till stor del, säger jag nej när mina barn frågar mig om de får göra det ena eller det andra. Inte alldeles urskiljningslöst men visst är det rätt ofta som de får ett nekande svar. Utanför hemmets väggar är det nästan ett motsatt förhållande och allt som oftast säger jag ja. Ja:en kommer även i de tillfällen när det som ska utföras innebär en olustkänsla. Det medför att saker som jag sagt ja till blir en belastning och görs med stor motvillighet. Snacka om att slösa på energin.

De som finns runt ikring mig vet att Helene är en ja-sägare, så trots att de är mycket medvetna om min svaghet så tillfrågas jag för både det ena och det andra uppdraget. Samma människor kan även påtala för andra att jag har mycket att göra och behöver spara på mina krafter till att, som exempel, vara ensamstående förälder, med allt som det innebär. Hur kommer det sig att detta "dubbelspel" förekommer? Märker de inte att de utnyttjar situationen?

Iallafulla fall ska jag kanske behålla antalet gånger som jag säger nej till saker och uppdrag. Men absolut ska det göras en stor omfördelning, inom och utom hemmet. Hädanefter ska jag säga ja till det som ger mig något tillbaka i form av energi, inspiration eller tjänster. Jag började redan idag med att säga nej till något som jag egentligen tycker om, men då det redan är ganska fulltecknat ett tag framöver brister det i motivationen.

Nu sätter jag ner foten!





För min skull!

Dagens låt och sinnesstämning

Jill Johnsson, en favorit som med jämna mellanrum fyller mitt musikaliska behov. Den här är så bra: http://www.youtube.com/watch?v=50yHj5Ah2HE
lite eftertanke...


Sinnesstämningen är tillfreds:
"känner välmående och glädje"



Val av låt stämmer inte riktigt överens med sinnesstämningen, men lite oförutsägbar är jag emellanåt!

Rekommendationer

Enligt Livsmedelsverket kommer en fjärdedel av kalorierna vi äter från godis, läsk, glass, snacks och bakverk, men det till trots så är jag säker på att i sommar har jag inte nått de angivna rekommendationerna för glassintag. Nu lider den varma perioden mot sitt slut och jag börjar känna en viss stress över att ha underkonsumerat detta livsmedel.

Min favoritglass är mjukglassen! Gärna i en stor strut som även rymmer choklasås, vispad grädde och nöthack. Men sen jag blev laktosintolerant slinker det endast ner max ett par mjukglassar per säsong eftersom jag får så rackarns ont i magen och blir extremt gasig och svullen. Min glädje var ofantlig när jag och barnen för ett antal år sedan var på Kolmården och de hade laktosreducerad mjukglass. Synd att det inte finns på så många andra ställen, har nog inte sett det någon annanstans. Så om ni, läsare gjort det, tipsa gärna mig!

Om jag äter glass hemma blir det oftast marängswiss. Men med en termit i huset så försvinner glassen nästan innan den har nått frysen. Jag har ett par gånger den här sommaren köpt hem laktosfri vaniljglass för att kunna äta i solen och dricka en god kopp kaffe, men har inte fått så mycket som en tesked av den. Naturligtvis har jag även köpt glass till barnen som de får äta av, den billigare varianten som innehåller laktos. Samma sak med den, den dunstar otroligt snabbt.

Jag kommer ihåg vaniljpucken. Den lilla glassen som kostade 1:50 och där glasspinnen gick igenom pappret. Tror inte att jag en endaste gång åt den glassen utan att ha kladd på fingrarna. Den fanns också med jordgubbssmak, men min favorit var vaniljen. Och storstrutarna var större då än nu!

Fracturam costae

Trodde nu, efter 3,5 vecka, att det bara skulle vara en uppåtstigande kurva med läkningen av revbenet och inga mer besvär. Har klarat mig i flera dagar utan att behöva ta någon värkmedicin. Så med det som bakgrund tyckte jag att det var dags igår att ta en liten försöks joggingtur. Det gick riktigt bra, 1,5 km, och jag hade inget ont igår efteråt.

I förmiddags tog jag en promenad med min kollega för att komma igång med tankeverksamheten innan vi satte oss för att planera, målformulera och visioner kring vårt jobb. Efter middagsstök behövde kroppen lite mer rörelse och jag gick en lugn och stillsam promenad i skogen. Inga stora påfrestningar annat än för ögonen som intensivt letar efter kantareller. Inte en enda fick följa med i korgen. När jag sen kom hem hade jag bestämt mig för att börja läsa den kurslittertur som ska vara läst och kommenterad tills på fredag, men var så trött. En liten powernap fick det bli.

Nu är jag vaken igen och revbenet och området kring är riktigt ont. Djupa andetag känns riktigt obra. Enligt den information som jag fått fram så borde jag också bara bli bättre:

"Revbensfraktur: En spricka på ett eller flera revben ger smärta inom det område av bröstkorgen där frakturen finns. Det typiska är att det gör ont särskilt vid djupandning, hosta, nysning och när man skrattar. Du kan få problem med att sova, det gör ont när man vänder sig i sängen. Smärtan tilltar sakta första veckan efter skadan och avtar sedan för att i allmänhet försvinna efter ungefär tre veckor.
Du kan komma att behöva ta smärtstillande mediciner. Du behöver inte komma tillbaka till sjukhuset för kontroll. En revbensfraktur ger vanligtvis inga framtida besvär."

Vid mitt läkarbesök så sa läkaren att det var fritt fram för mig att göra alla saker som inte orsakade smärta. Så nu i två veckor har jag struntat i att skratta, nysa och hosta, bland annat. Revbenet har gjort mest ont när jag har vaknat. Så nu drar jag slutsatsen att det är bäst att sluta sova!

Ingen sömn = inget ont!!

För det låter väl alldeles sunt och förnuftigt?

Tidsvinst

Igår, första arbetsdagen efter andra semestern, var det en dag med att komma in i arbetslunken igen. En del arbetstid gick åt till att få saker på rätt plats igen. Å ena sidan har jag förståelse för att olika människor tycker att saker kan ha olika platser men å andra sidan hur svårt kan det vara att lägga, ställa tillbaka en sak på sin plats?

Samma fenomen förekommer hemma i mitt residens. Smutsiga kläder hamnar på golvet istället för i tvättkorgen i tvättstugan och disk går det att hitta i en del av rummen i huset, när dess naturliga plats är i diskmaskinen. Jag tror att föregår med gott exempel, det enda jag kan komma på är att jag ofta har en thékopp ståendes på sängbordet.

Nu vill säkert en del av er påstå att jag är pedantisk och inte klarar av att ha oreda, men ni har totalt fel. Den största anledningen till att jag vill ha ordning och reda, var sak på sin plats, är att jag är helt otroligt lat. Har absolut ingen som helst lust att behöva leta efter det som jag behöver. Min tid som blir över lägger jag hellre på att läsa, baka eller just lata mig.

Tillbaka på jobbet

Då var sommarens ledighet till ända. Och jag klagar inte. Trivs på min arbetsplats och kollegorna. Riktigt roligt att vara tillbaka och få utbyta en massa ord under rasterna, jo även under arbetets gång. Började dagen med att städa ur i sommarcafét. Det blir alltid saker kvar som hör hemma någon annastans. Lite segt att komma igång med planeringen och sitta stilla med den starten. Men nu är inbjudningarna till höstens verksamheter på gång och kommer att postas under den här veckan.

Fick äran att hjälpa vaktmästarna med ett härligt projekt, där kameran kom till användning. Lite riktigt jobb räknas nog det till. För om jag ska tro Rasmus har jag inget riktigt jobb. Att sitta vid en dator och prata i telefon kan ju knappast vara ansträngande?? Utan det som räknas är att kratta, rensa ogräs och gräva upp buskar, allt annat är bara vila...

Det märks att flera kollegor är tillbaka på sina arbetsställen, plingen som indikerar att det finns ett nytt mail i inkorgen kommer oftare än de två veckor som jag var i tjänst i mitten av sommaren. Då blir det små avbrott i planeringen eftersom jag är nyfiken på vad innehållet är. Välbehövliga tankepauser från verksamhetsinnehållsplaneringen, för ibland kan det ta slut på kreativa idéer.

Innan lunchen åts tog jag min första joggingtur på 3,5 veckor. Det blev en väldigt kort tur för att se om revbenet är tillräckligt läkt. Den höll på att bli inställd på grund av åska, regn är bästa springvädret, men när det blixtrar och dundrar nästan samtidigt håller jag mig gärna inomhus. 1,5 km i hyfsat tempo kändes bra, får se nu om det låter bli att bli ont i efterhand. Knappt två veckor är det kvar till Tjejmilen, så får se hur det kommer att gå. Jag vill så gärna springa/jogga hela i år. Har bestämt mig för att det blir min sista Tjejmil på ett tag och kommer istället att vara med i andra liknande lopp där det är färre deltagare. I år är 30 500 kvinnor anmälda till loppet och trängseln kommer att bli stor. Förra året tog de första 2,5 km 25 minuter och då är det inget roligt att springa.

Ikväll återupptar ÖBRK´s styrelse sitt arbete efter semester. Ser fram emot att jobba med saker som faller inom min intresseram och träffa de härliga personerna som är styrelsemedlemmar och deras engagmang. En vecka kvar till skolan börjar och åtminstone Robin längtar. Rasmus gör det säkert också, men skulle väl aldrig erkänna det.

Dansetik?

Efter många funderingar och en hel del eftersökningar utan resultat har jag tillsammans med fler vänner kommit fram till att det är dags. Nämligen att få ner dansens oskrivna regler på pränt.

Förberedelser som att duscha, deoa, ta på rena kläder och borsta tänderna hör till de absoluta grunderna. Sen hur mycket mer du väljer att piffa till dig är ett eget beslut.

Väl på dansen ska alla med vassa klackar omedelbart avvisas, alternativt erbjudas mockasiner. Dessa mockasiner finns vid entrén och det är insläpparen som har ansvaret att se till att klackarna hålls borta.

Så långt som möjligt undviker du att nobba den som bjuder upp. Undantagsfall är berusade människor, de som tafsar och även de du ogillar.

Uppbjudandet bör ske med viss försiktighet. Inga våldsamma handlingar som kan resultera i kroppsskador.

Väl ute på dansgolvet är det nödvändigt att följa dansriktningen, det vill säga motsols i rummet.

Om glidet är dåligt borde det fungera med att smörja in skorna med lite handcreme uppger en säker källa.

Frågan om att erbjuda våtservetter med handsprit vid uppbjudandet, för att minska spridning av objudna baciller är oklar. Experterna har inte nått konsensus på den punkten. De är överens om att man iallafall blir svettig vid aktiviteten.


I möjligaste mån bör alla vika in armbågarna för att undvika smärtsamma kroppskontakter.


Knuffförbud råder på golvet. Oavsiktliga knuffar gottgöres genom att be om ursäkt, med en blick eller en gest. De som däremot knuffas, trots att framförvarande försöker kliva åt sidan, får omedelbart lämna dansgolvet utan pardon och är inte välkomna förrän oönskat beteende har ändrats. Vem som ska hålla koll på utvisningarna återstår att avgöra. Påkörningar med de som avviker från dansriktningen lämnas utan åtgärd, då det är som att bli påkörd bakifrån i trafiken.

Det viktigaste har jag sparat till sist, nämligen att njuta av varje dans, här och nu!

Redan??

Har idag tagit tag i en av de saker som jag skjutit upp bra nog länge, eller egentligen alldeles för länge. Nämligen att städa i badrumsskåpen. Jag kan absolut inte begripa hur det blir så mycket saker i dessa skåp. Med allt som finns i skåpen blir det riktigt svårt att se enskilda saker. Det är anledningen till att jag har noll koll på hur vad som finns hemma och inhandlar produkter när jag springer på dem på affärerna. Och sen hamnar det i skåpet, längst bak är jag ganska säker på, för när jag söker något så är det alltid där som jag hittar igen det. Så för att få en översikt så plockade jag ur allt ur skåpen och la det på golvet, och så blir det en rejäl oordning när jag ska till och städa.

Det var en hel del grejer som direkt placerades i soppåsen, däribland en kartong till termometern. Japp, jag  sparar på konstiga ting. Den har följt med på två flyttar och närmar sig en ålder av 13 år, så då är det helt okej att kasta bort den. Två kassar med skräp har jag slängt, men nu börjar jag ångra mig. Det kanske finns en användning för hårsnoddar utan fungerade resår eller body lotion som nästan surnat i flaskan för att den är för gammal?

När jag väl satte fart var det hela klart på mindre än en halvtimme. Innan jag började bjöd jag in Martine på kaffe och paj, vilket gjorde att sorteringen gick snabbare och hon fick agera konsult i en del svåra fall och hennes åsikt var avgörande! Nu vet jag att jag har fem tandkrämstuber, fyra flaskor duschcreme och oändliga mängder produkter från Body shop. Det är en hel del plats i skåpen över och det går att se ända till baksidan. Köpa lite nytt kanske?

If tomorrow never comes...

Livet tar ibland vändningar som du inte i dina djupaste fantasier kan tro. Omge dig därför med människor som du tycker om, ger dig energi, respekterar dig och som låter dig vara den du är. Självklart är det även ett omvänt förhållande. Var uppriktig och ärlig mot dem omkring dig.




So tell that someone that you love
Just what you're thinking of
If tomorrow never comes


Till sist: Jag mår bra...

Min egen dag

Så är den här igen, födelsedagen. Inga spår av någon åldersnoja över att bli ett år mognare, klokare och snyggare, eller hur det nu är??!! Jag har kommit fram till att jag är i min bästa ålder nu, och framöver också. Skulle absolut inte vilja vara 20 igen och inte heller 30. Tiden går och det är lika bra att gilla läget, det finns så mycket annat än åldern att fundera på. Ibland är jag menatalt sett 78 år och rätt vad det är max 3 år, så det varierar kraftigt beroende på situation och sinnesstämning.

Är de så att den som har bemärkelsedag får bestämma vad som ska göras under den dagen? Mina barn försöker hävda det till mig när det är deras tur, men idag möter det massivt motstånd, konstigt nog. Om det är så hade jag gärna legat kvar i sängen ett tag till idag, men eftersom det kommer en hantverkare som ska ge sig på att få bort fuktskadan i trossbotten var det till att ställa väckarklockan och studsa upp ur sängen.

Annars är jag något av en expert på att ligga kvar i sängen på morgonen. Robin hävdar med bestämdhet att jag är världens segaste att ta mig ur sängen. Det är en titel jag bär med stolhet! Lite frågande ställer jag mig till uttalandet om det verkligen är så att jag är bäst i världen på att ligga kvar. Antar att det måste till en inspektion av en opartisk bedömare för att få rekordet godkänt, men vem vill ha en obekant person i sovrummet? Jag låter nog bli att få rekordet registrerat och nöjer mig gott med Robins åsikt.

Hur det nu är med saken om den som ha bemärkelsedag får göra precis vad den vill eller inte spelar inte så stor roll för min del. Jag har min sista lediga dag idag och gör lagomt mycket nyttigt. Får besök av vänner som säkert vill fika lite med mig, det som jag önskat. Hoppas hinna med lite deckarläsning, mellan fika och tvättomhändertagning, för från och med nästa vecka blir det mest studielittertur.

Ett gott skratt

Min familj är bäst, för mig! Har nu ikväll haft mina föräldrar, alla syskon, syskonbarn, moster och flickvän på besök. Ja, varken min eller mosters flickvän utan systersonens. Det är inte alldeles vanligt att vi fyra syskon är på samma ställe samtidigt men ibland händer det, och tusingen vad jag njuter! Vi tjuvstartade mitt födelsedagsfirande nu ikväll för att kunna ses samtidigt allihop. Nån tårta skådades inte men däremot ananas- och blåbärspaj, kanelbullar och kladdkaka.

I år verkar det som om åtminstone familjen har läst min önskelista. Så jag har fått flera nya recept, matsedel, muffinsformar (hade tydligen kläckt ur mig det för några veckor sedan) bland annat. Stort tack för dem! Sen har jag fått många nya kunskaper inom området yoga. Flera nya positioner: trädet, roten växer upp, dyk efter nyckel, skjut fågel och lilla bebisen. Förstår inte hur det kommer sig att vi alltid börjar gymnastisera då vi är på samma ställe. Som vanligt blir det otroligt många skratt efter dråpliga uttalanden. Kajsa Stina tittade undrande på mig och frågade: "Hur kan du prata så snabbt, så länge och så att alla hör vad du säger?" Tja, vad ska jag svara på det???

Helt normal uppsyn hos Karl Jonas och mig

Två eller fler

Mitt residens ligger mitt i byn med ålderdomshemmet som närmaste granne. Runt omkring oss i de andra stugorna bor det kompisar till barnen. På något konstigt sätt så är det ofta här som samlingspunkten inför vidare äventyr är. Äventyren blir vidlyftigare med åldern men det händer väldigt titt som tätt, mer tätt, att barnen och  barnens kompisar väljer att stanna innanför väggarna här. Vad det nu beror på?

Med ett gäng tonårskillar i huset försvinner det snabbt och utan några som helst spår en hel limpa, en ost och ett antal liter mjölk. Jag har därför tidigt begränsat antalet oanmälda matgäster till en var åt barnen. Är det så att de har kompisar vid lunchtid så frågar jag om de vill äta. Däremot är middagsgäster bara välkomna om det är avtalat i förväg. Det finns en stor behållning att äta åtminstone ett mål gemensamt i familjen.

Oavsett om det är tre eller fler som äter här är det samma jobb med matlagningen, bara mängden som skiljer sig. Och jag tycker att det kan vara värt att diska den extra tallriken när kompisen har ätit här. Det handlar om för min del att lära känna, fortsätta känna, de som barnen väljer att umgås med. En säkerhetlina för både mig, barnen och deras kompisar. Att vara en hyfsad engagerad förälder och vuxen.

Har barnen kompisar i samma intressesfär blir det dessutom ett mycket mindre tjat på mig som förälder och jag får lättare att koppla en stund och återhämta lite kraft. Idag har jag lånat in två extra barn för att deras mamma ska få lite avlastning och ägna sig åt det hon vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. Vi ensamstående föräldrar har ju altlid dåligt samvete för att lämna bort våra barn till någon, för att få egen vuxentid. I förnuftets botten vet vi att just sådana stunder faktiskt gör oss till bättre föräldrar om vi prioriterar oss själva. Sen är det självklart att vi till 90% väljer att vara med våra barn på vår fria tid.

men åh....

Hade verkligen målet att lägga mig och somna för midnatt ikväll och visst var förutsättningarna goda. Men precis då jag lagt ner huvudet på kudden och dragit upp täcket till öronen kom jag på en, för mig, riktigt tråkig sak. Jag blir ledsen, gråtfärdig, ja genomledsen. Så istället för att somna kommer massor av tankar med mindre positiv ton. Jag som har bestämt mig för att grubblerier får vara till andra delar av dygnet än den som är avsedd att sova på.

Alla sinnen skärps. Ljud och lukter blir så starka att de gör mig klarvaken! Jag hör en helikopter på långt håll, tror att de tar sikte på kyrktornet när de flyger söderut från Östersund, som kommer närmare och sen försvinner åt andra hållet. Sonen som ligger och kollar på film, där smiter det också ut en massa, normalt sett, ohörbara fraser. Vinden blåser i träden utanför fönstret, regnet mot rutan och en klocka tickar nånstans i huset. Det luktar fortfarande pizza efter dagens middag. Och varmvattnet är slut, Rasmus använde Axe ikväll.

Ögonlocken är tunga men hjärnan går på högvarv för att hitta en lösning på min tråkiga upptäckt. Oron fyller kroppen och det är svårt att ligga stilla. Hjärtat slår hårt, hårt, som om det vill ut ur bröstkorgen, pulsslagen dunkar i trumhinnorna och andhämtningen blir alltför snabb. Eftersom det är fler än jag inblandade vet jag, med mitt sunda förnuft, att i natt hittar jag ingen lösning och att det bästa är att somna fort så att det blir en ny dag. Men i natt är det hjärtats röst som talar och den skriker högt och överröstar hjärnans ord: "Imorgon finns det möjligheter."

Ibland hjälper det mig att finna lugnet om jag har skrivit ner tankarna, då finns de kvar på pränt och jag behöver inte hålla dem inuti mitt huvud. Önskar verkligen att det blir så i natt. Dags att göra ett nytt försök med John Blund. Lägger huvudet på kudden, drar täcket upp och över öronen helst ska bara näsan och ögonen synas, kramar en kudde nära för att få stöd åt det trasiga revbenet. Andas djupa, lugna andetag och slappnar av i kroppen.

Signaler

"Oxytocin - hormonet som får alla att må bra. Tidigare förknippades det mest med amning och barnafödande. Oxytocin är ett av våra viktigaste må bra-hormon. Det gör livet behagligare - för alla. Mjuk beröring, skogspromenader, ett varmt bad. Alltsammans ökar välbefinnandet och ger lugn och ro. Det är hormonet och signalsubstansen oxytocin som ger den avslappnade känslan."

Man skulle kunna tro att det är jag som har skrivit det, men jag har lånat det från Wellnet.se. Det finns alltså en vetenskaplig förklaring till det jag känner, mår bra av kramar och massage. Många av oss människor mår bra av andra saker, men som inte alltid är det bästa, till exempel shopping och socker. Ofta säger jag att jag har tur som sällan är sugen på godis eller andra sötsaker. Eller är det min hjärna som fungerar på ett annorlunda sätt? Jag har idag varit inne i Östersund och gått i flera affärer. Hade tänkt att unna mig något eftersom semesterresan blev inställd på grund av vattenskadan och delvis även revbensbrottet, men hittade ingenting som talade till mig: "Köp mig!" Är det snålheten som är chef? Nja, behöver barnen något så får de det.


Men visst finns det gånger som jag känt mig nertryckt i skoskaften och handlat något bara till mig själv och kännt en tillfredsställelse. Tyvärr så sitter den härliga känlsan i alltför kort stund. Läste precis en artikel om att dopamin, en belöningssignalsubstans, frigörs vid nikotinanvändning. Där kan man verkligen tala om att det blir ett riktigt moment 22, dopaminet frisätts vid nikotinanvändning som i sin tur är beroendeframkallande. Och vem vill inte må bra? Dopaminet utsöndras från hjärnan när vi gör något som vi tycker är bra och vi känner glädje.


Noradrenalin är ytterligare ett signalämne som skapar entusiasm. Seratonin är ett belöningshormon (må-bra-hormon) som påverkar humöret så man känner sig glad, nöjd och lugn. Gemenskap, samhörighet och trygghet höjer serotoninnivån, motverkar depressioner. Mitt mål med hösten är att på ett naturligt sätt ha lagom höga halter av alla dessa må-bra-hormonerna i kroppen för att förhoppningsvis slippa en höstdepression i år!

Att hitta anledningar till att fira!

 Idag är det 30 år sedan min mamma och pappa gifte sig i Hackås kyrka. Det var en dag med hyfsat väder, om jag minns rätt. Ett av de starkaste minnena från festen var att personalen tog bort tårtorna innan vi barn fått ta så mycket som vi ville och att min kusin ramlade på alfalten utanför huset och slog upp ett bauta stort sår på knät och blodet flödade. Jag håller på att baka äppelpaj och kladdkaka som jag tänker ta med mig dit framöver eftermiddagen för att fira dem. Men de kommer inte att få någon present. Jag har själv nått till de stadiet att jag inte vill ha saker för sakens skull utan om det ska utbytas presenter vill jag att det ska vara något som jag har behov av.

En annan anledning för mig att fira idag är att det är tre år sedan jag ramlade av hästen och bröt ryggen. Men är det något att fira? Säg så här, med facit i hand ska jag vara väldigt glad att det gick så bra och att jag fortfarande kan gå. Det är en enorm anledning att fira tycker jag. Jag kan gå och har inga stora men av olyckan. Värk och viss orörlighet är något som går att leva bra med, när jag vet hur nära det var att jag inte alls skulle ha kunnat gå.

Överlag är vi halvklena på att lyfta fram det som är bra i vardagen och fira de små guldkornen. Nalle Puh har ett ordspråk som passar här: "Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh. Vi ska gå för att det är torsdag, och vi kan önska dem alla en glad torsdag." Det räcker med en hälsning för att förgylla en annan persons dag. Jag avlägger härmed ett löfte att hitta minst ett guldkorn i månaden att fira, födelsedagar räknas inte, och kommer att uppmärksamma det genom att baka något att äta till den som är mottagare av firandet!

Dessutom gläds jag idag med andra, mina vänner, som har anledning att fira olika saker!

Har du namn på din?

Så länge jag kan minnas har min mamma haft namn på sina bilar. Och det är tydligen ärftligt. Ja, åtminstone den bilen jag har nu har ett namn. Kan bero på att jag har haft den i åtta år och att det är "en förbaskat bra bil" enligt bilverkstadsägaren.

Min bil heter Tomtenissan. Ganska självklart, en röd Nissan Sunny. Det är Robin förtjänst att den har det namnet. När bilen införskaffades var han nästan tre år. Med en treårings nyfikenhet frågade han: "Häter bilen?" Och jag svarade: "Nissan." "Jaha, Tomtenissan," sa han övertygande och sen den stunden är det så.

Mammas ena bil kallades mindre smickrande för Paddan, förmodligen på grund av den gröna färgen. Det jag minns mest med den bilen var att den lät oerhört mycket, antagligen hade den fel på avgassystemet. Sen hade hon en ljusblå Ford taunus som hette Amalia. Den levde när vi flyttade från Eskilstuna till Bodlägden. Jag var då nästan sex år. Mamma hade med sig en Havarti-ost när vi åkte alla milen, tro mig det var en oändlig evighetsresa, som var fastsurrad i en plastburk på taket. Osten luktade nämligen tokilla och gick inte att ha i bilen om jag och syster skulle åka med. Sen hamnade den bilen på tomten och vi gjorde om den till en lekstuga, så många fantasiresor den var med på. Höll på att glömma Brynolf, en vinröd, eller rätt obestämd färg, Polo som fanns i mammas ägo när jag precis hade tagit körkortet. Liten bil som jag gjorde min första fastkörning i efter en danskväll.

En av mina tidigare kollegor har en pelargon som heter Arnold, efter Schwarznegger, för att den är så stor och kraftig. Så tydligen ger vi inte bara våra mänskliga vänner namn utan även bilar och blommor!

Facebook

Älska eller hata? Är det en drog som smyger sig på mig och gör mig beroende att hålla koll? För min del är det så att det sociala mediet tillåter mig att få reda på vad mina vänner gör om dagarna. Många statusuppdateringar per dag. Det tog ganska lång tid innan jag bestämde mig för att gå med i Facebook-klubben, men jag ser många fördelar med det. Även farorna, för rätt vad det är så har tiden flugit iväg och inget konstruktivt alls har blivit uträttat.

Jag totalbojkottar, numer, massstatusuppdateringar där vi uppmanas att "sätt det här på din status" och även efterlysningar och liknande. Mina uppdateringar är mina personliga, gärna med en dubbelbottnad betydelse eller något underfundigt. Som kommunikation med många, även de som man inte känner, kan Facebook vara en guldgruva, i samband med till exempel samåknings-arrangemang eller uppmaningar, som vid dådet i Utöya.

Ibland tycker jag mig se att Facebook blir som en pingismatch. Någon statusuppdaterar, en annan gillar eller kommenterar. En annan statusuppdaterar och någon gillar direkt eller kommenterar. Och så håller det på, varje gång det sker en förändring hos någon gillas den av en annan och bollen studsar fra och tillbaka. Är det nödvändigt? Och hur vinner man poängen? För publiken blir det en ganska tråkig tillställning när bollen så snabbt som möjligt bara slås fram och tillbaka.

Vad är okej?

Jag har en massa funderingar som ligger innanför mitt pannben och väntar på att få ventileras. De är till viss del mina egna kring mitt liv men naturligtvis även de människor som finns i min närhet som jag funderar om och kring. En hel del av mina funderingar finns även hos mina vänner, helt naturligt då våra livssituationer påminner om varandras.

Det jag brottas med idag är om det är okej att på en blogg vädra dessa funderingar? Eller räknas det som en envägskommunikation där bara den ena parten tillåts att komma till tals? Min mening med att dryfta de här ämnena är på inget sätt att döma någon men kanske ifrågasätta olika beteenden.

Jag är mycket medveten om att det jag skriver, tänker och uttrycker uppfattas av varje läsare på sitt eget sätt, på grund av den förförståelse som just den personen besitter. Då menar jag livserfarenhet i första hand och i vilken kontext läsaren är i. Det enda som jag är helt säker på är att ingen av er tolkar det som jag tänkt mig, i det stora hela ja, men totalt, knappast.

Att skriva om någon annans situation utan att ha fått tillåtelse skulle aldrig förekomma i min värld, så de personer som jag omtalar/citerar i mina inlägg är tillfrågade på ett eller annat sätt. En fundering som upptar en hel del av min tid just nu är hur det osannolika kan hända, inte en utan två gånger. Ungefär som med kärnkraftsolyckorna??!! Helt osannolikt första gången, och så händer det igen, kanske!

Ute är mörkt och kallt

i alla husen, lyser nu överallt, de tända ljusen.

Nåja, än är det inte lucia, turligt nog. Men den senaste veckan har det skiftat ordentligt med värmen. Från att ha varit behagligt varmt med sol hela dagarna och temperaturen kring 20 grader tills att idag, när jag klev upp halv åtta, nio grader. Igår satt jag ute på altanen och läste, när solen gick i moln så blev det nästan ruggigt och en filt hade varit behövlig. På vissa ställen har det varit minusgrader i natt, nä inte Börtnan utan på närmare håll. Är det slut på sommaren och värmen eller kommer det lite sensommar med soliga dagar? Visst är marken i behov av regn. Jag som vill plocka svamp håller med, för just nu är det för torrt för att den ska trivas. Men lite mer sol och värme vill jag ha, är ledig även nästa vecka.

Jag förundras över att det är så kvällsmörkt så tidigt nu. De ljusa sommarnätterna där solen aldrig tycks gå ner, tog slut så snabbt! Men det mörka är ganska mysigt. Nu slipper jag dra ner rullgardinen på kvällen. Morgonljuset är fortfarande kvar och det dröjer några månader till innan den gråa tiden kommer. Då när marken, himlen och allt annat runt omkring oss bara är grått. Innan dess ska den härliga hösten vara hos oss med sprakande gula och röda nyanser, frisk luft och fullt med guldkorn att leta/hitta i skogen. Jag ska mota min höstdepp med massor av utevistelse. Tror att batterierna har laddats en del av all sol i sommar. Med kalla nätter försvinner en del av obehaget i utevistelsen, mygg och knott, och jag slipper slåss.

Inomhus blir det levande ljus, massor. Bra böcker och många koppar thé. I höst kommer deckarna att få konkurrens med studentlitterturen. Specialpedagogik blir höstens ämne. Förväntningarna inför att studera igen är stora och suget också. Att studera känns om att ta ett steg till mot vuxenvärlden, veta vad jag vill göra när jag blir stor.

Önskelistan

Tycker att det är lämpligt att tillkännage den dryga veckan innan bemärkelsedagen. Jag har i år lovat att skriva en önskelista och dessutom lovat att låta bli att inhandla det som jag önskar mig.  En god vän trodde (visste, jag är tydligen förutsägbar?!) att den knappast kommer att innehålla materiella ting, så i år håller jag mina båda angivna löften. Inte de lättaste presenterna att göra paket av, men gör så gott ni kan! Det roligaste vore om ni kom förbi och fikade lite.



Så här kommer önskelistan inför min tjugoarton-års dag:

helårsprenumeration på dagliga kramar

skogspromenader med bonus

nya recept att baka

mentor vid fotografering

inspiration till nya syprojekt

middagsservice, nån som skriver veckomatsedel till Gåluvägens residens

snälla, glada, "görsommammasäger" barn

sovmornar 1ggn/vecka


vuxet middagssällskap 2 ggr/månad


att Pippi Långstrump återvänder från Kinesien, starkare än nånsin



Om det är något på listan som du känner för att bidra med, så gör det! Flera givare till samma sak är bara komplementerande, aldrig konkurrerande!

Hur ser jag ut? egentligen...

Det är insidan som räknas men det första vi ser hos en person är utsidan. Antar att det är fler än jag som ändå stoppar in människor i fack vid den första anblicken. Sen kan jag mycket ofta placera om dem då jag lär känna dem. En del människor i min närhet har en omkringflytande position och jag vet inte vilket fack de ska in i, om de nu överhuvudtaget är fackanslutna.

Men nu var det mig det skulle handla om. Jag lever utifrån mottot hel och ren, både kroppen och kläder. Eller rättare sagt kläder som situationen kräver, ska jag ut och gräva tar jag naturligtvis på mig arbetskläder. Innan jag ska iväg på något blir det en dusch. Piffningen består i insmorning med lotion, deo, tandborstning och hårtorkning. Försöker ha en frisyr som kräver minsta möjliga åtgärd. Väldigt, nästan aldrig, sällan kan det bli lite mascara på fransarna. Sen rena kläder och iväg. Okvinnligt?

Anledningen till att jag så sällan använder smink är att jag är för lat. Sen har jag turen att ha ganska mycket färg i ansiktet och mörka ögon. Jag imponeras av de tjejer, och även då fåtal killar, som får det att se naturligt och snyggt ut, och att det håller för en helkväll. Kanske något för mig att lägga till på önskelistan? Eller är det inte värt den tiden? En av mina vänner sa att: "Du har en god självkänsla som klarar av att låta bli piffningen i så stor grad, och ser bra ut ändå." Tack för de orden, de värmer!

Skogspromenad

Revbenet sätter stopp för många av mina semesterrelaterade aktiviteter och en av dem är joggingen. Men att bara sitta stilla fungerar inte för mig. Jag dör då...eller iallafall blir extremt rastlös. Det är vid de tillfällena som jag funderar på om jag också har ADHD. Av de som har ADHD har 80% fått det av någon av sina föräldrar. Så kommer Rasmus ADHD från mig eller är det syrebristen under slutet av hans förlossning som orsakat det eller nåt helt annat? Har det någon betydelse egentligen varifrån han har fått det? Nä det gäller att göra det bästa av den situationen och se till att han blir en bra vuxen.

De här funderingarna följer med mig på skogspromenaderna tillsammans med så banala tankar som att komma ihåg att sätta den ena foten framför den andra. Öronen och ögonen jobbar för fullt för att upptäcka guldkornen i skogen. Idag blev det en halvliter blåbär. Det finns mycket mer men att gå och böja mig ogillar revbenet, och jag lyssnar på det, för tillfället. Temperaturen har sjunkit många grader sen förra veckan och allt regn som kommit gör att det luktar fuktigt. Bara härligt. Myggorna har intagit en mindre enerverande plats även om de fortfarande surrar och gärna suger sig fast, men inte lika intensifierat som för några veckor sedan.



Än är tiden inte kommen för att hitta kantareller eller lingon i "min" skog. Det dröjer ett tag till, men det viktigaste för mig är att få komma ut, lyssna på fåglarna, känna doften och röra på kroppen.

Två domar idag...

Den första var att det ÄR en vattenskada i mitt badrum. Men inte på det stället som jag trodde. En fukttekniker kom hit idag och kröp ner i grunden för att kolla. Jag var ner i lördags morse och visste på ett ungefär var det var fuktigt i golvet/trossbotten. Han knackade lätt hål på masoniten och säger: "Nu droppar det vatten här." Väl uppe i huset igen konstaterar han att det är kallvatten rörets koppling under badkaret som läcker och att tätningen mot röret är otillräckligt gjort. Fuktskadan i trossbotten är ca 2x2 m men går att åtgärda underifrån och alltså behöver hantverkarna inte riva upp golvet. På försäkringsbolaget säger de att den hantverkaren som lagt våtrumsmattan har ansvar i tio år efter utfört arbete. Mitt ansvar blir att se till att kopplingen byts, rörmokare kontaktad byte sker i morgon eller på torsdag, tills dess får vi stänga av huvudkranen när vattnet inte används. Jag har kontaktat mattläggaren och han kommer hit på torsdag för att titta på eländet. Nåja....materiella skador går att åtgärda. Antar att det inte kommer att ställa till för mycker oreda heller, OM det går bakvägen, alltså från undersidan.

Den andra domen handlar om mitt revben. Var till doktor idag eftersom värken inte vill avta ett dugg, snarare tvärtom. Läkaren klämmer försiktigt på två ställen på revbenet och säger sen: "Det är en fraktur!" Läkningstiden är ca 8 veckor och det är bara att gilla läget. Inga restriktioner vad det gäller att röra på mig, men jogging/löpning ska undvikas. Jaha, det blir ingen sprungen Tjejmil i år heller, men helt klart ska jag genomföra den. Kajsa Stina får sköta springandet! Jag får hålla ställningarna på andra plan, shopping hör ju till min styrka!

Nu ska jag lyda doktorns order: Äta värkmedicin och vila. Fortsätter med mitt "Sagan om ringen"-maraton med den tredje filmen. Imorgon blir det nog samma visa med Harry Potter filmerna.

Min tids barnprogram

När jag var fem år, det är så långt tillbaka i tiden som jag kan minnas tvprogram, var det två tider per dag som gällde. Kl. 16.30 var det halv fem på tv 1 och en timme senare, fyndigt nog, halv sex på tv 2. Det var de enda tvkanalerna som existerade. Jingel till halv sex: Kom nura! Vaddå? Barnprogam i tv2!  Minns det som om det var igår, men nu är det sent 1970-tal som vi pratar om.

Mina favoritprogram i början av min tvtittande karriär var, Drutten och Krokodilen. Den serien började sändas mitt födelseår, men jag såg det nog något år senare. Hade även ett kasettband med dessa två figurer. Barbapappa fanns också med där i början och det jag minns från det programmet var att det kändes "mjukt" och snällt. Om jag ska jämföra det med något barnprogram på senare år är det "Nalle har ett stort blått hus" som ger mig samma känsla.

Som många andra i min generation, sjuttitalister, lärde jag mig läsa med Magnus, Brasse & Eva i Fem myror är fler än fyra elefanter. Vem av oss kan glömma Brasses Lattjolajban-låda och fel fel fel fel! Jag tror också att Hedvig i Från A till Ö hjälpte till med ordförståelse och ugglan Helge som satt på taket och kunde massor av saker, klok som en uggla. Min högsta önskan ett tag var att ha en likadan cykel som Hedvig.

Kalles klätterträd, Magister Flyckt och Farbrorn som inte vill bli stor skapades av samma personer och påminner om varandra, de var också favoriter. Nyfikenheten om vad Frippes burkar i hans skafferi kan jag fortfarande känna, och var skulle den alltid återkommande burken med "Pelle Plutt" hittas igen? Lite senare i min uppväxt intresserade jag mig för Boktipset, det var ett program som man aldrig riktigt visste när det skulle dyka upp, utan det användes som utfyllnad, skulle jag tro. Iallafall så väcktes läslustan när olika böcker presenterades i programmet. Detsamma var det nog med den humörsstinne Linus på Linjen, vars humör växlar fortare än fjällvädret, men visst skrattades det åt honom. Ett program som har förstört en hel generation, sägs det, är Vilse i Pannkakan. Jag minns inget annat än att föräldrarna kom in i rutan från varsitt håll och skällde på barnet och naturligtvis den hemska Storpotäten. Staffan Westerberg, enligt min mening har jag gärna sluppit den bekantskapen.

Sen fanns det program som försökte lära oss mer. Hajk, Barnjournalen och Bullen! ...och det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet. Cissi Elwin och Martin Timell var de första programledarna. Min bror, som är 11 år yngre än jag, lärde sig ett och annat av det programmet som han stolt berättade om på Ica Fåker, men jag som storasyster och tonåring hade gärna sjunkit genom golvet vid hans uttalande om varför han, som 4-åring skulle ha kondomer: "Jag ska ju ha dem på snoppen såklart! Det har de sagt på Bullen!"

Jag såg barnprogram tillsammans med mina småsyskon, var ett giltligt skäl, ganska länge. Fragglarna var ett av dem. Jag tyckte mycket om de glada fragglarna, hunden Sprocket, Dosarna som outtröttligen byggde och sen åt Fragglarna upp det. Om det uppstod problem begav sig Fragglarna till den Allvetande Skräphögen och fick svar på alla frågor. Undra om det kan komma att sändas igen? Tidernas bästa julkalender är Trolltider! Den kan jag se om och om igen.

Idag kan jag skrämmas lite av alla animerade serier som finns i utbudet. Egentligen är det inte tvprogrammen som skrämmer mig utan industrin omkring dem. Det finns så mycket leksaker som associeras och det är en mångmiljon-inkomst källa. Sen har jag lite svårt att förstå budskapen med dessa program.

Så visst var det bättre förr?

Och så har jag semester

Efter två veckor på jobbet är jag ledig igen. Eller om jag ska tro Rasmus så har jag inget arbete, för hur jobbigt kan det vara att sitta vid datorn hela dagen och svara i telefon? Men det är faktiskt en del saker till som ingår att jobba på kansliet, även om huvudorsaken till att jag var där var för att svara i telefonen.

Vi hade planerat att göra en tripp till Västerås och Enköping för att hälsa  min syster och en av mina barndomskamrater, och tanken var att vi skulle ge oss iväg idag efter middagen. Lite olika saker har satt stopp för de planerna, dels har min syster fått förhinder att ta emot oss och dels är mitt revben inte i form att köra de dryga milen ner. Det visar sig nu att det blir bättre att vara hemma. Robin har stora vaxproppar i båda öronen så han ska in till Hälsocentralen minst en gång till för att spola dem. Jag har också varit i kontakt med Hälsocentralen för att få komma dit, dels för att det är nog dags att göra en betätsmätning nu, fyra frakturer på tre år, och dels för att kolla upp revbenet ordentligt den här gången. Förra året i juni hostade jag av det.

Vädret har bestämt sig för att semestrarna är över. Idag har det varit regnskurar mest hela dagen, men vad gör det då får jag förhoppningsvis lite nyttiga saker gjorda i huset. En sak som borde ha gjorts för ett tag sedan är att rensa ur barnens garderober på  för små kläder och ta bort det som inte används. Det får bli morgondagens projekt. Sen tänker jag se en hel del filmer, började i går med de två första delarna i Sagan om ringen. Ett annat projekt, eftersom jag anser mig vara ett barn, är att skriva en lång önskelista inför min födelsedag om drygt tio dagar! Den kommer att publiceras här!

Fjällväder

Ja, det är ett ord som beskriver mitt liv. Ena dagen strålande sol och nästa nederbörd i alla former. Eller förresten dagar, det skiftar otroligt snabbt och flera skiftningar per dag är inte ovanligt. Längtar efter medvind på flera plan.

Idag är en dag med otroligt låg sinnesstämning. Om jag tar varje enstaka händelse för sig är de inte så stora men som nu när det samlar ihop sig och flera kommer samtidigt och briserar som en bomb är det jobbigt att hantera. Funderar på hur jag ska göra, ta tag i alla eller bara ge upp?

Tur som är så finns det goda, nära vänner som har tid och ork att lyssna. Men när jag känner att jag bara ältar och skivan "Brain" går på outtröttlig repeat så undrar jag om de verkligen orkar höra på mitt tugg igen och eftersom det inte leder nånstans, kan jag lika bra behålla det inne i huvudet.

Grottar ner mig i soffan och ska se en film, tar en sorglig så jag får hjälp att släppa ut tårarna.

Bästa tänkartiden

är för min del efter danserna, kanske? Jag tycker nog det själv iallafall. Har hur som helst väldigt svårt att ta mig ner i sängen efter dans. Nu är klockan 4:30 och jag har inga planer på att lägga mig inom den kommande halvtimmen, har några saker ogjorda. Min bästa kompis just nu är Alfons Åberg och jag citerar honom: Ska bara först...

Har laddat över bilder från både fredagens och lördagens dans. Redigerat lite och lagt upp en del av dem på min Facebook. Var tvungen att göra ett nytt album, när det första innehåller, numer, 200 bilder från sommarens danser och förkalas. Jag har förövrigt dansat min 38: kväll nu. Tidigare år har jag inte räknat men det här är för mig ett rekord-dansår!

Efter en dans har jag en lång stoppsträcka, mycket på grund av det endorfinpåslag som dansen genom rörelsen och den positiva beröringen ger. Otroligt bra att ha endorfinkicken när jag ska köra hem, ingen risk att jag somnar vid ratten. Men nu så här nästan tre timmar efter hemkomst skulle det vara bra att ha en trötthet och kunna sova. Har druckit the och tagit en dusch, vill ju inte lägga mig toksvettig, även om det har torkat på kroppen nu. Känns lite obra att krypa ner i sängen så. Och det värsta med allt är att när jag kliver upp om några timmar har jag blivit sjuk och drabbats av: Söndagssjukan!!!

En dag fylld av olika saker

Lördag och för många ledig dag. Inte för mig den här veckan. Ska strax på jobbet och öva med barnkören som har fått ett kulturstipendium som delas ut idag. Eftersom vi avslutade verksamheten för terminen i mitten av maj och inte har träffats något sedan dess är det läge med en övning idag inför utdelandet. Det förväntas nog inte att vi ska sjunga något men det hör till tycker jag.

Idag händer det en hel del i och omkring stallarna vid kyrkan. Det är bland annat blomstervandring, café, utställning av lokala hantverkare och en del föreningar och företag som visar upp det som finns i deras verksamhet. Enligt väderprognosen spåddes det regn hela dagen, men här är det sol, sol och sol, vilket gör mig på bra humör. Jag har hunnit med veckostädningen, tvättat och bakat en kaka.

Lördag innebär i min värld att det oftast är dans, och det är precis det som hägrar i kväll. Innan dansen är jag, och några till, bjuden på mat hemma hos Eva, min äldsta vän som jag skrivit om tidigare. Kakan som jag bakat ska naturligtvis med på dansen och förtäras på filten i pausen som traditionen bjuder. Till dagens fika är det fler vänner som tar med sig bidrag. Vi konstaterade igår att vår filt, det vill säga vår fikagemenskap, är den bästa fikafilten som alltid har plats för en till vän.

Jaha, nähä! Dags att snabba på så jag kommer i tid, nu den här sista dagen innan två veckors semester. Eller semester och semester, ledig från förvärvsarbetet iallafall. Jag vet att det kommer röras om rejält i grytan under mitt tak de närmaste dagarna. Ni som följer mitt bloggande får sitta still i båten och vänta och läsa, för det kommer uppdateringar om grytan här löpande.

Dags att bekänna färg

Brun: Färgen komposterar och omvandlar till liv. Den tar emot alla gifter och skit vi inte vill ha. Ju mer vi ger ifrån oss, ju mer positiv energi kan vi ta emot. Brunt skapar ombonad och trygghet och förknippas med en varm trygghet och närhet till jorden. Den kan inge en trygghet som finns i en flock eller familj. Tillhör Jordens chakra.

Röd: Färgen står för kroppslig kärlek, lidelse, sexualitet, grundförtroende, säkerhet. Står även för passion, energi, hetta, styrka. Grund, jordning, stabilitet. Eld, att sätta igång något. Även moderlighet. Färgen önskas ofta av blivande mödrar. För mycket av denna färg kan leda till aggressivitet och panik, vrede och krig. Tillhör Rotchakrat.

Orange: Färgen förknippas med eldens värme, socialt umgänge, materiell trygghet och god mat. Färgen står därför för matsmältning och bearbetning av känslor, kreativitet, förhållanden, lycka och glädje. Den kan hjälpa dig att bearbeta ångest, samlade problem, nervositet, laddade problem, chock och sexualitet. Orange står även för anpassningsförmåga. Tillhör Mag- och sakralchakrat.

Gult står för chefsförmågor, förmåga att genomföra saker, kraft- och egoenergi, styrka, vilja, ”jävlar anamma”. Färgen stimulerar nerverna och skärper sinnet.  Är effektiv mot depressioner och tungsinne. Gult är solens färg. Tillhör chakrat Solarplexus

Färgen grön stimulerar för drömmar, Den står för känslosaker, hjärtats angelägenheter, böjelser, kärlek. Frid och lugn samt behov av känslor. Den står även för närhet, vilja, trygghet och förtroende. Färgen hjälper till att skapa balans i kropp och själ, stimulerar ömhet och generositet samt är tröstande. Exempelvis kan ett grönt täcke vara bra för oroliga hästar. Felaktigt använd kan grönt skapa en tendens till stagnation och obeslutsamhet. Tillhör Hjärtchakrat.

Rosa står för kärlek mellan mor och barn, kravlös, utan förväntning. Den står för ära och moral och läker sårade känslor.
Tillhör Hjärtchakra.

Den blå färgen står för talcentrum, kommunikationsförmåga, inspiration. Att tala, förklara, diskutera och berätta. En mörk nyans står för diskussioner, impulsivitet och motverkar depressioner.  En ljus nyans står för drömmar och andligt, är svalkande, sänker pulsen, avslappnande och inger stillhet och hängivenhet. Den ljusa nyansen står även för lugn harmoni och tålamod samt dämpar ilska. Blått är himlens och vattnets färg. Den sätts ofta som hoppets färg. För mycket av blått kan detta ge en sorgsen känsla och längtan. Tillhör Halschakrat.

Indigo: Denna färg är ett säte för intuition, telepatisk förmåga, andlig kraft, och ”tredje öga”. Färgen står för kollektivt medvetande, vetande och kunnande. I gamla tiders färglära var detta geniernas och dårarnas färg. För mycket av denna färg kan ha en oroande inverkan. Tillhör Pannchakrat.

Lila är sätet för vår andlighet, beskydd, medial kommunikation. Färgen ger ett inre lugn och healing. Lila driver bort missunnsamhet och svartsjuka. Tillhör Kronchakrat.

Svart är neutralt men samtidigt alla färgerna på en gång. Färgen associeras till universums krafter.

Vitt står för andligt och rent, ärlighet och sanningar. Det är livets, dödens och ljusets färg. Den helar, befriar och renar. Färgen står även för identitet vid medialt arbete. Här ingår även färgerna silver och guld. Tillhör Identifikationschakrat.

Beige ger lugn och ro. Färgen är neutral och nollställande, utgångsläge. Allt eller inget men med en positiv betydelse.

Den grå färgen neutraliserar sin omgivning och andra färger. Den kan vara destruktivt. Ljusa nyanser på väg mot silver visar på uppvaknade förmågor till upplysning, intuition och kreativa föreställningar. Mörkgrå nyanser kan visa på psykisk obalans eller ett behov att aldrig lämna en uppgift ogjord. Mycket grått kan indikera egenskaper så som hemlighetsfull och något av en ensamvarg. Enlig gammal tradition förknippades grått med visdom.

Jag är inne i en period nu där jag gärna klär mig i färger. Blir glad av klara färger. Oftast är det överdelen som blir färgglad medan nederdelen ofta är klädd i jeans i olika former. Blått är färgen som jag har haft som favorit i många år. Och det syns verkligen när man tittar i mitt tygförråd. Även rosa, inte babyfärgern utan skarpare, tillhör mina favoriter.

Stämmer mina färger, med det ovan beskrivna, överens med den personen som jag är?