Idag är det 30 år sedan min mamma och pappa gifte sig i Hackås kyrka. Det var en dag med hyfsat väder, om jag minns rätt. Ett av de starkaste minnena från festen var att personalen tog bort tårtorna innan vi barn fått ta så mycket som vi ville och att min kusin ramlade på alfalten utanför huset och slog upp ett bauta stort sår på knät och blodet flödade. Jag håller på att baka äppelpaj och kladdkaka som jag tänker ta med mig dit framöver eftermiddagen för att fira dem. Men de kommer inte att få någon present. Jag har själv nått till de stadiet att jag inte vill ha saker för sakens skull utan om det ska utbytas presenter vill jag att det ska vara något som jag har behov av.
En annan anledning för mig att fira idag är att det är tre år sedan jag ramlade av hästen och bröt ryggen. Men är det något att fira? Säg så här, med facit i hand ska jag vara väldigt glad att det gick så bra och att jag fortfarande kan gå. Det är en enorm anledning att fira tycker jag. Jag kan gå och har inga stora men av olyckan. Värk och viss orörlighet är något som går att leva bra med, när jag vet hur nära det var att jag inte alls skulle ha kunnat gå.
Överlag är vi halvklena på att lyfta fram det som är bra i vardagen och fira de små guldkornen. Nalle Puh har ett ordspråk som passar här:
"Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh. Vi ska gå för att det är torsdag, och vi kan önska dem alla en glad torsdag." Det räcker med en hälsning för att förgylla en annan persons dag. Jag avlägger härmed ett löfte att hitta minst ett guldkorn i månaden att fira, födelsedagar räknas inte, och kommer att uppmärksamma det genom att baka något att äta till den som är mottagare av firandet!
Dessutom gläds jag idag med andra, mina vänner, som har anledning att fira olika saker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar