Vad är okej?

Jag har en massa funderingar som ligger innanför mitt pannben och väntar på att få ventileras. De är till viss del mina egna kring mitt liv men naturligtvis även de människor som finns i min närhet som jag funderar om och kring. En hel del av mina funderingar finns även hos mina vänner, helt naturligt då våra livssituationer påminner om varandras.

Det jag brottas med idag är om det är okej att på en blogg vädra dessa funderingar? Eller räknas det som en envägskommunikation där bara den ena parten tillåts att komma till tals? Min mening med att dryfta de här ämnena är på inget sätt att döma någon men kanske ifrågasätta olika beteenden.

Jag är mycket medveten om att det jag skriver, tänker och uttrycker uppfattas av varje läsare på sitt eget sätt, på grund av den förförståelse som just den personen besitter. Då menar jag livserfarenhet i första hand och i vilken kontext läsaren är i. Det enda som jag är helt säker på är att ingen av er tolkar det som jag tänkt mig, i det stora hela ja, men totalt, knappast.

Att skriva om någon annans situation utan att ha fått tillåtelse skulle aldrig förekomma i min värld, så de personer som jag omtalar/citerar i mina inlägg är tillfrågade på ett eller annat sätt. En fundering som upptar en hel del av min tid just nu är hur det osannolika kan hända, inte en utan två gånger. Ungefär som med kärnkraftsolyckorna??!! Helt osannolikt första gången, och så händer det igen, kanske!