Sjukdom?

Kroppen är trots allt rätt pigg efter helgens dansmara i Örnsköldsvik, och jag längtar redan till nästa gång. Danssuget är stort. Hur kommer det att kännas nu? En "vanlig" dans är bara tre och en halv timme, hmm... kommer vara mycket dans kvar i kroppen!

För de oinvigda, i dansens härliga beroende, måste det te sig mycket märkligt att dansa åtta timmar, två kvällar i rad. Men för oss andra: Vad är en bal på slottet? Alldeles underbar......

Några roliga kommentarer har satt sig fast hos mig. Jag fick i fredags kväll höra, från en helt okänd danskavaljer:  "Jag har hört att det är översvämmning i Övik, men inte visste jag att det var på dig??" Erkänner att jag faktiskt blev helt tyst efter den kommentaren. Under lördagens dans utspelades följande konversation mellan mig och en som man som jag dansade med: (mina uttalanden är kursiva)

"Jag tror att vi har lite olika uppfattning om vilken takt det är nu!"
"Jasså??!! säger du det."
"Och jag är ganska säker på att jag har rätt takt" varpå jag riktigt markerar vilken takten är
"Jaha, det brukar vara så när jag dansar." säger mannen och fortsätter nåt som liknar allt annat än dans.

Bredvid dansgolvet sitter en av mina vänner och gör tummen upp, när vi dansar förbi. Men när jag i nästa snurr ser henne görs tummen ner med båda händerna. Jag är ganska säker på att mannen i fråga såg det, och det var efter jag sagt min åsikt om otakten. Nog för att det är illa att dansa med en som har en helt annan takt än den som bandet spelar i, så är det än värre när den personen dessutom luktar illa.

Men totalt två helt värdelösa danser på 14 timmars dansande är ett bra facit. I stort sett ALLA andra danser var bra och bättre, tillochmed några som når högst upp, bäst!

Ja, så hur är det?
Galenskap och sjukdom?
Isåfall, undber jag mig behandling...