Idag förvånas jag allra mest över mig själv. Den första joggingturen på tre veckor är genomförd och jag frågar mig själv varför jag inte kommit mig iväg tidigare. Det är verkligen skönt att bara tänka på att sätta den ena foten framför den andra. I nedförsbackarna låta tyngdkraften arbeta och steget bli lite längre och då ökar även farten. I uppförsbackarna trycka ifrån aningens mer i varje fotisättning för att behålla farten och känna hur musklerna på baksidan av låret får jobba märkbart hårdare.
En höstdag som hittills visar sig från den bästa sidan, sol och nästan vindstilla. Dessutom har jag, underligt nog, sovit två nätter i följd utan större störningar. Väntar på att eftersvettningarna ska avta och sen blir det dusch och frukost. Dagen bjuder på umgänge med barnen och en liten tur till skogen. Blev inspirerad förra helgen, så kameran får följa med idag också. Skogen är nog den bästa platsen för att fylla på depåerna, i ensamhet och tystnad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar