Gästskribent på bloggen

Jag läser flera bloggar, en del som bloggar ofta och andra som bloggar mer sällan. Många som skriver gör det fantastiskt bra och utifrån "sin egna verklighet". Här är ett välskrivet inlägg som jag gärna delar med mig av.


Det hårda livet...

Det finns nog ingen som inte skulle vilja säga att livet är hårt någon gång. För en del är det enstaka motgångar som gör att livet känns tufft medan andra har ständiga motgångar och blir experter på problemlösning. Mitt liv går i vågor men nog skulle jag vilja säga att det präglas av en hel del motgångar och just nu är jag något av en expert på alternativa lösningar. Det tvingas jag nämligen bli eftersom ingen annan löser mina vardagliga bekymmer. Till expempel har min bil gått sönder och det som så snällt skulle åtgärdas visade bli ett finn tusen fel till projekt. Nu står jag här och funderar på hur i helvete jag ska lösa det. Nog ordnar det sig i alla fall och jag lyckas ju ro i land varje dag och varje behov jag och mina barn har. Därför kan det kännas lite skrattretande att somliga anser att en lek som inte gått enligt planen är ett hårt slag. Då skulle jag vilja ruska om den personen, be denna se sig omkring och se andra än sig själv! Det är dags att träna på de vuxna färdigheterna livet kräver. Livet är krävande, livet behandlar oss olika men nog måste vi väl ha en någorlunda likvärdig grund att stå på i detta lilla land. Nog måste vi väl ha ungefär samma värdegrund och sunda förnuft? Det var i alla fall vad jag trodde men det finns uppenbarligen människor som ser sig själv som ett offer hur bra denna än har det. Men återigen innebär det att man måste se till andra för att kunna se sina egna fördelar. Tyvärr är det inte alltid lätt men ibland är det uppenbart att det är medvetet valt att framhäva sin svaga offersida. Min fråga är då om det är för egen vinning eller andras förlust???

Alla har vi väl en sida som säger, jag har det sämre än du, men för de flesta är den stramt återdragen medan andra skriker ut "tyck synd om mig"! Jag skulle bli galen och vansinnig om någon tycker synd om mig. Bry dig gärna om men det är definitivt inte synd om mig. Det handlar bara om att se det vi är tacksamma för istället för att se det negativa. Jag personligen har mycket i livet som jag uppskattar och lever för men lika mycket som ger mig en känsla av total motvilja till livet. Skulle det vara fokus på den sidan skulle livet enbart vara svart. Nu har jag en salig blandning av färger i mitt liv och jag är oerhört tacksam för det. Jag känner, alltså lever jag mitt liv!

Författare: Martine Linderos