torsdag 8 september 2011

"Jag klarar mig själv, jag kan städa, jag kan laga mat..."

Jag tycker om att klara mig själv. Helst vill jag fixa allt på egen hand. Jag är vuxen och har barn och det hör till.

Tyvärr är det så att min fysik sätter stopp för en del saker. Att byta däck på bilen är en sådan sak. Min rygg ogillar verkligen den arbetsställningen och om jag gör det får jag rysligt ont efteråt, så det är absolut inte värt det. Men trots det att det är min rygg som sätter stopp för det är det svårt för mig att be om hjälp. Tur att jag har arbetskollega som vet om mitt bekymmer och nästan erbjuder sig att göra det.

Även om jag rätt vad det är har svårt att inse mina begränsningar har jag hittills rott i land alla projekt som jag satt i sjön. Ett av de första i huset var att tapetsera om i köket. Innan hade jag aldrig tapetserat. Skåpluckorna hade jag redan tagit ner och slipat och målat, så de låg ute i garaget och torkade. Det tog en lång arbetsdag men sen var det klart, med delade våder mitt på väggen och en bård. När luckorna kom på plats var det verkligen ett nytt kök. Sen har ett sovrum och hallen blivit ommålade.

Andra saker som jag brukar ge mig in på utan att det är speciellt genomtänkt från början är de tekniska prylarna i huset. Jag har lyckats med att koppla in tre datorer, två tv, bredbandstelefoni och en digital fotoram på det trådlösa nätverket. Ansluter mobilen på det också ibland när jag inte ids starta datorn och ska surfa rätt på någon information. Hur det har gått till och att det fungerar gör mig förvånad.

De senaste veckorna har jag nästan kommit mig för att be om hjälp med gräsmattan. Den växer i en hög hastighet och de gånger som vädret tillåtit klippning har jag varit upptagen med antingen jobb eller så har jag varit bortrest. Idag tog jag ut en timme flexledigt för att komma hem, innan regnet, och hinna klippa gräset. Nu är det gjort! Undrar om det är sista gången den här säsongen eller om det kommer att behövas ännu en gång. Jag är less på gräsklippning, på hemmaplan, och hoppas verkligen att det var den sista gången för i år.

Förra sommaren grävde jag ur en rabatt och bytte jorden i den. Det var att ta mig vatten över huvudet, så tur det är gjort för jag kommer aldrig att göra om det. Ryggen protesterade i ett par veckor efteråt men det skulle inte falla mig in att be om hjälp. En del tror att jag är för stolt att fråga om hjälp, men jag vet att det mesta går om jag försöker och ger det lite tid. Jag tycker om att utöka min kunskapsbank och ser utmaningarna som ett led åt det hållet.

Det händer att jag går bet och får ge upp. Nu senast var det med fjärrkontrollen till digitaltv-boxen. Den funkar inte, och så är det fortfarande efter min behandling. Jag anar vilket felet är men jag har ingen utrustning att kontrollera om det är det. Så nu har jag gett upp och beställt en ny. Det känns som ett nederlag.

Som titeln säger så kan jag det, och lite till, men mer ska det bli. Titeln syftar på en låt men jag hittar ingen länk till den så ni kan lyssna.

(PS Pippi har nog återkommit från Kinesien)

Inga kommentarer:

Tack eller konsten att se saker från en annan sida

Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!