Hopp finns

Imorse när jag tittade ut tänkte jag, är det redan dags för långkalsonger? Gråmulet och blåst. Att vinden var riktigt kall kände jag när jag gick den korta vägen till garaget. Full värme på i bilen och ändå när jag nådde Brunflo så var jag lite frusen. En stor kopp kaffe direkt på jobbet botade en del av frusenheten och fler har det blivit under dagen.

Efter middagsstöket hade jag bestämt mig för att läsa klart bok nummer tre i studielitteraturen, så med en gigantisk kopp hett thé och några saffranssskorpor tog jag med mig boken och satte mig. Men bokstäverna dansade hambo och fortfarande frusen så gav jag upp efter en knapp halvtimme och istället tippade jag omkull mig i sängen med min härliga "quillow". Somnade på sekunden och vaknade en stund senare. Nu är jag rätt så pigg och ska alldeles strax läsa, men först bara några ord som vill ut.

Om jag var arg igår över vissa dumma uttalanden så känner jag idag ändå hopp om att människan kan förändra sig, om den vill. Vad det i detalj handlar om behåller jag för mig själv, men irritationsmomentet som finns är mycket mindre, just nu. Jag ropar inte hej och tror att det är för alltid, för alldeles för många gånger har jag trott det och då blir besvikelsen så stor.

I helgen blir det till att leta fram en mössa. Vantarna sitter på händerna på morgnarna för jag vägrar ha kalla händer! Snön kan komma vilken dag som helst. Gräsmattan behöver klippas en gång till för att vara någorlunda snygg i vår, kan vara bra vid en eventuell husförsäljning. Tomaterna mognar i växthuset och det finns att plocka av varje dag, physalisen kommer att få flytta in i vardagsrummet och mogna klart där.

Undra om fjällen kommer att vara vita snart?