Är tåget i tid?

Håller jag på att störta in i väggen, igen, eller är jag med på tåget? Rätt så ofta funderar jag på om orken och kraften är på sluttampen och utbrändheten blir ett faktum.Varför? Jo, humöret pendlar väldigt snabbt från skratt, ilska och till att tårarna trillar.

Året har bjudit på fler åkturer i livets berg- och dalbana än jag önskade mig. När jag tänker efter är topparna inte så höga men en del av dalarna har varit riktigt djupa. Visst har jag tagit mig ur dem, en del med mycket god hjälp av vänner, och en del slutsatser är dragna så det har gett mig erfarenheter.

Idag är det verkligen upp och ner i snabba växlingar. Barnen som varit hemma de tre senaste helgerna är hos sin pappa. Och jag är egoistisk! Självklart vill jag vara med dem  på julaftonen, hela dagen. Det är vanligtvis tomt i hemmet när de är borta, men ikväll känns det extra. Återhämtning är nödvändigt men det kan jag ta alla andra kvällar utom ikväll. Det enda jag kan göra just nu är att snyta mig, torka tårarna och sen krypa ner i sängen och hoppas på att sömnen kommer fort.

Dagen har innehållit en del skratt under min turné som tomte. Fyra besök var inbokade och de klarades av. Några av barnen var lite skeptiska mot den figuren som kom i lång päls, rödvit mössa och vitt skägg. Tyvärr så råkade tomten skrämma ett barn så det började gråta, huvva vilken mardröm för en tomte. Flera av barnen kramade tomten och var väldigt nöjda över besöket, som tur var. Ett spontanbesök hos en icke planerad familj blev det också, min förhoppning är att de fortfarande funderar på vem som uppmande dem att mata hundarna med lite julköttbullar.

Klockan är ställd på väckning så jag ska ta mig upp och jobba årets sista pass imorgon. Traditionsenligt går en del av familjen på bio senare under eftermiddagen. Kvällen är ett oskrivet kort men jag antar att den tillbringas på hemmaplan i Fåker.