Undrar om jag ska idka detektivarbete eller bara låta det bero och vara ett mycket gott minne inuti mitt huvud?
En person som nu i dagarna korsade min väg och gjorde ett intryck som består, just nu väldigt klart och starkt. Jag vet att med tiden kommer det att blekna och förändras. Ska jag låta det vara ett bra minne eller ska jag försöka med ett omöjligt arbete ta reda på vem det är?
Den enda ledtråd jag har är ett förnamn, inte mycket att gå på då det är ett väldigt vanligt namn. Vill inte heller göra några undersökningar som kan lämna allt för tydliga spår. Önskar att upplevelsen hos den andra var liknande och att den börjar leta efter mig, så vi kan mötas på halva vägen. Eller var det där vi var?
Hmmm...... ja, just nu får minnet i mig leva. Får jag lite mer ved till brasan så kanske efterforskningsarbetet tar fart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack eller konsten att se saker från en annan sida
Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!
-
Har efter ett läkarbesök fått konstaterat att jag har en golfarmbåge. Lustigt att benämningarna på åkommor ändrar sig med vad som är aktuel...
-
Jag är ett stort fan av Nalle Puhs citat och delar gärna med mig en del av dem med er: "Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt." ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar