söndag 10 juli 2011

Vart är vi på väg????!!!!

Jag blir rent ut sagt förbannad! Idag på Aftonbladets hemsida är den första rubriken: "Sjuåring knivdödad i Umeå". Hur är det möjligt???? Det landet som jag anser vara ett bra land att bo i håller på att bli ett riktigt råtthål, där våld, mord och annat skit blir till vardagsmat. Sen att handlingarna kryper så långt ner i åldrarna gör att jag helt enkelt blir väldigt mörkrädd.

Under min tonårstid hade jag en kompis som blev utsatt för sexuella övergrepp av sin gymnastiklärare. Läraren kom undan eftersom det inte fanns tillräckliga bevis på att det förekommit övergrepp. Hur ska det motiveras att anmäla dem om det ändå är så att ingen tror på dem som blivit utsatta? Det blir bara att uppleva övergreppen en gång till och sen då dessutom få en stämpel på sig som att vara den som hittar på.

Att skydda sig och säga att: "Det händer inte mig!" fungerar inte heller. Min bror blev för fem år sedan helt oprovocerat svårt misshandlad. Han hade inga försvarskador på sin kropp vilket tyder på att han redan vid första slaget blev medvetslös. De tre tonårspojkar som utförde misshandeln fortsatte att slå på honom även sen han ramlat ner på marken. De skador han fick var bland annat bruten näsa och frakturer i många av tänderna, någon tand slogs sönder. Jag träffade honom några dagar efter misshandeln och då kunde man lätt se ett skoavtryck på hans ena kind, alltså hade misshandlarna stampat honom i ansiktet! De här unga killarna har fått sina straff i rätten, tidsbestämda, medan både min kompis och min bror har med sig de här händelserna hela livet.

Hur ska vi "normala" människor hjälpa till för att stoppa det här snabbt eskalerande våldshandlingarna? För min del blir det att föregå med gott exempel inför mina barn och andra unga och visa på att det går att lösa konflikter på andra sätt än med våld och att övergrepp på en annan människa är helt oacceptabelt. Vad blir din insats?

Inga kommentarer:

Tack eller konsten att se saker från en annan sida

Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!