Ringa eller smsa?

Vad är bäst? Olika skulle jag svara. Om det är en fråga som endast behöver ett ja- eller nejsvar är det lättaste sättet att dra iväg ett sms. Men innehåller frågeställningen flera parametrar är det lika lätt, om inte  lättare, att ställa frågan i ett samtal.

Sen vill jag också påstå att det är beroenderelaterat om jag ringer eller smsar. Är det så att jag vet att mottagaren kanske kan vara upptagen med andra saker, där jag inte vill störa, skickar jag sms. Då vet jag att när tillfälle ges får jag svar. Är det inte heller någon brådska gör jag detsamma. Upppmuntrande ord och bara en kort hälsning kommer oftast från mig med ett sms. Så även roligheter...Efter arbetsdagar och då ljudtröttheten är stor, blir det också sms-meddelanden.

De gånger jag ringer är när vidare frågor är på tapeten. När jag har något otalt med mina vänner gäller samtal och de kan då bli långa och härliga. Otalt i det här sammanhanget betyder att jag helt enkelt menar att vi har något som det måste pratas om. Norrländskan använder ofta ord på det viset att vi sätter ett O framför så blir meningen med ordet tvärtom den egentliga. Jag brukade fråga min förra chef om vi hade något otalt med varandra som avslutning på våra samtal, och med det så tog de slut.

Sen tror jag att vanans makt är rätt så stor för vilken typ av kommunikation som vi använder. Har jag börjat att ringa någon är det sen vägen som jag oftast tar kontakt, även om jag egentligen inte har ett direkt ärende till personen. På samma sätt är det med sms. Börjar jag hålla kontakten på det viset försätter det så, lite synd. Genom det skrivna ordet tappar men en dimension i dialogen, kommunikationen. Jag har en gång lärt mig att orden är 10% av det du säger och resten är din kropp.


En sak med sms som gör mig riktigt mörkrädd är sms-lånen. Huvva! Så snabbt och lätt det går att skicka iväg meddelandet. Det är mindre roligt när skulden ska betalas tillbaka och räntan på lånen är ocker. Fast det är räntan hos mig också, när/om man missar att betala dansfikat!
Naturligtvis kompletterar de varandra. Och jag tänker tillbaka när all kommunikation skedde via samtal från den fasta telefonen, skrivna brev eller i direktkontakt. Det är inte så länge sedan vi gjorde på det sättet. Jag gillar att utvecklingen går framåt och det blir lättare att få kontakt, men är rädd får att vi missar/glömmer/tappar bort vinsten med möten med människor, face to face.