Döden

En del blogginlägg finns inne i mitt huvud väldigt kort tid och kommer ut när jag sätter mig vid tangentbordet. Det jag skriver idag har funnits där en längre tid men behövde mogna på sig. Att det föds idag beror mycket på att jag i förmiddags lyssnade på P4, först löstes Melodikrysset och efter kom http://www.ur.se/Vuxen/Radio/Pop-och-politik/ som idag handlade om sorg. Måste få inflika att P4 är en kanal som har oförtjänt rykte om sig att vara en pensionärskanal. Möjligtvis är det under veckorna med regionala sändningar men på lördags förmiddagar är det alltid bra program.

I Sverige bland vuxna människor pratas det alldeles för lite om döden. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att göra det, men det enda som är säkert är att vi ska alla dö en gång. Förhoppningsvis senare än förr. Som pedagog i Svenska kyrkan är det här ett ämne som kommer upp varje år kring allhelgona-helgen där jag, tillsammans med kollegor, pratar med barnen om döden. Bland det viktigaste är att använda ordet död och inte omskrivningar som; gå bort, lämna in, vandra i de sällare jaktmarkerna och så vidare. Barnen har ett behov av det enkla klara språket. Deras funderingar är raka och det ställer kravet på oss vuxna att svara rakt och ärligt. Ibland är det så att jag inte har svaret på frågan och då säger jag naturligtvis att jag inte vet, men hur/vad tror du?

Under några sommarveckor har jag jobbat som vaktmästare åt samma organisation och haft förmånen att jobba inför och efter några begravningar. Säkert är det många som tror att det är ledsamt och därför jobbigt, men för min del har det varit ett sätt att få visa den som dött och dess anhöriga respekt. Att värdigt få göra i ordning kistan med bårtäcke har gett mig ett lugn. Sen efter få arrangera alla blommor ute på en grav så de anhöriga kan få finna ro och se det vackra är också en upplevelse.

Att ägna några stunder till att fundera på hur man vill ha sin begravningscermoni känns för mig bra. Då slipper mina anhöriga i den akuta sorgen fatta alla beslut själva eftersom jag har då uttryckt en önskan om hur jag vill ha det. Det jag tänker på är i vilken lokal, musikval, förrättare och även minnesstund. Om de sen gör som jag vill har jag ingen aning om, jag är ju stendöd vid det tillfället!