För tillfället har jag god kontakt med mina känslor, och visar av dem. Det spelar ingen roll vilka känslor utan skratt, ilska, glädje och gråt är nära. För min del är det inget märkligt att visa dem och tror det är bra för dem i min närhet att jag inte mörkar med dem. På så sätt slipper de gissa sig fram på vilket humör jag är på.
Mina barn får lära sig att det är helt i sin ordning att ha olika sinnesstämningar och att det även är okej att visa hur man känner sig. Fast emellanåt önskar jag att det var lite mindre tonårshormoner i omlopp och gnällbacillerna kan gärna backa i antal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar