Tid

Tänk att en timme gör så mycket. Jag menar förstås sommartidsomställningen.

Dels känner jag det i kroppen att klockan är flyttade en timme framåt. Har det med åldern att göra? När jag var yngre var det bara å köra på som vanligt men nu är jag trött i flera dagar efter tidsomställningen, både sommar- och vinteromställningen.

Dels märks det på ljuset. Nu är klockan 20.30 och det är fortfarande inte kolmörkt ute. För att Robin ska kunna sova måste jag dra ner rullgardinen. Och det blir bara bättre med ljuset ute, mer och mer för varje dag som går.

Tror att jag har ställt om alla klockor i huset förutom Rasmus armbandsur. Det är en klocka som man ansluter till datorn och som har massor av finesser. Han har fått den som hjälpmedel från Habiliteringen för att kunna komma ihåg saker och att även passa tider. Nu håller han på med att vänja sig att ha den på armen.

Egen tid är något som jag sällan unnar mig under veckorna när jag har barnen boende hos mig. Jag vet att det är välgörande och att det inte gör mig till en sämre förälder att skaffa barnvakt och unna mig något under veckorna. Men jag gör det inte. Tid till att unna mig får lov att bli varannan helg när Rasmus och Robin är hos sin pappa. Jag tänker att snart är de så stora att det går att lämna dem ensamma hemma om jag vill göra något och tills dess är jag hemma. Ibland ordnar jag iallafall barnvakt om det är något alldeles speciellt som står på agendan, helt utan dåligt samvete.

Tid kan man inte ha för lite av, det gäller bara att prioritera rätt saker. Och det är en helt annan fråga hur man ska prioritera.