Försnuvd

Det kliar i halsen och näsan är täppt. Feberkänsla i kroppen och allmän tillståndet är uschligt. Men jag vägrar att bli sjuk nu. Är nästan tillbaka till att jobba heltid och då får ingen förkylning komma i vägen för mina planer, att vara på jobbet och även att räcka till för mina barn. Förkylningar är energitjuvar. Har kurerat mig under hela dagen med c-vitamin, thé, honung och alvedon. Började dagen med att ta en promenad och följa med Robin till skolan. Utomhus känns det bättre så istället för att gå direkt hem tog jag omvägen genom skogen, på så sätt blev utetiden nästan en halvtimme.

Åkte på jobbet lagom till förmiddagsfika med kaffe och sällskap. Hjälpte Hembygdsföreningen med att få iväg vå otroligt fina bild på 2008-års konfirmander till tryckeriet som ska trycka årskrönikan för Näsbygden. Sedan vardagsgudstjänst. Efter några timmars jobb, hem igen och lite mer thé med honung och en liten sväng till sängen för vila. Men med hantverkare hemma som för ett himla oliv blir vilandet komplicerat. Under dagen har golvet i köket spacklats och halva ytan är nu täckt med det nya klickgolvet. Det ser verkligen ut som om det är sten, men men det är trä.

Sen hämtade jag Robin på fritids, han är där eftersom hans dagmamma ligger däckad av förkylning. Men det innebar att jag kom ut en stund till och friskluften bidrar till att jag känner mig piggare. Styrkt av friskluften lagade jag middag för att sedan åka tillbaka på jobbet och ha barnkör tillsammans med Jenny. Våra barnkörbarn lär sig snabbt nya sånger. Det ger energi att få vara ledare för den gruppen.

Anledningen till att förkylningen slagit rot i min kropp beror nog på att den inte utsatts för barnbaciller, mer än mina egna barns, under hela hösten och förra veckan bombaderades jag med dem då grupperna startade för terminen. Ont krut förgås inte så lätt så jag kommer inte att bli riktigt sjuk den här gången. Har liksom inte planerat för det.

Förklaring till rubriken: Min förebild Mamma Mu använder det uttrycket när hon är förkyld.