1/11-11

Då är den här, den gråaste av alla månaderna, november....Ogilla skarpt! Jag klagar sällan på väder men nu är det mörkt på morgonen när jag åker till jobbet och halvmörkt hela dagen och när jag kommer hem igen är det åter helmörkt. Men, men det är väl bara att lida rakt igenom den och hoppas att det går undan. Ska försöka ta tag i träningen igen efter två månader med alltför lite rörelse, livet kom liksom emellan. Och trots att jag vet att efter träning mår jag bättre har den uteblivit, orken har inte räckt till att ta mig ut.

En hel del funderingar har det blivit. Dels om varför jag skriver i bloggen och det är ju bara för min egen del och alltid mina tankar och funderingar. Sen har jag förstått av kommentarer här, mail och direkta samtal att det berör och stämmer in för andra i deras liv också. Men det är alltid mitt liv det handlar om. Dels har funderingar kring det fortsatta livet stått i fokus och vad jag vill ha ut av det och hur jag ska nå dit.

Idag har en hel del funderingar lyfts på ett kalasbra sätt. Jag och goda vännen M tog oss in till Östersund för att stå ut i tristessen. Efter ha gjort alltför många val, fler hade vi inte klarat av, hamnade vi på ett café där vi såg till att handla gott fika. Sen kom samtalet! I relativt låg ton samtalade vi med mycket substans kring livet. Vad vi surrade om, delger jag i fragment om du frågar mig. Iallafall så förgyllde, förskräckte och utbildade vårt samtal helt säkert bordsgrannarna som var två unga tjejer. Tack för idag! Inser att jag är rik....