Finns det något mer välgörande än ett gott äkta skratt som kommer långt ner i från magen? På förmiddagen idag fick förmånen att tillbringa tid i samma lokal som två flickor, tre och fyra år. De lekte, ritade/skrev brev, pussel och andra saker som de hittar på. Mitt i leken börjar de fnittra som sedan övergår i det där härliga skrattet som kommer långt ner i från magen. Jag blir så lycklig!
Det är oftast små barn som har nära till magskrattet. Kommer ihåg de första riktiga skratten som mina barnen hade, gurglande och smittande. Robin har fortfarande kontakt med sitt magskratt medan Rasmus är på väg att bli tonåring, med allt som det innebär. Min mamma sa, nyss på telefon, att han hade glada ögon under hela middagen igår, och det är skönt att höra.
Vi vuxna skulle försöka att komma lite närmare vårt magskratt. Det gör att vi mår bättre. Jag vet att ordpråket lyder: "Ett gott skratt förlänger livet" och är övertygad om att SÅ är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Har efter ett läkarbesök fått konstaterat att jag har en golfarmbåge. Lustigt att benämningarna på åkommor ändrar sig med vad som är aktuel... -
Jag är ett stort fan av Nalle Puhs citat och delar gärna med mig en del av dem med er: "Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt." &q...
1 kommentar:
Ja, inget är väl så skönt med ett djupt skratt, speciellt när man inte riktigt minns varför man började skratta till slut...och så kan man inte sluta...Och så är det bra för ansiktsmusklerna också...
Skicka en kommentar