fredag 26 december 2008

Tyst det är i huset


men det är inte midnatt. Rasmus och Robin har åkt till sin pappa och nu är det tvärlugnt här hemma. I morse ville jag att tiden fram till kl.15 skulle gå fort då de skulle hämtas av sin pappa. Barnen var nämligen mer högt än lågt och ganska osams hela tiden. Min uppgift blev att vara fredsmäklare och insatsstyrka samtidigt för att de inte skulle driva varandra och mig till vansinne. Nu har det gått två timmar sen de åkte, pappan var sen vid hämtningen, och jag har långtråkigt. Det blir verkligen skillnad som natt och dag när de åkt, dessutom blir de borta en hel vecka.

För att få tiden att gå brukar jag jobba mer, men den här veckan blir det studier som gäller. Läser organisationsteori som jag bestämt ska vara klar i år. I går gjorde jag en sen ansökan till Mittuniversitet och lärarprogrammet med inriktning: läs, skriv och matematikinlärning. Får se om jag blir antagen, och då får jag ta ställning till hur mycket jag kan jobba samtidigt som jag studerar. Skulle för ekonomins skull behöva kombinera jobb och studier. Möjligheten finns eftersom studierna sker på distans mot Härnösand som studieort. Hinner att bli klar lärare innan jag fyller 40 isåfall.

3 kommentarer:

Britt-Marie sa...

Lärare...inget du pratat högt om tidigare? Låter spännande...men jag vill ju ha dig som pedagog jag, varför söker du inte det på distans istället? Du är som gjord för det jobbet du redan gör -- tycker du allvarligt ska ta en funderare och ett snack med Karin S om detta -- innan du bestämmer dig!
*kram*
BM

Anonym sa...

Huga vad trist det är när det blir alldeles tyst i huset..vi är nog gjorda för att vara sociala vi...eller?

Vad gäller framtiden..vad du är vill göra kör hårt! Kommer ju dock att sakna dig i gänget!

Helene sa...

TA det lugnt. Först och främst ska jag bli antagen och sen får vi se hur jag gör om jag ska gå eller inte och hur mycket jag fortfarande ska jobba. Så mig slipper ni inte i gänget!

Tack eller konsten att se saker från en annan sida

Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg: Tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än du!