Jag klättrar sällan högst upp i trädet
Mig ser du aldrig kasta mig ut för den brantaste backen
Jag låter bli att gå genom stan en mörk natt
Riskerar bara insatsen om jag klarar av mista den
Kalla mig gärna feg men
när du behöver en extra hand
delar ofantlig lycka
någon som kramar om dig
låter dig prata tills att orden är slut
torkar tårarna som rinner oavbrutet
bara sitter tyst och är
Då finns jag där
om du bara låter mig veta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar