Knasinfall

I fredags när Rasmus kom från skolan så ställde jag frågan om vi skulle åka till Enköping och både han och Robin tyckte att det var ett helt ok förslag. Sagt och gjort! Kaffet som kokats hälldes på termos och femton minuter senare satt vi alla tre i bilen på väg mot sydligare delar av Sverige. Det som började som en inbjudan på kaffe blev realitet och äntligen kom vi oss iväg. Tydligen ska man inte planera mer än så. Jag ber om ursäkt till de andra av mina vänner som väntat sig ett besök av mig i helgen, det tar jag en annan dag. Familjen var på väg till både Enköping och Västerås i somras under min semester, den som byttes ut mot sjukskrivning för revbenet, men med ett trasigt revben går det inte att köra 50 mil enkel resa.

Någonstans mellan Ljusdal och Bollnäs intogs middag, pizza och kebab. Då var det kolsvart och duggregn, det allra roligaste vädret för bilkörning. Vid kl.22.30 var vi framme på Vintergatan. Jag hade då blivit kär, kär i GPS:en i mobilen som ledde oss alldeles rätt på första försöket. Dessutom var jag full av beundran, barnen hade nämligen inte en ENDA gång frågat hur långt det var kvar eller klagat på att det var tråkigt att åka bil.

Väl framme hos Eva-Lena och Magnus bjöds det på ett ordentligt fika. Hm....storbjuden som jag är, (eller??!!) drack  jag en stor kopp the. Men inge hungrig alls, pizzan låg och tog plats i magen. Efter en hel del surr. Eva-Lena är min kompis från den tiden som jag bodde i Torshälla och vi har hållit kontakten sen jag flyttade 1979, men nu var det länge sen vi sågs. Senast det begav sig var 2004, om jag minns rätt.... Lite sömn gjorde gott i kroppen efter surrandet. Lördagen spenderades med mycket surr. Rasmus passade på att träffa en kompis från Västerås och Robin sysselsatte sig med barnen som finns i huset. Just ja, inte att glömma bort! Till frukost serverades den bästa latten, överhuvudtaget, som jag druckit.

Tyvärr så springer tiden iväg och något tidigare kom jag i säng igår kväll. Bra det med tanke på att den här dagen har gått åt till att köra hem. Efter långfrukost plockade vi ihop oss och jag fick en "latte-to-go" och så var vi på väg hemöver.Tog en annan väg hem, som förmodligen blev några mil längre än nedresan, men i den stora totala konkursen spelar det ingen roll. Kom hem straxt före kl.19 och nu ör det nog snart dags att sova. Den enda protesten är min rygg. Den gnäller högt över att ha suttit vid ratten i dryga 16 timmar den här helgen.

Jag gav upp tanken igår att skriva ett blogginlägg. Visst är det så att jag har en smartphone men att skriva mer än några bokstäver åt gången i Wordfeud är mindre roligt. Så om jag gjort någon besviken för uteblivet bidrag till tidsfördriv ber jag om ursäkt för det.

Har hunnit med att lyssna på alla cd-skivor i bilen och återuptäckt flera "gamla godingar"! Bland annat den här med Emil Sigfridsson, som var med i Fame Factory, någon gång för mycket länge sen. Men låten är fortfarande bra:
http://www.youtube.com/watch?v=-6e55gLmXAU

Sen går det kanske att diskutera om jag är vid mina sinnes fulla bruk? BTW Imorgon ska den inopererade mat- och sovklockan kontrolleras :)