Klok mamma

Min mamma har alltid sagt att små sår och fattiga vänner ska man vara rädd om. Och jag håller med! Nu har jag ett litet sår på pekfingret som jag har tagit hand om och vårdat men likt tusingen så har det blivit en inflammation vid nagelbandet. Idag var jag på Apoteket och skulle hämta ut beställd medicin till Rasmus och då passade jag på att fråga vilken egenvård som är bäst för den sårtypen. De skickade mig till Hälsocentralen och efter snabba puckar där, japp klart och betalt på mindre än tio minuter, var det konstaterat att det behövs en kur antibiotika, tre gånger per dag i tio dagar, för att få bukt med inflammationen.

...och hon var en mycket klok och förståndig mor, trots att hon var en ko

Vad är det för fil jag har hamnat i nu egentligen när det är rätt många saker som går mindre bra? Jag har iallafall bestämt mig för att lägga min energi på de saker som jag kan göra något åt och förändra. Det som är på den andra spelplanen låter jag bara vara som det är. Kan konstatera att när ett litet sår kräver antibiotikabehandling är kroppens egna resurser rätt så uttömda.

Helgen kommer att ägnas åt att samla lite ny energi för kommande dagar. De fattiga vännerna jag har lovar jag att vara rädd om, precis som mamma alltid har sagt.