Massage

Här kommer ytterligare ett erkännande från  mig: 

Jag är beroende av massage!

Under hela våren har jag gått och fått massage åtminstone varannan vecka, en period var det till och med varje. Så skönt att få hjälp utifrån för att musklerna ska slappna av. Det är mellan skulderbladen och axlarna som det största behovet finns. Så härligt att unna sig den lyxen att få massage, ofta har det även ingått kaffe innan eller efter, under dryga halvtimmen bara få ligga ner och få påfyllning.

Min son Rasmus har ADHD och har väldigt svårt för beröring, eller att någon kommer honom för nära. Att inte få krama sitt barn är en stor sorg för mig och jag är ganska säker på att alla föräldrar i samma situation håller med. Så för att få ge honom lite av min närhet köpte jag en massagebänk. Ryggen och axlarna är en fredad zon, för de allra flesta, där det är okej med att bli berörd. Så för ett par veckor sedan kom han och sa: Mamma kan du massera mig? Självklart släppte jag det som jag pysslade med och masserade honom. Hans tålamod varade ungefär i 15 minuter, sen gick han och la sig och somnade förmodligen innan huvudet nått kudden. Det har blivit flera tillfällen där han har bett mig massera honom och resultatet är samma varje gång, direkt från bänken till sängen och drömmarnas rike.

För att lära mig använda min kropp på rätt sätt har jag lånat flera massageböcker från min massös. Jag har börjat att läsa men inser att för att lära mig måste jag, helst samtidigt, öva på de olika tekniker som beskrivs och framförallt lära mig att använda min vänstra hand för att ge massage. Rasmus passar obra som övningsobjekt, eftersom han tålamod tryter rätt så fort. Kandidater söker härmed!

Att ge massage gör mig nästan lika lugn som att få.