Bugg eller foxtrot?

Jag tror mig veta att ni som läser min blogg har förstått att i mitt liv är det nödvändigt med styrdans. Det vill säga: social dans på dansbanor där människorna i första hand kommer dit för att dansa med varandra. På vintern är det inomhusdansbanor som gäller. I Östersunds trakten handlar det då om två ställen, OSD Kongress Nöje Event (i folkmun Folkets hus) och Furuparken. Under sommarmånaderna poppar det upp dansställen som svampar i Jämtland och naturligtvis även i de andra landskapen. De som får flest besök av mig är Fröjdholmen, Sandviken, Aspåsnäset och Hällejö. Det händer att ävan andra dansställen får besök av mig, dansgalorna i Nälden och Strömsund, och även när det bjuds på danser på lite ovanliga ställen, fast med flerårig tradition, Laxsjö och Hallen. Det finns absolut fler och jag åker även över länsgränsen för att dansa. Det längsta jag åkt på en kväll är 37 mil enkel resa.

Ibland när jag bjuder upp eller blir uppbjuden frågar den jag ska dansa med om vi ska ta en bugg eller foxtrot. Oftast låter jag partnern bestämma eftersom jag klarar av båda två. Med en del kavaljerer är det så att det ena eller det andra föredras men då brukar jag välja att bjuda upp till anpassad musik. Snabbt så blir det bugg och långsam för fox. Igår dansade jag med en som frågade mig och jag svarade bugg då det var en snabbare, men efter första dansen kände jag att jag hellre ville dansa fox med honom för att han är en av mina favoritfoxkavaljerer men då fick jag svaret: Vi tar en till dans och foxar då! Det här har blivit mer förekommande på danserna att man dansar två danser, det vill säga fyra låtar, med samma partner. Mig gör det inget så länge som det inte blir kutym att det SKA vara så. För det finns gånger när en dans är alldeles för lång och oftare att två danser känns alldeles för korta.

Båda varianterna av dansen, bugg och fox, är roliga att dansa. Nu känner jag att jag orkar dansa bugg varannan dans en hel kväll utan att bli helt slut, men kan också känna att jag lika gärna dansar en foxtrot, där närheten är så bra och välgörande. Mycket är beroende på vem jag dansar med. Båda danserna utvecklar och förnyar sig hela tiden. Förra våren gick jag en inspirationskurs i foxtrot och blev efter det nykär i foxen. Buggkurser har jag gått under perioder till och från, men nu är det mer från.

Den dans som lämpar sig bäst för hemmabruk enligt mig är foxen. Den har tillochmed fått ett eget namn för just den varianten: VRF, vardagsrumsfox.

"Ett hem utan ett dansgolv är bara ett hus" (Daniel Isvén)