Töväder

är inte mitt favoritväder. Men jag säger som Robin sa för några år sedan: Han tittade ut genom fönstret på morgonen och konstaterade: Det är väder idag! Enkelt som tusingen, han var nog 3-4 år då i den magiska åldern. Men jag gillar inte tön. Mars månad är den bästa, skulle kunna få vara sju månader om året. Resten kan fyllas upp med maj, juni, juli, augusti och december. Under förutsättningen att solen skiner i sommarmånaderna och att det är snö i december. Det bästa med mars är minusgrader på nätterna och sol på dagarna. Lång ledighet som utnyttjas till skidåkning gör månaden till en fulländning!

Det trista med tö är att en hel del skräp i olika former och färger följer med skor in och slutliggen hamnar ända in i sängen. Snön får en grå färg och det luktar halvsurt av allt tövatten. Där marken tittar fram är det också grått, grått. grått. Så när det börjar med att töa får det gärna skyndas på så processen med tråkvädret blir kort. Låt det regna!

Fördelen med den här tiden på året är att det blir ljusare för varje dag, både på morgonen och kvällen. Jag märker det på mitt tålamod, humör och ork. Veckan som gått har innehållit för lite sömn men trots det är jag hyfsat pigg. Kan dels bero på dagsljuset men dels på att joggingen har kommit igång. Längtar till nästa gång jag ska ta en tur. Får se om det blir i morgon eftermiddag eller på tisdag morgon. Målet med joggingen är tvådelat:
1 att klara av hela tjejmilen 4 september under en timme
2 att orka springa i syster Kajsa Stinas tempo (eller helst springa ifrån...)