Berg- och dalbana

Livet är en berg- och dalbana. Det är väl så det ska vara men just nu hade jag önskat att det varit lite mindre dalgångar och något lägre hastighet. Jag är inte beredd på att växlingarna kommer så fort. Egentligen är det nedgångarna som är snabba medan att ta sig upp igen brukar ta lång tid.

Så helt oförberedd kom det en nedgång idag. Känns som om fötterna har tappat sitt fäste. Undrar just varför? Danskvällen igår var riktigt bra och får alltid endorfinkickar som är härliga, sen kunde jag inte sova inatt när jag kom hem utan slumrade bara korta stunder.

Var iväg på massage och fick även en pratstund över en kopp kaffe med Marie, massös, som gjorde gott. Hemma igen så var jag helt dränerad och somnade och sov i flera timmar. Trots det har jag fortfarande ingen energi.

En möjlig anledning till nedstämdheten kan vara att nu när det är långledig helg så saknar jag någon vuxen att dela min tid med och göra saker tillsammans med. Jag har barnen hemma, åtminstone den yngre, den äldre cyklade iväg till Oviken på eftermiddagen, men saknar ändå en vuxen.

Tror att det kommer kännas bättre i morgon, hoppas.